Delad vårdnad - hur?

Sv: Delad vårdnad - hur?

*kl*

Jag hoppas att jag aldrig hamnar i situationen, men en snabb titt på mina vänner avslöjar att de som bodde en vecka i taget hos varje förälder är de som idag har kontakt med bägge föräldrarna.
Knappt någon av de som träffade en förälder någon helg då och då har idag en stabil kontakt.

En kompis testade två veckor i taget när vi var 12, men tyckte själv att det var för jobbigt. När hon var 15 var det en helt annan sak.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Fick "låna" äldstingen några timmar idag. Mellan kl 18 och 20 :crazy:

Iaf så talade han om för mig vad skönt det var att slippa flytta så ofta. Och då frågade jag vad det var som var jobbigt med att flytta. Men det visste han inte.

Det som ska göras vid flytten är att städa rummet, packa skolsaker och få med sig skolväskan. Inte särskilt betungande tycker jag. Men men... Vi får väl prova ett tag och se.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Vill bara säja att jag tycker du och barnens pappa är suveräna, som försöker göra nåt bra och provar på olika sätt. :bow:

Jag har alltid haft mina stora själv eftersom pappan jobbat mkt utomlands, men det finns ju telefon, internet osv. Och han har ändå alltid varit en "närvarande" pappa och ett stort stöd för mig, fast vi gått skilda vägar.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Det finns många varianter. När min äldsta dotters pappa och jag delade på oss, hade vi dottern, 4 år, en månad (! ) i taget, just för att hon skulle hinna känna sig som hemma, inte bara bo i kappsäck. Hon var hemma hos "den andra" i helgen på mitten. Jag var jätteorolig och pratade med dagis så att de skulle vara uppmärksamma på ev förändring i beteende, humör eller nåt, men det fungerade alldeles utmärkt. Visst, JAG mådde dåligt när hon skulle iväg, men HON hade inga problem med det. det enda vi trodde var att hon skulle flytta hemifrån tidigt, för att få ett eget HEM, och mycket riktigt, hon var 17 när hon flyttade hemifrån. Men ändå med en god kontakt med både far och mor. Idag är hon snart 28, och vi är mycket goda vänner!
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Fick "låna" äldstingen några timmar idag. Mellan kl 18 och 20 :crazy:

Iaf så talade han om för mig vad skönt det var att slippa flytta så ofta. Och då frågade jag vad det var som var jobbigt med att flytta. Men det visste han inte.

Det som ska göras vid flytten är att städa rummet, packa skolsaker och få med sig skolväskan. Inte särskilt betungande tycker jag. Men men... Vi får väl prova ett tag och se.

Jag tror han vet varför. Men det är svårt att sätta ord på.
Det där praktiska är oviktigt, att städa och packa mm.

Det som brukar vara jobbigast för barnen är själva "separationen" från den ena föräldren när de ska till den andra.
Det handlar om avsked, att överge, och att var glad att få träffa den förälder som man varit ifrån under en vecka eller två. Även barn brottas med skuld över att vara glada.
Det är inget konstigt och barn lär sig hantera det med tiden. Men det är inte alltid så lätt att dela sin kärlek och sin trygghet. Ofta är det ju inte barnen som valt att leva med separerade föräldrar. Utan dem blir ställda inför ett faktum.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

KL

Jag har funderat över det där med hur många reagerar på sina barns beteenden när de varit hemmifrån för umgänge eller när dem har svårigheter i början när de kommer tillbaka från den andra föräldern.

Jag bor tillsamman med min sambo, vi har en son tillsammans och jag jobbar vissa helger.
Då är jag hemmifrån kl 13 på fredagen till 15 på måndagen.
Sonen är hemma i vårat hus, han byter alltså inte miljö, allt är som vanligt förutom att jag inte är där.

När han var mindre, från ca 1½ år till ca 5-6 års ålder, så var det ett rent elände för mig på måndag em och kväll när jag kom hem, ibland även in på tisdagen och onsdagen.
Han var gnällig, tjatig, grinig, satte sig på tvären osv. Med pappa var allt som vanligt, men inte med mig.
När jag ringde hem för att prata med honom så ville han inte prata med mig alls.

Det är inte lätt för barn att säga att dem saknat, att dem inte förstår varför man inte är tillsammans, att den ena föräldern inte är hemma som vanligt. Det blir som dem "straffar ut", fast dem egentligen vill säga att man betyder allt för dem.
Det är så lätt att misstolka ett sådan beteende med att dem skulle haft det dåligt, om man inte vet hur dem egentligen har det hos den andra föräldern, men i mitt exempel är et inte så, jag VET att han har det bra.

Nu, när han är 10 år, så har han lättare att verbalisera hur han känner när jag inte är hemma. Mitt jobb ligger bara 500 m hemmifrån, så nu kan han komma och hälsa på mig om han vill, eller jag kan gå hem en stund och hälsa på. Det hade varit omöjligt när han var liten.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

När mina föräldrar skiljde sig var jag 12, mina brorsor 9 och 6. Från början hade vi enveckas intervall, men gick sedan över till 2 veckor. Jag tyckte det var MYCKET bättre att bo 2 veckor på varje ställe, det blev mer stabilt, en vecka är mycket hattigare.
Jag tror att det är jobbigast för föräldrarna att ha längre intervaller än för barnen.
På en vecka hinner man knappt bo in sig..
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Min sambo och jag har hans son en vecka, var tredje vecka ca. Beroende på hur han jobbar dock. Han är 4½ år gammal nu.
Det har faktiskt fungerat mkt bra! Nu bor vi ju mkt längre ifrån hans hemort, ca 55 mil, så resandet är det jobbigaste.
Men när han kommer hit "landar" han på en gång och allt brukar flyta på bra.

Visst är det tråkigt att vi inte kan ha honom oftare men situationen är tyvärr sådan.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Det har varit olika efter barnens utvecklingsfaser.
Runt 10-12år så brukar de vilja boa in sig ordentligt och gillar inte att flytta på sig.
Dottern gick över till längre och längre intervaller mellan flyttarna för att slutligen stanna kvar hos mig.
Sonen som nu är 12 gjorde likadant för att slutligen bli kvar hos sin pappa.
Under en period så hade sonen varannanveckas byten och dottern 2veckors byten.
På det viset så fick de också ha förälder och bostad för sig själva ibland också.

Man får låta det bli litet som det kan.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Men snälla nån - barnen kan väl bo hos er i tvåveckorsintervaller men träffa andra föräldern under den perioden.
Är ni inte sams?
Likväl som man är hos en kompis o leker så kan man väl vara hos mamma eller pappa - med en km hem så är det bara att traska hem vid läggdags.
Varför ska du LÅNA ditt eget barn några timmar?
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Men snälla nån - barnen kan väl bo hos er i tvåveckorsintervaller men träffa andra föräldern under den perioden.
Är ni inte sams?
Jodå, vi är väl relativt sams. Men om du läser min tråd från början så tycker jag att två veckor är långa intervall, för min 7-åring framför allt men även för hans mamma.
Varför ska du LÅNA ditt eget barn några timmar?
Jo, jag skrev tidigare att jag längtar jättemycket efter mina barn så jag vill träffa dem iaf någon gång mitt i tvåveckorsperiodern så jag får krama på dem lite.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Men det är för mig självklart att du ska få träffa dina barn under veckorna även om dom sover hos far.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Kan bara hålla med om att du är jätteklok:) Och himla bra på att uttrycka det! Inte alltid det lättaste på detta forum:bow::bow:
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Kan ni inte då bestämma att även om dom bor hos 2 veckor på det ena stället så tillbringas tex tis, tors em och söndag dag hos den andre.
 
Sv: Delad vårdnad - hur?

Ni som har delad vårdnad om barn, hur gör ni, vilka intervall har ni och vad tycker ni om det? Fungerar det bra?
Jag och mamman till mina två yngsta barn har gemensam vårdnad.
Vi har dessutom växelvis boende.
Jag har dem från måndag varje jämn vecka till måndag nästa vecka osv.
Vi har dem alltså varannan vecka.

Det fungerar bra och barnen är en aning svårare att lägga när de nyss varit hos mamma, men det är absolut inga stora problem.
Jag och mamman brukar även turas om att hjälpa varandra när behov finns. Så det brukar inte vara några större problem.
Visst har vi ibland skilda åsikter om vad som är bäst för barnen och vad man skall lägga sig i och inte, men på det stora hela funkar det fint.

Vad gäller mitt äldsta barn så har vi fortfarande gemensam vårdnad, men jag har på gång ett ärende till tingsrätten om att begöra enskild vårdnad.
Umgänget kommer dock inte att påverkas av domen utan vi kommer fortfarande ha det vi nu har.

Dottern bor hos mig men är varannan helg, samt varje torsdag hos sin mamma.
Hon är dock gammal nu att bestämma hur hon vill bo egenligen, men efter vad hon säger så känns det bra som det gör nu för henne.

Jag och mitt ex har från separationen för ett halvår sedan haft varannan vecka. Han ville från början ha två veckor i taget men jag tyckte det var för långa intervaller. Pojkarna är 7 och 10 år.
Personligen tycker jag att tvåveckorsperioder är lite för lång tid, men det är ju som sagt bara vad jag tycker.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
6 720
Senast: Blyger
·
Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 659
Senast: fejko
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 749
Senast: __sofia__
·
Hästhantering Hejsan. Känner att man ibland fastnar i tänket med att ingenting funkar och ingenting utvecklas och jag kan tycka att det är viktigt att...
Svar
1
· Visningar
1 381
Senast: WSLPZF
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Jämställt förhållande
  • Hypotyreos
  • Vad gör vi? Del CCII

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Köpa stamtavla av uppfödare?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp