Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

[mimus]

Infann sig idag. Förmodligen för första gången i mitt liv, vad jag kan minnas i alla fall.
Nu förstår jag vad ni pratar om.
Det är ju verkligen en känsla, om än subjektiv. Och huruvida den infinner sig har i mångt och mycket med att göra vilken häst man har förmånen att sitta på.

Jag har varit inne på att det mest handlar om ryttarens skicklighet. Men jag tror numer att mera handlar om hästens fysiska förmåga.
Eller en kombination möjligen.

Vad tror ni?

 

[Rumpnissen]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Definera din upplevelse om att "hästen bär sig". I min värd är det något som defineras utifrån hästens fysiska möjligheter men tas fram av ryttarens skicklighet. En "medelmåttig" häst kan inte bära sig om det sitter en värdelös heffaklump uppe på. En stjärnryttare kan med en gnutta generalisering, få alla hästar att bära sig. Utom möjligvis en stackars krake jag tävlade på en utbytestävling för ett par år sedan. För han var 15 cm högre fram än bak och 2 meter lång. Men sådanna djur bör man nog inte rida på alls....

 

[topsy]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag kallar detta "fenomen" för att hästen är på tygeln, då är det rätt lätt att rida .

Många hästar går i hållning, men är ej helt "på tygeln", skillnaden är oerhört stor och känns tydligt när man uppnår det.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Min medelmåttiga valack bär sig utefter sina förutsättningar. Han gör absolut så gott han kan.
(Men min känsla är inte såsom jag ibland ser den beskrivas här. )


Att bakbenen är mera vinklade, att hästen "växer" upp/framför ryttaren och nästan "svävar". Jag har själv aldrig lagt några större funderingar över definitionen "att bära sig".

Jag vet hur det ser ut, men har inte suttit på en häst tidigare där det känts så.

Ibland har jag funderat på om jag är den där värdelösa heffaklumpen du beskriver, iom att jag vet att hästen gör så gott den förmår.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag kallar detta "fenomen" för att hästen är på tygeln, då är det rätt lätt att rida .

Många hästar går i hållning, men är ej helt "på tygeln", skillnaden är oerhört stor och känns tydligt när man uppnår det.

Ja, skillnaden är stor, jag håller med.
Är även med på att det är lättare att rida om man har hästen mellan hand och skänkel.
Kommer då bärigheten och schwungen gratis?
Jag är inte helt säker på det, hästen måste nog ha fysiska förutsättningar om man ex på en skala mellan 0-10, vill uppnå 10. Och som rumpnissen säger, en kompetent ryttare.

Min tinker ex är lätt att rida "på tygeln". Han blir taktfast, och lättriden, men jag har aldrig upplevt den där känslan som folk beskriver på honom heller.

 

[true_blue]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

STORT GRATTIS!!!/

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Åh, tack.

Tyvärr var det inte på valacken, men jag har funderat en del nu i kväll att det kankse inte är en omöjlighet med tanke på den utveckling han genomgått senaste månaderna.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Grattis!! Åh, att dansa med hästen
Ja du, jag tror att hästar har olika förutsättningar och att det man ser på vissa hästar, där man svävar bara av att se dem det kan inte alla uppnå, långt ifrån.

Men annars, ja jag vet inte. Måste tänka på det där. Jag tror att bla en bra bakbensaktivitet är stor hjälp. Liksom exteriören i övrigt. Men även hästens smidighet lätthet och förmåga att arbeta rakriktad oxch avspänd genom kroppen.. Svammel trött, måste fundera.

Kan alla hästar fås dit, med rätt ryttare Jag undrar det. Men kanske de allra flesta som inte är alltför tunga och markbundna
Med en skicklig ryttare alltså.

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Kommer då bärigheten och schwungen gratis?
Jag är inte helt säker på det, hästen måste nog ha fysiska förutsättningar om man ex på en skala mellan 0-10, vill uppnå 10. Och som rumpnissen säger, en kompetent ryttare.

Min tinker ex är lätt att rida "på tygeln". Han blir taktfast, och lättriden, men jag har aldrig upplevt den där känslan som folk beskriver på honom heller.

Nej jag tror inte det kommer gratis alls. Det är bara en början. Sen har man långt kvar ändå.

 

[axel]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Å jag som trodde att det var med valacken

visst har hästar olika förutsättningar o det blir lättare om grunderna sitter- från början.
Lycka till med din lilla. Där har du ju alla möjligheter att få till det bättre- betydligt lättare.

Grattis iallafall till känslan

 

[flashlight]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag har funderat lite till...

Jo självklart olika förutsättningar, men det har ju även vi ryttare

Jag har ofta fått känna det där lätta när hästen arbetar rätt igenom kroppen i balans, lätt för hjälperna, osv. Inte varje gång men ganska ofta ändå. Det kan man upppnå på de flesta hästar tror jag, fast olika lätt. Det är en underbar känsla, men tror inte du menar den.

MEN "svävandet", det jag tror du menar nu, (för det andra har du ju upplevt väldigt ofta också, är jag helt övertygad om) är snäppet till, och det fio skrev ang atlaskotan i en annan tråd, tror jag på, att det är när man lyckas lösgöra hästen där som den VERKLIGEN börjar arbeta och man förstår vad man INTE upplevt.

Jag har bara upplevt detta ett par-tre gånger, aldrig på egen hand, utan alltid med hjälp från marken och förutsättningarna väl varit de rätta.

Det tror jag kräver mer av hästens förutsättningar och bla har det med förmågan att arbeta avspänd att göra. Har förstått att din valack är väldigt lätt spänd och såna hästar har ju jag också mkt erf av. (Förutom exteriören med bla bra bakben o ryggverksamhet alltså även en mental del)
Sen kräver det mer av ryttaren när man är där, upplevde jag i alla fall Så där har vi en klar gräns i mitt fall, hästen kan inte komma längre än ryttaren.....

Jag upplever stor skillnad de gånger när hästen är mer lättspänd och har svårare att slappna av och bli fokuserad. Om jag jämför med hingsten som hade enormt bra gång och bakbensaktivitet så kom vi aldrig dit bla tror jag beroende på att han hade väldigt svårt att slappna av helt, skulle alltid ha en tanke på omgivningarna, orolig typ av häst....(Sen tog det tid för mej att ens kunna sitta på honom men när vi väl var där arbetade han enormt bra, skitfin, helt enkelt men DEN DÄR känslan nådde vi inte)

MEr svammel ang mina tankar.

 

[Malinigbg]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Hm intressant tråd.
Allt blir ju lättare när man väl har hittat det en gång, då vet man vad man ska leta efter.
Självklart har olika hästar olika förutsättningar (och ryttare också). Det som är mest spännande, tycker jag, är inte att sitta på den hästen som svävar mest. Utan att hitta den bästa känslan på just den hästen man rider för ögonblicket.
För alla hästar känns fantastiska, mer eller mindre, när man hittar läget där de arbetar utan spänningar, bär sig själva med bra takt och balans och är "framme" för skänkel till hand. Det är då man kan börja arbeta!
Kul att läsa om din härliga upplevelse.
Malin

 

[Rohirrim]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Håller helt med Rumpnissen. För mig som inte är så duktig har det tagit 2 år att få en före detta hopponny att verkligen börja gå stadigt och fint och muskla om, min ridlärare fick en häst att börja gå i bra form på tre tillfällen .. Man såg skillnad från gång till gång, vill också bli så bra på att rida och verkligen kunna hålla ihop hästen.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Intressanta svar.
Återkommer med mera tankar efter arbetsdagens slut.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Jag har funderat lite till...

Jo självklart olika förutsättningar, men det har ju även vi ryttare

Jag har ofta fått känna det där lätta när hästen arbetar rätt igenom kroppen i balans, lätt för hjälperna, osv. Inte varje gång men ganska ofta ändå. Det kan man upppnå på de flesta hästar tror jag, fast olika lätt. Det är en underbar känsla, men tror inte du menar den.

MEN "svävandet", det jag tror du menar nu, (för det andra har du ju upplevt väldigt ofta också, är jag helt övertygad om) är snäppet till, och det fio skrev ang atlaskotan i en annan tråd, tror jag på, att det är när man lyckas lösgöra hästen där som den VERKLIGEN börjar arbeta och man förstår vad man INTE upplevt.

