Aningsfull
Trådstartare
Just nu är jag inne i en så sjukt jobbig fas. Det känns inte kul att vara gravid. Jag känner mig ensam, på nåt vis. Jag kan inte riktigt förklara min känsla tror jag.
Men det känns inte kul att vara gravid och vänta barn. Jag börjar fundera på om det verkligen var rätt beslut, om jag är redo för det här. Om VI är redo för det här.
Kanske hade vi det bra nog som det var innan? Tänk om ett barn bara förstör allting?
Men samtidigt känns det så orättvist. För varje gång bebis sparkar i magen blir jag ändå glad, det känns mysigt, och jag älskar ju våran kommande lilla skitunge och får så dåligt samvete över mina känslor.
Men varför kan man inte bara få vara glad hela tiden?
Just nu är jag så desperat att jag idag bokat en resa ner till min syster bara för att jag känner att jag måste få komma bort från sambo, hundar och hela mitt liv här och bara göra nåt helt annat. Så redan imorgon åker jag, hoppas väl att det ska kännas bättre sen.
Men varför mår man såhär? Är jag ensam i världen om att känna såhär?
Men det känns inte kul att vara gravid och vänta barn. Jag börjar fundera på om det verkligen var rätt beslut, om jag är redo för det här. Om VI är redo för det här.
Kanske hade vi det bra nog som det var innan? Tänk om ett barn bara förstör allting?
Men samtidigt känns det så orättvist. För varje gång bebis sparkar i magen blir jag ändå glad, det känns mysigt, och jag älskar ju våran kommande lilla skitunge och får så dåligt samvete över mina känslor.
Men varför kan man inte bara få vara glad hela tiden?
Just nu är jag så desperat att jag idag bokat en resa ner till min syster bara för att jag känner att jag måste få komma bort från sambo, hundar och hela mitt liv här och bara göra nåt helt annat. Så redan imorgon åker jag, hoppas väl att det ska kännas bättre sen.
Men varför mår man såhär? Är jag ensam i världen om att känna såhär?