Det finns inte bara två kön

Semenya tror jag en sydafrikansk kvinnlig löpare hette. Hon fick göra upprepade gynekologiska tester för att fastställa att hon var kvinna.
Hon blev väldigt dåligt behandlad och så klart negativt påverkad av både det och hur folk pratade om henne.
 
nej, men det är könsbundet att som kvinna spendera en relativt hög andel tid och pengar på utseende, skönhetsprodukter och kläder, åt sig själv eller, tydligen, åt sitt barn.

Det handlar inte om det. Du blandar ihop att leva upp till någon sorts skönhetsideal, och att inte tycka om när färger skär sig. Färger som skär sig är som falsk musik för mig. det har absolut ingenting med skönhetsprodukter att göra, utan helt enkelt att en del färger lyfter varandra, och andra skär sig så att det gör ont i ögat.

Det blir i mina ögon helt galet om att uppskatta estetik blir så kvinnligt könsmärkt att man inte får bry sig om det. Stephen Fry sa en gång en sak som jag tror på, nämligen att om man som människa får leva i fula miljöer, att det man ser som är gjort av människohand bara är fult, så får man ju till slut bilden att människan är en varelse som förfular sin omvärld, som bara kan göra fula saker. Det gör saker med ens syn på människan. Skönhet har ett egenvärde, och förmåga att uppfatta skönhet är i mina ögon en fundamental del av att vara människa.

Att reducera det till könsbundna skönhetsideal tycker jag är fundamentalt fel. Förmågan att uppskatta något vackert är inte könsbunden. Att uppskatta färger som passar ihop, och kunna se skönheten i det handlar lika mycket om att kunna uppskatta en vacker blomma eller ett vackert hus. Det hoppas jag att alla människor kan, annars måste det bli ett fattigt liv.

Den är ju en sorglig värld om bara kvinnor kan se det som är vackert, och män är blinda för det. Så är det ju bevisligen inte, annars skulle ju inga män kunna vara t ex arkitekter eller trädgårdsmästare.

Det finns mer vackert i världen än könsstereotyp skönhet. Så att man kan uppskatta att någon är vackert klädd, t ex i en färg som framhäver ens egna färger, eller färger som är vackra tillsammans, betyder inte att personen måste vara könsstereotyp. Tittar man på barnkläder t ex så klär jag hellre ena barnet i lila, som han passar i men som räknas som en flickfärg, än t ex svart och olivgrönt som räknas som pojkigt. För det passar med hans egna färger.

Jag opponerar mig mot att estetik skulle vara så könsmärkt att man inte längre kan se det vackra i världen utan att bli anklagad för att vara könsstereotyp. Jag hoppas att alla människor, kvinnor och män, har den förmågan. För annars får vi ett torftigt samhälle.
 
Det vore intressant att läsa om du hittar den! :)
Det hade ju varit smart om det fanns någon slags scanner eller ett enkelt blodprov som sa vad en har för "kroppstyp". Alltså... äsch jag vet inte haha. Det är så himla svårt att förklara hur jag tänker när jag knappt ens själv fattar vad jag tänker. OM jag ens tänker.
Det var väl inte en svensk löpare utan en sydafrikansk? Caster Semenya, heter hon. Här är en artikel om henne, och vad kontroversen handlar om:
https://www.nytimes.com/2016/08/20/sports/caster-semenya-800-meters.html
 
Om jag ska gå efter det är jag inte heller kvinna... Men jag är inte man eller något annat heller.
Skulle du säga att du är Människa, då? Om du inte kände dig som en typisk människa, så som en människa förväntas vara och bete sig och allt?

Det finns de som kallar sig trans-species, dvs som inte ser sig som människor utan som identifierar sig som olika djurarter. Jag tycker personligen att det är ett rejält steg "för långt" och har svårt att respektera den tankegången. Kan man ens jämföra?
 
Skulle du säga att du är Människa, då? Om du inte kände dig som en typisk människa, så som en människa förväntas vara och bete sig och allt?

Det finns de som kallar sig trans-species, dvs som inte ser sig som människor utan som identifierar sig som olika djurarter. Jag tycker personligen att det är ett rejält steg "för långt" och har svårt att respektera den tankegången. Kan man ens jämföra?

Nej, jag skulle nog mest identifiera mig med en sengångare på crack eller något.
Skämt åsido. Det är ju skillnad på att vara en människa (för vi är ju den art vi är) och att bli tilldelad ett kön. Jag har sett något program där det var folk som på riktigt levde som en katt. Kan ha varit outsiders. Vet dock inte hur äkta det var, om det är manus osv. Men visst finns det dem som anser sig vara något annat än en människa. Och ja, det tycker jag är märkligt. Och nej, det går inte att jämföra tycker jag.
 
Det vore intressant att läsa om du hittar den! :)
Det hade ju varit smart om det fanns någon slags scanner eller ett enkelt blodprov som sa vad en har för "kroppstyp". Alltså... äsch jag vet inte haha. Det är så himla svårt att förklara hur jag tänker när jag knappt ens själv fattar vad jag tänker. OM jag ens tänker.
Jag hittade boken; "The Sports Gene" av David Epstein. Men det är så enormt mycket att hänvisa till att jag istället rekommenderar boken, jag har den som pocket, tror jag köpte den i Pocket shop på Arlanda! En jätteintressant bok som inte handlar specifikt om just det kvinnliga/manliga men som tar upp det i bl.a. kapitel 4. Det är MYCKET som skiljer män från kvinnor rent fysiologiskt, på flera plan, så det är nog milt sagt vanskligt att hitta enbart en viss typ av kvinnor vs en viss typ av män, om man ska blanda de traditionella könen på tävlingsbanan.
 
Det handlar inte om det. Du blandar ihop att leva upp till någon sorts skönhetsideal, och att inte tycka om när färger skär sig. Färger som skär sig är som falsk musik för mig. det har absolut ingenting med skönhetsprodukter att göra, utan helt enkelt att en del färger lyfter varandra, och andra skär sig så att det gör ont i ögat.

Det blir i mina ögon helt galet om att uppskatta estetik blir så kvinnligt könsmärkt att man inte får bry sig om det. Stephen Fry sa en gång en sak som jag tror på, nämligen att om man som människa får leva i fula miljöer, att det man ser som är gjort av människohand bara är fult, så får man ju till slut bilden att människan är en varelse som förfular sin omvärld, som bara kan göra fula saker. Det gör saker med ens syn på människan. Skönhet har ett egenvärde, och förmåga att uppfatta skönhet är i mina ögon en fundamental del av att vara människa.

Att reducera det till könsbundna skönhetsideal tycker jag är fundamentalt fel. Förmågan att uppskatta något vackert är inte könsbunden. Att uppskatta färger som passar ihop, och kunna se skönheten i det handlar lika mycket om att kunna uppskatta en vacker blomma eller ett vackert hus. Det hoppas jag att alla människor kan, annars måste det bli ett fattigt liv.

Den är ju en sorglig värld om bara kvinnor kan se det som är vackert, och män är blinda för det. Så är det ju bevisligen inte, annars skulle ju inga män kunna vara t ex arkitekter eller trädgårdsmästare.

Det finns mer vackert i världen än könsstereotyp skönhet. Så att man kan uppskatta att någon är vackert klädd, t ex i en färg som framhäver ens egna färger, eller färger som är vackra tillsammans, betyder inte att personen måste vara könsstereotyp. Tittar man på barnkläder t ex så klär jag hellre ena barnet i lila, som han passar i men som räknas som en flickfärg, än t ex svart och olivgrönt som räknas som pojkigt. För det passar med hans egna färger.

Jag opponerar mig mot att estetik skulle vara så könsmärkt att man inte längre kan se det vackra i världen utan att bli anklagad för att vara könsstereotyp. Jag hoppas att alla människor, kvinnor och män, har den förmågan. För annars får vi ett torftigt samhälle.
Jag håller helt med (nästan) :)
 
Det vet jag inget om :P det var inte jag som pratade om det. Men ska läsa artikeln!
Semenaya är dock inte bara kvinna (om vi nu håller oss till rent biologiska termer) utan har ett sorts specialtillstånd där hon har interna testiklar på något sätt och producerar relativt sett väldigt höga nivåer av testosteron. Så rent krasst sett utan att försöka vara förolämpande utan bara för att sammanfatta det så är hon på något sätt biologiskt både kvinna och man. Det finns även någon indisk friidrottare som har samma biologiska förutsättningar om jag inte minns fel. Båda är relativt överlägsna i sina grenar.
 
Jag hittade boken; "The Sports Gene" av David Epstein. Men det är så enormt mycket att hänvisa till att jag istället rekommenderar boken, jag har den som pocket, tror jag köpte den i Pocket shop på Arlanda! En jätteintressant bok som inte handlar specifikt om just det kvinnliga/manliga men som tar upp det i bl.a. kapitel 4. Det är MYCKET som skiljer män från kvinnor rent fysiologiskt, på flera plan, så det är nog milt sagt vanskligt att hitta enbart en viss typ av kvinnor vs en viss typ av män, om man ska blanda de traditionella könen på tävlingsbanan.

Kul med boktips! Om jag ser den eller får tillgång till att läsa den ska jag göra det.
 
Semenaya är dock inte bara kvinna (om vi nu håller oss till rent biologiska termer) utan har ett sorts specialtillstånd där hon har interna testiklar på något sätt och producerar relativt sett väldigt höga nivåer av testosteron. Så rent krasst sett utan att försöka vara förolämpande utan bara för att sammanfatta det så är hon på något sätt biologiskt både kvinna och man. Det finns även någon indisk friidrottare som har samma biologiska förutsättningar om jag inte minns fel. Båda är relativt överlägsna i sina grenar.

Väldigt intressant!
 
Är inte problemet att många lägger mer värdering i vad en kvinna/ tjej är mer än just det biologiska, så även för män/ pojkar?
 
Det finns de som kallar sig trans-species, dvs som inte ser sig som människor utan som identifierar sig som olika djurarter.
Sen finns det dem som tror att de är utomjordingar också ...

Som lek kan det nog vara kul att låtsas vara ett djur och jag tycker själv att det är lärorikt att försöka se världen genom ett djurs ögon men jag håller med om att identifiera sig som ett djur är att gå väl långt, då har man tappat greppet om verkligheten ganska ordentligt.
 
Sen finns det dem som tror att de är utomjordingar också ...

Som lek kan det nog vara kul att låtsas vara ett djur och jag tycker själv att det är lärorikt att försöka se världen genom ett djurs ögon men jag håller med om att identifiera sig som ett djur är att gå väl långt, då har man tappat greppet om verkligheten ganska ordentligt.

Jag har sett några program om såna som identifierar sig som djur.
Flera av dem hade asperger och hade varit mobbade under uppväxt.
Jag funderade på om det inte var en copingmekanism i en dels fall. Detsamma med några som var kära i föremål och levde i relationer med dem sas.
Kändes som de upplevt så hårt svek av mänskligheten och att de inte riktigt förstod det sociala strukturerna vilket ledde till utanförskap. Då blir ju djur gärna viktigt. Eller saker. De här verkade i mina ögon tagit det några snäpp längre än man vanligtvis gör.
 
Så är det ju, men det har inte så mycket med kön att göra, som jag ser det? Jag har två pojkar, och de har inte heller passat i varandras kläder efter någon ordning som små. Den ena passar i varma färger, typ brunt-grönt-gult-orange, och den andre är finare i kalla färger, lila-blått-rött. Dessutom har de olika kroppform, och är födda olika årstider, så det har varit rätt mycket kläder som var jättefina på barn ett som inte alls har passat, av en eller annan anledning, på barn två.

Människor har ju lite olika färger, och olika färger passar olika bra ihop. Det behöver inte vara att allt matchar, men åtminstone att man inte har färger som skär sig. För mig är det som naglar på en griffeltavla eller falsksång, det skär liksom i ögonen.

Men det har med färger, inte med kön att göra.

Nej inte den biten men svårigheten att hitta ljusa plagg (jag kan ju inte bara ha vitt) utan att det i mina ögon blir extremt flickigt har. Ffa om nag då ska ha tights också :meh: men jag har hittat en nivå som funkar iaf och så får jag kompensera lite extra med typiskt pojkaktiga saker sedan
 
Jag har sett några program om såna som identifierar sig som djur.
Flera av dem hade asperger och hade varit mobbade under uppväxt.
Jag funderade på om det inte var en copingmekanism i en dels fall. Detsamma med några som var kära i föremål och levde i relationer med dem sas.
Kändes som de upplevt så hårt svek av mänskligheten och att de inte riktigt förstod det sociala strukturerna vilket ledde till utanförskap. Då blir ju djur gärna viktigt. Eller saker. De här verkade i mina ögon tagit det några snäpp längre än man vanligtvis gör.
Det du skriver om kan jag i och sig förstå, och ha förståelse för. Som alltid börjar man titta närmare så finns det inte sällan rimliga förklaringar, det har du rätt i.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 279
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
45 312
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 689
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Kids edition - del 4
  • Tvättstugedrama
  • Husköpstråden del 3

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp