Det var länge sedan och människan är död

[WhoIsItAgain]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Med tanke på att han fick villkorligt så har han i praktiken inte avtjänat något alls och han blev ju inte på något sätt en bättre människa då han både före och efter har fortsatt att trakassera kvinnor.

Så just denna person har inte startat om ett dugg, han har bara fortsatt som vanligt.

 

[the_connemara]

Är det så vi vill ha det i samhället?

Vi vill ha ett samhälle där alla faktiskt är lika inför lagen. Så länge samhället inte är så så kommer kritik uppstå.

 

[Scata]

Med tanke på att han fick villkorligt så har han i praktiken inte avtjänat något alls och han blev ju inte på något sätt en bättre människa då han både före och efter har fortsatt att trakassera kvinnor.

Så just denna person har inte startat om ett dugg, han har bara fortsatt som vanligt.

Nu var det inte just denna mannen jag menade med mitt inlägg.

När det gäller honom så kan man ju krasst konstatera att rättsväsendet inte skött sig som det borde. Men det går inte att efterkonstruera lagen.
Sen vet inte jag om det finns fler anmälningar mot han, vet du om det finns det? (eftersom du skriver att han fortsatt trakassera kvinnor)

 

[monster1]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Fri på det sätt att man har åter igen rätt att röra sig i samhället och har möjlighet att skapa ett nytt liv där man tar avstånd från sitt tidigare handlande. Man är inte ett blankt papper, sina tidigare handlingar får man fortsätta att äga precis som alla andra som inte suttit i fängelse.

 

[Scata]

Vi vill ha ett samhälle där alla faktiskt är lika inför lagen. Så länge samhället inte är så så kommer kritik uppstå.

Absolut min åsikt också!
Men kritiken borde väl riktas (och gör också) främst mot våra lagar och rättsväsendet? Inte mot de som lyder under lagen?

Sen att moral och lag inte är samma sak vet ju alla.

 

[MalinJ]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Den juridiska straffpåföljden är väl en sak, men jag tycker att det är fullt rimligt att det blir fler konsekvenser av vissa brott, särskilt då övergreppsbrott. Om exempelvis en pedofil har dömts och avtjänat sitt straff, är det ju ändå inte särskilt lämpligt att anställa honom på en förskola.

 

[stjarnhimmel]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Jag tycker att det är en av frågorna som filmen handlar om dvs mannen blev dömd och kunde gå vidare. Men offret har skador och påverkas av det under lång tid. Och det är ju just det som Josefin ville skriva om- hur man både psykiskt och fysiskt blir påverkad. För henne var det inte slut bara för att personen blev dömd. Kampen fortsatte.

 

[kökshäxan]

Jag undrar varför han kom undan med villkorligt och böter. Straffskalan har visserligen skärpts något sedan dess med höjt minimistraff men var vid tidpunkten minimum 4 år och max 10 år för misshandel där offret får allvarliga och bestående men av misshandeln. Med ett så lindrigt straff för gärningspersonen utsatte rätten henne för ytterligare ett, som jag tycker, grovt övergrepp. Ändå hängs ingen av rättens ledamöter ut, trots att de bör vara helt olämpliga som domare. Varför?

 

[mandalaki]

För mig handlar det inte så mycket om Örjan Ramberg, utan om ett #metoo 2.0 i en bransch där ”de manliga genierna” omhuldats vad de än gjort. Isobel HK beskriver det bra.

”Jag hittar ett mysprogram på bästa sändningstid där han gråter och talar ut om sitt ”hetsiga humör”, andra där han sitter uppkrupen i soffor och berättar om sin stora känslighet och konstnärliga lynne. När jag googlar vidare hittar jag intervjuer med andra kvinnor som varit tillsammans med samme man som berättar om hur de var rädda för sina liv. En kvinna, också skådespelerska, kom regelbundet så blåslagen till filminspelningar att det blev problem för regissörer, hon kunde nämligen inte ta av sig kläderna som scenerna egentligen krävde.”

https://www.medievarlden.se/isobel-...sons-dod-visar-vad-metoo-astadkommit/#cookies

 

[vallhund]

Jag undrar varför han kom undan med villkorligt och böter. Straffskalan har visserligen skärpts något sedan dess med höjt minimistraff men var vid tidpunkten minimum 4 år och max 10 år för misshandel där offret får allvarliga och bestående men av misshandeln. Med ett så lindrigt straff för gärningspersonen utsatte rätten henne för ytterligare ett, som jag tycker, grovt övergrepp. Ändå hängs ingen av rättens ledamöter ut, trots att de bör vara helt olämpliga som domare. Varför?

Jag hittar inte artikeln nu, men det handlade väl om det sociala stigmat han utsatts för, typ det var synd om honom?

 

[BornAgain]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Det är en himla svår fråga - och det är bra att någon påminner om den - vissa saker går inte att göra ogjorda. Och den som har gjort vissa saker måste alltid leva med det. Även om förövaren sitter sjuttio år i ett amerikanskt helvetesfängelse, så blir inte offret oskadat. En förövare måste inse att hen skadat sitt offer.

Alla (inklusive allmänheten) måste inse att man måste gå vidare. Men att låtsas som att något inte hänt det går inte.

 

[kökshäxan]

Jag hittar inte artikeln nu, men det handlade väl om det sociala stigmat han utsatts för, typ det var synd om honom?

Det är i så fall helt emot vad lagen säger. Alla allvarligare brott orsakar ett socialt stigma, det finns inte utrymme i lagen att ta hänsyn till det.

 

[stjarnhimmel]

För mig handlar det mkt om ledarskap och arbetsmiljö dvs chefer lät personer bete sig på sätt som måste ha gjort att kollegor och andra var rädda.
Expojkvännen sa själv;

Däremot berättar han om sitt hetsiga humör och om den regissör han skallade under repetitionerna av "Figaros bröllop".
– Jag är som en pitbull terrier. Jag tänder, jag har inte ens en stubin, jag är en tändhatt. Det händer när jag blir trängd. Framförallt när människor underskattar min intelligens eller kränker mig. Det är då det i regel händer.

X medger att det inte är enda gången som han använt kraftuttryck mot kolleger.
– Det behöver inte vara kolleger. Det kan vara någon som håller på att cykla på mig på trottoaren. Jag är en sådan människa, jag har en kort stubin. Och då höjer man rösten och jag är ganska stor, jag har bra röstresurser och ligger högre än de flesta. Folk blir rädda och känner att det är obekvämt. Jag håller med om det, det är inte roligt att gå till en arbetsplats om det ska vara någon slags krutdurk som går omkring där och man inte ska få säga vad man vill. Det håller jag med om. Jag måste givetvis försöka att lägga band på mig. Och jag gör det. Så ofta jag kan, de gångerna man lyckas räkna till tio och går undan.

 

[Lingon]

För mig handlar det mkt om ledarskap och arbetsmiljö dvs chefer lät personer bete sig på sätt som måste ha gjort att kollegor och andra var rädda.
Expojkvännen sa själv;

Däremot berättar han om sitt hetsiga humör och om den regissör han skallade under repetitionerna av "Figaros bröllop" 1992.
– Jag är som en pitbull terrier. Jag tänder, jag har inte ens en stubin, jag är en tändhatt. Det händer när jag blir trängd. Framförallt när människor underskattar min intelligens eller kränker mig. Det är då det i regel händer.

X medger att det inte är enda gången som han använt kraftuttryck mot kolleger.
– Det behöver inte vara kolleger. Det kan vara någon som håller på att cykla på mig på trottoaren. Jag är en sådan människa, jag har en kort stubin. Och då höjer man rösten och jag är ganska stor, jag har bra röstresurser och ligger högre än de flesta. Folk blir rädda och känner att det är obekvämt. Jag håller med om det, det är inte roligt att gå till en arbetsplats om det ska vara någon slags krutdurk som går omkring där och man inte ska få säga vad man vill. Det håller jag med om. Jag måste givetvis försöka att lägga band på mig. Och jag gör det. Så ofta jag kan, de gångerna man lyckas räkna till tio och går undan.

Han låter så urbota korkad i de där två citaten... har han problem ilska och aggression får han väl anpassa sitt liv efter det och inte utsätta andra människor för det!

 

[karamelldrottningen]

Den där Örjan måste ju ha nån form av störning? Bara hans sätt att uttrycka sig. Obehaglig människa.

 

[stjarnhimmel]

Han låter så urbota korkad i de där två citaten... har han problem ilska och aggression får han väl anpassa sitt liv efter det och inte utsätta andra människor för det!

Ja och ibland kan jag uppleva att vissa människor har inställningen " att det är sån jag är, jag har kort stubin och är hetsig." Jo men man kan ju ändå inte bete sig hur som helst.
Enligt tidningarna ska ju ovanstående person bla ha skallat en person. Alltså.. Hur tänker man då som chef? Vad gör man för att skydda annan personal så de har en okej arbetsmiljö? Som chef måste man ju tänka att det är en person som inte mår bra?

 

[Stinaelin]

För mig handlar det mkt om ledarskap och arbetsmiljö dvs chefer lät personer bete sig på sätt som måste ha gjort att kollegor och andra var rädda.
Expojkvännen sa själv;

Däremot berättar han om sitt hetsiga humör och om den regissör han skallade under repetitionerna av "Figaros bröllop".
– Jag är som en pitbull terrier. Jag tänder, jag har inte ens en stubin, jag är en tändhatt. Det händer när jag blir trängd. Framförallt när människor underskattar min intelligens eller kränker mig. Det är då det i regel händer.

X medger att det inte är enda gången som han använt kraftuttryck mot kolleger.
– Det behöver inte vara kolleger. Det kan vara någon som håller på att cykla på mig på trottoaren. Jag är en sådan människa, jag har en kort stubin. Och då höjer man rösten och jag är ganska stor, jag har bra röstresurser och ligger högre än de flesta. Folk blir rädda och känner att det är obekvämt. Jag håller med om det, det är inte roligt att gå till en arbetsplats om det ska vara någon slags krutdurk som går omkring där och man inte ska få säga vad man vill. Det håller jag med om. Jag måste givetvis försöka att lägga band på mig. Och jag gör det. Så ofta jag kan, de gångerna man lyckas räkna till tio och går undan.

Vilken mysig kille!

 

[vallhund]

"
”Vet ju inte vad de gör”
Idag tänker hon delvis annorlunda:

– Man vet ju inte vad de gör i sitt privatliv, förrän man ser löpsedlar om att det varit slagsmål med Dramatenskådespelare. Då kom de här skådespelarna upp till mig själva, och ibland kallade jag på dem. De sa att det här skulle aldrig hända igen, och bad om ursäkt. Men kvinnomisshandeln hade jag ingen kontakt med. Däremot var det flera manliga skådespelare som var väldigt besvärliga.

Känner du fortfarande att det inte var ett ”Dramaten-problem” när fyra medarbetare har ganska grava problem med polisen och rättvisan?


– Jo, det tyckte jag.

Varför sa du inte det?

– Det var ju sånt som hände på deras fritid, i deras privatliv. Hade det hänt på Dramaten, så hade jag varit tvungen att ta itu med det på ett helt annat sätt. Och det här var tjugo år sen, innan man hade de här diskussionerna som man har nu.

På vilket sätt var det ett ”Dramaten-problem”?

– Jag kunde inte göra något åt det, mer än att prata med dem om vad som hade stått. Hade det hänt i dag hade det blivit en helt annan situation eftersom kvinnovåld är uppmärksammat nu på ett annat sätt."
https://www.expressen.se/noje/dramatenchefen-angerfull-efter-josefin-dokumentaren/

 

[karamelldrottningen]

Jag har ägnat två kvällar till att läsa om och titta på bilder på en kvinnomisshandlare. Jag tittar, tittar och tittar kan liksom inte förstå att en ond människa ser ut som vem som helst. Det är helt ofattbart.

Tror ni att de som misshandlat andra har någon som helst självinsikt om vad de gjort?

Angående självinsikt.
Jag blir frustrerad. Försöker förstå. Försöker vara pedagogisk, lugn och icke dömande och hålla det mesta inombords.
Nej, det går inte att förstå. Har försökt i årtionden, eller ja sen 90-talet att försöka få någon förklaring eller åtminstone ett lite ”förlåt”. Men nej jag har gett upp. Kommer aldrig någonsin få ett förlåt och inte den personen som blev värst drabbad då denna var ”boven” tydligen .
Ibland har jag undrat vem talar sanning och vem ljuger. Men man måste lyssna på sitt inre (sorry för flummig formulering). Får inte fastna i deras lögnaktiga verklighet och hålla distans.
Har dock aldrig själv blivit slagen, men uppväxt i en sådan familj. Mitt piano blev däremot sönderslaget, det var den musikkarriären liksom.

 

[Pontevecchio]

Det här kanke borde vara en egen tråd, men jag tar det här så får vi se.
OBS! Jag försvarar inte mannen i tråden på något sätt, utan detta är en objektiv fråga som kom i mina tankar om ett rättssäkert samhälle.

Om man begår ett brott, döms och avtjänar sitt straff. Är man inte fri då?
Enligt lagen så har man då sonat sitt straff.
Om man kommer ut som en bättre människa, som ångrar sig och vill "starta om", ska man inte kunna göra det då?
Är man alltid skyldig och citat: "Som dömd får man tåla kritik för sitt agerande"?

Är det så vi vill ha det i samhället?

Det är väl så vi har det eller menar du att Quick, Malexandermördarna och Zethreaus aldrig ska nämnas vid namn för de har sonat sina brott?

Jag förstår inte varför män som begår övergrepp ska vara fredade? Var det ett drev mot Englas mördare?
Ja Benny tog sitt liv men ska man därför aldrig få yttra kritik mot män som beter sig illa? Det är ju tystnadskulturen som gett dessa män utrymme att fortsätta.

Tom vår hovrätt resonerade om att Örjans straff att vara tvungen att sitta hemma var så hemskt att han slapp fängelse. Va fan är det för nåt?