Delad vårdnad - hur?

[Basilika]

Ni som har delad vårdnad om barn, hur gör ni, vilka intervall har ni och vad tycker ni om det? Fungerar det bra?

Jag och mitt ex har från separationen för ett halvår sedan haft varannan vecka. Han ville från början ha två veckor i taget men jag tyckte det var för långa intervaller. Pojkarna är 7 och 10 år.

Sist när vi skulle växla propsade han på att införa tvåveckorsperioder, och hävdade att barnen tyckte det var jobbigt att flytta. Vi bor ca 1 km från varandra och barnen har allt utom skolprylar på båda ställena.

Jag lovade att vi skulle prova. Men jag tycker inte det funkar bra (iofs efter bara en vecka utan barn). Jag blir sjuk av längtan efter barnen när de inte är hos mig och jag är orolig för hur det ska gå när jag ska vara själv med dem i två veckor. Jag känner mig rätt sliten som det är nu efter en vecka. Men en vecka går ju fort. Två veckor är ju lite längre..

 

[Enya]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Jag tycker att två veckor är för lång tid för barnen att vara uan den andra föräldern.

Frågna ä'r, är det ditt ex som är bekväm och itne gillar "hattandet"?

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Min åsikt är att han är influerad av sin storasyster som har tvåveckors. Hennes tre barn är äldre än våra äldsta så det är lite annat läge då kanske. Det som utlöste det var när jag och minstingen inte kommit ihåg att packa ner innegympadojorna så han fick komma hit och hämta dem. Då var det jobbigt att flytta :smirk:

 

[TinyWiny]

Sv: Delad vårdnad - hur?

På vilket vis känner du dig sliten efter en vecka?

Jag har aldrig förstått det här med att barnen ska flytta mellan föräldrarna, jag tror att det skapar otrygga barn
Obs min egen tanke!

Mina barn har bott hos mig och varit hos sin pappa varannan helg, bara det att byta varannan helg har varit jobbigt för dem periodvis

Jag har inte träffat något " vuxet barn" som har tyckt att det varit ok att hålla på och flytta mellan mamma och pappa, alla jag har pratat med har tyckt att det varit mer eller mindre jobbigt

På frågan om varannan vecka är bättre än två veckor på vart ställe så tror jag faktiskt att det är bättre för barnen med så få uppbrott så möjligt dvs jag tror att två veckor på varje ställe är bättre när de blivit så stora som dina.

Det är som att välja mellan pest och kolera

 

[Giganten]

Sv: Delad vårdnad - hur?

om ni har så nära som en 1km mellan varandra,
varför kan inte barnen vara hos er när dem själva vill?
Eller en vecka i taget?

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

På vilket vis känner du dig sliten efter en vecka?

Ja, det kan ju uppfattas som gnälligt men att ha gått ifrån ett mycket jämställt förhållande till ensamstående så tycker jag det är kämpigt att rodda hela teatern från uppvaknande på morgon, följa till skola, hämta, laga mat, städa, läxor osv. Det finns ju de som är ensamma jämt, jag vet, men det här är jag :smirk: ovan..

Jag har aldrig förstått det här med att barnen ska flytta mellan föräldrarna, jag tror att det skapar otrygga barn
Obs min egen tanke!

Ja, det kanske är helt egoistiskt men jag tror att mina barn som är uppvuxna med två närvarande föräldrar vill umgås med dem båda. Själv skulle jag ha väldigt svårt att ge upp umgänget och samma tror jag gäller för barnens far.

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

om ni har så nära som en 1km mellan varandra,
varför kan inte barnen vara hos er när dem själva vill?
Eller en vecka i taget?

Jag tycker inte det är bra att veta när jag har barn eller inte. Mitt jobb planeras mycket efter barnfria resp. barnlediga veckor, de är rätt olika.

Jag ville som sagt ha barnen varannan vecka, det var barnens far som införde tvåveckorsperioder

 

[indian-charlie]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Jag har aldrig förstått det här med att barnen ska flytta mellan föräldrarna, jag tror att det skapar otrygga barn
Obs min egen tanke!

Har samma tanke här.

Jag har två större barn som alltid bott hos mig men varit hos pappa varannan helg samt när de har haft lust för det, men av någon anledning så har de mest varit "hemma".

