Din vilja växer i ett träd i skogen...

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ändå finner du det nu mödan värt att argumentera för hur dumt det ofta är att argumentera?

Var det din tolkning eller skrev jag det någonstans?
Jag trodde jag fick fram en viss skillnad mellan enkel och utdragen argumentation, bla.
Jag får nog sluta skriva här eftersom jag är så dålig att få fram mitt budskap i text.
Känns som det kan bli lite väl utdraget för min smak

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Jag håller absolut med dig, men det finns bra sätt och dåliga sätt.

Klädesplagg
Bra sätt: Det är kallt ute, om du inte sätter på dig mössan så kommer du att frysa. Vill du ha den röda eller den blå mössan?
Dåligt sätt: Vad du vill bryr jag mig inte om! Din vilja växer i skogen! Sätt på dig mössan nu!

Kan även tänka mig att man låter barnet få sin vilja fram - men tar med mössan.
- Mamma, jag fryser!
- Men så bra att mamma tog med sig en mössa!

Lärdom på köpet: om det är kallt är det trevligt att klä sig efter väder - och så här känns det om man inte gör det.

Och jag har absolut sett föräldrar som diskuterar FÖR MYCKET med sina barn, jag kan visst tycka att mamma/pappa faktiskt borde veta bättre/bäst ibland, och jag förstår att man som förälder ibland hamnar i situationer då man måste SÄTTA STOPP och SÄTTA GRÄNSER nu, direkt och omedelbart - men att gå därifrån till att så nonchalant avfärda sitt barn med "din vilja växer i skogen" - för att alla andra alternativ är jobbiga eller för att man behöver en maktkick - är att vara svag i sitt föräldraskap och/eller osäker på sin vuxenroll.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Kan även tänka mig att man låter barnet få sin vilja fram - men tar med mössan.
- Mamma, jag fryser!
- Men så bra att mamma tog med sig en mössa!

Lärdom på köpet: om det är kallt är det trevligt att klä sig efter väder - och så här känns det om man inte gör det.

Till skillnad mot den variant man tyvärr ser inte helt sällan:

- Mamma, jag fryser.
- Ja, nu får du frysa så lär du dig att sätta på dig mössan nästa gång! Jag vill inte höra något gnäll!

Lärdom på köpet: Jag får inte bara frysa som ett straff för mina misstag, min mamma gnuggar dessutom in dem.

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ja, "vad-var-det-jag-sa"-argument placerar jag i samma fack som "din vilja växer i skogen!"

Må väl vara hänt att "vad var det jag sa" sker med glimten i ögat till en vuxen jämlike, men kommunikationen med barn ska vara fri från sarkasm och ironi.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Det är ju rimligt att tro att man som vuxen ofta vet bättre än sitt lilla barn. Men då kan man ju demonstrera det, genom att förklara tanken bakom sin ståndpunkt/åsikt. Man vet ju inte bättre per definition, utan för att människor med stigande ålder och erfarenhet förhoppningsvis kan göra bättre bedömningar. I mina ögon så är man osäker och i behov av tveksamma maktkickar, om man får ut något av att betona för barnet att man minsann vet bäst. Dessutom gör man ju knappast alltid det heller.

Det var ungefär så jag menade. Och i de fall som jag som vuxen tycker att jag vet bäst, så är det ju ändå inte det som är argumentet. Om "vuxen vet bäst" är ett argument, så bör ju "barn vet bäst" också vara det, och då är man ju tillbaka på noll.

Dessutom kan barn redan från tvåårsåldern ofta ha förslag och åsikter som är minst lika bra eller bättre än den vuxnes.

Ja, innan! Min ettåriga systerson visar med all önskvärd tydlighet att han har en annan åsikt än alla andra i familjen när det gäller vilken färg leksaker bör ha och hur de bör låta. Och han vet faktiskt bäst ifråga om skallror! (Jag har köpt en chockrosa grej som låter som fan som julklapp.)

 

[Kattennizze]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Till skillnad mot den variant man tyvärr ser inte helt sällan:

- Mamma, jag fryser.
- Ja, nu får du frysa så lär du dig att sätta på dig mössan nästa gång! Jag vill inte höra något gnäll!

Lärdom på köpet: Jag får inte bara frysa som ett straff för mina misstag, min mamma gnuggar dessutom in dem.

