Schäfrar inger respekt och kan tom skrämmas, även om de är gamla, halvblinda och saknar en del av de ruskigaste tänderna, det fick jag erfara i morse.
Vilken jäkla morgon! Jag hade sovit uselt och vaknade av att det knackade på dörren. Jag var helt väck. Maken glömmer nästan alltid nyckeln när han åker till jobbet på kvällen så jag är van att få låsa upp för honom.
Mamma Mu stod redo i hallen med en välkommstsko i munnen.
Öppnade men där stod inte maken utan en pojkspoling som inte var många minuter över myndig ålder.
Jag var näck
Mamma Mu släppte sin sko och ställde sig och blockerade dörröppningen.
Stadigt skällande på den stackars pojken som jag väl hade gjort blind med min vita vinterkropp
Han stammade något om fiber. Jag försökte stänga dörren men kossan Mu stod i kläm och inte backade hon tillbaka in heller, döva ko. Så jag puttade ut henne på trappen tillsammans med pojken, hojtade att jag kommer strax och smällde igen dörren.
Slängde på mig mjukisar och en tröja och sprang ut igen, bara för att se baklycktorna på bilen försvinna från gårdsplanen.
Undra vilket som skrämde honom mest, jag eller Mamma Mu?