Nu står jag inför varannan vecka med min lilla då hennes far plötsligt efter 6 ½ år har kommit på att han har en dotter :smirk: han bytte knappt blöjor på henne när hon var liten, har aldrig tidigare varit hemma med henne när hon var sjuk, gjorde nästan aldrig något med henne när vi bodde ihop osv..osv.. jag kan räkna upp massor av saker.

Jag märker iallafall att hon är hopplös när hon varit hos honom, krånglar och håller på så varje gång så tar det minst två dygn innan hon varvar ner då han numera ska vara någon slags superpappa och göra en miljon aktiviteter varje gång hon är där.

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Tråkigt I-C att ni inte är på samma nivå när det gäller er dotter.

Lyckligtvis är inte mitt problem att de är stökiga när de kommer därifrån. Mina barns pappa är en helt ordinär pappa som ser till barnens behov och speedar inte upp dem och ska spela superpappa.

 

[escodobe]

Sv: Delad vårdnad - hur?

På vilket vis känner du dig sliten efter en vecka?

Jag har aldrig förstått det här med att barnen ska flytta mellan föräldrarna, jag tror att det skapar otrygga barn
Obs min egen tanke!

Mina barn har bott hos mig och varit hos sin pappa varannan helg, bara det att byta varannan helg har varit jobbigt för dem periodvis

Jag har inte träffat något " vuxet barn" som har tyckt att det varit ok att hålla på och flytta mellan mamma och pappa, alla jag har pratat med har tyckt att det varit mer eller mindre jobbigt

Jag tror tvärtom. Att är man lika mycket hos varje förälder så blir båda ställerna hemma på ett helt annan sätt än om man bara är på ett ställe varannan helg.

Jag har flyttat mellan mina föräldrar både flera gånger i veckan och med större mellanrum. Jag har aldrig tyckt det var jobbigt. Det var drygt två kilometer mellan mamma och pappa.

Däremot håller jag med om att två veckor är väl lång för ett mindre barn att vara utan en av sina föräldrar.

 

[TinyWiny]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Ja, det kan ju uppfattas som gnälligt men att ha gått ifrån ett mycket jämställt förhållande till ensamstående så tycker jag det är kämpigt att rodda hela teatern från uppvaknande på morgon, följa till skola, hämta, laga mat, städa, läxor osv. Det finns ju de som är ensamma jämt, jag vet, men det här är jag :smirk: ovan..



Jag menar det inte alls som ett påhopp, jag bara undrade, ofta är det ju jobbigt för barnen med vid en separation, så min tanke var att du kanske känner att du kan sörja relationen när barnen är hos sin pappa men inte när de är hemma?!
För att du då har fullt upp med deras sorg?



Ja, det kanske är helt egoistiskt men jag tror att mina barn som är uppvuxna med två närvarande föräldrar vill umgås med dem båda. Själv skulle jag ha väldigt svårt att ge upp umgänget och samma tror jag gäller för barnens far.

Jag menar inte att det är egoistiskt, det är jättebra att båda föräldrarna är närvarande och finns för sina barn

Men som förälder är det så viktigt att komma ihåg att man är förälder även när barnet är hos den andra föräldern.
Det är det som har falerat hos de vuxna "barn" jag har pratat med. att föräldrarna har lämnat över ansvaret till den förälder som barnet bor hos för tillfället och inte har rett ut de problem som ibland uppstår i skolan, med kompisar eller hemma.

Och sen när barnet kommer tillbaka till föräldern där problemet uppstod tex hemma så "finns" helt plötsligt inte problemet längre för den föräldern, det blir svårt för barnet att lära sig reda ut konflikter då

Hoppas du inte tar det som kritik

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Nja, jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Det är klart att jag inte är lika mycket förälder när inte barnen är här, även om jag inte lever ut alla mina tonårsfantasier heller

Den förälder som barnen är hos är ju den som får ta det akuta, se'n tar ju jag över när de kommer hit och liksom försöker rida ut stormen.

 

[TinyWiny]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Vad jag menar är att om mitt barn behöver mig, så måste jag ju vara mamma även om h*n är hos sin pappa!

Inte så att man aldrig ska kunna slappna av och bara vara utan att barnen vet att de alltid kan ringa oavsett om de "ska" vara hos sin pappa.