Ja, precis eller ännu värre, mitt barn blev bitet på dagis och då fick jag rådet att bita tillbaka så att barnet skulle lära sig. Öh, jag kan ju inte gå på dagis och bita andra barn, och jag skulle aldrig ens drömma om att använda en sån svart pedagogik.
Det handlar om att man inte ser barn som människor med rätt till sina åsikter och sin integritet, utan som hundar som ska FOSTRAS. Jag gillar inte den inställningen utan vill ha ett frimodigt, kreativt och kavat barn!

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ja, precis eller ännu värre, mitt barn blev bitet på dagis och då fick jag rådet att bita tillbaka så att barnet skulle lära sig. Öh, jag kan ju inte gå på dagis och bita andra barn, och jag skulle aldrig ens drömma om att använda en sån svart pedagogik.

Du skulle ha bitit den som gav det rådet.

 

[Tahari]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Min farmor sa ofta så ! Alltså att viljan satt i ett ris i skogen. Hon sa att det var ett gammalt uttryck som användes för att hota barnen med stryk. Alltså att man skulle rappas med grenar. Ligger ganska mycket logik i det om man tänker på att barn förr ofta fick gå ut i skogen och själv välja ut lagom spänstig gren som barnet skulle rappas med.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Så indirekt, om du fortsätter att envisas så kommer din vilja leda till att du får stryk?

Låter inte orimligt, men ger heller inte uttrycket en trevligare innebörd tycker jag.

 

[eyz]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fast drar ni inte lite väl stora växlar av att jersey väljer att säga så? Om man klassar något som "tjat" så antar jag att barnet framfört sina argument mer än ett par gånger och inte nöjt sig med den vuxnes/den andres argument oavsett om det är bäst eller inte.

Alltså: barn och förälder har redan diskuterat saken, båda har lyssnat på den andres argument och det kanske var så att föräldern "hade rätt", nej du kan inte gå ut och cykla klockan 22:30 eftersom det är alldeles för sent, men barnet fortsätter att tjata "men jag viiiiiill!" för 45 gången. Det är här jag tolkar det som att man (oftast) använder trädtopparna. Och inte sagt på ett elakt sätt utan kanske lite uppgivet på skoj eftersom tjatet bara fortsätter.

Att man hamnar i den situationen beror förmodligen på att man brustit i argumentationen förr, men det betyder inte att man inte kan hamna där. Och som någon sa tidigare i tråden också - barn är olika! En del barn accepterar ett vinnande argument från föräldern, en annan argumenterar till sängdags.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Men frågan från jerseyko var ju "Vad ska man annars säga?" Och där har väl jag och andra pekat på att det finns rätt många alternativ. ¨Man måste inte alls använda just det uttrycket, som i mina öron låter rätt nedvärderande och respektlöst. Dessutom verkar det inget vidare att grundlägga en vana, så att man som i Jerseykos fall fortsätter att avfärda barnen på samma sätt även sedan de blivit vuxna.

Har man bemött barnen med respekt från början, så blir det inte lika stor omställning att göra det senare.

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Har man bemött barnen med respekt från början, så blir det inte lika stor omställning att göra det senare.

... och så blir det ju lite lättare att få respekt tillbaka.

 

[pinky]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

KL

Min mamma brukade säga att min vilja stod och växte i skogen, och jag kände mig inte ett dugg nedvärderad av det.

Det gav mig snarare hopp om att jag en dag skulle få gå ut och hämta min färdigvuxna vilja där den stod och växte i den knallgröna mossan bland de vackra flugsvamparna.

Allt var inte hopplöst och "jag får aaaaaldrig som jag vill", utan en dag skulle minsann jag också få bestämma saker.

Men som ni andra sagt, det beror nog på vilken relation man har annars, och på vilket sätt det sägs.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fast det var ju en mycket trevligare tanke: din vilja står på tillväxt, och en dag blir den också stor och fin och du får bestämma mer själv!

Men säger man att viljan hänger i en grantopp eller ligger bakom en sten, så menar man väl knappast att den står på tillväxt? Särskilt om man fortsätter avfärda sitt vuxna barn på samma sätt, vid det laget borde väl viljan vara färdigväxt?

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Min mamma brukade säga att min vilja stod och växte i skogen, och jag kände mig inte ett dugg nedvärderad av det.

