Den osynliga spärren

Ja, typ tre stycken.
Och eftersom jag gjorde det så är det en bra idé att släppa det spåret, därför raderade jag också det du just skrev.

/mod

Vad var det som raderades, och varför? Och vilket spår är det som ska släppas? Det är svårt att släppa ett spår en inte vet något om :o
 
Fast det är faktiskt inte alltid det går att klara det själv och som tur är så finns det hjälp med sådana problem. Det är liksom sånt här som boendestöd/ledsagare är till för. Det hade inte funnits om det nu är så att man kan om man vill och har motivationen. Och lära sig verktygen, vart gör man det om man inte får någon hjälp? Tillslut när man tränat in att ta sig iväg med hjälp, då först så kan man ställa dom kraven att försöka själv.

Vissa spärrar är alldeles för svåra att överkomma ensam, och det finns hjälp att få för det. Dom som är helt ensamma och allting hänger på dom, dom riskerar att förbli isolerade också och sitter fast år ut och år in.

Ja. Tyvärr är det så. En del kommer inte att ta sig genom problemen av olika orsaker.

Men man kan göra väldigt mycket själv också, och ts har partner och familj vad jag förstår. De kanske kan vara stöd, om inte är det lite svårare. Men man kan läsa om strategier, och faktiskt klara väldigt mycket själv.
 
Inställningen att du ingenting kan göra själv tycker ju jag verkligen låter förminskande. Men den inställningen verkar du mer positiv till än att du faktiskt är kapabel att jobba med problemet själv.

Fattar inte vad du snackar om. Jag tycker att det du skrev var väldigt förminskande, och du börjar prata om annat som också är förminskande?
 
Kommer denna spärr även när det är saker du tycker är kul att göra som t.ex. youtube eller skriva blogg/här på forumet?

Det gäller ju som sagt när jag ska ta mig iväg någonstans. Men om vi menar youtubeevent eller liknande så ja, den kommer även då. Och det har jag skrivit. Till och med i allra första inlägget. Det handlar inte bara om läkarbesök och liknande viktiga besök. Det kan även handla om att träffa en vän, gå på något event, gå på bio eller gå och handla. Alltså har det inget med hur pass roligt eller tråkigt det är. Och nu tycker jag inte ens att det är tråkigt med läkarbesök även om jag såklart tycker att det är roligare att umgås med någon...
 
Ja. Tyvärr är det så. En del kommer inte att ta sig genom problemen av olika orsaker.

Men man kan göra väldigt mycket själv också, och ts har partner och familj vad jag förstår. De kanske kan vara stöd, om inte är det lite svårare. Men man kan läsa om strategier, och faktiskt klara väldigt mycket själv.

Och vad är det som säger att min partner och familj inte gör så gott dom kan med att hjälpa mig?
 
Och vad är det som säger att min partner och familj inte gör så gott dom kan med att hjälpa mig?

Åh, jag sade inte att de inte hjälper dig. Men jag kan ju inte förutsätta det. Vi vill alla ha relationer på olika vis, och har olika inställning till hur mycket hjälp av anhöriga vi vill ha och kan få.
 
Fattar inte vad du snackar om. Jag tycker att det du skrev var väldigt förminskande, och du börjar prata om annat som också är förminskande?
Ok, jag vet inte hur jag ska förklara bättre. Det känns som det blir som det brukar i dina trådar: du vill ha bekräftelse på att du inte kan, att med dina diagnoser är det omöjligt. Jag varken tror att den bekräftelsen är bra, eller att det stämmer att du är så okapabel. Jag gissar också att det är den inställningen som gör att kontakten med vården blir så problematisk.
 
Åh, jag sade inte att de inte hjälper dig. Men jag kan ju inte förutsätta det. Vi vill alla ha relationer på olika vis, och har olika inställning till hur mycket hjälp av anhöriga vi vill ha och kan få.

Jo absolut, det har du ju rätt i. Dom gör verkligen så gott dom kan och i vissa situationer kan dom hjälpa mig enormt mycket, men i vissa inte.
 
Ok, jag vet inte hur jag ska förklara bättre. Det känns som det blir som det brukar i dina trådar: du vill ha bekräftelse på att du inte kan, att med dina diagnoser är det omöjligt. Jag varken tror att den bekräftelsen är bra, eller att det stämmer att du är så okapabel. Jag gissar också att det är den inställningen som gör att kontakten med vården blir så problematisk.

Men snälla nån. Läs mitt enormt långa inlägg på förgående sida igen. Ta till dig det jag skriver och sluta fantisera ihop något som inte stämmer.
 
Vad gäller hjälp att komma iväg så borde väl de kunna göra ungefär den insats som en boendestödjare kan hjälpa till med? Men det handlar ju förstås också om att någon måste vara ledig/hemma när du ska iväg.

Det är ju lite det som är problemet. Hade dom varit lediga/hemma så hade det gått. Och ibland går det, men det är inte ofta.
 
Vad gäller hjälp att komma iväg så borde väl de kunna göra ungefär den insats som en boendestödjare kan hjälpa till med? Men det handlar ju förstås också om att någon måste vara ledig/hemma när du ska iväg.
Och det finns ju en gräns för både vad en boendestödjare och en närstående kan göra på den punkten. Om den som ska hjälpas iväg ramlar ihop i en krampande ångesthög på hallgolvet, är det ju inte mycket att göra.

Eller om personen utan synliga symtom sätter sig ner och säger att det inte går, det är en spärr. Kan andra personer ta bort ens spärr?
 
Det är ju lite det som är problemet. Hade dom varit lediga/hemma så hade det gått. Och ibland går det, men det är inte ofta.

Fast då känns det ju som om du har en bra början att fundera på där som är viktig både för dig själv och i kontakt med boendestödjare.
Vad är det som gör att du kommer i väg när du har någon anhörig som hjälper dig? Vad är annorlunda? Handlar det om tjat, att någon hjälper dig att göra dig i ordning eller något annat?
 
Fast då känns det ju som om du har en bra början att fundera på där som är viktig både för dig själv och i kontakt med boendestödjare.
Vad är det som gör att du kommer i väg när du har någon anhörig som hjälper dig? Vad är annorlunda? Handlar det om tjat, att någon hjälper dig att göra dig i ordning eller något annat?
Kan man lära sig att komma iväg på egen hand genom att bli konkret hjälpt iväg först? Jag hade inte litat på det.
 
Kan man lära sig att komma iväg på egen hand genom att bli konkret hjälpt iväg först? Jag hade inte litat på det.

Man kan förhoppningsvis lära sig att identifiera just vad det är man tycker är så svårt med att komma iväg och träna på att hantera det. Jag har fått mycket bättre koll på inte bara hur jag ska få det att flyta i vardagen, utan vid vilka tillfällen jag behöver den där extra hjälpen och hur jag kan skilja den vanliga ”spärren” från tecken på att jag har för mycket och måste dra ner på tempot.
Oavsett så har jag åtminstone fått intryck av att boendestöd är tänkt som något tillfälligt, så meningen även där är ju att man ska fungera mer självständigt framöver.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 399
Senast: Amha
·
Relationer Konstig rubrik kanske men jag ska förklara. Jag har iprincip alltid varit väldigt blyg och så. Och ända från jag var liten så um gicks...
2
Svar
35
· Visningar
1 581
Kropp & Själ Hej! Jag har efter en sjukgymnast och otroped felbehandlat mig fått förlorad inkomst och sjukskrivning i 7 månader. Jag fick första...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
3 990
Senast: Sassy
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 362

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 30
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

  • Kimblehook
  • Dressyrsnack 17
  • Födda -21

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp