@Monstermom Älskar filmen men hur fanken vågade du gå med honom över gallret, det ser ju ut som att den går över en djup ”spricka”?
Det var mycket högre än det ser ut! Var nog en 3 m ner till vattnet åtminstone.
Nä men visst hade jag några tankar på vad jag skulle göra om han plötsligt fick en knäpp och hoppade ner från sidan, skulle jag kunna fiska upp honom, skulle selen hålla honom fast eller skulle han halka ur, såna saker...
Men vid det laget hade jag ju känt honom i nästan två veckor - wow!
- så jag kände att jag kunde läsa honom
hyfsat ändå... Hade han fått för sig att hoppa ner från landgången (visst heter det så?
) räknade jag med att jag skulle se varningstecken först och hinna agera.
Men absolut, där fanns en risk. Det tror jag nog man i allmänhet accepterar redan när man skaffar en valp? Givetvis i varierande grad - det var ju helt upp till mig att placera honom i en situation som den här - men en viss katastrofkänsla är liksom vad man köper på sig. "Hur ska jag hålla liv i den här tokstollen som inte har
någon självbevarelsedrift???", typ.
Jag kände nog inte att det var värre risk än att gå längs en trottoar, även där är det ju ett väldigt kort avstånd till ren livsfara. Men man räknar med att hinna reagera
innan valpen sitter mitt i vägen och försöker leka med en bil...
Totoro härdade mig rätt tidigt genom att det första han gjorde när han träffade en ny sorts hund - sura schäfertikar
- direkt utbrista
Nämen KOLLA, du har en KAMPTRASA där bak!!! och kasta sig över deras svansar, så min förhoppning att han skulle leva till vuxen ålder krympte snabbt.
Edit: Nä vänta, de allra första nya hundarna han träffade var ett helt stim border collies. Dem försökte han nog inte dra i svansen vad jag minns. (
@Migo ?) Men han var nog inte helt säker på att de där sakerna ens var hundar.