Sv: Kläder och kön
Oerhört bra skrivet - håller med till 100%!!!
Jag tvingar inte mina barn att följa det som är norm bara för att det är norm att göra eller se ut på ett visst sätt. För mig är det viktigt att de själv väljer också. Vill min ena son ha målade naglar och rosa tröja i skolan (har hänt flera gånger) så FÅR han också ha det så. Självklart har vi pratat om vad som kan hända och att det inte är fel oavsett vad andra säger, att klä sig och se ut som man vill.
Detta gäller min son som snart fyller 10 år. Det är en väldigt glad och öppen kille. Han är mån om att andra mår bra och alla får liksom vara med i gruppen. Han har aldrig blivit mobbad för målade naglar och rosa tröjor eller för något alls. Jag tror att det är för att han VÅGAR stå för sitt val och vågar säga till den som skulle säga något, för så gör han om någon är dum mot någon annan i klassen. Han har alltid varit sådan här. Han log alltid som bebis, grät sällan.
Han vågar fortfarande krama sin mamma även om hela skolan tittar påPå skolavslutningen i våras log han stort mot mig där han stod framför hela kyrkan med sin klass och mitt i allt vinkade han på mig medan de sjöng. Hans kommentar i går när vi pratade om det här med varför det är pinsamt att krama mamma var att han inte tycker att det är pinsamt och "Alla har en mamma, varför ska man skämmas för att man tycker om mamma?"
Sonen som blir 12 i februari nästa år är lite av en motpol till honom. Lite ego sådär, kan ge andra barn "tjuvnyp" när han inte får som han vill osv. Han blir också mobbad i klassen, tyvärr, känner inte sig trygg i skolan. Han väljer gärna då trygga saker, enligt normen. Och jag tänker inte tvinga honom att välja något han inte vill/vågar. Han blir inte starkare av det. Han blir starkare av att vara en i gemenskapen, lite neutral så där och givetvis är det viktigt att han får känna så och följa sin åsikt. Det är ju också en väg att gå och en ståndpunkt att stå för!
Men de av mina barn som vill vara normbrytande, de ska också få vara det, med mitt fulla stöd! Det barnet som vill vara trygg i gemenskapen i normen får också mitt stöd, det är ju HANS val och hans val är det som räknas och som är det viktigaste.
Så nej, jag tycker inte målade naglar och tröja med barbi på bara hör hemma i hemmet utan det får vara på var ägaren till fingrarna och tröjan vill att det ska vara. Min uppgift är att förklara min erfarenhet, mina kunskaper om vad som kan hända och ge dem verktyg och mitt fulla stöd i vilket beslut de än fattar. Min uppgift är också att ta tag i den ev. mobbning barnen får för sina målade naglar och rosa tröja.
För jag lovar dig, att jag i dag, som vuxen ännu inte klär mig till 100% som jag VILL klä mig och som jag hade klätt mig om jag fått lov så att säga. Jag vill inte att barnen ska känna så. Vi lever bara ett liv, varför inte leva på det viset man vill, om man kan?
Oerhört bra skrivet - håller med till 100%!!!