Min mamma tog till hot och våld när orden tröt (vilket de gjorde ganska fort eftersom hon är enormt inskränkt) och när jag då upplyste henne om att "det är olagligt att slå barn" eller "du har ingen rätt att slå mig" så upplyste hon mig om att jag minsann inte hade "några rättigheter eftersom jag var under 18" eller att det var "olagligt för barn" att inte lyda sina föräldrar/att slå sina föräldrar (för det hände att jag slog tillbaka). Gärna kryddat med att "om du berättar för någon så kommer polisen och tar dig" (ibland förtydligat: det är jag, inte hon, som har gjort fel och därför ska straffas).

Fruktansvärt nedvärderande och kränkande.

Hur mycket respekt har jag för henne? Inte särskilt mycket.

 

[eyz]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ja just den där "Vad säger ni andra?" svarade jag själv på eftersom jag tycker det är ett dumt sätt att svara på. Men jag tycker inte att det behöver vara så nedvärderande som ni får det till. Absolut kan och är det det om barnets vilja aldrig respekteras eller reflekteras men som en del påpekat här så har de inte upplevt det så, det tycks alltså finnas en gråskala i uttrycket.

 

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Jag håller absolut med dig, men det finns bra sätt och dåliga sätt.

Klädesplagg
Bra sätt: Det är kallt ute, om du inte sätter på dig mössan så kommer du att frysa. Vill du ha den röda eller den blå mössan?
Dåligt sätt: Vad du vill bryr jag mig inte om! Din vilja växer i skogen! Sätt på dig mössan nu!

Kan även tänka mig att man låter barnet få sin vilja fram - men tar med mössan.
- Mamma, jag fryser!
- Men så bra att mamma tog med sig en mössa!

Lärdom på köpet: om det är kallt är det trevligt att klä sig efter väder - och så här känns det om man inte gör det.

Och jag har absolut sett föräldrar som diskuterar FÖR MYCKET med sina barn, jag kan visst tycka att mamma/pappa faktiskt borde veta bättre/bäst ibland, och jag förstår att man som förälder ibland hamnar i situationer då man måste SÄTTA STOPP och SÄTTA GRÄNSER nu, direkt och omedelbart - men att gå därifrån till att så nonchalant avfärda sitt barn med "din vilja växer i skogen" - för att alla andra alternativ är jobbiga eller för att man behöver en maktkick - är att vara svag i sitt föräldraskap och/eller osäker på sin vuxenroll.

Jag har noll och intet att lägga till, delar din syn och uppfattning.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Helt säkert kan uttrycket uppfattas olika, men jag skulle ju i dialogen med mitt barn hellre välja andra uttryck då, som inte glider runt på en gråskala mellan "nedvärderande" och "ok", utan säga sånt som helt enkelt är ok. Utan gråskala och eventuella undertoner av "Vad du vill har ingen betydelse".

 

[cirkus]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

KL

Ni får ursäkta ni som alltid orkar vara så himla perfekta att man orkar argumentera och tänka igenom varenda svar och att aldrig mattas. Och vad skönt det måste vara för er som har haft barn som inte tjatat utan alltid lyssnat på era argument direkt eller haft bättre argument själva. Jag beundrar er. Och samtidigt har jag faktiskt svårt att tro att det varit så 100% av gångerna.

Jag är bara en vanlig människa som ibland har tappat alla mina vackra fina principer när tjatet varat tills öronen gått sönder och sagt åt ungarna att deras vilja är oväsentlig, jag bestämmer. Visst har de fått argumentera, visst har de fått rätt om argumenten varit bättre, jag har inte suttit fast, men det har inte funkat alla gånger. Ibland har jag måst bestämma. Ibland har jag inte orkat tänka igenom varenda ord och vägt på guldvåg. Ibland har tiden helt enkelt inte funnits.

En sak är hur jag varit och en annan hur jag önskar att jag varit.

Fast med facit på hand så har det blivit bra !

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Men det handlar väl inte om att alltid vara himla perfekt, utan om vad man strävar mot som förälder? Om man tycker det här uttrycket är ett bra uttryck som man gärna använder eller inte?

Alltså, vi kanske uppfattat diskussionen olika, men jag uppfattar att den handlar om vad man tycker är lämpligt att säga till sitt barn i olika situationer. Sedan gör nog alla föräldrar någon gång sånt man tycker är olämpligt också, men det är en annan sak. Ingen här har väl påstått att de skulle vara perfekta föräldrar som aldrig tappar tålamodet?