Delad ekonomi? gemensam?

[Bri]

Vi har alltid haft helt gemensam ekonomi, klart enklast. Alla pengar in på samma konto där alla utgifter dras ifrån. Vi har separata pensionssparanden, i övrigt gemensamma sparpengar också.

 

[Ray]

Tror man är mer försiktig i början när man bor ihop. Ju mer säker man blir på att det är långvarigt desto mer gemensamt blir det nog.
I början hade vi benkoll på vems som var vad och betalde 50/50 på typ allt.
Nu har vi ett räkningskonto där vi sätter in %av lönen och det går till allt gemensamt. Mat, bilar, hus, semester etc

 

[Lipperta]

En modell kan vara att man lägger lika stor andel av sin inkomst

Den håller jag på. Lite som att man ska betala samma summa i skatt oavsett om du är mångmiljadär eller långt under fattigdomsgränsen.

Jag får ihop några tusen i månaden, just nu 3 tusen i månaden, sambo har heltidsjobb så vi la procent av inkomsten. Båda nöjda med det.

Jag tror det blir väldigt fel när man i en relation tänker mitt är mitt och ingen annans

 

[Raderad medlem 68338]

Den håller jag på. Lite som att man ska betala samma summa i skatt oavsett om du är mångmiljadär eller långt under fattigdomsgränsen.

Jag får ihop några tusen i månaden, just nu 3 tusen i månaden, sambo har heltidsjobb så vi la procent av inkomsten. Båda nöjda med det.

Jag tror det blir väldigt fel när man i en relation tänker mitt är mitt och ingen annans

Men det där är nog individuellt! Jag hade gärna velat bidra med 50% till gemensamma fasta kostnader även om min partner tjänade 100 lax i månaden.

 

[For]

Men det där är nog individuellt! Jag hade gärna velat bidra med 50% till gemensamma fasta kostnader även om min partner tjänade 100 lax i månaden.

Förutsätter inte de att man har utgifter anpassade efter den lägre lönen då? Att dela 50/50 på en boendekostnad på 30 000 (dvs 15 papp var) är ju ganska högt för den som tjänar 25 000 men kanske rimligt för någon som tjänar 50 000. Delar man 50/50 på fasta kostnader kanske man ändå inte kan hitta på nåt kul ihop, eftersom den ena personen har noll kvar till nöjen, medan den andra kan gå på resturang ett par gånger i veckan. Själv.

 

[Raderad medlem 68338]

Förutsätter inte de att man har utgifter anpassade efter den lägre lönen då? Att dela 50/50 på en boendekostnad på 30 000 (dvs 15 papp var) är ju ganska högt för den som tjänar 25 000 men kanske rimligt för någon som tjänar 50 000. Delar man 50/50 på fasta kostnader kanske man ändå inte kan hitta på nåt kul ihop, eftersom den ena personen har noll kvar till nöjen, medan den andra kan gå på resturang ett par gånger i veckan. Själv.

Ja sant! Men 30 k i boendekostnad i månaden låter orimligt, iaf för min del!

 

[Lipperta]

Men det där är nog individuellt! Jag hade gärna velat bidra med 50% till gemensamma fasta kostnader även om min partner tjänade 100 lax i månaden.

Jag ger lika mycket procent till hushållet som honom. Om vi skulle dela 50/50 på allt skulle jag inte klara det. Kommer aldrig kunna jobba heltid som en vanlig människa så vi valde procent av ''lön'' istället.
3000kr är inte i närheten av att betala hälften av hela hushållet en månad, tyvärr.

Fin avatar för övrigt

 

[Raderad medlem 68338]

Jag ger lika mycket procent till hushållet som honom. Om vi skulle dela 50/50 på allt skulle jag inte klara det. Kommer aldrig kunna jobba heltid som en vanlig människa så vi valde procent av ''lön'' istället.
3000kr är inte i närheten av att betala hälften av hela hushållet en månad, tyvärr.

Fin avatar för övrigt

Tack!

Ja det finns ju inget rätt eller fel här egentligen! Så länge bägge är överens och det känns bra för bägge så

 

[For]

Ja sant! Men 30 k i boendekostnad i månaden låter orimligt, iaf för min del!

