Det finns inte bara två kön

[tuaphua]

Det du skriver om kan jag i och sig förstå, och ha förståelse för. Som alltid börjar man titta närmare så finns det inte sällan rimliga förklaringar, det har du rätt i.

Jag är ju inte kvalificerad att göra några såna bedömningar. Men så gick min tankegång iaf.

 

[TeamLundVer]

Hon skriver själv att det var meningen att barnet skulle ärva sitt syskons könsneutrala kläder. Nu är ju @TeamLundVer ansiktsblind och tyckte att barnets anletsdrag försvann för henne så då kan jag förstå det mer men ett 8 veckors barn behöver inte se fin ut. Det är ett underbart, gosigt litet barn oavsett klädfärg. Och dom kan vara rätt så fula bäbisar men vem bryr sig.

Nej finast är hon ju a naturelle i vilket fall som men jag vill att hon ska se ut som sig själv i sina kläder.

Kom förövrigt på att sonen aldrig haft ett orange plagg vilket när jag tänker på det kan ha att göra med att det skulle se konstigt ut på honom och att jag därmed omedvetet undvikit det. (I skrivande stund har han på sig ett turkost nattlinne med lille skutt på som han är supersöt i ) För dottern blir det mer märkbart iom att det inte handlar om en färg utan om när det blir mörkt på mörkt eller för mycket starka färger.

 

[Saeta]

Jag har sett några program om såna som identifierar sig som djur.
Flera av dem hade asperger och hade varit mobbade under uppväxt.
Jag funderade på om det inte var en copingmekanism i en dels fall. Detsamma med några som var kära i föremål och levde i relationer med dem sas.
Kändes som de upplevt så hårt svek av mänskligheten och att de inte riktigt förstod det sociala strukturerna vilket ledde till utanförskap. Då blir ju djur gärna viktigt. Eller saker. De här verkade i mina ögon tagit det några snäpp längre än man vanligtvis gör.

Hm, jag har troligtvis asperger och jag har varit mobbad under min uppväxt. Tror inte att jag är ett djur iallafall. Eller inget annat än en människa! Men jag förstår hur du menar. Och det låter ju som att din teori kan stämma, iallafall till viss del, och kanske inte för alla. Jag har ju själv dragit mig mer till djuren när jag mått som sämst och ett tag bodde jag praktiskt taget i stallet med min häst och mina kaniner. Däremot har jag ju alltid varit människa :P Men att dra sig till djur för att en inte litar på/känner sig sviken av andra människor tror jag är väldigt vanligt.Att identifiera sig som ett djur är väl kanske inte lika vanligt.

 

[tuaphua]

Hm, jag har troligtvis asperger och jag har varit mobbad under min uppväxt. Tror inte att jag är ett djur iallafall. Eller inget annat än en människa! Men jag förstår hur du menar. Och det låter ju som att din teori kan stämma, iallafall till viss del, och kanske inte för alla. Jag har ju själv dragit mig mer till djuren när jag mått som sämst och ett tag bodde jag praktiskt taget i stallet med min häst och mina kaniner. Däremot har jag ju alltid varit människa :P Men att dra sig till djur för att en inte litar på/känner sig sviken av andra människor tror jag är väldigt vanligt.Att identifiera sig som ett djur är väl kanske inte lika vanligt.

Nej, jag tror inte de flesta gör det, med eller utan asperger.
Och man vet ju varken hur de här människorna haft det med kontakt/anknytning till föräldrar etc under uppväxt, vilka ev trauman de genomgått eller hur pass högfungerande de är oavsett diagnos sas i olika sammanhang.
Något lite etra måste ju finnas i någon variabel känner jag.

De som känner att de fötts som fel biologiskt kön brukar ju vad jag förstått berätta om att de alltid haft en känsla av att något är "fel". Att de redan sen barnsben inte känt att deras insida matchar utsidan sas.

