Jag har inte påstått att det är skadligt att "hamna" bakom lod, jag tror att det mer har en indirekt inverkan på skador/krämpor i sånt fall, inte tillfälliga missar då för det tror jag inte har nån effekt alls, utan när ryttare/tränare tror att dom gör hästen en tjänst när dom arbetar hästen den i den formen medvetet längre perioder för att dom tror att den huvudpositionen har en funktion och då "missar" det verkliga problemet som borde fixas istället.Men om det nu skulle vara skadligt, skulle påverka hästarna negativt fysiskt som psykiskt att be dem inte spänna överlinjen och korta den så att de tappar bärighet och buken etc.
Varför lyckas då jag, mina tränare och andra rehabilitera hästar just genom att placera deras kroppsdelar och i vissa fall hamna lite bakom lod ett tag?
Det är ju utdömda hästar som behandlats, behandlats, vila, promenerat i terräng, skrittats i fri form i terräng etc utan förbättring. Och som sen blivit symptomfria och levt långa liv.
Och hur kan folk som arbetat hästar så, att man ev hamnar bakom lod i en period, utan några problem utbilda dem till att gå med nacke högst och i lod eller ngt framför? Det går ju rätt fort och enkelt utan missförstånd mellan häst/ryttare.
Jag förstår inte hur du menar med "inte spänna överlinjen och korta den så att de tappar bärighet...."?
Det är klart att det inte påverkar hästarna negativt att komma bort från det, men varför välja en mekanisk väg ur detta? För det blir väldigt mekaniskt att använda sig av "nosen in" för att komma dit. Böjning och sidoförflyttning funkar det också, varför greja med huvudet/nosen också? För det är ju inte som att det inte finns andra alternativ än "hamna bakom lod" ett tag.
Sen kan jag förstå om det handlar om hästar vars historik är mycket felridning/skador och bakom lod ridning, då kan det ta ett tag att komma bort från det och man måste ju börja med något för att komma vidare. Då skulle även jag acceptera att hästen "drar in nosen" för mycket under en övergående period.