Ja usch! Någon som vill ha dyra hästgårdar kanske och drar med sambon dit...? Eller måste bo på Strandvägen? Kanske lagom extremt exempel men jag tror att stora skillnader i inkomst gör att 50/50 i praktiken är svårt. Nu har jag och min vän någon slags deal om att den som betalar får bestämma pris+utseende, men vi är ju långtifrån 15 000/månad.

 

[Raderad medlem 68338]

Ja usch! Någon som vill ha dyra hästgårdar kanske och drar med sambon dit...? Eller måste bo på Strandvägen? Kanske lagom extremt exempel men jag tror att stora skillnader i inkomst gör att 50/50 i praktiken är svårt. Nu har jag och min vän någon slags deal om att den som betalar får bestämma pris+utseende, men vi är ju långtifrån 15 000/månad.

OT: En kompis till mig bor på Strandvägen och betalar typ 1000 kr i månaden. Men hon har ärvt lägenheten... Det var lite kul när vi pluggade ihop och skulle skriva våra adresser och hon bara "Strandvägen xxx". Ljuva studentliv Det är ju inte avgifterna som är höga utan problemet är ju om man tagit höga lån..

 

[MiniLi]

Men det där är nog individuellt! Jag hade gärna velat bidra med 50% till gemensamma fasta kostnader även om min partner tjänade 100 lax i månaden.

Diskuterade detta med en vän nyligen. Hon och partnern har köpt bostadsrätt och hon vill verkligen dela 50/50. Han är proffshockeyspelare och hon polis.
De har köpt en lägenhet som hon aldrig hade köpt själv, och hon går helt enkelt inte runt om de delar 50/50.
Om de skulle dela 50/50 skulle han få bjuda henne på typ allt utöver de fasta kostnaderna. Så det blir ju ändå inte bra.
Bättre då att dela så att båda har en rimlig summa över från början.

(Han betalar gärna mer än henne, det är hon som vill ha en känsla av att kunna klara ut sin egen ekonomi)

 

[hoppsann]

Men det där är nog individuellt! Jag hade gärna velat bidra med 50% till gemensamma fasta kostnader även om min partner tjänade 100 lax i månaden.

Jag har varit på båda sidor. D.v.s. jag har varit den med lägre inkomst och den med högre.
Min känsla är att inget kan kvadda en relation så mycket som ekonomin.
Tycker också 50/50 för bådas självkänsla och respekt. Dock inte om man får sämre ekonomi efter att man har blivit sambo. Då får man se över det. Det ska inte vara dyrare att leva med sin kärlek (som t.ex. dyrare boende), än innan.

Vid ett tillfälle var jag väldigt less på att dra runt min partner och när det avslutades hade jag en del kriterier för eventuell ny.
Skulle ha ett eget bankkonto, så jag fick ha mitt ifred
Skulle ha en egen bil, så jag fick ha min ifred.
Skulle ha eget intresse, så jag fick ha mina utan "- När kommer du hem".
Skulle ha egna vänner, så jag kunde umgås med mina.
Samt skulle vara längre än mig när jag hade mina höga klackar.
Lite vasst, men det låg ett uns av sanning i det. Jag hade konstant dåligt samvete.

Lättast är ju att man rätt och slätt går och gifter sig på kommunhuset när man hittat "rätt" person.

 

[Fossing]

Nu när jag och killen har blivit sambos så vill vi sätta oss ner och diskutera ekonomin.
Jag tjänar mindre än hälften av vad han tjänar. Därför känner väl jag att det mest rättvisa vore att köra % metoden vem som betalar hur mycket av hyran osv. Skulle gissa att han får runt 65% och jag 30% av vår totala gemensamma inkomst.

För problemet är att jag går på knäna och knappt tar mig runt månad till månad och han kan lägga undan mycket pengar på sparande.
Samtidigt mår jag ju dåligt över att han ju faktiskt har ett bra jobb jobbar mer än mig (jag är delvis sjukskriven) och han borde såklart få äta av sin kaka.
Jag är en väldigt rättvis person som egentligen tycker allt skall delas lika jämt... "klart vi skall dela hälften hälften" har jag alltid sagt, för det känns så fel i magen annars. Men det här funkar ju inte.. är det sjukt egoistiskt av mig att köra på % metoden?

