Q
qrumelur
Sv: Det hemska med att skaffa barn?
tio tecken
tio tecken
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nej, det är klart det inte går att jämföra, det blir ju som äpplen och päron.
Det gäller ju omvänt också - det man får ut av en hög utbildning och ett jobb man tycker om går inte att jämföra med barn. Ett barn kan aldrig ersätta det.
Jag ser det mer som att livet består av olika pusselbitar: en bra relation, ett bra jobb (som ofta kräver någon form av utbildning), en boende man trivs med, möjlighet att utöva sina intressen, barn. Man kan inte ersätta de där pusselbitarna med varandra hur som helst, de ger olika bidrag till livet.
Jag skulle t ex inte kunna ersätta min utbildning och mitt jobb med ett barn istället, och tycka att jag får ut lika mycket av livet. Eller skippa både man och jobb, och ha tre barn och tycka att det gav lika mycket som både jobbet och mannen. Barn kan inte ersätta allt annat i livet, de är en del av livet, men inte det enda som gör livet fint.
Mitt liv har defintivt inte legat på vänt tills nu när jag fick barn. Barnet är ytterligare en pusselbit till det liv jag vill ha - inte livets mening. Jag tycker nog aldrig att en annan människa bör vara meningen med livet, det gör den människan alldeles för bunden, och en själv för beroende.
För mig personligen har nog min utbildning förändrat mig betydligt mer än att bli förälder. Utbildningen har gjort att jag ser världen annorlunda, och förstår den på andra sätt. Barnet är otroligt roligt på ett annat sätt, och en källa till glädje, men har inte förändrat mitt sätt att förhålla mig till min omvärld på samma sätt. Mitt yrke säger mer om mig än det faktum att jag är mamma.
Jag hade det ju självklart kanon innan barnen och jätteroligt, men efter de har kommit in i mitt liv ser jag mer den tiden som lite "tidsfördriv" fram till barnen kom in i bilden.
Det man får tillbaka av sina barn varje dag, varje timme och som man lär sig varje dag
Går inte att jämföra med en hög utbildning, välbetalt jobb eller superhäftig utlandsresa.
Eller menar du verkligen att man inte kan leva ett alldeles fantastiskt och helt underbart liv utan barn??
Du har inte gjort din resa, du har inte pluggat till högskoleexamen.
Nej, det är klart det inte går att jämföra, det blir ju som äpplen och päron.
Du kanske missade att jag skrivit "hypotetiskt" ang. val i mitt svar?
Jag tror på att man ska försöka följa sitt hjärta och göra det man mår bra av. Behöver du jobba med politik för att må bra så låter det väl som ett ytterst lämpligt val.
Jag har inget som helst behov av att jobba med politik men skulle tycka att jag förlorade en del av min själ om jag inte hade någon hästkontakt.
I ett hypotetiskt skarpt läge med väldigt allergiska barn v.s. häst hade dock valet varit givet.
Precis!
Men vad värmer ens själ mest?
Inget jobb i världen kan väl få dig så varm inombords av kärlek som ditt barn? Kan du på ditt jobb känna den känslan du känner när din helt nya bebis som inte kan uttrycka sig trycker sig mot ditt bröst och bara strålar trygghet?
Du kan fortfarande inte avgöra vad alla människor känner sig mest värmda i själen av.
Vad har det med mina barns värde att göra?
Calazirya skrev:Du har inte gjort din resa, du har inte pluggat till högskoleexamen ( än får jag väl tillägga ) men ändå pratar du för alla när du säger att det inte slår något, inkl dom som inte har barn. Jag säger som Mabuse, utbildningen är en pusselbit och barn är en annan bit i mitt liv, inte mitt livs mening. Jag skulle inte vilja ha min utbildning ogjord lika lite som jag skulle vilja ha mitt barn ogjort.
Nej jag förstod att du menade hypotetiskt i ditt resonemang. Jag tänker mer vidare, valet mellan häst/allergiskt barn är ju helt givet och därmed tämligen ointressant, utan jag tänker mer på att kvinnor förväntas bli Mamman med stort M, och ge upp sig själva, och de som inte gör det belastas med det eviga dåliga samvetet. Eller köper städhjälp.
Och det är just det här som jag finner så motbjudande.
Du kan fortfarande inte avgöra vad alla människor känner sig mest värmda i själen av. Det är upp till varje individ att avgöra. Det är inget argument i sig för att skaffa barn eller frivilligt avstå från barn.
Petruska skrev:Kommer en bebis i närheten då blir jag helt fördummad, inget får mig så korkad som närvaron av bebisar.
Jag tror inte du förstår vad jag vill ha sagt. Dina jämförelser går inte att applicera på samtliga människor som du gjorde, för mig är det händelser som inte går att jämföra alls.
Precis!
Men vad värmer ens själ mest?
Inget jobb i världen kan väl få dig så varm inombords av kärlek som ditt barn? Kan du på ditt jobb känna den känslan du känner när din helt nya bebis som inte kan uttrycka sig trycker sig mot ditt bröst och bara strålar trygghet?
Vad har det med mina barns värde att göra?