(Semi)könsneutralt klädda små barn - reaktioner?

[inverterad]

Äsch bryr mig inte alls. En tant sa att min dotter var en himla söt pojke i lekparken. Ja eller hur sa jag bara glatt. Varför ska jag bry mig om vad någon random tant jag aldrig kommer träffa igen tycker eller tror?

Jag bryr mig såklart inte om att mitt barn ibland felkönas och tas för pojke, personligen! Däremot bryr jag mig om att könsrollerna fortfarande är så extremt trånga även för barn, fortfarande, trots att vi borde veta bättre. Dessutom har vi ingen aning om vilka kön våra barn egentligen har förrän de kan uttrycka sin egen identitet på ett tydligt sätt, och det här tramsiga och ålderdomliga könandet efter färg eller biologi (och till och med färg över biologi, som vi sett exempel på i tråden!) hämmar utvecklingen mot ett mer tillåtande samhälle där en får vara vad en är, oavsett biologiskt kön.

 

[BernT]

Jag bryr mig såklart inte om att mitt barn ibland felkönas och tas för pojke, personligen! Däremot bryr jag mig om att könsrollerna fortfarande är så extremt trånga även för barn, fortfarande, trots att vi borde veta bättre. Dessutom har vi ingen aning om vilka kön våra barn egentligen har förrän de kan uttrycka sin egen identitet på ett tydligt sätt, och det här tramsiga och ålderdomliga könandet efter färg eller biologi (och till och med färg över biologi, som vi sett exempel på i tråden!) hämmar utvecklingen mot ett mer tillåtande samhälle där en får vara vad en är, oavsett biologiskt kön.

Det är ju trots allt vanligast eller vad man ska säga att man har det kön ’’man har’’ dvs flickor är flickor och pojkar pojkar än att en är fast i fel kön eller vad man kallar det numera. Därför utgår jag från att min dotter är en flicka tills det att hon själv säger annat. Tycker inte det är en big deal faktiskt. Känner heller inte igen mig i att min dotter skulle vara ’’blyga lilla tjejen’’ utan hon uppfostras och uppmuntras till att va som jag dvs vild, modig, orädd, framåt, driven osv. Hittills har det gått himla bra, mer kavat unge finns nog inte.

 

[Roheryn]

Spinner vidare på grundfrågan... Självklart ska alla få klä sig etc som de vill och jag reagerar inte ens på småkillar med rosa rosetter. Däremot skulle jag ju förmoda att en vuxen man i klänning antingen var utklädd eller transvestit- vilket i sig han så klart gärna får vara. Undrar om man kommer tänka så om 20 år också eller om modet verkligen blir unisex då. Intressant fundering tycker jag

Mycket intressant! Eftersom min partner är trans (man-till-kvinna, jag har varit med på hela hennes resa), så har vi diskuterat den typen av frågor ganska ingående. Under en period pratade vi t.ex. mycket på temat "kan en man komma till jobbet i kjol/klänning" med spinoff-frågor kring hur de kläderna i så fall skulle vara designade och se ut. För jag tror inte att vi någonsin kommer till punkten att alla kläder är helt och hållet unisex. Män och kvinnor (vuxna) ser trots allt lite olika ut rent fysiskt och jag tror inte att allt jag tycker är bekvämt att ha på mig - exempelvis figurnära klänningar i mjuka material - skulle vara tillnärmelsevis lika bekvämt för en man, som ju har en helt annan kroppsform. Sedan finns det givetvis också kläder som KAN vara unisex, men det kommer nog aldrig bli 100% (och jag vet inte om det vore eftersträvansvärt heller?).

 

[Rhinos]

Mycket intressant! Eftersom min partner är trans (man-till-kvinna, jag har varit med på hela hennes resa), så har vi diskuterat den typen av frågor ganska ingående. Under en period pratade vi t.ex. mycket på temat "kan en man komma till jobbet i kjol/klänning" med spinoff-frågor kring hur de kläderna i så fall skulle vara designade och se ut. För jag tror inte att vi någonsin kommer till punkten att alla kläder är helt och hållet unisex. Män och kvinnor (vuxna) ser trots allt lite olika ut rent fysiskt och jag tror inte att allt jag tycker är bekvämt att ha på mig - exempelvis figurnära klänningar i mjuka material - skulle vara tillnärmelsevis lika bekvämt för en man, som ju har en helt annan kroppsform. Sedan finns det givetvis också kläder som KAN vara unisex, men det kommer nog aldrig bli 100% (och jag vet inte om det vore eftersträvansvärt heller?).

Ett alternativ skulle ju kunna vara att tillverka kläder efter kroppstyp istället för kön. Utan att ha analyserat det djupare borde det gynna alla som inte har en normativ kroppsform (vilket de flesta ju inte har)

 

[ako]

Mycket intressant! Eftersom min partner är trans (man-till-kvinna, jag har varit med på hela hennes resa), så har vi diskuterat den typen av frågor ganska ingående. Under en period pratade vi t.ex. mycket på temat "kan en man komma till jobbet i kjol/klänning" med spinoff-frågor kring hur de kläderna i så fall skulle vara designade och se ut. För jag tror inte att vi någonsin kommer till punkten att alla kläder är helt och hållet unisex. Män och kvinnor (vuxna) ser trots allt lite olika ut rent fysiskt och jag tror inte att allt jag tycker är bekvämt att ha på mig - exempelvis figurnära klänningar i mjuka material - skulle vara tillnärmelsevis lika bekvämt för en man, som ju har en helt annan kroppsform. Sedan finns det givetvis också kläder som KAN vara unisex, men det kommer nog aldrig bli 100% (och jag vet inte om det vore eftersträvansvärt heller?).

Nej jag tänker väl likadant ungefär. Självklart att alla ska få välja som de vill men att det finns mode som i första hand riktar sig till män / kvinnor behöver ju inte vara fel för det. Vissa skillnader finns ju trots allt - även om de skillnaderna inte på något vis ska handla om rättigheter, skyldigheter, möjligheter eller lön.

 

[Roheryn]

Ett alternativ skulle ju kunna vara att tillverka kläder efter kroppstyp istället för kön. Utan att ha analyserat det djupare borde det gynna alla som inte har en normativ kroppsform (vilket de flesta ju inte har)

Absolut hade det varit ett alternativ! Hade nog varit lättare för alla att hitta kläder då. Och tänk något så revolutionerande som om byxor gjordes i olika längd, utan att bredden "hänger med"!!

 

[Roheryn]

Nej jag tänker väl likadant ungefär. Självklart att alla ska få välja som de vill men att det finns mode som i första hand riktar sig till män / kvinnor behöver ju inte vara fel för det. Vissa skillnader finns ju trots allt - även om de skillnaderna inte på något vis ska handla om rättigheter, skyldigheter, möjligheter eller lön.

Helt enig! Olikheter (kan ju röra sig om annat än kön - t.ex. hudfärg, religion, ursprung osv) måste ju absolut få finnas, och även få framhävas, utan att det skall påverka vilka rättigheter/skyldigheter/möjligheter man har i samhället!

 

[Linn-Nora]

Jag kommer klä min dotter i bekväma kläder först och främst. Är själv väldigt känslig för kläder som sitter obekvämt så det ska vara mjukt och skönt även för henne.
Nu är hon så liten så nu spelar det mindre roll, men sen kommer en annan viktig parameter vara att hon kan leka utan att kläderna är i vägen.

Vad gäller stil så tycker jag om ljusa plagg, lite "gulliga" i brist på bättre ord. Gillar mjuka färger, sen om det är rosa eller blått kvittar. Men jag personligen gillar inte skarpa färger. Sen har jag förstått att barn gör det så jag får låta henne ha det ändå. Och framförallt när hon har en egen vilja så får hon bestämma själv. Just nu passar jag på att klä henne som jag tycker är fint. Och det är ljusa neutrala mer åt "gulliga" hållet.

Däremot gillar jag verkligen inte keps, framförallt inte de med platt skärm, föredrar solhatt. Dessutom tänker jag att solhatt även täcker nacken. Så att så länge hon inte önskar keps av egen vilja går det bort!

