Det här med att välja hundras.

spinxx

Trådstartare
Vi har bestämt oss för att köpa hund under nästa vår, då jag fått nya arbetstider och sambon likaså, dessutom fick jag möjlighet att ta med hunden till jobbet någon dag i veckan.

Mina föräldrar har en bostonterrier som vi älskar, hans temperament och lynne är perfekt för oss (av och på knapp) MEN jag känner att jag vill ha en större hund för att kunna känna mig säker när jag promenerar på kvällen.
Är det helt befängt att tänka så?
I dag hjälper lilla terrier-sällskapet inte alls så mycket för själva trygghetskänslan jag behöver.

Jag vill ha en korthårig ras som kan vara med i stallet.
Jag kommer att lydnadsträna grundligt i början, men vill egentligen inte ha ett "träningsbehov" av hunden efter de första åren. Min huvudsakliga fritid går givetvis åt hästarna. Att gå på olika hundkurser känns som ett måste i början men jag vill inte ha en ras som kräver underhåll eller den typen av aktivering.
Det skall liksom "räcka" med ordentliga promenader och stall-häng varje dag..
Hunden skall klara av att lämnas ensam, och den bör därför inte ha någon rastypisk separationsångest.

Vi älskar Wiemaranerns utseende, men är rädda att det är för mycket jakt/aktiveringskrav i dem.
Labrador går bort, rottis likaså. Vi är inne på den mer slimmade vinthunds-modellen av hund egentligen, (Ja, jag har bara nättare fullblodshästar :angel:) men Greyhound känns dels lite för stor men också för frusen för att hänga med en hel dag i stallet? Whippeten är för liten...


Inga kommentarer om att man inte bör köpa hund efter utseende, för hade jag enbart varit ute efter det så hade jag inte skrivit denna tråden .;)
 
Vinthundarna är frusna och svåra att ha lösa, det krävs ganska intensiv träning som man antagligen behöver aktivt underhålla hela livet. Extremt mysiga familjehundar, men inga stallhundar.

Varför inte titta på någon av de större raserna? Tvivlar på att du inte skulle känna dig trygg om du är ute och går med en Leonberger. Finns många molosser att välja mellan, om ni kan tumma lite på pälsen. Jag har en korthårig och en medellånghårig hund, och jag kan säga att blir den korthåriga skitig så måste han duschas, medan den med längre päls bara behöver självtorka och bli borstad.
 
Vinthundarna är frusna och svåra att ha lösa, det krävs ganska intensiv träning som man antagligen behöver aktivt underhålla hela livet. Extremt mysiga familjehundar, men inga stallhundar.

Varför inte titta på någon av de större raserna? Tvivlar på att du inte skulle känna dig trygg om du är ute och går med en Leonberger. Finns många molosser att välja mellan, om ni kan tumma lite på pälsen. Jag har en korthårig och en medellånghårig hund, och jag kan säga att blir den korthåriga skitig så måste han duschas, medan den med längre päls bara behöver självtorka och bli borstad.

Mjo, vi har kikat lite på boxer (den känns som en stor Boston, typ) Men jag har bara träffat ouppfostrade sådana? :angel: Hoppiga, spralliga och utan den där "av-knappen" som jag vill ha, eller åtminstone kunna träna fram.
Corson är också nämnd hos oss, men där har vi noll egna erfarenheter.
 
Dalmatiner? Mexikansk/Peruansk nakenhund? (med päls då förstås, finns i tre olika storlekar så modell stor). Strävhår är väl annars en bättre lämpad päls för stallmiljöer, eller har jag kanske jättefel? :D
 
Mjo, vi har kikat lite på boxer (den känns som en stor Boston, typ) Men jag har bara träffat ouppfostrade sådana? :angel: Hoppiga, spralliga och utan den där "av-knappen" som jag vill ha, eller åtminstone kunna träna fram.
Corson är också nämnd hos oss, men där har vi noll egna erfarenheter.
Boxer är fortfarande en brukshund, och därmed en väldigt aktiv ras. De behöver nog mer aktivering än vad ni vill erbjuda?

En Schnauzer kan ju vara ett alternativ? Eller en Dalmatiner som vissa säger, men de kan behöva ganska mycket fysisk motion. Men om hunden får följa med på regelbundna ridturer lär ju inte det vara något problem. :D
 
Finns ju flera korthåriga sennenhundar också: Appenzeller, Grosser och Entlebucher
Om de är hyfsat lika berner sennen i tempramentet (jag är osäker) så skulle det ju kunna passa kanske.
 
Dalmatiner såklart! Det finns ju bra täcke/overall om det blir kallt. Oftast väldigt enkla att lösträna!
 
Eftersom att Dalmatiner rekommenderas så tänkte jag bara förvarna om att det inte är en frisk ras och att det finns problematik med ljudrädslor, allergier, hudproblem osv. Uppfödare brukar se lite mellan fingrarna och avla på hundar trots att de har problematik. (Den hade utslag, men inte nu längre. Den brukade vara rädd, men är inte det nu osv.)