Om vi nu kommer köra på detta, så delar man ju % på hyran, bredband, tv, el, försäkring
Hur gör man med maten rent praktiskt? Där kanske vi borde betala hälften var? jag hade ju ändå ätit lika mycket som jag gör om jag var singel? Lär vi öppna ett gemensamt matkonto då eller hur löser man det bäst? Inköp till hemmet, tex trasiga saker? Möbler?

Vi gör som så att den som tjänar mest ger mellanskillnaden till den som tjänar minst. Så om jag tjänar 5000 i månaden och han tjänar 15000 så ger han mig 5000 så att vi båda har 10000 att röra oss med. Sen delar vi på allt rakt av. Då behöver man inte krångla med % på räkningarna, plus att den som tjänar mindre har chans att lägga undan lite pengar och inte gå plusminusnoll varje månad. Funkar för oss!

 

[hoppsann]

Vi gör som så att den som tjänar mest ger mellanskillnaden till den som tjänar minst. Så om jag tjänar 5000 i månaden och han tjänar 15000 så ger han mig 5000 så att vi båda har 10000 att röra oss med. Sen delar vi på allt rakt av. Då behöver man inte krångla med % på räkningarna, plus att den som tjänar mindre har chans att lägga undan lite pengar och inte gå plusminusnoll varje månad. Funkar för oss!

Så länge man är överens och bekväm så är alla lösningar bra.

En liten fundering bara. För du hade ett så bra räkneexempel.
Blir det inte lätt så, att om den parten som får sin lön ökad med 100% av sin partner, får svårt att ta sig ut av relationen om så skulle önskas?

Man blir ju av med "halva sin inkomst" vid en separation, och kanske därför stannar kvar i relationen, fast den inte är bra?
Blir inte det lätt en fälla?

 

[Mirtai]

Vi har ett gemensamt huskonto där vi sätter in varsin summa varje månad. Vi har räknat ut alla fasta kostnader över året och slagit ut det månadsvis plus lite extra. Mannen betalar mer än mig eftersom han tjänar nästan dubbelt så mycket som mig, plus att jag gått ner i tid för att kunna hämta tidigare. Och inte minst eftersom han har tre barn sedan innan vilket gör att vi t.ex. måste ha ett mycket större hus än om det bara var vi.

Den buffert som blir över på kontot har vi till större gemensamma utgifter som diskmaskin, resor, renoveringar osv.


När jag var föräldraledig betalade han extra till mitt pensionssparande. Nu känns det också rimligt att min del minskar eftersom jag gått ner i tid. Kan lägga mer pengar på pensionsspar på det här sättet.

I övrigt får var och en göra vad de vill med sina pengar vilket passar mig utmärkt. Då kan jag ha häst och köpa saker utan att behöva motivera det för någon annan än mig själv

 

[Emtherlia]

Vi har separat ekonomi och delar 50% på boende (Killen tjänar något mer men inte så mkt).

Skulle ena parten vilja ha något megadyrt så hade den parten fått betala mellanskillnaden, ex: vi bor i en lägenhet där båda är nöjda med nuvarande månadsavgift men ena parten vill flytta och avgiften skulle då bli mycket dyrare, den andra vill inte. Antingen så bor vi kvar eller så betalar den parten som vill flytta mellanskillnaden.

 

[Fossing]

Så länge man är överens och bekväm så är alla lösningar bra.

En liten fundering bara. För du hade ett så bra räkneexempel.
Blir det inte lätt så, att om den parten som får sin lön ökad med 100% av sin partner, får svårt att ta sig ut av relationen om så skulle önskas?

Man blir ju av med "halva sin inkomst" vid en separation, och kanske därför stannar kvar i relationen, fast den inte är bra?
Blir inte det lätt en fälla?

Så kan det säkert vara. Å andra sidan har man ju i det scenariot haft en chans att spara under förhållandet, vilket man om man inte skulle ha ett sådant här utjämningssystem inte hade haft.

