Det här med världens undergång?

Jag är inte sån att går omkring och är rädd i förebyggande syfte. Rädd kan jag bli där och då, precis när skrämmande saker händer. Så jag går som exempel inte omkring och oroar mig/är rädd för att bli överfallen, men skulle det hända så är det väl ganska självklart att jag blir rädd där och då.
 
Jag håller med, och tror att total avsaknad av rädsla är litet irrationellt. Rädsla hänger ju ihop med självbevarelsedrift, som är en bra sak.

Mm. Eller brist på förståelse för olika händelseförlopp, jag vore exempelvis såklart inte rädd för klimatförändringarna om jag inte trodde att dessa existerar.

Det är också alltid bekvämt att gömma sig bakom varianter av "jag som individ kan inte påverka ändå". Så försvinner det eventuella lilla ansvar och möjligheter du själv har och skickas iväg ut på politiker/multinationella företag/organisationer istället.
 
Mm. Eller brist på förståelse för olika händelseförlopp, jag vore exempelvis såklart inte rädd för klimatförändringarna om jag inte trodde att dessa existerar.

Det är också alltid bekvämt att gömma sig bakom varianter av "jag som individ kan inte påverka ändå". Så försvinner det eventuella lilla ansvar och möjligheter du själv har och skickas iväg ut på politiker/multinationella företag/organisationer istället.
Förutom rädsla, så har vi ju mängder av fall av kognitiv dissonans och annat att förhålla oss till. Inte minst när det gäller komplexa miljöfrågor.
 
Det är därför internationell klimat- och miljölagstiftning är så viktig. Det kan inte ligga enbart på den enskilde konsumenten för det kommer aldrig att räcka. Med det inte sagt att den enskilde inte kan påverka.

Det finns ett klassförakt i detta också, den gode konsumenten som tar sitt miljöansvar. Det är inte så lätt att alltid välja de dyra alternativen om du lever på marginalen.
 
Fast det är ju en konstig idé om rädsla. En del saker ÄR ju farliga, då är väl rädsla en väldigt rimlig emotionell respons. Rädsla bidrar ju till att vi aktar oss för faror.

Sen kan ju rädsla vara förlamande, tex om vi av olika skäl inte förmår hantera den. Det är fortfarande inte irrationellt, som jag ser det, däremot kan det så klart vara skadligt. Men en del farliga saker ÄR ju ohanterliga och utanför vår makt att reda ut. Jag ser inte det irrationella i att vara rädd då.

Det är ju en rädsla som isf tar sig formen vaksamhet och uppmärksamhet. Att vara rädd för jordens undergång ser jag inte ens som jämförbart med att jag inte går rakt ut i gatan eller springer runt i outbacken i Australien iklädd flip-flops.
Rädsla är öht ingenting jag ens beaktar. Jag tar till mig information om vad som kan vara farligt och använder informationen. Jag går inte omkring och är rädd för att bli biten av en giftorm eller påkörd eller att dottern blir kidnappad eller vad det nu må vara.
 
Mm. Eller brist på förståelse för olika händelseförlopp, jag vore exempelvis såklart inte rädd för klimatförändringarna om jag inte trodde att dessa existerar.

Det är också alltid bekvämt att gömma sig bakom varianter av "jag som individ kan inte påverka ändå". Så försvinner det eventuella lilla ansvar och möjligheter du själv har och skickas iväg ut på politiker/multinationella företag/organisationer istället.
Precis man kan ju välja goda ledare tex, framföra sitt missnöje i rätt instanser (oftast inte i komentatorsfält eller på forum på nätet utan istället i tex vid samråd, ta kontakt med sina politiker, demonstrationer, engagera sig etc), man kan även aktivt gå med i olika intresseorganisationer eller mer passivt stötta dessa. Framförallt är det en god i de att utbilda sig i de olika ämnena så man kan göra medvetna val i sitt liv.
 
Det är ju en rädsla som isf tar sig formen vaksamhet och uppmärksamhet. Att vara rädd för jordens undergång ser jag inte ens som jämförbart med att jag inte går rakt ut i gatan eller springer runt i outbacken i Australien iklädd flip-flops.
Rädsla är öht ingenting jag ens beaktar. Jag tar till mig information om vad som kan vara farligt och använder informationen. Jag går inte omkring och är rädd för att bli biten av en giftorm eller påkörd eller att dottern blir kidnappad eller vad det nu må vara.
Känner du aldrig oro för din dotter, det måste som förälder vara något helt unikt att aldrig oroa sig för sitt barn.
 
Vad skulle jag oroa mig för? Och framförallt, vad skulle bli bättre av det?
Det är väll lite som de flesta känslor, svårt att styra och har en funktion i form av att vi ska undvika att utsätta oss och närstående för risker. Det är alltså ett risk och inlärningssystem för människan. De flesta har ett och det brukar blomma ut hos föräldrar. Så du är nog helt unik som inte känner oro för ditt barn i någon form.
 
Det är väll lite som de flesta känslor, svårt att styra och har en funktion i form av att vi ska undvika att utsätta oss och närstående för risker. Det är alltså ett risk och inlärningssystem för människan. De flesta har ett och det brukar blomma ut hos föräldrar. Så du är nog helt unik som inte känner oro för ditt barn i någon form.

Men frågan kvarstår, vad borde jag som förälder vara rädd för?
 
För att skydda ditt barn, det är en evolutionär grej. Det är därför så många känner oro och så få inte gör det. Fler med benägenhet att känna oro har överlevt än de som inte känner oro.

Då frågar jag igen, skydda från vad? Jordens undergång? Monster i garderoben?
Skämt åsido, nej. Jag är inte orolig. Det är inget jag ens funderar över utan jag är helt enkelt inte orolig. Skulle det sen göra att jag dör i förväg så får det vara så. Jag har åtminstone sluppit noja om det.
 
Då frågar jag igen, skydda från vad? Jordens undergång? Monster i garderoben?
Skämt åsido, nej. Jag är inte orolig. Det är inget jag ens funderar över utan jag är helt enkelt inte orolig. Skulle det sen göra att jag dör i förväg så får det vara så. Jag har åtminstone sluppit noja om det.
Drunkningsolyckor är väll vanligaste anledningen till dödsfall bland barn det och att man kör ver dem med den egna bilen. Så att skydda mot det är väll standard ett a. Annars är det väll när barnen inte mår bra man oroar sig som mest. Då leder ju oron till att man söker hjälp i olika form hos sjukvården.
 
Drunkningsolyckor är väll vanligaste anledningen till dödsfall bland barn det och att man kör ver dem med den egna bilen. Så att skydda mot det är väll standard ett a. Annars är det väll när barnen inte mår bra man oroar sig som mest. Då leder ju oron till att man söker hjälp i olika form hos sjukvården.

Och varför skulle jag gå omkring och vara rädd för det? Att ha vetskap om risker är inte samma sak som att vara rädd för sakerna. Nu är min dotter ytterst sällan sjuk, typ fyra VAB-dagar sen hon föddes för drygt sex år sedan, men hon har spräckt trumhinnan. Inte gick jag omkring och var rädd för det. Hon fick penicillin och sen var det bra med det.
 
Dagens extranyhet från Expressen:

"Massiv asteroid mot jorden
Nedslag kommer att få förödande konsekvenser"

Ja apropå att gå och oroa sig alltså.


Mm. Ser viss skillnad på sådant som vi som människor skapat själva och därför givetvis också kan förändra - jämfört med generell skräckpropaganda.

Antibiotikaresistens ex existerar ju redan, och är främst resultatet av att köttdjuren matas med enorma mängder antibiotika för att inte dö i de gräsliga stallarna där de lever. Reglerna kring antibiotika i djurfoder är i de flesta länder löjligt svaga. Så det kommer ut i floder, sjöar och mark. Vad händer? Bakterierna blir resistenta. Helt logiskt.

Så välj mellan att fortsätta mata djuren med antibiotika, hålla dem på ett sätt så att de inte dör utan medicin i fodret, eller sluta äta dem. Ekonomi, köttlobbying i EU, etc etc, visst - men fortfarande något som i realiteten går att ändra på. Dessutom något som jag själv har makt över, att inte lägga mina pengar som konsument på sådant kött.

En eventuell rymdkatastrof tänker jag inte engagera mig i. Det finns tillräckligt med saker om jag faktiskt kan göra något åt.
 
Mm. Ser viss skillnad på sådant som vi som människor skapat själva och därför givetvis också kan förändra - jämfört med generell skräckpropaganda.

Antibiotikaresistens ex existerar ju redan, och är främst resultatet av att köttdjuren matas med enorma mängder antibiotika för att inte dö i de gräsliga stallarna där de lever. Reglerna kring antibiotika i djurfoder är i de flesta länder löjligt svaga. Så det kommer ut i floder, sjöar och mark. Vad händer? Bakterierna blir resistenta. Helt logiskt.

Så välj mellan att fortsätta mata djuren med antibiotika, hålla dem på ett sätt så att de inte dör utan medicin i fodret, eller sluta äta dem. Ekonomi, köttlobbying i EU, etc etc, visst - men fortfarande något som i realiteten går att ändra på. Dessutom något som jag själv har makt över, att inte lägga mina pengar som konsument på sådant kött.

En eventuell rymdkatastrof tänker jag inte engagera mig i. Det finns tillräckligt med saker om jag faktiskt kan göra något åt.
Även våra flyttar av läkemedelsproduktionen till produktionsländer med billigare arbetskraft och ihåligare regelverk gör att mycket antibiotika går ut i avloppsystemet. Indien är ett sådant land varifrån det kommer en hel del rapporter om resistenta bakterier pga av utsläpp i avloppen.
 
Det är därför internationell klimat- och miljölagstiftning är så viktig. Det kan inte ligga enbart på den enskilde konsumenten för det kommer aldrig att räcka. Med det inte sagt att den enskilde inte kan påverka.

Det finns ett klassförakt i detta också, den gode konsumenten som tar sitt miljöansvar. Det är inte så lätt att alltid välja de dyra alternativen om du lever på marginalen.
Den fattige konsumenten tvingas att ta sitt miljöansvar eftersom det inte finns ekonomiskt utrymme att konsumera. Inga flygresor, ingen bil, få kapitalvaror, få kvadratmeter att bo på, inga spa-bad eller pooler, inga hästar. Även om han eller hon köper de billigaste kläderna och den billigaste maten (underförstått att detta är det miljöfarliga alternativet), lär inte det ekologiska fotavtrycket bli lika stort som hos höginkomsttagaren som har råd med eko-mat, eko-kläder av hållbar kvalitet och dessutom semesterresor, bil, stor bekväm bostad, dyra fritidsaktiviteter och alla kapitalvaror.

Jag tror visst att det skulle räcka om alla konsumenter gjorde medvetna val. En vanlig människa har sin största maktbas som konsument tyvärr, mycket större än som väljare vart fjärde år..
 

Liknande trådar

Relationer Jag fick för ett par månader sedan veta, efter ett par år långt förhållande, att min partner inte vill ha barn. Jag har själv aldrig...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
6 705
Senast: Roheryn
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
282
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 569
Senast: Twihard
·
R
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 438
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp