Fast alla måste ju inte ta bilen. En del som bor i stan tar bussen ut till vår brukshundklubb. Vissa bor bredvid ridskolan. Vissa bor bredvid badhuset. En annan kanske bor bredvid fantastiska spårmarker osv. Det blir ju märkligt att förbjuda hobbys för att en del behöver ta bilen. Men bor man på landet får man ju liksom per automatik långt till saker (oftast). Då kanske lösningen är att flytta. Med resultatet att vi får en död landsbygd.
Jag tror du missförstod vad jag vill säga. Min poäng var att just inte förbjuda hobbys, eftersom det inte går, och att inte heller förbjuda miljöovänliga transporter till dessa hobbys eftersom det är svårt att skilja de transporterna från andra transporter man behöver göra för att kunna bo på landsbygden (vilket jag hoppas att vi vill att folk även i fortsättningen ska kunna göra).
Kärnan i mitt svar vilket nog var lite otydligt eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle markera i det inlägg jag svarade på utan bara citerade alltihop (för att inte göra en konstig klippning), var att det vi har kvar är att frivilligt - och påverkat av socialt tryck - ändra vårt beteende. Detta var också vad det inlägg jag citerade handlade om. Dvs jag håller med om att när det som jag ser som en "miljövidrig" effekt av ens hobby inte går att lagstifta om, så måste vi själva förändra oss. Om man inte ensamåker i sin fossiltörstiga och partikelutsläppande bil till sin hobby, så är man ju inte inräknad i det jag skriver om. Jag har ju inte sagt att ALLA som har en hobby transporterar sig på det sättet dit, jag skrev "sån man måste..." och måste man inte det så är det ju fine. Visst finns det de som bor på gångavstånd från platsen där de utövar sin hobby, men de blir ju ganska ointressanta att diskutera i det här sammanhanget.
Däremot så kan det ju vara en konsekvens att man inte kan ha en specifik hobby om man inte bor så att det går att transportera sig mer miljövänligt dit, antingen med eget transportmedel eller med kollektivtrafik. Och är det skillnad på att ha som hobby att ha en spårhund där man behöver använda sin bensindrivna bamsebil för att ta sig till spåren, och att älska att resa till främmande länder långt bort (som kräver flyg) och därför göra det många gånger per år? Är alla hobbys fredade mot att behöva begränsas till sitt utförande av miljöskäl, om man är i en situation att man inte kan utföra den miljövänligt?
Det jag ifrågasätter är alltså om det är rimligt att individens frihet och egna vilja angående ens hobby ska fortsätta övertrumfa miljöhänsyn.
Citerar det jag svarade på igen:
Nu tänkte jag snarare att man själv såg till att ge upp sitt intresse för möjligheten att t ex samåka, inte att någon annan (typ staten) skulle gå in och på något sätt "förbjuda" hobbys. Jag ser inte riktigt hur det senare skulle gå till, eller att det skulle vara realistisk i dagens samhälle där individens frihet och egna vilja står i centrum. Det är ju i princip vad moderniteten bygger på. Är det "fullkomligt miljövidrigt" går det förstås, frågan är bara vad ett sådant intresse är.