För vår del har det varit olika vem som betalar till vem. I somras hade jag heltid och min partner hade 75%, så då betalade jag till honom. Nu jobbar han heltid och jag är arbetslös, så nu betalar han till mig. Jag hoppas ju att det inte kommer vara på det här sättet under all framtid, utan att vi ska ha någolunda jämna inkomster i framtiden

 

[stjarnhimmel]

Intressant diskussion.
Som någon nämnde så hamnar det också om vilken nivå man vill lägga det på. För det blir lätt att man tar för givet att det är den som har bäst ekonomi som ska få sätta nivån.
Ett exempel- jag hade en relation med en person som hade utmätning hos Kronofogden. Han klarade sig på nästan inga pengar alls. På en dag åt han kanske en tallrik soppa med bara buljong och potatis till lunch samt till middag och en tallrik gröt på morgonen.
Jag hade inga problem att ibland äta så men ville inte alltid göra det. Samma sak med andra aktiviteter- jag ville gärna göra vissa aktiviteter med min partner som ibland kostade pengar.
Där hamnade vi i en intressant situation där jag antingen fick betala eller sänka nivån. Och det blev att jag fick sänka nivån om jag ville leva med honom. För jag hade i längden inte råd att betala två personer på den nivån som jag levde på innan. Nu tog relationen slut ändå.. men det var en intressant situation.
Det jag vill säga med det är att jag ofta tex i trådar här läser om att folk har olika ekonomi och ska tex bli sambo. Och att det lätt blir att det är den som har lägst inkomst som mår dåligt över att den inte kan bidra på samma nivå.

 

[Petruska]

Jag tänker att pengar är en maktfaktor, och att man därför måste hitta ett system som den som tjänar minst/har minst pengar känner sig bekväm med. Jag tycker inte att man bör skyla över maktobalansen, utan diskutera hur den ska hanteras för att göra minst möjlig skada.

 

[Blueberry]

Nu när jag och killen har blivit sambos så vill vi sätta oss ner och diskutera ekonomin.
Jag tjänar mindre än hälften av vad han tjänar. Därför känner väl jag att det mest rättvisa vore att köra % metoden vem som betalar hur mycket av hyran osv. Skulle gissa att han får runt 65% och jag 30% av vår totala gemensamma inkomst.

För problemet är att jag går på knäna och knappt tar mig runt månad till månad och han kan lägga undan mycket pengar på sparande.
Samtidigt mår jag ju dåligt över att han ju faktiskt har ett bra jobb jobbar mer än mig (jag är delvis sjukskriven) och han borde såklart få äta av sin kaka.
Jag är en väldigt rättvis person som egentligen tycker allt skall delas lika jämt... "klart vi skall dela hälften hälften" har jag alltid sagt, för det känns så fel i magen annars. Men det här funkar ju inte.. är det sjukt egoistiskt av mig att köra på % metoden?

Om vi nu kommer köra på detta, så delar man ju % på hyran, bredband, tv, el, försäkring
Hur gör man med maten rent praktiskt? Där kanske vi borde betala hälften var? jag hade ju ändå ätit lika mycket som jag gör om jag var singel? Lär vi öppna ett gemensamt matkonto då eller hur löser man det bäst? Inköp till hemmet, tex trasiga saker? Möbler?

Det finns väldigt enkla hjälpmedel att ta till, beroende på vilken modell som ni vill använda:

Kreditkort för mat och andra gemensamma inköp, så delar ni på summan utifrån procent.
Gemensamt konto som båda har tillgång och kort till, dit ni för över antingen en fast summa eller procent av inkomst och som betalar gemensamma utlägg.
Räkningskonto för alla räkningar dit ni för över allt ni får in, betalar och sedan delar (lika eller olika) på det blir som kvar.

Vi har kört med modellen att 70 % av vår inkomst sätts in på gemensamt konto, därifrån betalas allt gemensamt - även gemensamt sparande. Resterande 30 % går till helt egna utgifter (för min del innebär det CSN och avbetalning av dator, eget sparande, luncher, lösgodis, tandläkare, hundgrejer osv).

Gemensamt för oss är allt från telefonräkningar, alla försäkringar, bilkostnader oavsett bil, allt som har med barnet att göra till möbler, målarfärg och mat. Det är med andra ord ganska generöst.