Självklart finns det friska individer, men jag skulle aldrig någonsin köpa Dalmatiner igen efter vad vi har varit med om med vår egen Dalmatiner och därmed fått se baksidan av Dalmatineraveln och se hur jäkla skitigt det är.
 
På vilket sätt tänker du dig att en hund ska hjälpa dig att känna dig trygg?
De som har hundar med "farligt" utseende har i flera trådar här skrivit om hur dessa hundar snarare verkar vara idiotmagneter, så tillvida att obehagligt folk ska "visa hur coola de är" genom att bete sig oerhört provocerande mot hunden. Hade hunden inte varit där hade de troligen inte gjort något alls istället. Hundar som agerar och inte bara "ser avskräckande ut" är istället hundar som kräver riktigt noggrann, regelbunden och ordentlig träning, hela livet. Och tja, jag själv som går runt ute med vinthundar har ett jäkla sjå att undvika folk som vill ta kontakt. Avskräckande är nog det sista de är, å andra sidan är mina ljusa och med lång päls på öronen som får dem att se snälla ut...

Kort sagt: att skaffa hund för trygghetskänsla är inget jag rekommenderar, och då återstår egentligen frågan: Vad vill ni ha av nästa hund som er nuvarande terrier inte har och vad gillar ni med terriern?
 
Weimaraner är ju en jakthund som du säger, de behöver få jobba mer än du vill erbjuda. Det finns dessutom separationsångest i rasen, speciellt om de inte får jobba.

Jag tänker på pinscher, den vanliga.
 
På vilket sätt tänker du dig att en hund ska hjälpa dig att känna dig trygg?
De som har hundar med "farligt" utseende har i flera trådar här skrivit om hur dessa hundar snarare verkar vara idiotmagneter, så tillvida att obehagligt folk ska "visa hur coola de är" genom att bete sig oerhört provocerande mot hunden. Hade hunden inte varit där hade de troligen inte gjort något alls istället. Hundar som agerar och inte bara "ser avskräckande ut" är istället hundar som kräver riktigt noggrann, regelbunden och ordentlig träning, hela livet. Och tja, jag själv som går runt ute med vinthundar har ett jäkla sjå att undvika folk som vill ta kontakt. Avskräckande är nog det sista de är, å andra sidan är mina ljusa och med lång päls på öronen som får dem att se snälla ut...

Kort sagt: att skaffa hund för trygghetskänsla är inget jag rekommenderar, och då återstår egentligen frågan: Vad vill ni ha av nästa hund som er nuvarande terrier inte har och vad gillar ni med terriern?
:bow:
Min fetning + ytterst få hundar skyddar sin matte/husse i skarpt läge, är de lösa springer de oftast hem, allt för att undkomma en farlig situation.
 
På vilket sätt tänker du dig att en hund ska hjälpa dig att känna dig trygg?
Då återstår egentligen frågan: Vad vill ni ha av nästa hund som er nuvarande terrier inte har och vad gillar ni med terriern?

För att det statistiskt sker färre övergrepp på de som promenerar med hund (modell större).
Jag är inte ute efter en hund med "farligt" utseende., bara en större hund än bostonterriern som är perfekt för oss på alla plan förutom dess storlek.
Jag har alltid haft lydiga och därmed lyckliga djur, men jag har heller inte tagit mig vatten över huvudet. Jag vill m.a.o. inte behöva lägga blodspår ute för att min hund skall må bra.

Min väninna bor ensam på en stor gård i Tyskland. Hon har två Dogo Canarios, de är vänliga och inte tränade till att "agera", men de är ordentligt uppfostrade från start.
Det är inte en jävel som "bara går in" på den gården, och ingen som ens stannar för att fråga om vägen när de promenerar ute. (vilket ju såklart kan vara tråkigt istället)
Inbrott i lastbilen under tävling behöver man inte heller oroa sig för när hundarna är med.
Det är absolut en form av trygghet för mig.

Vår Boston blir idag kallad för "kamphund" av div. oroliga (läs:okunniga) som gärna lyfter upp sin hund och höjer tempot när vi kommer gående. Och visst, jag stör mig på det men det finns inte så mycket mer att göra än att bevisa motsatsen.

Finns det inga genmoddade stora Bostons? :angel:
 
För att det statistiskt sker färre övergrepp på de som promenerar med hund (modell större).
Jag är inte ute efter en hund med "farligt" utseende., bara en större hund än bostonterriern som är perfekt för oss på alla plan förutom dess storlek.
Jag har alltid haft lydiga och därmed lyckliga djur, men jag har heller inte tagit mig vatten över huvudet. Jag vill m.a.o. inte behöva lägga blodspår ute för att min hund skall må bra.

Min väninna bor ensam på en stor gård i Tyskland. Hon har två Dogo Canarios, de är vänliga och inte tränade till att "agera", men de är ordentligt uppfostrade från start.
Det är inte en jävel som "bara går in" på den gården, och ingen som ens stannar för att fråga om vägen när de promenerar ute. (vilket ju såklart kan vara tråkigt istället)
Inbrott i lastbilen under tävling behöver man inte heller oroa sig för när hundarna är med.
Det är absolut en form av trygghet för mig.

Vår Boston blir idag kallad för "kamphund" av div. oroliga (läs:okunniga) som gärna lyfter upp sin hund och höjer tempot när vi kommer gående. Och visst, jag stör mig på det men det finns inte så mycket mer att göra än att bevisa motsatsen.

Finns det inga genmoddade stora Bostons? :angel:
Någon typ av molosser då kanske? Det är ju lite lika utseendemässigt iaf ;)
 
Jag hoppar på tråden eftersom jag tänkt fråga precis samma sak. min pappas högt älskade hund dog i somras, 13 år blev hon. blandning jaktlabb/pointer. en riktig hoppsan parning av en mycket seriös uppfödare som har just jakthundar. N hade ett sagolikt humör visade aldrig ett uns humör trots många småbarn som inte alltid förstod det här med hundens integritet. Vacker med pointer huvud och ben och slankare än jag sett de flesta andra labbar. Mycket glad, älskade att springa men noll jaktinstinkt och gömde sig i duschen när det åskade. Därav såldes hon som sällskapshund. Gård på landet där den kan springa fritt och ibland besök i stan. pappa är pensionär så sällskap i princip hela tiden. Ingen valp helst som är för energikrävande. Sund och frisk. Absolut korthårig och mjuk i humöret. Labbar går bort direkt eftersom de inte vill ha en 'menlös' stabil hund. Pointer inbillar jag mig är för intensiva och jaktbenägna.

Lyckades stoppa dem från att köpa en spansk gatuhund som hittades i en kontanter :meh: tror ni det finns en sådan hund? Som sagt absolut ingen ingen jakt, bruks eller hård hund. Renrasig eller vettig korsning spelar ingen roll.
 
Senast ändrad:
Jag hoppar på tråden eftersom jag tänkt fråga precis samma sak. min pappas högt älskade hund dog i somras, 13 år blev hon. blandning jaktlabb/pointer. en riktig hoppsan parning av en mycket seriös uppfödare som har just jakthundar. N hade ett sagolikt humör visade aldrig ett uns humör trots många småbarn som inte alltid förstod det här med hundens integritet. Vacker med pointer huvud och ben och slankare än jag sett de flesta andra labbar. Mycket glad, älskade att springa men noll jaktinstinkt och gömde sig i duschen när det åskade. Därav såldes hon som sällskapshund. Gård på landet där den kan springa fritt och ibland besök i stan. pappa är pensionär så sällskap i princip hela tiden. Ingen valp helst som är för energikrävande. Sund och frisk. Absolut korthårig och mjuk i humöret. Labbar går bort direkt eftersom de inte vill ha en 'menlös' stabil hund. Pointer inbillar jag mig är för intensiva och jaktbenägna.

Lyckades stoppa dem från att köpa en spansk gatuhund som hittades i en kontanter :meh: tror ni det finns en sådan hund? Som sagt absolut ingen ingen jakt, bruks eller hård hund.
Titta efter vuxna omplaceringar eller bland sällskapshundarna rasgrupp 9 hos SKK.
 
Mjo, vi har kikat lite på boxer (den känns som en stor Boston, typ) Men jag har bara träffat ouppfostrade sådana? :angel: Hoppiga, spralliga och utan den där "av-knappen" som jag vill ha, eller åtminstone kunna träna fram.
Corson är också nämnd hos oss, men där har vi noll egna erfarenheter.

Boxer är hoppiga och spralliga, oavsett uppfostran. Som @Fisherling påpekat är det en brukshund som mår bra av arbete.
 
Engelsk staffordshire? Inte så höga men ganska så breda och massiva.

Tack för förslag men sådana hundar går tyvärr bort. De gillar den slanka typen mer. Som liten hade vi en vorster som trodde hon var barn i huset. vad tror ni om en sådan, eller för mycket jakt/bruks hundar? Jag har föreslagit vuxen omplacering men vilka ställen är trovärdiga? Bor i stockholm. Tilläggas att pappa och A absolut inte kommer att köra agility eller mycket hård uppfostran :) Vanlig vänlig stabil familjehund. Energisk men inte överaktiv.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag letar ny hundras och jag har tagit upp frågor kring raser förr men det jag vill veta är vad som menas med vissa saker. Var går...
Svar
17
· Visningar
1 041
Senast: Nota
·
Hundavel & Ras Vi är hundlösa för första gången på typ 22 år, bortsett från ett glapp på några månader för 13 år sedan och det är så tomt och sorgligt...
2 3
Svar
45
· Visningar
2 271
Senast: Acto
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 385
Senast: Cissi_ma
·
V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 784
Senast: valpköpare
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp