Din vilja växer i ett träd i skogen...

[TinyWiny]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Jag sa -jag behöver fundera på det en stund. Det räckte för då visste de att mitt beslut var genom tänkt. Jag gav också alltid mina barn chansen att argumentera för det de ville göra från de var ganska små. De är väldigt duktiga på att argumentera idag.
Jag har aldrig ansett att min vilja ska igenom för att jag är vuxen utan isåfall för att jag har de bästa argumenten och därmed mest orsak till att det blir som jag vill.
Mina barn har fått prova att göra som de vill så länge det inte har skadat dem eller någon annan och då har de också kunnat ta när jag har sagt att nu gör vi såhär.

Mina barn har starka viljor, jag har en stark vilja men vi har aldrig behövt bråka om vardags saker utan det har flutit smidigt eftersom jag har lyssnat på dem och gett dem klara besked.

Jag skulle aldrig aldrig kunnat säga till mitt barn att dess vilja bor i skogen eller i ett träd eller något annat dumt för då bevisar jag bara för mitt barn att jag inte kan förklara så att det förstår mitt beslut.

 

[TinyWiny]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Nej, man säger inte så. Måste man ta till sådana uttryck bör man fundera över sitt föräldraskap och sina uppfostringsmetoder.

Ja det håller jag helt med om. Man behöver inte vara elak mot sina barn det klarar omvärlden så bra ändå. Hemmet ska vara fyllt av kärlek, lycka, lugn och harmoni, inte en massa nedvärderande ord och handlingar.

 

[TinyWiny]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Min morsa använde en variant: "Du har inga rättigheter för du är under 18/inte myndig/inte 18 år/inte vuxen."

Med det menade hon precis vad det låter som och jag tolkar "din vilja växer i skogen" i det närmaste synonymt.

M.a.o. ett sätt för föräldrar att legitimera vad-de-nu-gör som de kanske-inte-borde-göra.

Usch vad jag blir ledsen av att läsa att du hade det så Det är så tragiskt när människor blir föräldrar men inte är föräldrar.

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Undrar vad ni som aldrig skulle säga att viljan är i en grantopp skulle säga åt era barn när de aldrig slutar tjata.

Jag skulle i varje fall inte säga att deras vilja växer i en grantopp eller att de saknar rättigheter. Vad vinner man på att agera som en kaxig snorunge mot sina barn? Vad vinner man på att vara så nedlåtande? Vad vinner man på att ljuga? Varför ska man skrämma sina barn till lydnad?

Om jag någon gång i ett svagt ögonblick eller en mörk stund upprepar min mors s.k. uppfostringsmetoder hoppas jag att någon tar mig hårt i armen och talar förstånd med mig.

 

[TinyWiny]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ja visst är det otrevligt och nedlåtande. Ungefär som om det vore okej att säga -vad jag hatar dej, med len röst till sitt barn.
Det som egentligen ligger bakom är ju att man inte tycker att barnet ska ha någon egen vilja och då skulle man ju kunna göra vad som helst med barnet oavsett vad det vill.

Jag har istället uppmuntrat mina barn till att ha en egen vilja. Jag vill inte att de ska hoppa bara för att någon säger hoppa utan ta ett eget beslut.

 

[jerseyko]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Vad är det som är kaxigt och nedlåtande med att säga att viljan växer i ett träd? Och varför måste man bråka?

Som jag skrev, är jag 25 och får fortfarande höra att min vilja sitter i en grantopp Ser det absolut inte som nedvärderande utan min vilja sitter ju där för jag är så himla envis. Och det är väl inte negativt att vara envis?

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Det fick mig att inse att jag inte kunde få igenom precis allt jag ville och att oavsett hur mycket jag än tjatade och grät så var det min pappa som faktiskt visste bäst.

Varför skulle man vilja lära ett barn att "pappa vet bäst"? Det gör han ju inte.

Jag har uppmuntrat mina barn att argumentera för sin sak, och jag har argumenterat och förklarat för dem. Min upplevelse är att man slipper mycket av det så kallade tjatet då, eftersom man möter dem på ett ärligt sätt där de befinner sig.

 

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Vad är det som är kaxigt och nedlåtande med att säga att viljan växer i ett träd? Och varför måste man bråka?

Som jag skrev, är jag 25 och får fortfarande höra att min vilja sitter i en grantopp Ser det absolut inte som nedvärderande utan min vilja sitter ju där för jag är så himla envis. Och det är väl inte negativt att vara envis?

Du resonerar troligen utifrån att du aldrig upplevde obehag i samband med kommentaren, som troligen levererades med kärlek och glimt?
Antagligen användes inte kommentaren för att snoppa av ditt rika utbud av taktiska argument för genomförandet av en antimobbingkampanj, utan möjligen för verbal återupprepning av att du ville glass till pannkakorna?

Oavsett vilken sida av myntet man sett skall man med fördel minnas att ett mynt har två sidor, kuber ännu fler.

Det är ett väldigt moralkladdande när det gäller barn, barnuppfostran, föräldraskap - framförallt moderskap.
Många föräldrar skulle må bra av ett lite mer avslappnat förhållningssätt och att bara ta sig själva på hälften så stort allvar.


*Peace*

 

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Varför skulle man vilja lära ett barn att "pappa vet bäst"? Det gör han ju inte.

Inte? Aldrig?
Ska en förälder alltid behöva argumentera fram sitt veto?

Känns som ett generellt uttalande i ämnet inte fungerar särskilt bra i praktiken även om tanken är god.


Jag har uppmuntrat mina barn att argumentera för sin sak, och jag har argumenterat och förklarat för dem. Min upplevelse är att man slipper mycket av det så kallade tjatet då, eftersom man möter dem på ett ärligt sätt där de befinner sig.


Tänk vad bra det hade varit om:
1. Alla föräldrapar
a) hade förmåga att argumentera
b) hade tålamod nog att argumentera

2. Alla barn fungerade likadant

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Vad är det som är kaxigt och nedlåtande med att säga att viljan växer i ett träd?

Därför att det signalerar en ovilja att ö.h.t. bemöta barnet som den människa det är och ta sin föräldraroll på allvar. Att säga åt ett barn att dennes vilja växer i skogen (eller något motsvarande) är att göra det enkelt för sig.

Och varför måste man bråka?

Är "bråk" enda alternativet till att behandla sina barn med respekt och tilltala dem på ett respektfullt sätt?

Jag förstår att de flesta föräldrar någon gång under sitt föräldraskap hamnar i situationen att barnet behöver sägas åt och sättas gränser kring. Men jag tror att det alla gånger är bättre att blir förbannad EN gång när det behövs, än att lite hela tiden försöka styra och ställa och trycka ned genom att tala om för dem att deras vilja är irrelevant.

Jag är 26. Vuxen och självförsörjande. Hade min mamma sagt åt mig att "min vilja växer i skogen" eller "att jag inte har några rättigheter" så skulle jag därefter betrakta mig som moderlös.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ska en förälder alltid behöva argumentera fram sitt veto?

Formuleringen är som hämtad från de föräldrar som enligt min tolkning undviker att möta barnen, för att istället bestämma över dem. En del föräldrar verkar tråkigt nog uppleva något slags njutning av den makt föräldraskapet ger dem.

Jag förstår inte vad som skulle kunna behöva förbjudas med ett "veto" där föräldern ändå inte har något argument för sin uppfattning. (Jag förutsätter att vi pratar om "vanliga" barn, utan komplicerade handikapp el dyl.)

Jag kan inte se vad barn har för nytta i livet av att "veta" att "pappa vet bäst". Det är mer en kunskap att bibringa en hund (byt pappa mot husse), barn måste ju lära sig att klara sig själva på ett annat sätt. Det är väl det hela grejen går ut på?

Om det är lite jobbigt för föräldrarna då och då under vägen dit, spelar väl ingen större roll.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Undrar vad ni som aldrig skulle säga att viljan är i en grantopp skulle säga åt era barn när de aldrig slutar tjata.

Mitt barn är inte tillräckligt gammalt för att tjata än, men en kompis har två barn i "tjatar-åldern". Hon sa helt enkelt till dem att "vet du, när du tjatar och tjatar, till slut så slutar man lyssna och hör inte vad du säger längre, man får som skavsår i öronen."

Man får väl förklara utifrån den givna situationen, jag ser inte riktigt behovet av att genom liknelser med grantoppar och liknande tala om för barnet att dess vilja inte har betydelse.

Vill man säga något sånt kan man ju säga det rent ut: Jag hör vad du säger, och jag förstår att du vill göra så/ha det/vad det nu är, men det går inte, vi kan inte göra så den här gången.

Det går väl bra att prata klarspråk med barn utan att poängtera att du är liten, så din vilja hänger i grantopparna.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Och utan att poängtera att man vet bäst. Det är ju oftast en fråga om olika åsikter, bara.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Som jag skrev, är jag 25 och får fortfarande höra att min vilja sitter i en grantopp

Det låter ju ännu värre, hur gammal ska du behöva bli innan dina föräldrar tycker att du är en vuxen människa värd att respektera och lyssna på? Eller säger de så till varandra och till sina vänner också?

Jag är också envis, men som är uppfostrad så lyssnar man på varandra, och håller man inte med varandra får man väl diskutera saken. Den med bäst argument "vinner", helt enkelt för att den övertygat den andre. Inte för att den ena partens vilja inte har någon betydelse. När två jämbördiga vuxna möts (som det hoppeligen är när man som vuxen umgås med sina föräldrar), så har man väl ömsesidig respekt för varandra, och avfärdar inte den andres åsikter på det sättet?

 

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Formuleringen är som hämtad från de föräldrar som enligt min tolkning undviker att möta barnen, för att istället bestämma över dem. En del föräldrar verkar tråkigt nog uppleva något slags njutning av den makt föräldraskapet ger dem.

Jag förstår inte vad som skulle kunna behöva förbjudas med ett "veto" där föräldern ändå inte har något argument för sin uppfattning. (Jag förutsätter att vi pratar om "vanliga" barn, utan komplicerade handikapp el dyl.)

Jag kan inte se vad barn har för nytta i livet av att "veta" att "pappa vet bäst". Det är mer en kunskap att bibringa en hund (byt pappa mot husse), barn måste ju lära sig att klara sig själva på ett annat sätt. Det är väl det hela grejen går ut på?

Om det är lite jobbigt för föräldrarna då och då under vägen dit, spelar väl ingen större roll.

En enkel fråga som hade kunnat hanteras med ett enkelt svar.
Jag antar att du har en förkärlek för utdragen argumentation.

Min erfarenhet från både privatliv och yrkesliv gör gällande att stor del av sk argumentation är överflödigt tidsspill.

Som när jag får en fyrsidig CV som utan problem hade kunnat komprimerats ned till 3/4 sida.


Ibland vet föräldrarna bäst och ju yngre barnet är desto oftare.
Ju yngre barn, desto mindre tid behöver föräldrarna lägga på väl uppbyggd argumentation.
Det är inget att argumentera om.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Och utan att poängtera att man vet bäst. Det är ju oftast en fråga om olika åsikter, bara.

Det är ju rimligt att tro att man som vuxen ofta vet bättre än sitt lilla barn. Men då kan man ju demonstrera det, genom att förklara tanken bakom sin ståndpunkt/åsikt. Man vet ju inte bättre per definition, utan för att människor med stigande ålder och erfarenhet förhoppningsvis kan göra bättre bedömningar. I mina ögon så är man osäker och i behov av tveksamma maktkickar, om man får ut något av att betona för barnet att man minsann vet bäst. Dessutom gör man ju knappast alltid det heller.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Ibland vet föräldrarna bäst och ju yngre barnet är desto oftare.
Ju yngre barn, desto mindre tid behöver föräldrarna lägga på väl uppbyggd argumentation.
Det är inget att argumentera om.

Uppenbarligen tycker ju barnet det? Då kan man väl visa barnen den respekten att man tar sig tid att förklara. Sen kanske inte barnet håller med, men det är en annan femma. Väl uppbyggd argumentation tycker jag alla människor förtjänar att bemötas med, det har med ömsesidig respekt att göra. Sen ska det givetvis vara anpassad till barnets nivå, men det är en annan sak.

Barnets ålder är ingen orsak till varför man som förälder inte behöver bry sig om att bemöta vad de säger, tycker jag. Barn är ju människor, och människor förtjänar respekt.

 

[No1]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Uppenbarligen tycker ju barnet det? Då kan man väl visa barnen den respekten att man tar sig tid att förklara. Sen kanske inte barnet håller med, men det är en annan femma. Väl uppbyggd argumentation tycker jag alla människor förtjänar att bemötas med, det har med ömsesidig respekt att göra. Sen ska det givetvis vara anpassad till barnets nivå, men det är en annan sak.

Barnets ålder är ingen orsak till varför man som förälder inte behöver bry sig om att bemöta vad de säger, tycker jag. Barn är ju människor, och människor förtjänar respekt.

Jag skriver inte att man någonsin snoppar av.
Man kan ge argument för varför en diskussion avslutas, eller inte tas upp övht.

Jag ser inte att man behöver brista i respekt bara för att man bara begränsar till en enkel argumentation.
Den kan vara levande och uttömande ändå.
Det gäller både barn och vuxna. Det inte är ovanligt att många individer cirkel/papegojargumenterar.
Argumentationsteknik som inte är tröttsam, verkar vara en sällsynt konstart.
Så länge det finns innovation i utdragen argumentation och inte bara ifrågasättande principiell motsträvighet så visst, men det upplever jag som rätt sällsynt.
De flestar argumenationstillfällen är rätt snart uttömda om man skall hålla kvalitet.
Sedan beror det på diskussionen i sig.
Vilket klädesplagg som skall bäras eller om det ska vara glass till pannkakorna ser jag som rätt korta diskussioner där argumentation kommer vara överflödig.


Det fetstilta: ett exempel på där åldersaspekten kommer in.
Jag tror inte på att barn alltid skall få valmöjligheter/medbestämmande.
Vart gränsen går beror på ålder och mognad.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Min erfarenhet från både privatliv och yrkesliv gör gällande att stor del av sk argumentation är överflödigt tidsspill.

Ändå finner du det nu mödan värt att argumentera för hur dumt det ofta är att argumentera?

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Men argument kan man väl ha även i korta diskussioner?

Du får ta overallen, eftersom det är minusgrader ute och du kommer frysa annars.

Låter trevligare än:

Du får ta overallen, för jag vet bäst.

eller

Det spelar ingen roll att du inte vill ha overallen, din vilja växer i skogen.