Men med de här upplevde jag att de alla känt sig mänskliga tills efter trauman i form av mobbning, folk som dött, antastat dem etc. Dvs det blev en förändring. Och med en funktionsvariant som för många leder till lite svårigheter socialt kanske det är svårare att hantera det man utsatts för.
Jag kan ju ha fattat fel och man kan ha vinklat/valt vad man visar i programmen. Jag har ju inte läst på alls.
Det är bara den känslan jag fick.

 

[Mabuse]

Nej inte den biten men svårigheten att hitta ljusa plagg (jag kan ju inte bara ha vitt) utan att det i mina ögon blir extremt flickigt har. Ffa om nag då ska ha tights också men jag har hittat en nivå som funkar iaf och så får jag kompensera lite extra med typiskt pojkaktiga saker sedan

Kappahls newbieserie var en räddning till mitt bleka barn iaf, de har milda bebisfärger i rosa-grått-blått-beige. De blå och grå kläderna är inte särskilt flickiga, och de hade fina, könsneutrala mönster typ hus och fjädrar. Är barnet blåögt är det ju ofta väldigt fint med blå kläder, och det brukar ju gå att få tag på.

 

[landsbygdsbo]

Återkom med trovärdig källa.

Jag såg väl vilka som demonstrerade, vilka som bytte blöjor och vilka som brassade käk.

 

[Energi]

Mitt enda inlägg i den här debatten, som gör mig så innerligt uppgiven och ledsen, är detta.

Det är ett privilegie att vara så säker i sin (köns)identitet, att en inte kan förstå hur andra inte "bara" kan acceptera att könas av samhället och "bara" vara människa.

Vad ska jag säga till min treåring som helt tydligt inte identifierar sig med det gender hen tilldelades vid födseln?

Har ni aldrig tvivlat på er könsidentitet? Grattis! Ni slipper helvetet med en oförstående omvärld.

 

[landsbygdsbo]

Det är ju inte upp till någon annan att bestämma vad du och jag och alla andra är för kön. Det är ju något vi själva ska få avgöra. Nu bryr jag mig inte om någon skulle kalla mig för snubbe eller något annat. Alltså, jag själv ser mig som kvinna. Men jag personligen skulle inte ta illa upp om någon annan könade mig. Jag har ju redan blivit könad en gång liksom :P men att vuxna människor tar sig rätten att köna en annan vuxen person är helt sjukt i mina ögon.

Om en kille (mankön) ser sig som kvinna så gör han det. Det är hans frihet
Att de som ser honom som ngt annat har sin frihet att göra det.

Jag eller du kan inte tvinga någon att acceptera en annan uppfattning än sin egen. Så enkelt är det.
Det är ju det jag påpekat tidigare. Människan kommunicerar med fler språk än det talande ordet.
Kroppsspråk, klädsel, fysisk realitet är saker som var och en av oss läser, medvetet eller omedvetet.
Ser jag en karl i kvinnokläder så ser jag just det.
Vad ser du?

 

[vallhund]

Jag såg väl vilka som demonstrerade, vilka som bytte blöjor och vilka som brassade käk.

Hemma hos oss var det karln, samma hos de flesta i bekantskapskretsen också, men det är lika lite som din erfarenhet ett statistiskt, vetenskapligt faktum.

 

[landsbygdsbo]

Hemma hos oss var det karln, samma hos de flesta i bekantskapskretsen också, men det är lika lite som din erfarenhet ett statistiskt, vetenskapligt faktum.

"Män inom arbetarrörelsen är ibland de hårdaste motståndarna till kvinnor som försöker stärka sin ställning, skrev Elise Ottesen-Jensen i Arbetaren den 17 maj 1924, under signaturen Ottar. Hon konstaterade att dessa män gjort ”arbetarrörelsen till en mannens rörelse i stället för en mänsklighetens”. "

Sedan kan man ju kolla hur många kvinnor som tog poster i de olika organisationerna.
För andelen politiskt aktiva var väl ungefär 50/50

Och jag tror inte vänsterrörelserna utgjorde ngt undantag vad det gällde mansdominansen i styrelser och förtroendeposter.

just andelen av dem som utgjorde ansiktet utåt.
Hur många kvinnliga artister/band blev stora
Hur många gjorde karriär och hur många stannade hemma med barnen..
Det visar verkligheten inte den dröm som många vänstermuppar idag vill måla upp.

 

[vallhund]

"Män inom arbetarrörelsen är ibland de hårdaste motståndarna till kvinnor som försöker stärka sin ställning, skrev Elise Ottesen-Jensen i Arbetaren den 17 maj 1924, under signaturen Ottar. Hon konstaterade att dessa män gjort ”arbetarrörelsen till en mannens rörelse i stället för en mänsklighetens”. "

Sedan kan man ju kolla hur många kvinnor som tog poster i de olika organisationerna.
För andelen politiskt aktiva var väl ungefär 50/50

Och jag tror inte vänsterrörelserna utgjorde ngt undantag vad det gällde mansdominansen i styrelser och förtroendeposter.

just andelen av dem som utgjorde ansiktet utåt.
Hur många kvinnliga artister/band blev stora
Hur många gjorde karriär och hur många stannade hemma med barnen..
Det visar verkligheten inte den dröm som många vänstermuppar idag vill måla upp.

Vad du tror är irrelevant, jag frågade efter källa o Ottar är inte en sådan eftersom hon inte lever o verkar i nutid eller de senaste decennierna.
Återkom med fakta o inte tyckande, så svårt kan det väl ändå inte vara?

 

[landsbygdsbo]

Vad du tror är irrelevant, jag frågade efter källa o Ottar är inte en sådan eftersom hon inte lever o verkar i nutid eller de senaste decennierna.
Återkom med fakta o inte tyckande, så svårt kan det väl ändå inte vara?

Fakta? Tja hur många kvinnliga partiledare fanns det i de dussintals vänstergrupperna ( de förökade sig ju genom delning ett tag),,som ogräs..men så kom verkligheten ikapp dem som en form av round upp.
Hur många framgångsrika kvinnliga musiker kom ur proggrörelsen?
Och hur manga av de kvinnor som var med då är fattigpensionärer idag
Tre frågor som ger dig tre svar
Ps Ottar dog 1973 ..68 rörelserna rörde sig kring åren 67 -70
Dåtid som dåtid
Så nej det är inte så svårt....

 

[vallhund]

Fakta? Tja hur många kvinnliga partiledare fanns det i de dussintals vänstergrupperna ( de förökade sig ju genom delning ett tag),,som ogräs..men så kom verkligheten ikapp dem som en form av round upp.
Hur många framgångsrika kvinnliga musiker kom ur proggrörelsen?
Och hur manga av de kvinnor som var med då är fattigpensionärer idag
Tre frågor som ger dig tre svar
Ps Ottar dog 1973 ..68 rörelserna rörde sig kring åren 67 -70
Dåtid som dåtid
Så nej det är inte så svårt....

Hur många kön finns det?

 

[Brandgul]

De som känner att de fötts som fel biologiskt kön brukar ju vad jag förstått berätta om att de alltid haft en känsla av att något är "fel". Att de redan sen barnsben inte känt att deras insida matchar utsidan sas.

Källa en förälder som har ett barn som byter kön är det fastställt att (vissa) barn vet det från 5-6 års ålder. Kanske tidigare, men det är svårare att fråga yngre barn

 

[tuaphua]

Källa en förälder som har ett barn som byter kön är det fastställt att (vissa) barn vet det från 5-6 års ålder. Kanske tidigare, men det är svårare att fråga yngre barn

Tack! Jag är som sagt inte påläst. Så det var intressant att höra.

 

[landsbygdsbo]

Hur många kön finns det?

Det är de två könen som existerar. Alla har vi delar av båda inom oss, en del har mer av det ena, andra tvärt om.
Till det kommer var individs uppfattning om sig själv och omgivningens uppfattning av individen.