 

[Lena Furberg]

Vi bodde i England när vår dotter var riktigt liten, och jag köpte nästan alla hennes kläder från en katalog, Mini Boden (Boden är ett efternamn, det handlar inte om en bod ;-) ) och alltid, alltid från avdelningen för Pojk(...)kläder. Där fanns rejäla byxor, tröjor och jackor, oftast blå eller bruna nyanser, vilket dessutom passade henne förträffligt eftersom hon hade vitblont hår och inte passade i bleka pasteller. Jag tror inte hon hade en klänning, kjol eller ett rosa plagg förrän hon fyllt 4 i alla fall. De flesta trodde därmed att hon var en pojke. Stort lockigt vitblont hår och blå rejäla kläder. När hon blev lite äldre kom hon självmant (ja, så självvalt det nu kan bli i vår värld...) in i en rosa och glittrig period, men nu vid 18 är hon oftast Blå igen.

 

[SaraMara]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Vår dotter kläs i en salig blandning. Så här på sommaren ofta t-shirt och shorts, rompers eller klänning. Hon är lång och rätt yster så tas ibland för pojk i Sverige och här i Spanien krävs typ rosa klänning för att hon inte alltid ska tas för pojk. En stackars kvinna som blev så skärrad av att ha sagt fel försökte idag förklara att man i Spanien tar hål i öronen på flickor för att det inte ska bli fel. Typ.

Jag bryr mig inte, men suckade lite senast idag över att dotterns senaste hobby är att sitta och peka ut ”flicka” och ”pojke” när vi är bland andra. Jag som aktivt försökt som experiment att låta bli att säga så, utan istället säga ”det andra barnet” eller liknande bara för att testa. Men tydligen ngt hon snappat upp mkt av ändå. Precis som att hojta efter att allt ska vara rosa eller lila. Jäkla dagis.

 

[TeamLundVer]

Alltså jag skäms för att säga det men jag är inte alls så bekväm med "flickiga" kläder på pojkar och tvärtom som jag önskar att jag skulle vara.

Till sonen har vi köpt väldigt mycket neutrala kläder samt ett par flanellskjortor, väldigt pojkiga kläder är arvegods eller presenter från släktingar.
Vi skulle inte själva komma på idén att köpa en klänning till honom men förra sommaren ville han ha en och då var det en självklarhet att köpa. Dock ångrade han sig i affären.

Till dottern blir det nästan bara väldigt flickiga kläder då hon ärver en hel del av sonens gamla och jag därför vill väga upp lite.

Jag är inte bekväm med spets, volanger och puffärm på sonen men det kan bero på att jag precis börjat bli bekväm med det när det gäller dottern. Vill han ha så får han ju såklart.

Jag har börjat sy en del av barnens kläder själv och försöker att åtminstone utmana mig själv när det gäller färger och mönster till båda barnen. Jag är långt ifrån så öppen som jag skulle önska men jag tar små steg i rätt riktning hela tiden och hoppas kolla dit så småningom.

Något som är viktigare för oss och som jag verkligen jobbar hårt med är att bemöta båda barnen likadant och för tycker jag det gått betydligt bättre.

 

[Petruska]

Mycket intressant! Eftersom min partner är trans (man-till-kvinna, jag har varit med på hela hennes resa), så har vi diskuterat den typen av frågor ganska ingående. Under en period pratade vi t.ex. mycket på temat "kan en man komma till jobbet i kjol/klänning" med spinoff-frågor kring hur de kläderna i så fall skulle vara designade och se ut. För jag tror inte att vi någonsin kommer till punkten att alla kläder är helt och hållet unisex. Män och kvinnor (vuxna) ser trots allt lite olika ut rent fysiskt och jag tror inte att allt jag tycker är bekvämt att ha på mig - exempelvis figurnära klänningar i mjuka material - skulle vara tillnärmelsevis lika bekvämt för en man, som ju har en helt annan kroppsform. Sedan finns det givetvis också kläder som KAN vara unisex, men det kommer nog aldrig bli 100% (och jag vet inte om det vore eftersträvansvärt heller?).

Hela idén med figurnära är väl att plagget följer figuren. Vilket ju betyder att en sådan klänning som passar män, kan vara lite annorlunda i modellen, bara.

 

[Pontevecchio]

Vår dotter kläs i en salig blandning. Så här på sommaren ofta t-shirt och shorts, rompers eller klänning. Hon är lång och rätt yster så tas ibland för pojk i Sverige och här i Spanien krävs typ rosa klänning för att hon inte alltid ska tas för pojk. En stackars kvinna som blev så skärrad av att ha sagt fel försökte idag förklara att man i Spanien tar hål i öronen på flickor för att det inte ska bli fel. Typ.

Jag bryr mig inte, men suckade lite senast idag över att dotterns senaste hobby är att sitta och peka ut ”flicka” och ”pojke” när vi är bland andra. Jag som aktivt försökt som experiment att låta bli att säga så, utan istället säga ”det andra barnet” eller liknande bara för att testa. Men tydligen ngt hon snappat upp mkt av ändå. Precis som att hojta efter att allt ska vara rosa eller lila. Jäkla dagis.

H har kallat alla för kille tills nyligen. Det möter en hel del förvåning av tex tjejen i kassan som förstår att han pratar om henne.

Den där rosa prinsessgrejen verksr sitta stenhårt!!

Jag mötte en mamma i lekpark i Malmö som var väldigt förvirrad över Hs kön igår. ”Han har så långt hår...” ”har ni bara en..pojke?”
Livet utanför storstaden

 

[SaraMara]

H har kallat alla för kille tills nyligen. Det möter en hel del förvåning av tex tjejen i kassan som förstår att han pratar om henne.

Den där rosa prinsessgrejen verksr sitta stenhårt!!

Jag mötte en mamma i lekpark i Malmö som var väldigt förvirrad över Hs kön igår. ”Han har så långt hår...” ”har ni bara en..pojke?”
Livet utanför storstaden

Haha, tröstlöst. När ungen vrålar efter lila aioli har det liksom gått långt. Glass ska vara rosa, yoghurt ska vara rosa osv.

 

[Badger]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Vi stötte nog på det när tex min man råkade sätta på rosa body och ljusblå munkjacka på bebin, att folk blev perplexa. (Råka alltså inte så att vi tycker det mismatchar utan mer som att det inte var med flit för att förvirra, första gången i alla fall.)

Testa att inte raka av allt håret på en pojke, det blir hon direkt oavsett kläder. Det är inte 70-tal längre.

 

[Rhinos]

Vi stötte nog på det när tex min man råkade sätta på rosa body och ljusblå munkjacka på bebin, att folk blev perplexa.

Testa att inte raka av allt håret på en pojke, det blir hon direkt oavsett kläder. Det är inte 70-tal längre.

Haha! Insåg, nu när du postade bilden, att vår äldsta (3 år) har en frisyr som inte är allt för olik Skorpan och Jonathans

 

[Badger]

Haha! Insåg, nu när du postade bilden, att vår äldsta (3 år) har en frisyr som inte är allt för olik Skorpan och Jonathans

Jag tycker det är fint

 

[Mia_R]

Jag som är uppväxt med att alla ungar var klädda efter storlek, hemsydda kläder och att man ärvde urvuxna bryr mig inte ett dugg om vad som är pojk- eller flickkläder. Nu köper jag ju inga barnkläder längre då mina syskonbarn är stora, men de har fått det jag tyckt varit kul eller fint oavsett kön och framförallt kläder att leka i. Ungar ska klättra i trän, bygga kojor, leka i sand, jord och få gräsfläckar på kläderna och kläder som inte tål det skulle jag inte köpa om det inte vore för speciella tillfällen.

Jag misstogs nästan alltid för att vara pojke som barn, men det berodde på att jag var kortklippt och rätt vild av mig, inte för att rosa aldrig förekom. Jag tror inte ens jag kände någon annan unge som hade rosa kläder eller vardagskläder som inte tålde vilda lekar.

 

[Krystalline]

Vissa skriver att deras barn inte "passar" i vissa färger, och det tycker jag är lika problematiskt som trådens originalämne. Då har man ju plötsligt gjort ett snyggt och matchat utseende viktigt istället för kön. Det om något, tycker jag är helt uppåt väggarna.

 

[Pontevecchio]

Haha! Insåg, nu när du postade bilden, att vår äldsta (3 år) har en frisyr som inte är allt för olik Skorpan och Jonathans

Samma här Håret kom sent och är fortfarande tunt så kan inte med att snagga honom. Han är dessutom så ljus att det skyddar lite mot solen iaf. Plus är väldigt gulligt