När mina barn var små var deras pappa sådanhan var pappa varannan helg och inte dess emellan, om barnen ringde och ville träffa honom så var det klart nej


När de var små ringde de alltid om de var sjuka, deras pappa kunde/ville inte/orkade inte ta hand om dem då


Nu när barnen är tonåringar är det faktiskt så ännu mer, dels så åker de sällan till sin pappa och tonårsmamma måste man vara jämt, jag tycker det är helt ok, jag vill att mina barn ska ringa om det är något, jag kör gärna och hämtar dem


Kanske tycker jag så här för att jag aldrig har haft något stöd från pappan sedan vi gick isär, eller också är det mina egna tankar att jag inte bara ska vara mamma utan den bästa mamman

 

[Basilika]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Jaha, ok, så är inte vi. Idag fick jag "låna" min yngsta ett tag (sjuk av längtan) och i morgon kommer äldstingen på "besök".

När vi precis bytt brukar de vara lite längtiga efter andra föräldern och då ringer de till den andra och får tröstande ord. Och så bor vi ju så nära så vi ses ju ibland på stan och så, då tittar man liksom inte bort när barnen kommer

 

[escodobe]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Kanske tycker jag så här för att jag aldrig har haft något stöd från pappan sedan vi gick isär:

Troligtvis! Därför tror jag det är viktigt att bägge är föräldrar liak mycket för att förhindra sådant.

 

[replica]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Har ej läst hela tråden och har inga barn själv..

Men, mina föräldrar separerade när jag var 5-6 och min syster cirka 3 år. Vi bodde varannan vecka redan från början, mamma ville att pappa endast skulle ha hos varannan helg. Men det gick han inte med på - vilket jag tycker var jättebra. För oss barn har det verkligen varit toppen att vara varannan vecka! Man var tillräckligt länge hos ena föräldren för att börja sakna den andra "lagom" mycket så att säga. Två veckor eller att bara ha träffat pappa varannan helg hade absolut inte gått för oss.

Mina föräldrar bodde också väldigt nära (runt 1km).

 

[mimus]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Min erfarenhet säger mig att två veckor är för lång tid.
En vecka i taget är ofta det som brukar fungera och ni har ju ett guldläge som bor så nära varandra.
Jag tror inte alls att barn har problem med växelboende, så länge föräldrarna kan sammarbeta och är nöjda. Däremot om det uppstår konflikter mellan de vuxna, så blir barnen obekväma i situationen, oavsett om de bor stadigvarande hos en föräldrer, eller växelboende.

 

[Mustasukka]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Min 6-åring bor hos mig varje onsdag och torsdag, och varannan fredag lördag söndag.
Och hos sin pappa varje måndag och tisdag och varannan helg.
Det blir alltså byte ca 2 ggr i veckan.
Det funkar jättebra för oss. Brukar även gå och hälsa på hos varandra de dagar vi inte skulle ses egentligen.
Min 1½-åring bor hos mig, han sover här varje natt, men är hos sin pappa på dagtid flera ggr i veckan.
Pappan sover här rätt ofta också.
Vi är alltså tillsammans, bara att vi inte bor ihop.

 

[Madick]

Sv: Delad vårdnad - hur?

När jag läser sånt här känner jag mig lycklig att jag fick igenom mitt förslag.

Pappan har barnen varannan helg, men de dagar han kan hämtar han från dagis så barnen är där på eftermiddagen/kvällen en eller ett par timmar. Inga långa pauser från något håll.

Jag var utan barnen 2v i sträck i somras, det var VIDRIGT! Alldeles för lång tid tycker jag.

 

[tgd]

Sv: Delad vårdnad - hur?

Nu är min son något yngre, 6 år. Han flyttar vecka-vecka. Pappan vill ha så långa intervaller som möjligt och vi har har också tillsvidare hoppat över tanken att ha sonen en kväll var i den andras vecka som vi trodde från början skulle vara bra. Detta för att sonen och pappan skall "komma igång". Med kortare intervall blev det mera att sonen bara väntar på mig och aldrig riktigt låter pappa få plats.

Jag kan föreställa mig att ju äldre barnen blir desto mer ändras förutsättningarna och villkoren och att vara en längre tid på varje ställe kanske är skönare för barnet när det blir färre "flyttar".