Den osynliga spärren

[Dentaku]

Att lära sig hur man fungerar innebär också tyvärr att man inser när man avstår från saker för att man bara inte orkar. Men det är helt ok, man behöver inte vara perfekt. Hellre någorlunda fungerande som ger efter för lättja någon gång än ständigt styrd av undvikande beteenden.

 

[Niyama]

Oavsett så har jag åtminstone fått intryck av att boendestöd är tänkt som något tillfälligt, så meningen även där är ju att man ska fungera mer självständigt framöver.

Vet inte om det är olika i olika kommuner, men här är det i alla fall inget tillfälligt utan är tänkt som långsiktigt.

 

[Saeta]

Fast då känns det ju som om du har en bra början att fundera på där som är viktig både för dig själv och i kontakt med boendestödjare.
Vad är det som gör att du kommer i väg när du har någon anhörig som hjälper dig? Vad är annorlunda? Handlar det om tjat, att någon hjälper dig att göra dig i ordning eller något annat?

Va? Mina anhöriga kan oftast inte hjälpa till. Det är inte ofta dom är lediga eller hemma då jag ska iväg och då spärren infinner sig. Det är inget vi kan förutse heller. Nej, något annorlunda är det väl inte om ett boendestöd eller anhörig skulle hjälpa.

 

[Saeta]

Kan man lära sig att komma iväg på egen hand genom att bli konkret hjälpt iväg först? Jag hade inte litat på det.

Negativt inlägg och negativ inställning.

 

[Saeta]

Vet inte om det är olika i olika kommuner, men här är det i alla fall inget tillfälligt utan är tänkt som långsiktigt.

Är det något som är bestämt, att om en får boendestöd så måste en ha det länge? Jag trodde det var individuellt anpassat.

 

[Dentaku]

Va? Mina anhöriga kan oftast inte hjälpa till. Det är inte ofta dom är lediga eller hemma då jag ska iväg och då spärren infinner sig. Det är inget vi kan förutse heller. Nej, något annorlunda är det väl inte om ett boendestöd eller anhörig skulle hjälpa.

Det verkar som om du missförsyod vad jag skrev rätt rejält. Det handlade om att du har ett bra utgångsläge att identifiera exakt vad som är jobbigt och hur det går att övervinna när det finns situationer när det faktiskt funkar(anhörig hjälper).

 

[durachiny]

Skulle det kunna funka om någon ringer upp dig när du ska ut och inte avslutar samtalet innan du är på väg?

 

[Niyama]

Är det något som är bestämt, att om en får boendestöd så måste en ha det länge? Jag trodde det var individuellt anpassat.

Nej, man blir givetvis inte tvingad att ha det längre än man vill. I din kommun/landsting hade jag kontakt med mobila teamet, men det är tänkt som kortvarig insats och då de behövde hjälpa mig "för mycket" bestämdes att jag skulle ha boendestöd istället eftersom det är en mer långvarig insats (sen tyckte boendestödet att jag var psykiatrins jobb osv men det är en annan historia). Men för att förklara skillnaden.

 

[Dentaku]

Vet inte om det är olika i olika kommuner, men här är det i alla fall inget tillfälligt utan är tänkt som långsiktigt.

På de flesta ställen verkar man söka om perioder i runt ett halvår, även om man självklart kan söka igen.
De jag känner som haft boendestöd har också verkat ha haft det för att klara sig utan framtida hjälp.

 

[Niyama]

På de flesta ställen verkar man söka om perioder i runt ett halvår, även om man självklart kan söka igen.
De jag känner som haft boendestöd har också verkat ha haft det för att klara sig utan framtida hjälp.

Aha, jag vet bara om folk som haft det i år och det verkar inte finnas nån plan på att trappa ned det.

 

[Saeta]

Det verkar som om du missförsyod vad jag skrev rätt rejält. Det handlade om att du har ett bra utgångsläge att identifiera exakt vad som är jobbigt och hur det går att övervinna när det finns situationer när det faktiskt funkar(anhörig hjälper).

Förlåt, jag är flerfaldig världsmästare i att missförstå!
Ja absolut, men dom är lika förvirrade själva. Jag har ju varit så här i hela mitt liv

 

[Saeta]

Skulle det kunna funka om någon ringer upp dig när du ska ut och inte avslutar samtalet innan du är på väg?

Ibland. Om jag vet om att personen ska ringa. Och då gäller det ju också att jag vet om att spärren kommer komma.

 

[Niyama]

Ibland. Om jag vet om att personen ska ringa. Och då gäller det ju också att jag vet om att spärren kommer komma.

Fast det spelar väl ingen roll om du vet ifall spärren kommer komma? Det värsta som händer är att personen ringde i onödan, men du kommer hur som helst iväg?

 

[MJLee]

Jag önskar att jag visste, det hade förenklat väldigt mycket för mig. Men tyvärr kan jag inte riktigt ge dig ett ärligt och klart svar. För jag vet inte. Inte mer än vad jag redan har försökt berätta i tråden.

Min spärr är iallafall ingen röst. Det enda jag kan förklara är åter igen att det är som ett vakuum. En tystnad. Och då menar jag inte att allt blir helt tyst omkring mig eller i mig, utan det är "som att det blir tyst". Som att allt bara fryser fast, även fast jag inte fastnar (fasiken vad mycket fast det blev).

Det är väl som att det helt plötsligt bara kommer upp en gigantisk mur framför som stoppar upp.

Det är intressant att du gör just jämförelsen av en mur. Frågan är väl hur du istället för att stånga dig blodig och må sämre och sämre för varje gång du misslyckas ta dig över, istället tar dig runt. Ok, nu är det här extremt bisarrt och jag hoppas verkligen inte att du tar illa upp. Men jag kom att tänka lite på en tråd om hästar som är svåra/omöjliga att lasta (jo jag sa att det är bisarrt). Jag är inget proffs, absolut inte, men spontant känns det som att för varje gång du misslyckas blir spärren värre och värre. Självförtroendet mer och mer sargat och muren högre och högre.

Här kommer nu hästliknelsen. Du vet att du kan ta dig ut ibland. Du har säkert redan funderat mycket på vad som är annorlunda då (jag har tyvärr inte läst hela tråden om det har kommit upp redan). Kanske skulle det fungera med små, små steg. Tvinga dig inte till någonting nästa gång du känner så. Just nu så får det gå som det går med praktik och annat externt.

När du känner spärren komma, öppna dörren. Gå inte utanför. Bara ha dörren öppen och det är toppen och räcker. Inrikta dig på att alltid lyckas. Hur litet steget än är. Ta tag i handtaget och låt det räcka. Sätt dig vid dörren och lyssna på din favoritmusik. Om du inte kan få psykologstöd i hemmet. Varför inte via telefon istället? Eller Skype/Facetime. Sätt på hörlurarna på hög volym och sjung med för alla krafter så du inte 'märker' var du är på väg. Skriv inlägg på Buke medan du går ut.

Belöna dig själv när du lyckas, straffa inte dig själv när du misslyckas. Visst det här kan låta som klichéer men, tex, när man har telefonfobi kan det ibland hjälpa att ringa någon man vet inte svarar. Inte ens en telefonsvarare. Eller Fröken Ur, ärligt det kan vara till hjälp trot eller ej IKEA:s kundtjänst är bra, där en vänlig röst bara ber dig välja i alla evinnerlighet innan du efter femton knapptryckningar och säger vad det handlar om kanske får prata med en riktig person och innan dess är det en trevlig röst som säger, förlåt menade du köksavdelningen. Nej skriker du! Trädgårdsmöbler. Förlåt, kan du upprepa, menar du kök.

Jag tror så här. Istället för att slåss mot hur din hjärna fungerar, du kommer alltid att förlora, så fokusera hur kan ni bäst komma överens. Bråka inte med dig själv, det är inte läge för det och kommer aldrig att bli det.

Många, många kramar och lycka till!!!

 

[escodobe]

Kan man lära sig att komma iväg på egen hand genom att bli konkret hjälpt iväg först? Jag hade inte litat på det.

Ja för vissa hjälper det.

 

[Smulu]

En tanke. Tar du dig utanför hemmet varje dag? Om inte så får du en uppgift. Jag vill väljer en plats inte långt hemifrån, tar ett foto av den platsen varje dag vid samma tid och skriver ner hur det kändes. Kom du inte iväg så skriver du hur det kändes. Tänker det blir kanske lättare och lättare för varje dag, enligt devisen: All vår början bliver svår bättre går det år från år. Observera ÅR.

 

[kryddelydd]

Ledsen att behöva säga det, men du har fel.

Vad anser du att det handlar om, då, om det inte handlar om att försöka ta itu med spärren?

 

[kryddelydd]

Och det är något du och fler andra här tror att jag inte fattar? Att det är något som jag själv måste jobba med?
Men är det så mycket begärt att be vården (jag räknar alltså in psyk här) om hjälp?

Nej, det är inte fel att be psykiatrin om hjälp.

Det innebär dock inte att du kan lägga över ansvaret på dem.
Du beskriver att du inte får del av terapi. Fast du samtidigt beskriver att du egentligen blivit erbjuden väldigt mycket hjälp som du dessvärre inte lyckats utnyttja.
Där behöver du själv söka strategier för hur du ska kunna utnyttja den hjälp du blivit erbjuden (enligt egen utsago gång på gång).
Att enbart säga "du har fel" eller "ni har fel" i en sådan här tråd må vara sant utifrån hur du känner, men kanske inte helt konstruktivt.

 

[MiniLi]

Kan man lära sig att komma iväg på egen hand genom att bli konkret hjälpt iväg först? Jag hade inte litat på det.

Ja det är absolut hjälpsamt att få hjälp att komma iväg i början!
Det är ju grunden för all behandling. Först göra saker med stöd för att senare göra själv.

 

[Petruska]

Ja det är absolut hjälpsamt att få hjälp att komma iväg i början!
Det är ju grunden för all behandling. Först göra saker med stöd för att senare göra själv.

Jag tänker att det kan ha att göra med varför/hur man inte kommer iväg, om man alls vill lära sig att komma iväg på egen hand, samt hur den man får hjälp av lägger upp det hela för sin del.