Det hemska med att skaffa barn?

[Mabuse]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

*kl*

Att få barn är en väldigt stor omställning. Man styr liksom inte sitt liv alls längre, det finns en som är helt beroende av en och styr när det är dax att äta, sova osv.

Fast jag tycker nog jag är friare nu som föräldraledig än jag tidvis har varit med jobbet. När bebisen sover kan jag ju sova om jag vill, eller göra något annat. Är det mycket på jobbet hinner åtminstone inte jag sova som jag vill, har hänt mer än en gång att jag dragit nattskift på jobbet och suttit och jobbat hela natten istället för att sova för att jag måste bli klar med något - så har det aldrig varit med bebisen. Också den värsta natt får man sova några timmar.

Eller att man måste jobba över kvällar och helger, fast man skulle vilja vara ledig och göra annat istället. Det kan åtminstone inte jag bestämma själv, kräver jobbet övertid är det bara att acceptera.

Och så vidare. Jobbet gör en mer bunden än bebisen, tycker jag. Med bebisen kan man ju göra olika saker, gå på promenad, fixa hemma, välja lite själv. Men jobbet tvingar en att jobba och inte så mycket mer. Plus att någon annan kan ta bebisen om det är något man verkligen måste göra eller om det blir för mycket - men jobbet måste du alltid fixa själv.

Det där helt fria gör-vad-som-faller-dig-in-livet som många ser framför sig när man inte har barn kan jag inte känna igen mig i. Är man vuxen har man ju alltid plikter. Arbete, hushållsarbete, husdjur, andra förpliktelser.

 

[mul]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Fast jag tycker nog jag är friare nu som föräldraledig än jag tidvis har varit med jobbet. När bebisen sover kan jag ju sova om jag vill, eller göra något annat. Är det mycket på jobbet hinner åtminstone inte jag sova som jag vill, har hänt mer än en gång att jag dragit nattskift på jobbet och suttit och jobbat hela natten istället för att sova för att jag måste bli klar med något - så har det aldrig varit med bebisen. Också den värsta natt får man sova några timmar.
.

Precis det funkar ju med den första bebisen, har man sen en till så är det bara nattetid som man kan få lite sömn, om bebisen vill.

Och inte alla sover så mycket på dagarna

Visst funkar allt och bebisen är nöjd så är det ju lugnt. Men krånglar saker endel och ex bebisen har det lite körit i magen så undrar man varför i hela friden man gett sig in i att bli förälder.

 

[Mabuse]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nej, min bebis till exempel sover knappt alls på dagarna. Men sammantaget över dygnet så sover bebisen mer än vi vuxna. Det gör de flesta bebisar, tror jag. Sen om den där extra sömnen är på dagarna, kvällarna eller morgnarna är förståss olika från barn till barn.

Jag har ofta undrat vad jag gett mig in på med jobbet egentligen (när man jobbat 36 timmar i sträck till exempel, eller försöker stjäla någon timmes sömn på soffan i fikarummet klockan fyra på morgonen. Eller inte haft en ledig dag på sju veckor.), men aldrig med bebisen. Bebisen kan man ju hjälpas åt med, och kraven är inte orimliga. Ingen väntar sig att man ska klara ett par dygn utan sömn och fortfarande prestera på topp, till exempel. Eller klara sig utan inkomst.

Givetvis är det värre med två barn, men i så fall är det ju inte att bli förälder som är den enorma omställningen, det är att bli tvåbarnsförälder?

 

[Lydia]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Man kan göra det mesta även med barn, men visst blir livet förrändrat mkt!
Det beror mkt på vad man får för barn, mitt första barn sov knappt (sov två halvtimmar dagtid mellan 5-22, sen sov hon typ 22-05 men vaknade varje/varannan timme och skulle amma/vara vaken/svår att söva om etc..
Ammade varje/varannan timme även dagtid första halvåret eller så.
Och ville inte ligga i vagnen första 7 månaderna.

 

[mul]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nej, min bebis till exempel sover knappt alls på dagarna. Men sammantaget över dygnet så sover bebisen mer än vi vuxna. Det gör de flesta bebisar, tror jag. Sen om den där extra sömnen är på dagarna, kvällarna eller morgnarna är förståss olika från barn till barn.

Jag har ofta undrat vad jag gett mig in på med jobbet egentligen (när man jobbat 36 timmar i sträck till exempel, eller försöker stjäla någon timmes sömn på soffan i fikarummet klockan fyra på morgonen. Eller inte haft en ledig dag på sju veckor.), men aldrig med bebisen. Bebisen kan man ju hjälpas åt med, och kraven är inte orimliga. Ingen väntar sig att man ska klara ett par dygn utan sömn och fortfarande prestera på topp, till exempel. Eller klara sig utan inkomst.

Givetvis är det värre med två barn, men i så fall är det ju inte att bli förälder som är den enorma omställningen, det är att bli tvåbarnsförälder?

Men 36 timmars jobb är inte riktigt att jämföra med en bebis, då dom flesta inte har 36timmar pass och jobbar 7dagar i veckan. MEN om man jobbar såna tider och pass så kanske man inte har så mycket runtomkring heller att styra med så att ett barn kanske är semester..

Men som en kompis sa som fick barn i somras. Att det är säkert inga problem om allt funkar och går bra. Men en bebis med kolik, komplikationer vid födseln så att mamma är justerad och sen en jobbande pappa, så blir livet väldigt tufft. Allra helst om man har ex hästar som behöver ha mat och rent osv.

Min första var snäll och så, men ville inte ammas, sambon jobbade då 5skift. Vilket gjorde att eftersom amningen inte funkade så blev det mjölkstockningar med hög feber och smärta, och det gjorde att jag blev ännu tröttare, sonen hade lite magknip och var en riktig kräkbebis, men sov bra och åt var 4:e timme. MEN jag kunde inte bara somna om utan låg och kollade i taket och det gjorde att jag inte fick i stort sett någon sömn alls. Jag hade då en häst, unghäst så den var det bara att åka ut och mocka och fodra och ta dom passena som jag hade. MEN bebisen var inte alls road av detta utan det var gråt och skrik varje gång. Men han blev ju allt större.

Med nästa barn så gick nog det mesta på tok som kunde gå på tok.. och skulle det varit första barnet då hade jag absolut inte skaffat en till.. Men efter första året så blir det ju bättre och bättre.

 

[Mabuse]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Är mamman medtagen efter komplicerad födsel så blir hon sjukskriven, så att pappan kan vara hemma.

Har man hästar så borde man väl verkligen vara van att inte vara fri och kunna göra vad som faller en in? Hästar vill ju normalt ha mat och skötsel på bestämda tider. De är väl verkligen beroende av en? Är man van vid det så kan ju inte en bebis vara en sån jätteomställning. Unghäst skulle jag inte ha samtidigt som bebis, särskilt om bebis inte ens gillar att vara i stallet. Jag skulle välja där, man kan inte ha allt. Det är ju knappast föräldraskapets fel att man har en häst som man tar hand om på tid man har betalt för att ta hand om bebisen, och att det då blir körigt att försöka så att säga försöka sköta hästar på arbetstid.

Givetvis har inte alla samma jobb som jag, men du skrev att det alltid är en jätteomställning att få arn. 36-timmarspass utan sovpaus är det ingen som schemalägger, men alla jobb går inte på schema. Många jobb ser ut som så att här är arbetsuppgifterna du ska göra, och här är deadline. Lös uppgiften. För min del är jobbet mycket mer krävande än bebisen. Jag blir tröttare av att jobba heltid och inte ha någon bebis, än av att vara hemma med bebis och inte jobba.

Naturligtvis kan det vara väldigt slitigt med ett sjukt barn, men de flesta barn är ju friska. Och du skrev inte att det är en jätteomställning att få ett sjukt barn, utan att barn i sig är en jätteomställning.

 

[anonymous]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Är det inte bara så att många lite äldre (för det är väl äldre antar jag som fäller den typen av kommentarer) tycker att yngre har det för bra, och nu jäklar ska de äntligen få se hur det är att inte ha någon fritid och tvingas passa upp på andra?

du kanske är inne på något här?
för förut var ju inte samhället alls lika jämställt som det är idag och kvinnorna fick göra det mesta/allt med barnen. DÅ är det faktiskt inte jätte konstigt att man har inställningen om att allt som har med barn att göra är väldigt tungt och svårt.
Sedan tror jag att de yngre som vräker ur sig sådana här saker, nog skrämts av de äldre, för jag tror faktiskt att det är många som inte ens har egna barn som säger så..
Så finns det väll även en tredje grupp som är yngre, har barn och haft ett "svårt" barn som inte velat sova eller haft kolik anso.

 

[Scilla]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Det beror vem du frågar...

Jag tycker inte det är hemskt att få barn. Men jag tyckte det var hemskt att vara gravid mådde pyton och blev tjock som en valross som gått på fri buffe varje dag... och dessutom fick jag efter graviditeten hur lätt som helst att fortsätta gå upp i vikt, jag som tidigare kunde äta allt..

Förlossningarna var hur lätta som helst iaf jämfört med att vara gravid.

Första barnet ville ALDRIG sova utan tyckte livet var toppen och ville vara vaken alla dygnets timmar. Det var inget kul för mig som mamma som måste få sina 8 timmars sömn för att funka, blev lite av en chock att inse att nu kommer jag inte att få sova så mycket som jag behövde. Andra barnet ville sova jämt och somnar så fort huvudet landar på kudden.. Tänk att det kan vara så lätt att ha barn

Djuren har jag haft kvar men visst jag har dragit ner helt på träningar och tävlingar och blivit en skogsryttare.

Vi är inte välsignade med en massa släkt som kan ställa upp i tid och otid och passa barnen så där har vi också fått ta ett steg tillbaka just nu. Men att det skulle vara hemskt för det tycker jag inte.

Som sagt svaren på din fråga är att det beror på vem du frågar. Om du frågar sas annars tycker jag man kan vara tyst med sina upplevelser och låta den gravid själv få upptäcka sin graviditet och sitt barn.

 

[mul]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Är mamman medtagen efter komplicerad födsel så blir hon sjukskriven, så att pappan kan vara hemma. Nej, det blir han inte..Vi försökte då jag var mer eller mindre dålig i ett halvår efter sista.. FK godkände det inte och antingen fick han jobba elelr så vara hemma utan pengar.

Har man hästar så borde man väl verkligen vara van att inte vara fri och kunna göra vad som faller en in? Men hästar skriker inte och ska ha mat om nätterna, varje natt.Hästar vill ju normalt ha mat och skötsel på bestämda tider. De är väl verkligen beroende av en? Ja men inte så många gånger om dagenÄr man van vid det så kan ju inte en bebis vara en sån jätteomställning. Unghäst skulle jag inte ha samtidigt som bebis, särskilt om bebis inte ens gillar att vara i stallet.En unghäst som är ganska hanterad klarar av att vila ett halvår utan problem.. Jag skulle välja där, man kan inte ha allt. Det är ju knappast föräldraskapets fel att man har en häst som man tar hand om på tid man har betalt för att ta hand om bebisen, och att det då blir körigt att försöka så att säga försöka sköta hästar på arbetstid.

Givetvis har inte alla samma jobb som jag, men du skrev att det alltid är en jätteomställning att få arn. 36-timmarspass utan sovpaus är det ingen som schemalägger, men alla jobb går inte på schema. Många jobb ser ut som så att här är arbetsuppgifterna du ska göra, och här är deadline. Lös uppgiften. För min del är jobbet mycket mer krävande än bebisen. Jag blir tröttare av att jobba heltid och inte ha någon bebis, än av att vara hemma med bebis och inte jobba.

Naturligtvis kan det vara väldigt slitigt med ett sjukt barn, men de flesta barn är ju friska. Och du skrev inte att det är en jätteomställning att få ett sjukt barn, utan att barn i sig är en jätteomställning.

Att vara utan barn och sen få barn är en jätteomställning. För de flesta. För dig verkar det vara lugnt, men alla i min bekantskapskrets som fått barn har tyckt att det varit en jätteomställning och mer eller mindre jobbigt.

 

[mul]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Det beror vem du frågar...

Jag tycker inte det är hemskt att få barn. Men jag tyckte det var hemskt att vara gravid mådde pyton och blev tjock som en valross som gått på fri buffe varje dag... och dessutom fick jag efter graviditeten hur lätt som helst att fortsätta gå upp i vikt, jag som tidigare kunde äta allt..

Förlossningarna var hur lätta som helst iaf jämfört med att vara gravid.

Första barnet ville ALDRIG sova utan tyckte livet var toppen och ville vara vaken alla dygnets timmar. Det var inget kul för mig som mamma som måste få sina 8 timmars sömn för att funka, blev lite av en chock att inse att nu kommer jag inte att få sova så mycket som jag behövde. Andra barnet ville sova jämt och somnar så fort huvudet landar på kudden.. Tänk att det kan vara så lätt att ha barn

Djuren har jag haft kvar men visst jag har dragit ner helt på träningar och tävlingar och blivit en skogsryttare.

Vi är inte välsignade med en massa släkt som kan ställa upp i tid och otid och passa barnen så där har vi också fått ta ett steg tillbaka just nu. Men att det skulle vara hemskt för det tycker jag inte.

Som sagt svaren på din fråga är att det beror på vem du frågar. Om du frågar sas annars tycker jag man kan vara tyst med sina upplevelser och låta den gravid själv få upptäcka sin graviditet och sitt barn.

Precis! Det hänger på vem man frågar, och jag har knappt inte haft hjälp med barnvakt heller. Man får lösa det hela själv. Det går men ibland har man varit så trött att man bara vill sätta sig ner och tjuta.

 

[jerseyko]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Livet börjar ju när barnen kommer

Och här hemma gör vi nog mkt mera nu efter att barnen kom. Fritidsintressen och resor. Jag har hästen och håller på att ta jägarexamen. Maken jagar och har köpt jakthund (alla vet väl hur mkt en valp kräver?) och meckar på fritiden och under somrarna på tävlingar.

Min dotter är 10½ månad och i natt var 1a natten jag inte ammat henne!! Men inte e jag trött för de, konstigt nog.

 

[Mitten]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag känner också att det är 'friare' med barn än utan... jag jobbar ju inte lika mycket för jag KAN ju inte - måste lämna och hämta på dagis, vabba, you name it. Det dagliga pusslet är jobbigt och lite bindande, men med ett bra familjesamarbete så går det ju. Jag känner dock att jag fått mer 'fritid' eller 'hemtid' eller vad man skall kalla det, just för att jag tvingats jobba lite mindre, och för att det är en förståelse för när man 'måste' vara hemma. Jag har effektiviserat runt omkring mig också, köper färdig matkasse på vardagarna, och har satt vissa rutiner i ryggmärgen som jag inte hade innan.

Jag älskar livet faktiskt .

 

[Calazirya]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag är benägen att hålla med dig och Mabuse ( trots att jag sover mindre nu ).

Jerseyko:

Mitt liv fortsatte när barnet kom. Jag hade ett jätteroligt liv innan och även om det blev något annorlunda när barnet kom så har jag ett roligt liv nu också. Att livets mening är barn känns som en så avlägsen tanke för mig. Barnet mitt bidrar givetvis men inte så som du beskriver att livet började när du fick barn.

 

[Sar]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag tycker att det varit fantastiskt att bli mamma men självklart har det också inneburit uppoffringar, det vore fånigt att låtsas annat.
Nu har vi tre stycken till i familjen som har åsikter om vad som skall göras och vi får jämka ihop oss så att alla trivs.

Idag ville jag tömköra hästen men det blev en tur på bibblan istället!
Helt ok men inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Vi hade ett rikt liv innan barnen och nu är det ännu rikare trots att det på vissa sätt är mer begränsat. Ett stort plus (för mig) med att ha barn är att de får mig att skratta varje dag!
Grattis till graviditeten!

 

[Freddie]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Barn förändrar livet, konstigt vore det annars, men jag skulle inte säga att jag har ett sämre liv nu än tiden då jag var utan barn. Inte heller skulle jag vilja säga att det är bättre, men det är just det - annorlunda. En utmaning, en annan dimension som rymmer allt emellan sprakande glädje och nattsvart ångest. Somliga dagar är jag supermamman och kan inte få nog av min gosia fyraåring. Andra dagar är vi ständigt i luven på varandra och tiden kan inte gå fort nog fram till läggdags. Det är ett mångfascetterat liv. Det finns oändligt många olika former av föräldraskap och det är både fantastiskt och otroligt jobbigt att utforska sig själv som förälder, att hitta den föräldraroll som man känner sig OK med, utan att bli en övernitisk paragrafryttare eller slapphänt lekmamma.

Jag har blivit väckt av min son vid ungefär fem tillfällen sedan han blev tre månader. Han är nu 4,5 år, somnar som en stock kl 19 och vaknar 13 timmar senare. Det är absolut en myt att alla barn utsätter sina päron för sömntortyr.

Nej, stäng öronen när domedagsprofeterna skaldar. Du har en fantastisk resa framför dig, även om du också kommer besöka platser där du känner dig dränkt i barnskrik, blöta vinteroveraller och nedkräkta bodys. Grattis till gravidieten!

 

[jerseyko]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jerseyko:

Mitt liv fortsatte när barnet kom. Jag hade ett jätteroligt liv innan och även om det blev något annorlunda när barnet kom så har jag ett roligt liv nu också. Att livets mening är barn känns som en så avlägsen tanke för mig. Barnet mitt bidrar givetvis men inte så som du beskriver att livet började när du fick barn.

Jag hade det ju självklart kanon innan barnen och jätteroligt, men efter de har kommit in i mitt liv ser jag mer den tiden som lite "tidsfördriv" fram till barnen kom in i bilden.

Det man får tillbaka av sina barn varje dag, varje timme och som man lär sig varje dag
Går inte att jämföra med en hög utbildning, välbetalt jobb eller superhäftig utlandsresa.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Går inte att jämföra med en hög utbildning, välbetalt jobb eller superhäftig utlandsresa.

Inte för att vara otrevlig eller så - men hur vet du det? Har du en väldigt hög utbildning? Har du varit höginkomstagare? Har du gjort någon (riktigt) superhäftig utlandsresa?

Sen undrar jag hur du kan uttala dig som om det du säger gäller alla. Varför inte säga att "det JAG får tillbaka av MINA barn.." istället för att försöka tala för alla?

 

[Calazirya]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Jag håller med niphredil.

Går det verkligen inte att jämföra med en som läst och klarat en högskoleexamen steg högre? Jag tycker det är otroligt dumt att tro att man talar för alla och att alla skulle känna att livet startar när man får barn-

Du kanske tycker att det är mer underbart än ditt jobb, men du talar absolut inte för samtliga och jag tycker det låter illa att du nedvärderar andras höga utbildning eller " time of there life" resa med att det inte alls är jämförbart med att få barn. Nej för dig kanske inte jobbet som styckare ( eller nej du kanske inte jobbar där mer ? ) men det går verkligen inte att applicera så allmänt som man, snarare du.

 

[jerseyko]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Nedvärderar andras höga utbildningar/resor eller har ovärderliga barn? Ja du får ju tolka det som du vill.
Men hur kan en resa betyda mer än ens barn? Hur kan ens läkarexamen betyda mer? Eller ens månadsinkomst?
Om det är så, har barn olika värden beroende på vem som är förälder?
Om jag vinner 130 miljoner på keno, blir det automatiskt då att mina barn för mig är värda 130 miljoner mer än igår?
Nä...De står högst upp och det jag får av dem kommer aldrig kunna jämföras med något annat.


Är livet före barnen värt mindre? Knappast! Klart som tusan de var det absolut bästa då, men nu när barnen finns så nä. Allt man gjorde var ju tidsfördriv, och det är väl då underbart om det tidsbedrivet är fyllt med en massa härliga minnen och inte att man suttit och rullat tummarna?


För det andra har jag inget jobb och har aldrig jobbat som styckare


Och min time of life resa kommer ske om 25-35år. När jag är färdig barnmorska, jobbat och utvecklats här i sverige och när barnen dragit, kanske jag fått barnbarn? Så åker jag till Sierra Leone (eller något annat land) och hjälper till där. Jag hoppas kunna rädda många liv. Finnas där för många mödrar. Men mitt arbete kommer inte betyda mer än vad mina barn betyder för mig.

 

[Mabuse]

Sv: Det hemska med att skaffa barn?

Det man får tillbaka av sina barn varje dag, varje timme och som man lär sig varje dag
Går inte att jämföra med en hög utbildning, välbetalt jobb eller superhäftig utlandsresa.

Nej, det är klart det inte går att jämföra, det blir ju som äpplen och päron.

Det gäller ju omvänt också - det man får ut av en hög utbildning och ett jobb man tycker om går inte att jämföra med barn. Ett barn kan aldrig ersätta det.

Jag ser det mer som att livet består av olika pusselbitar: en bra relation, ett bra jobb (som ofta kräver någon form av utbildning), en boende man trivs med, möjlighet att utöva sina intressen, barn. Man kan inte ersätta de där pusselbitarna med varandra hur som helst, de ger olika bidrag till livet.

Jag skulle t ex inte kunna ersätta min utbildning och mitt jobb med ett barn istället, och tycka att jag får ut lika mycket av livet. Eller skippa både man och jobb, och ha tre barn och tycka att det gav lika mycket som både jobbet och mannen. Barn kan inte ersätta allt annat i livet, de är en del av livet, men inte det enda som gör livet fint.

Mitt liv har defintivt inte legat på vänt tills nu när jag fick barn. Barnet är ytterligare en pusselbit till det liv jag vill ha - inte livets mening. Jag tycker nog aldrig att en annan människa bör vara meningen med livet, det gör den människan alldeles för bunden, och en själv för beroende.

För mig personligen har nog min utbildning förändrat mig betydligt mer än att bli förälder. Utbildningen har gjort att jag ser världen annorlunda, och förstår den på andra sätt. Barnet är otroligt roligt på ett annat sätt, och en källa till glädje, men har inte förändrat mitt sätt att förhålla mig till min omvärld på samma sätt. Mitt yrke säger mer om mig än det faktum att jag är mamma.