 

[tuaphua]

Jag hade en granne när jag bodde i stan som bodde i lägenheten över mig. Han var otroligt blyg och tillbakadragen, rent skygg och osäker.
Sen mötte jag honom en gång i trappen. Han såg så avspänd och lycklig ut, tills han såg mig. Då kurade han ihop sig och tittade bort och vågade inte ens hälsa, som han faktiskt brukade.
Skillnaden var att den här kvällen var grannen iförd peruk, smink, klänning, kappa och högklackat.
Jag blev så himla ledsen att han reagerade som han gjorde. Inte för min skull. Men för att han uppenbart kände sig så otrygg.
Jag mötte honom sen fler gånger samma tid i liknande utstyrsel, smink etc. Jag hälsade alltid och försökte visa att han för mig var samma person, lika mycket värd, att jag inte ser något märkligt i det. För det kändes som att han var rädd för att jag(och andra) skulle reagera negativt.
Till slut insåg han att för mig var det inget annorlunda än om han kom i kostym osminkad. Så han slappnade av.

Jag tycker så synd om andra som också blivit så märkta av att leva som den här mannen gör.
Jag vet inte om han vill vara kvinna eller om han bara vill klä sig i klänning och sminka sig ibland. Han kan ju vara helt nöjd med att vara man liksom. Eller så kan han vilja vara kvinna och inte våga leva så mer än fredag/lördag-kväll på någon väl vald klubb tex.
Vi kände inte varann och han bjöd inte in till samtal. Så jag vet inte.

Men sorgligt är det, att det finns så många som inte känner sig accepterade som de är.

 

[Sel]

Mitt enda inlägg i den här debatten, som gör mig så innerligt uppgiven och ledsen, är detta.

Det är ett privilegie att vara så säker i sin (köns)identitet, att en inte kan förstå hur andra inte "bara" kan acceptera att könas av samhället och "bara" vara människa.

Vad ska jag säga till min treåring som helt tydligt inte identifierar sig med det gender hen tilldelades vid födseln?

Har ni aldrig tvivlat på er könsidentitet? Grattis! Ni slipper helvetet med en oförstående omvärld.

Man kan bara hoppas att för varje gång diskussionen tas upp, ökar förståelsen. Oavsett om det bara är En människa som ser över sina åsikter för varje tråd går det framåt, sakta men säkert, så länge vi pratar om det.
Lycka till, till dig och liten!

 

[Sel]

Om en kille (mankön) ser sig som kvinna så gör han det. Det är hans frihet
Att de som ser honom som ngt annat har sin frihet att göra det.

Jag eller du kan inte tvinga någon att acceptera en annan uppfattning än sin egen. Så enkelt är det.
Det är ju det jag påpekat tidigare. Människan kommunicerar med fler språk än det talande ordet.
Kroppsspråk, klädsel, fysisk realitet är saker som var och en av oss läser, medvetet eller omedvetet.
Ser jag en karl i kvinnokläder så ser jag just det.
Vad ser du?

Vi kanske behöver träna om oss att tänka efter innan vi konstaterar vad vi tror att vi ser?

 

[landsbygdsbo]

Vi kanske behöver träna om oss att tänka efter innan vi konstaterar vad vi tror att vi ser?

För att konstatera om det vi ser är det vi ser eller vad den vi betraktar vill att vi ska se?
Däremot, och det har jag sagt tidigare, så har naturligtvis var och en rätt att leva ut sitt liv som han/hon vill. Under en enkel förutsättning. Att ingen annan tar skada av det.
Att särbehandla någon för att denne gör just detta val är fel.Liksom det är fel att särbehandla pga etnicitet, tro eller politisk åskådning. Men det betyder för den sakens skull inte att den enskilde behöver stödja och ställa sig bakom företeelsen.

Men det myntet har två sidor, likväl som A har rätt att välja, så har B det också...