Din vilja växer i ett träd i skogen...

[cirkus]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Vi har nog uppfattat saker och ting olika !

 

[Oregano]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Helt säkert kan uttrycket uppfattas olika, men jag skulle ju i dialogen med mitt barn hellre välja andra uttryck då, som inte glider runt på en gråskala mellan "nedvärderande" och "ok", utan säga sånt som helt enkelt är ok. Utan gråskala och eventuella undertoner av "Vad du vill har ingen betydelse".

Håller fullständigt med dig. Har själv fått höra att min vilja finns i skogen och det var inte på något skämtsamt sätt utan det fick jag höra vareviga dag i ganska arg ton. Minns fortfarande hur ledsen jag blev av att höra det och jag funderade mycket på hur den där viljan såg ut. Kommer inte ihåg hur länge jag fick höra det, men det var bra länge. Efter 18 år övergick det väl i "så länge du bor här är det vi som bestämmer". Har också fått höra "du är som en Pascha som tror att du ska bestämma" otaliga gånger och det gjorde mig verkligen ännu mer ledsen eftersom jag för länge sen lärt mig att jag aldrig fick som jag ville.

Mitt sjävförtroende och självkänsla har väl aldrig varit på topp och inte heller relationen till mina föräldrar... Jag kommer aldrig nånsin att nedvärdera mitt barn på det viset.

 

[TinyWiny]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Min farmor sa ofta så ! Alltså att viljan satt i ett ris i skogen. Hon sa att det var ett gammalt uttryck som användes för att hota barnen med stryk. Alltså att man skulle rappas med grenar. Ligger ganska mycket logik i det om man tänker på att barn förr ofta fick gå ut i skogen och själv välja ut lagom spänstig gren som barnet skulle rappas med.

Det var den här det betydelsen det delvis innebar hemma hos mina föräldrar, inte riset men stryket. De menade helt enkelt att min vilja inte hade någon betydelse utan att de ändå gjorde som de ville. Om de så skulle slå in det...

 

[Sar]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fick du någon smäll mellan lysmaskarna då?

Vad menar du?

 

[Roark]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Varför skulle man vilja lära ett barn att "pappa vet bäst"? Det gör han ju inte.

Jag har uppmuntrat mina barn att argumentera för sin sak, och jag har argumenterat och förklarat för dem. Min upplevelse är att man slipper mycket av det så kallade tjatet då, eftersom man möter dem på ett ärligt sätt där de befinner sig.

Jag kan med lätthet säga att min pappa var mångt mycket visare än jag när jag var barn! Tror inte att jag var ett exeptionellt trögfattat barn, det säger väl sig själv att en vuxen man vet ganska mycket mer om livet och vad som är bäst för sitt barn?

Som när han hindrade mig från att byta sovplats till min ponnys box när jag var sju år, trots att jag hade packat ner både kudde och tandborste.. Jag ville!

Eller när jag fick en marsvinshona av min bästa kompis som jag ville släppa in hos min marsvinshanne så vi hade kunnat starta en uppföding och få massa små söta lurvbollar hemma! Jag ville!

Och då ska det tilläggas att vi har övat väldigt mycket i just argumentationsteknik i min familj och har har alltid haft väldigt högt i tak för varandras åsikter. Om det är någon som lärt mig att jag ska argumentera för mig, så är det min pappa!

 

[kamomillo]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

*knapp lån*
Varför ska det vara så konstigt att föräldrar bestämmer?
Vad säger att jag är en bättre förälder för att jag ställer mitt barn inför en massa val?
Är inte jag som vuxen klokare än ett barn?
Har man en god relation till sitt barn kan man säga saker med glimten i ögat, har man en dålig relation får man linda in saker och ting massor, ett barn förstår ändå

* Jenny *

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Det är inte konstigt att föräldrar bestämmer. Det är konstigt om de säger till sina barn att vad barnen vill spelar ingen roll. Självklart spelar det roll vad barnen vill - sen kan det inte alltid bli som man vill, men det betyder inte att ens vilja saknar betydelse. Ingen människas vilja saknar betydelse.

Ingen ögonglimt i världen kan göra "vad du vill spelar ingen roll, för jag vet bäst och jag bestämmer över dig" till en trevlig och respektfull sak att säga till sitt barn.

Det innebär inte att barn ska bestämma allt själva och alltid måste få välja, utan helt enkelt om att man inte måste vara sarkastisk eller nedlåtande mot sitt barn som förälder.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Men visste han bäst när det gällde allt? Visste han bättre än du vilken sorts glass du tyckte om, vad som var en kul lek, vilken fröken som var bäst på dagis?

Att en förälder vet bättre om mycket betyder inte att de vet bäst om allt. Dessutom lär man väl märka om föräldern har koll och kommer med bra råd, är det verkligen något som man särskilt måste lära sina barn, att man vet bäst? Det luktar lite maktfullkomlighet och egotripp, tycker jag.

 

[cirkus]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Jag håller med dig i sak.

Men just frasen som diskuteras - verkar ju ha olika tolkningar. Och egentligen så spelar ju bara barnets tolkning roll - uppenbarligen så har vissa tolkat det respektlöst och andra har tolkat det på andra vis.

 

[ridtravare]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Och jag hoppas att någon inte "tar dig hårt i armen" utan att du får en kram en kopp varmt te och någon annan med tålamod hjälper dig med ditt för stunden envisa barn

Man får misslyckas även som förälder och jag tycker faktiskt att vuxna behöver vänlighet också!

Ett hemskt tyskt talesätt går :Kinder die was willen kriegen das auf den Brillen
dubbelt elakt då det dessutom ska drabba barn med glasögon

 

[Roark]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Men visste han bäst när det gällde allt? Visste han bättre än du vilken sorts glass du tyckte om, vad som var en kul lek, vilken fröken som var bäst på dagis?

Sjalvklart inte! Varfor utgar du ıfran att han anvande sig av det uttrycket vid varje tillfalle han kom at? Tyckte det framgick tydlıgt av mına ınlagg att det anvandes valdıgt sparsamt, alltıd med en glimt ı ogat och bara nar jag vısade upp mın allra samsta gnabb-sida!

Att en förälder vet bättre om mycket betyder inte att de vet bäst om allt. Dessutom lär man väl märka om föräldern har koll och kommer med bra råd, är det verkligen något som man särskilt måste lära sina barn, att man vet bäst? Det luktar lite maktfullkomlighet och egotripp, tycker jag.

Mina foraldrar har alltid latıt mıg vara ytterst delaktıg ı mınsta lılla beslut som angatt mıg, sa jag kanner varken igen maktfullkomlıghet eller egoıstıska drag. Det beror ocksa pa hur man sager saker och tıng och nar!

Kan halla med om att uttrycket ar forlegat, absolut. Hade jag haft egna barn skulle jag trolıgen ınte anvanda det sjalv. Den generatıonen jag tıllhor har en annan syn pa konflıkthanterıng och mina foraldrar, som anda ar relatıvt moderna, ar praglade av the old school. Deras syn pa barnuppfostran ar sakert ınte den mest optımala ur alla synvınklar. Men just detta uttryck har ınte satt nagra spar ı mig i alla fall.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fast "pappa vet bäst" implicerar tycker jag "om allt". Annars skulle man ju säga "pappa vet mer än mig om x". Mina egna föräldrar vet mer än mig om en del saker, och andra saker vet jag mer än dem om. Man kan varken säga att jag vet bäst, eller att de gör det. Det beror på situationen.

Jag tror inte uttrycket pappa vet bäst sätter spår, men inte heller tycker jag det är något man aktivt behöver försöka lära sina barn. Jag har inga ambitioner att försöka lära mitt barn att jag vet bäst, och har svårt att se varför det är viktigt att barn lär sig det.

 

[Kimz0r]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Och jag hoppas att någon inte "tar dig hårt i armen" utan att du får en kram en kopp varmt te

Och daltar med mig? Tvi vale!

Man får misslyckas även som förälder och jag tycker faktiskt att vuxna behöver vänlighet också!

Naturligtvis får man det, men det finns gränser.

... och när man ständigt upprepar samma mönster så är det inte ens ett misstag längre, då är det en vana.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Och samtidigt har jag faktiskt svårt att tro att det varit så 100% av gångerna.

Jag är bara en vanlig människa som ibland har tappat alla mina vackra fina principer när tjatet varat tills öronen gått sönder och sagt åt ungarna att deras vilja är oväsentlig, jag bestämmer.

Nej. Men om jag tappar tålamodet och säger något så dumt som att "nu ska du göra som jag säger för att jag säger det", eller att "jag orkar inte höra dig mer", så försvarar jag inte de uttalandena som något slags uppfostringsmetod i efterhand. Jag tror inte att det blir okej av att jag har gjort så, utan jag gjorde fel. Och det har jag i alla fall hyfsat ofta lyckats förklara för barnen i efterhand.

 

[cirkus]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Skönt att höra, jag blev lite orolig att forumet var befolkat av endast übermänniskor och att endast jag föll igenom ibland.

 

[Roark]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fast "pappa vet bäst" implicerar tycker jag "om allt". Annars skulle man ju säga "pappa vet mer än mig om x". Mina egna föräldrar vet mer än mig om en del saker, och andra saker vet jag mer än dem om. Man kan varken säga att jag vet bäst, eller att de gör det. Det beror på situationen.

Jag tror inte uttrycket pappa vet bäst sätter spår, men inte heller tycker jag det är något man aktivt behöver försöka lära sina barn. Jag har inga ambitioner att försöka lära mitt barn att jag vet bäst, och har svårt att se varför det är viktigt att barn lär sig det.

Jag förstår inte varför jag måste redogöra för samtliga tillfällen min pappa använde sig av begreppet? När jag var barn hände det att jag ville göra saker som var direkt farliga för mig själv och indirekt även för mina djur! Så jo, min pappa visste både mer och bättre i vissa (självklart!) frågor.

Jag har heller aldrig sagt att man aktivt ska lära sina barn att mamma eller pappa vet bäst? Vad får du det ifrån? Jag och min pappa har så länge jag kan minnas haft väldigt öppna diskussioner och han är den förste att medge sig besegrad om mina argument är bättre. Så inte heller det karaktärsdraget känner jag igen hos min pappa. Att en person har använt sig av ett uttryck vid enstaka tillfällen (speciellt i en annan tidsepok) behöver inte för evigt genomsyra hela ens personlighet, själ, moraliska värderingar och relation med sina barn och andra människor

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Jag har heller aldrig sagt att man aktivt ska lära sina barn att mamma eller pappa vet bäst? Vad får du det ifrån?

Från det här citatet från dig:

Det fick mig att inse att jag inte kunde få igenom precis allt jag ville och att oavsett hur mycket jag än tjatade och grät så var det min pappa som faktiskt visste bäst.

Och vidare att du tyckte att detta var bra.

Jag tycker inte det låter så bra. Och för egen del känner jag inte att mitt barn behöver lära sig att oavsett hur mycket det tjatar och gråter så vet mamma faktiskt bäst.

 

[Petruska]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Det handlar om att man inte ser barn som människor med rätt till sina åsikter och sin integritet, utan som hundar som ska FOSTRAS.

Jag tror att det handlar mycket om att man inte vill/vågar/orkar/kan möta barnen. Att det utmanar för mycket, oavsett vad. Genom att hålla barnen "lydiga", slipper man möta dem, vad jag kan se.

Sen skryter ju en del av de här föräldrarna dessutom med hur lydiga barn de har, och hur bra det är att barnen inte diskuterar när föräldrarna har sagt sitt nej. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att man vill ha en lydnad snarare än en riktig relation.

Jag gillar inte den inställningen utan vill ha ett frimodigt, kreativt och kavat barn!

Jag har ärligt talat lite svårt för hela idén om att barn genom vissa uppfostringsmetoder ska designas till vissa egenskaper.

Jag gillar din variant bättre än lydnadsvarianten, men jag har nog själv i högre grad tänkt på mig+barn som en relation i ett pågående pch ganska utdraget nu, än vad jag har tänkt på barnet som ett projekt, något för mig att forma.

När jag träffar vuxna människor bedömer jag inte heller deras föräldrars insatser utifrån hur de jag träffar är.

Och man formas ju av väldigt mycket mer och annat än sina föräldrar, också.

 

[Roark]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Från det här citatet från dig:

Det fick mig att inse att jag inte kunde få igenom precis allt jag ville och att oavsett hur mycket jag än tjatade och grät så var det min pappa som faktiskt visste bäst.

Och vidare att du tyckte att detta var bra.

Jag tycker inte det låter så bra. Och för egen del känner jag inte att mitt barn behöver lära sig att oavsett hur mycket det tjatar och gråter så vet mamma faktiskt bäst.

Jo, vid vissa tillfällen så behövde jag verkligen inse att världen inte snurrade runt mig och att inte alla människor var skapade i syfte att endast tillfredsställa mina behov.

Trodde inte man behövde vara så extremt övertydlig, men uppenbarligen: Lägg till "vid vissa tillfällen" efter sista ordet i meningen som du citerade så framgår det kanske bättre.

 

[Mabuse]

Sv: Din vilja växer i ett träd i skogen...

Fast att inse att världen inte snurrar runt en själv är väl inte alls samma sak som att inse att hur mycket man än gråter så vet föräldrarna bäst?