Fast om kontakt med marken var ett måste för att vara i balans skulle "bibehållen balans" vara en omöjlighet då varenda häst skulle tappa balansen vid varje svävmoment i trav o galopp. Att vara "Ur balans" är ju egentligen bara en mildare form av att "tappa balansen", och hade t.ex. en häcklöpare tappat balansen över varje häck skulle de omöjligt kunna hålla de hastigheter de gör, det skulle vara för farligt. Häcklöpare, gymnaster på t.ex. barr, och någon som gör en bakåtvolt måste alla hålla balansen under hela rörelsen, annars misslyckas de och i värsta fall skadar sig.
Balans handlar snarare om hur mycket kontroll man har över kropp och tyngdpunkt, och har man bra balans betyder det egentligen att man har bra kroppskontroll (har kontroll över spänning, avslappning, styrka, hållning, tyngdpunkt osv.) och kan justera väl för de krafter kroppen utsätts för (gravitation, hastighet, ändrad riktning m.m). Kontakt med en stödyta ger en bara fler möjligheter att justera detta. En hoppryttare förskjuter ju sin tyngdpunkt över hinder för att hänga med i rörelsen, och har de placerat tyngdpunkten fel i förhållande till hästens egna tyngdpunkt så säger man att ryttaren hamnar före/efter i språnget, vilket inte är önskvärt.
Jag har ingen erfarenhet från svår klass i någon av grenarna, men skulle gissa att fälttävlanshästar har minst lika bra balans som dressyrhästarna då de måste kunna göra mycket kraftigare justeringar av kropp och tyngdpunkt för att klara av banan. Oftast är ju justeringarna många och små, men de stora justeringarna är vad som händer när man t.ex. ser hästar göra omtramp, kränga till, eller sparka till mitt i språnget. Det kan vara så enkelt att de gjorde en missbedömning och behöver justera avstånd/riktning/språngkurva, men de vet vad de gör och har kvar balansen hela tiden ändå, men
tappar de balansen måste göra något för att få tillbaka den igen, eller riskera som
@fio säger att krascha. De hamnar inte Ur och I balans helt slumpmässigt eller beroende på hur många hovar som är i marken. En del hästar sparkar ju till över varenda hinder eller lägger alltid frambenen på sned som en normal del av sin hoppteknik och har alltså full koll på sig själva och sin balans, men andra gör det bara när de har eller riskerar att tappa balansen.
