Jag minns ärligt talat inte så mycket vad vi läste i skolan och inte... Jag avskydde ämnet historia och allt vad datum- och sifferrabbling heter, så i
mina minnen gick vi ganska väl igenom de bakomliggande effekterna, första världskriget, Hitlers väg till makten, hur slipad han var och hur han kunde få folket med sig, medan saker som vad hände när, namnen på de olika lägren, hur många som dog var, vilka datum skedde vilka invasioner/viktiga slag osv aldrig nämndes alls...
Så är det ju förmodligen för att den biten inte alls intresserade mig. Vår historielärare var också vår samhällslärare, så det blev nog bra överlappning där för oss tror jag.
I tillägg har jag vuxit upp i en släkt som är maniskt besatta av historia (medan det enda årtal jag minns är franska revolutionen - till och med
jag lyckades lära mig 7-8-9!
), så jag har fått mycket "gratis" hemifrån. Anne Franks dagbok lånade till exempel farfar åt mig när jag började läsa... (Vilket kanske inte var så lämpligt, men jag tror jag fattade den även om jag minns den som enormt jobbig... Jag läste om den senare också, så även de minnena har såklart flutit ihop.)
Vad gäller andra historiska hemskheter så var väl apartheid fortfarande aktuellt då tror jag... Som jag minns det pratade vi om det på samhälle, hur och varför de ekonomiska sanktionerna skulle fungera, hur raslagarna såg ut, osv. Och folkmordet i Rwanda hade inte hänt än. Sovjet och framförallt Stalin pratade vi definitivt om! Gulag, folkmord, massförflyttningar och politisk makt. Även här minns jag mest kring personen Stalin, hur det gick till, utrensningen och hans politiska metoder, antagligen främst för att det var det som intresserade mig (lär vara många datum och andra siffror som helt seglat över huvudet på mig
)...
Jag är osäker på exakt hur mycket ungarna fått läsa om i historian dock. Yngren är ju bara 13 år, så han ska väl avhandla andra världskriget nu nån gång, äldren vet jag har läst om det men jag minns inte exakt hur mycket av vad de gick igenom.
(De har sett filmer och läst personberättelser, men det är så noggrant jag kan säga.)
Även med dem har vi pratat om ämnet hemma, sedan de var små.
För övrigt kan jag komma med ett något pinsamt erkännande: en dag när jag pratade med dem för några år sedan slogs jag av insikten att för dem var murens fall något helt abstrakt och rätt ointressant - jag började gråta.
Jag som växte upp med Öst- och Västtyskland och ett delat Berlin, där människor riskerade (och förlorade!) sina liv för att fly över muren, jag som satt klistrad framför TVn när muren utmanades och
föll (
), jag kunde inte hantera att det blivit "historia" för ungarna och visste inte hur jag skulle kunna göra det levande för dem... Det var en lektion i ödmjukhet för mig själv, där jag (kanske) fick lite insikt i hur det varit för äldre generationer att försöka få oss unga, obildade dumskallar att
förstå något som inte var så mycket historia som det var verklighet för dem... Jag gillar fortfarande inte ämnet historia, men jag "tål" det bättre efter den lilla näsknäppen.