.

Ja, du beskriver det mycket bättre än mig. Jag tror att det är så jag menar.

Får väl leta upp det fio skrev ang atlaskotan.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Hm intressant tråd.
Allt blir ju lättare när man väl har hittat det en gång, då vet man vad man ska leta efter.
Självklart har olika hästar olika förutsättningar (och ryttare också). Det som är mest spännande, tycker jag, är inte att sitta på den hästen som svävar mest. Utan att hitta den bästa känslan på just den hästen man rider för ögonblicket.
För alla hästar känns fantastiska, mer eller mindre, när man hittar läget där de arbetar utan spänningar, bär sig själva med bra takt och balans och är "framme" för skänkel till hand. Det är då man kan börja arbeta!
Kul att läsa om din härliga upplevelse.
Malin

Ja, det är intressant, men svårt när det handlar om en känsla, som vi säkert upplever olika.
Jag tycker som sagt att jag läser om den ofta, men lyckas inte hitta den, tills i går då.
Det du skriver ovan håller jag med om. Att alla hästar är fantastiska på sitt sätt, när de är "framme". Och den upplevelsen och känslan återkommer mer och mer gällande min gamla valack.
Men det där att man lyfts, och nästan lättar från marken, var helt nytt för mig.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Håller helt med Rumpnissen. För mig som inte är så duktig har det tagit 2 år att få en före detta hopponny att verkligen börja gå stadigt och fint och muskla om, min ridlärare fick en häst att börja gå i bra form på tre tillfällen .. Man såg skillnad från gång till gång, vill också bli så bra på att rida och verkligen kunna hålla ihop hästen.

Jag förstår precis hur du menar, och lite det som var grunden till mitt filosoferande.

 

[mimus]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Å jag som trodde att det var med valacken

visst har hästar olika förutsättningar o det blir lättare om grunderna sitter- från början.
Lycka till med din lilla. Där har du ju alla möjligheter att få till det bättre- betydligt lättare.

Grattis iallafall till känslan

Tack
Ja, du har ju varit med en del på min resa, och jag hade med önskat att det var på valacken. Kanske är det så att han varit där, och jag missat ögonblicket.
Då blir det extra märkligt, när det fungerar på en så ung häst, som inte ens är utbildad.

 

[Isola]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

*kl*
filosoferar lite oxå...

Jag red en helt underbar häst på min ridskola för några år sedan. Jag fattar inte varför jag aldrig slog till på den hästen. En gång när jag var på banan och motionsred lite för nöjets skull så bara hände det. Det var som att han blev en förlängning av mina ben och jag behövde inte göra något alls, det var som att han läste mina tankar, allt bara klaffade. Ägaren gick förbi ridbanan i samma stund och undrade seriöst vilken häst det var som svävade runt där. Senare fick jag frågan om jag ville vara med i klubbens allsvenska lag och även om vi ville köpa hästen för han passade inte riktigt på ridskolan. Men dum som man är så blev det inget med det Jag har aldrig varit med om något liknande sedan dess.

Vad jag vill ha sagt är att även om man kanske inte är världens duktigaste ryttare så kan man få det att funka om hästen är rätt.

 

[diartistakasha]

Sv: Den där känslan när hästen bär sig. "mimus filosoferar"

Infann sig idag. Förmodligen för första gången i mitt liv, vad jag kan minnas i alla fall.
Nu förstår jag vad ni pratar om.
Det är ju verkligen en känsla, om än subjektiv. Och huruvida den infinner sig har i mångt och mycket med att göra vilken häst man har förmånen att sitta på.

Jag har varit inne på att det mest handlar om ryttarens skicklighet. Men jag tror numer att mera handlar om hästens fysiska förmåga.
Eller en kombination möjligen.

Vad tror ni?

Hi hi... jag förstår precis vad du menar då denna kännsla infann sig under mitt ridpass i dag och det första gången sen skadan han orkat bära upp sig så utan att bli tung nånstans. Helt överlycklig var jag!

Jag tror(vet) att mycket hänger på hästens fysiska förmåga även om den största procenten ligger hoss ryttaren enligt min mening.