Knut är i en fas där han inte vill bli lämnad ensam och vill knappt jag går på toa utan honom
brukar ha dörren lite öppen så han kan se mig men oftast är han med mig.
I min familj har de ofta varit attityden "sluta fjanta!" när hunden är osäker. Och att man då ska lära dem genom att inte alls bemöta dem, gå därifrån ungefär. Skjuta dem ifrån sig.
Detta är något jag inte trott på och jag märker mer och mer att min egen väg passar mig o mina hundar bäst.
De kommer till mig när de är osäkra och känner trygghet