(Semi)könsneutralt klädda små barn - reaktioner?

[westernsuzie]

Många tog fel på våra barn när de var bebisar och jag tycker det lustigaste nästan var att de bad så fruktansvärt mycket om ursäkt. Varken vi föräldrar eller bebisen tar ju minsta lilla illa upp av det. Vad skulle man ta illa upp av liksom, att bebisen inte anses manlig/kvinnlig nog?

Sonen ärver ju en massa kläder av storasystern men har även fått kläder från kompisars barn, så vi blandar friskt olika färger och ”tjejkläder” och ”killkläder”. Ibland måste jag erkänna att jag med flit klär honom i rosa bara för att jag ser att det provocerar vissa något fruktansvärt Även om de flesta i vår bekantskapskrets är alldeles för artiga för att säga något. En av favoriterna är en rosa tröja med rosetter som det står ”sailor girls” på. Själv bryr han sig knappt om vad han har på sig, han är 3,5 år bara, även om han gärna lånar syrrans rosa paljettjacka för att den glittrar så fint

Den enda som klagar ibland är min egen mor som sagt saker som ”varför måste han ha så tjejiga kläder när han har så mycket pojkkläder??” Jag pallar verkligen inte att ta den diskussionen med henne så jag suckar mest inombords, byter samtalsämne och fortsätter som förut.

 

[hvala]

När dottern var mindre trodde folk alltid att hon var pojke om hon inte hade något rosa på sig. Lite störigt. Men jag har aldrig någonsin upplevt att någon blivit irriterad för att det inte framgått vilket kön hon har.

Lillebror ärver det mesta från storasyster så det blir en del rosa och volanger (bland mycket annat). Han har en rosa filt i vagnen och hans solhattar är i romantisk stil. Ingen har reagerat.

Jag tänker för övrigt mycket på hur jag pratar om kön på andra barn när jag pratar med mina barn. Jag pratar oftast om barnet istället för flickan/pojken när vi pratar om någon vi inte känner, för att inte föra vidare att man kan se könet på barnet utifrån utseendet (det kan man ju faktiskt inte även om vi lätt drar slutsatser).

 

[Monifa]

Jag har märkt att det är lättare för en tjej att klä sig i typiska "killkläder" än vad det är för en kille att klä sig i "tjejkläder", dvs folk kommenterar det mindre när dottern kommer i shorts och stor blå tshirt än när sonen kommer i lila Frost-klänning (han är så himla söt).
Dottern har aldrig benämnts som kille i sina kläder men däremot har sonen fått höra ett par gånger att han skulle ha varit en tjej.

Precis så. Jag kan även komma på mig själv med att nu när jag köper kläder till Vidar att tänka att får vi en tjej nästa gång så kommer hela garderoben kunna användas ändå. Sen bah, ja varför skulle den inte? Det är ju bara kläder

 

[FeatherCloud]

En sak jag just kom på ang rosa/blått och kön. Kotten har en virkad filt med mormorsrutor i rosa och blått, som min farmor gjorde åt mig och min bror. (Gissar fö att den är tvåfärgad för att den gjordes för att ”kunna användas till fler barn” men det hör egentligen inte hit)

Iallafall så mötte jag en bekant när vi var och handlade och bebis låg under filten. Min bekants första kommentar var ”vad blev det för något då, det går ju inte se när filten är både rosa och blå!”
Så det verkar onekligen viktigt att kunna avgöra, gärna på långt håll, vilket kön det är.
Jag tar självklart inte illa upp om någon gissar fel kön, men blir lite provocerad av att det oftast händer på grund av att han bär exempelvis rosa kläder.

 

[lil-sis]

Här får jag en känsla av att det är väldigt könat om man ser till hur barnen på förskolan är klädda. Och det gör mig oerhört kluven. Jag gillar färger och V har nog alla färger i sin garderob just nu men jag är så rädd att de äldre barnen kommer reta honom sen. Men jag ska försöka hålla den färgglada stilen så han vågar välja allt själv senare.

Volanger och puffärmar gillar jag inte alls.

Hår har han inget

Det är bajs.

 

[Hyacinth]

Sen upplever jag en stor skillnad nu på landet. Det är mycket mer kodat, både kläder och leksaker. Befinner mig på utpräglad bruksort, det har säkert betydelse.

 

[soom]

Min dotter (bebis) har alla sorters kläder, vilket verkar vara ganska okontroversiellt, och jag ser ganska många fler flickor i min omgivning som kläs på samma sätt. Pojkar är däremot mycket mer könade, de har inte "tjejiga" kläder. Jag har också kommit på mig själv med att tycka att det hade varit svårare att klä en pojke i "flickiga" kläder än tvärtom. Varför? Jag vet inte, men jag gillar det inte. Får jag nån gång en pojke så kommer han ärva dotterns garderob, utan undantag.

Har en kompis som snart ska ha barn, de vet inte kön. Hennes svägerska, som har en dotter, säger "blir det en flicka kan ni få våra kläder, vi har massor". Och jag tycker att de kan väl få kläderna ändå, bebisen lär inte ha några synpunkter på det.

Mitt kusinbarn fyllde nyss 4. Han har bara "pojkiga" leksaker (bilar, verktyg, lego osv) och kläs bara i "pojkiga" färger. I present fick han bla en kylväska med lila lock. En VUXEN kommer med kommentaren att det är en tjejfärg.
Föräldrarna till detta barn köpte vagn tidigt i graviditeten men väntade med suffletten tills efter födseln, så de visste om den skulle vara blå eller rosa.

Av nån anledning frågar man alltid nyblivna föräldrar vad det blev. Varför är det viktigt? Jag har slutat med det och frågar numera om allt gick bra och hur stor hen är. (Innerst inne är jag också nyfiken på könet, och det stör mig.)

 

[Okeydokey]

Åh vad härligt att höra!
Vi brukar inte heller rätta utan det brukar lösa sig fint när de frågor vad ”hon” heter många brukar bli lite snopna och ursäkta sig.

Sonen har ett relativt könsneutralt namn, så ofta räcker det inte i vårt fall, haha. Eller ja, numera är det förstås sällan någon frågar oss föräldrar vad "dottern" heter, men när någon frågar honom ngt i stil med "vad heter en sån här söt flicka då?" så svarar han bara med sitt namn och 9 gånger av 10 förutsätter den som frågat att han är en flicka. När han får nyckel till fel omklädningsrum däremot händer det ofta att personen i kassan ber om ursäkt, men det viftar jag bort. Jag kan gott förstå att man misstar sig, särskilt när han har fläta. Nu börjar dock puberteten närma sig med stormsteg och det ska bli spännande att se om han behåller sin stil eller om han går mer with the flow när han börjar högstadiet!

 

[Rhinos]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Vi har två söner som är 10 månader och 3 år gamla. Den yngsta har mest kläder som han fått ärva från andra pojkar och blir då mer klädd i klassiskt pojkkodade färger (blått, grått) och skjortor. Den äldsta har kläder som vi till störtsta del köpt själva och där blandas det med så många färger som möjligt. Rosa byxor med stjärnor, randigt i alla möjliga färger, gröna med kiwimönster men även en och annan traktor (han älskar traktorer, annars hade vi nog inte köpt det).

Jag vill INTE köpa några ”tuffa” kläder så länge de själva inte uttrycker en önskan om att köpa det. Köper hellre kläder på tjejavdelningen för de är såå mycket roligare och färgglada .

Jag upplever dock inte att könsneutralt är normen här - långt ifrån. Alla pojkar har superhjältar, bilar och mörka färger, medan de flesta flickor går klädda i rosa och ljusa färger.

 

[Rhinos]

Men en bekant till mig påstod nyss att paljetterna verkar ha hittat in på pojkavdelningen i alla fall!

Det stämmer! På H&M har de tröjor med bland annat Batman i paljetter. Klickade själv hem en med blixten mcqueen till äldsta sonen (eftersom han efterfrågat kläder med både glitter och blixten på). Långt ifrån könsneutralt, men ändå ett steg i rätt riktning.

 

[FeatherCloud]

Min dotter (bebis) har alla sorters kläder, vilket verkar vara ganska okontroversiellt, och jag ser ganska många fler flickor i min omgivning som kläs på samma sätt. Pojkar är däremot mycket mer könade, de har inte "tjejiga" kläder. Jag har också kommit på mig själv med att tycka att det hade varit svårare att klä en pojke i "flickiga" kläder än tvärtom. Varför? Jag vet inte, men jag gillar det inte. Får jag nån gång en pojke så kommer han ärva dotterns garderob, utan undantag.

Känner igen mig jättemycket. Jag kan tycka vissa "flickiga" kläder med lite puffiga ärmar etc är fina, men det retar mig lite att det tar emot att klä min son så. Färgen har inget med det att göra, det är bara för att det är volanger eller ett visst snitt mm.

Av nån anledning frågar man alltid nyblivna föräldrar vad det blev. Varför är det viktigt? Jag har slutat med det och frågar numera om allt gick bra och hur stor hen är. (Innerst inne är jag också nyfiken på könet, och det stör mig.)

En kollega som fick barn svarade konsekvent "ett barn" på frågan om vad det blev. Även i mailet som skickades ut på jobbet för att berätta att allt gått bra, var barnet "avkönat" vilket drev alla till vansinne. Jag var tyvärr också nyfiken. Jag kan till och med komma på mig själv att vara nyfiken på könet på vissa bukefalisters barn som aldrig benämnts med det ena eller andra. Känner mig lite knäpp då, men tror det är för att jag undrar om jag skulle tolka texten annorlunda ifall barnen ifråga varit tjejer eller killar...

 

[Omega]

-//*Jag upplever också att det är väldigt viktigt för många att kunna avgöra en bebis/barns kön, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Detta kan verkligen trigga mig. Upplever nog att det, för många, är viktigare att pojkar inte är för "tjejigt" klädda än tvärtom. Tycker att det är fruktansvärt löjligt och har faktiskt haft många diskussioner med familj/vänner/bekanta om detta. Jag har själv en son på 1 år och han är ju för liten för att ha en egen åsikt om sina kläder, alltså bestämmer jag och hans pappa vad han ska ha på sig. Det vi undviker är sånt som känns opraktiskt att röra sig och leka i, annars har han verkligen fått ha allt möjligt på sig. Att nåt är rosa eller blått gör det inte mer eller mindre opraktiskt så har jag t ex varit ute efter en ny tröja åt honom och det funnits i någon av dessa färger har jag valt den nyans jag själv tycker är finast. Har väl även försökt variera lite då jag gillar färger och att blanda. Sedan han började krypa undviker jag vitt och kläder som är väldigt ljusa på grund av att det blir så skitigt helt enkelt. Är själv väldigt förtjust i katter och hästar och tycker att det är gulligt med kläder med sådana tryck. Har märkt att dessa oftast bara finns i rosa, så då har jag köpt dem. Skulle vara kul med lite fler färger dock. Vad gäller tryck med djur på barnkläder så har jag märkt att det är mycket rosa kläder med hundvalpar/katter/hästar på flickavdelningen (bara en sådan uppdelning av avdelningar för små barn är fullständigt onödigt enligt mig, men..). På pojkavdelningen är det blått/grönt/svart och typ dinosaurier/alligatorer/hajar eller liknande. Egentligen ganska märkligt kan jag tycka.

Har många gånger fått kommentarer av okända på stan i stil med "Vilken söt flicka" om sonen haft minsta lilla rosa på sig. Har faktiskt aldrig fått det om han varit neutralt/"pojkigt" klädd, så jag antar att det varit det rosa som avgjort för dessa personer, men säker kan jag ju inte vara. Jag tar absolut inte illa upp för att någon tar fel på kön, tycker inte att det spelar någon roll, har inte rättat folk som sagt fel. Har de frågat har jag sagt att det är en pojke och då ber många så hemskt mycket om ursäkt alternativt kommenterar att det ju inte gick att se pga t ex den rosa napphållaren ().

Vi visste inte om sonen var en flicka eller pojke innan han föddes. Vi fick en del bebiskläder i present innan han föddes och alla de kläderna var antingen typ vita/beige eller blå/gröna. Det var mycket fint så inget jag funderade på innan jag fick höra att de ju var för att det skulle passa båda pojke och flicka, "för en flicka kan ju ändå ha lite blått". Som att en pojke inte skulle kunna använda kläderna om de vore rosa/lila eller något sådant. Det tankesättet har jag problem med och det blir väldigt begränsande kan jag tycka. Alla kläder sonen fått sedan han föddes, framför allt av äldre släktingar, har varit blå, gröna eller svarta när jag tänker efter. Ska bli väldigt spännande att se vad det blir för presenter om bebis i magen visar sig vara en flicka. Har i alla fall redan fått kommentarer som att "I så fall ska hon i alla fall få en klänning!" och "Om det blir en till pojke så behöver ni ju i alla fall inget nytt".

Vi bor på en mindre ort utanför ett lite större samhälle, vet inte om det spelar in.
(Sorry för långt inlägg btw, denna fråga engagerar mig )

 

[hljomalind]

Det mest komiska tyckte jag var när en tant på badstranden trodde min son var en flicka, han var då helt naken med rosa armpuffar!

Min son har fått kläder i alla färger. Det är roligast så och bekvämt att inte begränsa sig när man handlar second hand. Många har kallat honom hon under småbarnsåren, speciellt förut när han var långhårig, men det är ju bara de själva som tycker det är pinsamt, vi bryr oss inte och inte sonen heller.
Däremot har vi nu kommit till punkten där han påverkas av kommentarer från dagiskompisar i stilen "Det där är en tjejkeps". Jag bemöter det genom att tala om att de har fel, alla får ha alla färger, men vill du inte ha den kepsen kan vi välja en annan. Jag vet ju att han gillar glitter och rosa, men han måste få välja själv hur mycket normbrytare han vill vara, tänker jag. Hur pratar ni andra med barnen om det (ni som har lite äldre barn då, min är fyra)?

 

[Mabuse]

Jag är lite nyfiken på era erfarenheter av detta. Jag har en tvåårig dotter som vi klär i alla regnbågens färger, ibland klänning, ibland jeans, ibland rosa och ibland blått, ibland med dinosaurier på och ibland med fjärilar på, osv osv. Hon har ofta keps mot solen - en är blå, en är gråblommig och en är rosa. Kort sagt, hon är klädd som de flesta barn nu för tiden (vill jag tro) - inte typiskt könad direkt men inte heller helt utan "flickiga" attribut. Det enda vi helt undviker är opraktiska kläder som inte går att leka i, bikini (helt absurt på så små barn), och en massa rysch och pysch.

Nu bor vi i ett väldigt litet samhälle, men det finns många unga barnfamiljer här, och vi upplevde ändå stämningen som väldigt öppensinnad när vi kom. Men herregud, vad folk är brydda i vilket kön vår dotter har! Trots att hon har ett uppenbart kvinnligt könat namn, trots att vi benämner henne som "hon", så hör en ofta folk som viskar nåt om att "man ser ju inte om det är en pojke eller flicka" och liknande trams. Helt otroligt.

Är det såhär på fler ställen, och jag har bara levt i nån slags skyddad verkstad där jag trodde att hyfsat könsneutralt numer är normen, eller är detta (hoppas det) unikt?

Jag bor på ”queersöder”, alltså en del av Södermalm i Stockholm där FI är mer eller mindre största parti.

Imorse vägrade min sexåring att ha på sig sin t-shirt med två sjöjungfrur på sig, för de andra pojkarna på förskolan skrattar åt honom om han har flickor på tröjan, och sjöjungfrur är flickor (for the record, så var de kaniner). Och min äldste, som har långt hår i hästsvans blir blyg i nya sammanhang för att alla tror han är en flicka (i övrigt ”pojkiga” kläder, shorts och t-shirt i blått och grönt). Han har fått höra till leda från barn och vuxna hur konstigt det är, och om han verkligen är en pojke.

Så nej, din upplevelse låter tyvärr inte ett dugg ovanlig. Barn var mer könsneutrala på 70-talet, när jag var liten, än vad de är nu.

 

[Mabuse]

-//*Jag upplever också att det är väldigt viktigt för många att kunna avgöra en bebis/barns kön, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Detta kan verkligen trigga mig. Upplever nog att det, för många, är viktigare att pojkar inte är för "tjejigt" klädda än tvärtom. Tycker att det är fruktansvärt löjligt och har faktiskt haft många diskussioner med familj/vänner/bekanta om detta. Jag har själv en son på 1 år och han är ju för liten för att ha en egen åsikt om sina kläder, alltså bestämmer jag och hans pappa vad han ska ha på sig. Det vi undviker är sånt som känns opraktiskt att röra sig och leka i, annars har han verkligen fått ha allt möjligt på sig. Att nåt är rosa eller blått gör det inte mer eller mindre opraktiskt så har jag t ex varit ute efter en ny tröja åt honom och det funnits i någon av dessa färger har jag valt den nyans jag själv tycker är finast. Har väl även försökt variera lite då jag gillar färger och att blanda. Sedan han började krypa undviker jag vitt och kläder som är väldigt ljusa på grund av att det blir så skitigt helt enkelt. Är själv väldigt förtjust i katter och hästar och tycker att det är gulligt med kläder med sådana tryck. Har märkt att dessa oftast bara finns i rosa, så då har jag köpt dem. Skulle vara kul med lite fler färger dock. Vad gäller tryck med djur på barnkläder så har jag märkt att det är mycket rosa kläder med hundvalpar/katter/hästar på flickavdelningen (bara en sådan uppdelning av avdelningar för små barn är fullständigt onödigt enligt mig, men..). På pojkavdelningen är det blått/grönt/svart och typ dinosaurier/alligatorer/hajar eller liknande. Egentligen ganska märkligt kan jag tycka.

Har många gånger fått kommentarer av okända på stan i stil med "Vilken söt flicka" om sonen haft minsta lilla rosa på sig. Har faktiskt aldrig fått det om han varit neutralt/"pojkigt" klädd, så jag antar att det varit det rosa som avgjort för dessa personer, men säker kan jag ju inte vara. Jag tar absolut inte illa upp för att någon tar fel på kön, tycker inte att det spelar någon roll, har inte rättat folk som sagt fel. Har de frågat har jag sagt att det är en pojke och då ber många så hemskt mycket om ursäkt alternativt kommenterar att det ju inte gick att se pga t ex den rosa napphållaren ().

Vi visste inte om sonen var en flicka eller pojke innan han föddes. Vi fick en del bebiskläder i present innan han föddes och alla de kläderna var antingen typ vita/beige eller blå/gröna. Det var mycket fint så inget jag funderade på innan jag fick höra att de ju var för att det skulle passa båda pojke och flicka, "för en flicka kan ju ändå ha lite blått". Som att en pojke inte skulle kunna använda kläderna om de vore rosa/lila eller något sådant. Det tankesättet har jag problem med och det blir väldigt begränsande kan jag tycka. Alla kläder sonen fått sedan han föddes, framför allt av äldre släktingar, har varit blå, gröna eller svarta när jag tänker efter. Ska bli väldigt spännande att se vad det blir för presenter om bebis i magen visar sig vara en flicka. Har i alla fall redan fått kommentarer som att "I så fall ska hon i alla fall få en klänning!" och "Om det blir en till pojke så behöver ni ju i alla fall inget nytt".

Vi bor på en mindre ort utanför ett lite större samhälle, vet inte om det spelar in.
(Sorry för långt inlägg btw, denna fråga engagerar mig )

Min erfarenhet från de senaste sju åren med förskolebarn är att det finns summa tre färger flickor kan ha: vitt, rosa och lila. Möjligen silver också. Många flickor har hela sin garderob i de tre färgerna. Så jag upplever också att pojkar har lite mer utrymme till olika färger.

 

[Rhinos]

Jag bor på ”queersöder”, alltså en del av Södermalm i Stockholm där FI är mer eller mindre största parti.

Imorse vägrade min sexåring att ha på sig sin t-shirt med två sjöjungfrur på sig, för de andra pojkarna på förskolan skrattar åt honom om han har flickor på tröjan, och sjöjungfrur är flickor (for the record, så var de kaniner). Och min äldste, som har långt hår i hästsvans blir blyg i nya sammanhang för att alla tror han är en flicka (i övrigt ”pojkiga” kläder, shorts och t-shirt i blått och grönt). Han har fått höra till leda från barn och vuxna hur konstigt det är, och om han verkligen är en pojke.

Så nej, din upplevelse låter tyvärr inte ett dugg ovanlig. Barn var mer könsneutrala på 70-talet, när jag var liten, än vad de är nu.

Min äldsta son är ju bara 3 år, men det är just det du beskriver som kan göra mig osäker kring hur vi ska klä honom. Han har vissa favoriter och ibland känner han för att bestämma kläder själv, men verkar överlag ganska obrydd. Det skulle kännas hemskt om någon ger honom negativa kommentarer på grund av kläder som jag eller hans pappa har valt åt honom, och att negativa kommentarer leder honom åt att klä sig på ett visst sätt.

 

[inverterad]

Jag svarar er alla såhär lite samlat: jag blir beklämd över att det fortfarande är såhär illa, jag hoppades på något sätt att det bara var min lilla håla som inte hade följt med i tiden. Bara uppdelningen i pojke och flicka på barnavdelningen är ju horribelt. Dessutom ser jag extremt få barn som badar nakna. Nästan alla barn utom mitt har nån form av badklädsel på sig, för flickor alltid en överdel och en underdel typ bikini. Mitt barn sticker liksom ut som nakenbadare - eller ibland i UV-klädsel - , vilket jag tycker är HELT uppåt väggarna (men vi fortsätter förstås).

Vi köper en del nytt från pojkavdelningen då det är drakar och hajar och sånt på vilket skapar lite variation mot alla fjärilar och kattungar på flickavdelningen. Pojk-kläderna är också betydligt rymligare och lekvänligare i snittet, robustare tyger, ledigare stil osv. På flickavdelningen finns det massor av typ skinny-jeans. Hur är det tänkt att en flicka ska kunna klättra och hoppa i såna? Antingen det eller pyttesmå linnen och mini-shorts. Mini Rodini och liknande dyra märken är något bättre, men Polarn och Pyret tycker jag har blivit enormt könat på sista tiden. Liksom, vad är det som händer? En backlash?

 

[inverterad]

Spånar vidare: vad kan det bero på att småbarns färgskalor är så enormt könade? Jag menar, vuxna män och kvinnor klär sig sällan i enbart blått eller rosa liksom.

 

[pudsey]

Vår dotter klär sej oftast som hon vill, just nu är det prinsessklänning eller fotbollströja, eller brandbilsklänning. När hon var liten hade hin ofta typiskt pojkigakläder och ljust hår som knappt syntes, folk trodde hon var en pojke även när hon var klädd i så rosa det kan bli.
Hon har precis förstått att det är skillnad på pojkar och flickor efter sports day på preschool. De delades in i flickor och pojkar och sprang, dottern ville springa med pojkarna också. Sen dess är hon oftast en pojke säger hon och vill hon det så får hon det. Grannarna 80+ tyckte det var lite fel för hon är ju en flicka men oss gör det inget så länge hon är glad.
Hon älskar prinsessor lika mycket som grävmaskiner

 

[Roheryn]

Spånar vidare: vad kan det bero på att småbarns färgskalor är så enormt könade? Jag menar, vuxna män och kvinnor klär sig sällan i enbart blått eller rosa liksom.

Jag tror att det - medvetet eller omedvetet - är en signal till andra. På vuxna kan man ju oftast se om det är en man eller kvinna även med kläder på (kroppsstorlek, kroppsform, eventuell skäggväxt, röstläge etc. brukar ganska tydligt skvallra om det biologiska könet), men på barn före puberteten är det mycket svårare att se om man inte "markerar" på något sätt med färg, frisyr, kläder osv.

VARFÖR man måste visa för "alla" vilket kön ens barn tillhör, det kan jag inte svara på, men jag tror att det är så.