Dejtingtråden nr 29

[Fibusen]

Men snälla @Fibusen , hallå LUGN! Överanalysera, ja, du sa det själv....

Kan du inte bara skriva till honom typ nåt som f.eks. att det var dumt ni inte hann träffas i helgen? Om du tror att han backat för att ge dig space så vore det säkert bra med lite bekräftelse från dig på att du fortfarande tycker om honom och ser fram emot att träffa honom.

Jo,fast fungerar hjärnan som min gör, så blir det fel hur jag än gör!

Jag tänkte skicka iväg något liknande sånt i dag, men sen kände jag bara: Men gud, tänk om han kommit fram till att det faktist är en dålig idé, sen känner han sig pressad och får dåligt samvete mot mig för han känner att jag vill det här så mycket, och han vill det inte lika mycket.

Så då tänkte jag att jag skickar bara film på hästen som jag gjorde till ”alla andra” som vanligt så kanske han förstår att jag inte är sur iallafall, om han nu trodde att jag blev det eftersom jag bara svarade ett kort ”okej” på att han redan hade åkt iväg på jobb. Vilket jag såklart inte blev, men jag stod vid grillen i spöregn och skulle valla in alla ungar och samtidigt rädda potatisen ur ugnen så hann inte svara mer än så och tyckte det var oförskämt att inte svara alls.

Ja, ni ser ju!

Nu har vi ju inte pratat/skrivit så mycket alls sen vi sågs sist, men det har iallafall blivit 2-4 mess om dagen... Så det har ju inte gått från hundra till noll, utan mer från tre till noll!

Jag tror dock att han behöver fundera lite, han vet ju hur jag är, plus att vi är väldigt nära vänner. Jag har ju grubblat på detta sen i April där egentligen, men jag gjorde ju inget åt det då, utan det kom ju på tal sist bara när han frågade varför jag inte var med honom för då, så jag har ju kanske kommit lite längre i processen!

Men jag smäller nog till med ett godmorgon och något halvbra i morgon när jag vaknar iallafall, och hoppas på att det inte blir fel. Om jag minns rätt så kommer han ”hem” till helgen och blir hemma i 2,3 veckor iaf, blir lite lättare då att komma fram till något om vi kan ses.

 

[Tonto]

Fattar inte varför jag blir mer nervös av att någon faktiskt visar att dom är intresserade? Har varit väldigt causal känsla fram tills nu. Vet inte om det är för att jag tror att folk kommer att ogilla mig i verkligheten kanske? Jag trivs ju med mig själv, men det betyder inte att någon annan kommer att tycka om mitt sällskap.

 

[Snubbelfot]

Jag tänkte skicka iväg

Alltså, jag förstår helt och fullt din vånda. Verkligen.
Och samtidigt... får jag klockrena flashbacks från när ungarna var tonåringar och uteslutande kommunicerade med sina partners och dejter via snapchat, messenger och sms. Gissningar, tolkningar och spekulationer tre-fyra-fem led framåt, som i ett schackparti. För det var ju otänkbart att prata med varandra, sånt gör man inte nuförtiden, det borde jag ju fatta...

 

[Fibusen]

Alltså, jag förstår helt och fullt din vånda. Verkligen.
Och samtidigt... får jag klockrena flashbacks från när ungarna var tonåringar och uteslutande kommunicerade med sina partners och dejter via snapchat, messenger och sms. Gissningar, tolkningar och spekulationer tre-fyra-fem led framåt, som i ett schackparti. För det var ju otänkbart att prata med varandra, sånt gör man inte nuförtiden, det borde jag ju fatta...

Därför jag tar det väldigt lugnt och är ”som vanligt” mot honom, det är bara ni och jag själv som drabbas av min kaotiska hjärna!

Men mot honom får hjärnan backa tills vi ses så vi kan göra just det, prata och se vad/hur/om.

Fick iallafall iväg ett godmorgon och att jag tänker på honom. För det gör jag ju!

 

[Modest]

Sen är jag en jäkel på att överanalysera, katastroftänka, se/känna minsta lilla förändring och grubbla sönder saker, så jag är inte mycket att hålla i när åskan går om vi säger så...

Ja, det verkar väldigt jobbigt. Trivs du verkligen med att ha det så? Det går att ändra på.

 

[Fibusen]

Ja, det verkar väldigt jobbigt. Trivs du verkligen med att ha det så? Det går att ändra på.

Jobbar på det! Men efter att ha levt många år i ett förhållande med daglig misshandel både psykisk och fysisk, så är det inte lätt alla ggr att tänka ”rätt”, utan katastroftankarna tar oftast över. Det är inte heller lätt att man fått höra dagligen under många år hur värdelös, kass, och äcklig man är och att någon annan aldrig kommer tycka om mig eller bry sig, sen plötsligt ”behöva” tänka om.

När man väl sen hamnar i ett riktigt bra förhållande där man lappas ihop sakta men säkert, och när man börjar känna sig någorlunda hel som människa igen så kommer allt ikapp och man kraschar psykiskt, och bara stänger av vilket resulterade i en skilsmässa. När den är ett faktum och man lyckas sjunka ännu längre ner till den gräns att man inte längre ens vill leva så är det jobbigt att ta sig hela vägen upp igen, ensam.

Men jag har gjort det och jag mår i dag toppen, men ibland så drar det igång, och jag ältar en del saker fram och tillbaka många gånger, och visst så är det jobbigt att göra det, MEN, jag känner mig endå glad och stolt att jag tagit mig över på ”andra sidan” och ser mig som väldigt stark och lycklig i dag trots mitt malande i huvudet jag har i bland. Jag tror absolut att det är något som ligger kvar efter alla år med depressionen och ångesten jag hade. Hjärnan har absolut tagit stryk av det vilket märks på många sätt. Jag har väldigt dåligt minne, och den största sorgen i det hela är att jag har många minnesluckor från när sonen var liten. Känns som om jag har missat halva hans uppväxt för jag kommer inte ihåg. Det är bara som en dimma över många månader/år.

För mig så är det då okej att tankarna spinner iväg för det finns värre saker som kommit ur detta, visst hade det varit skönt att slippa, men med tanke på hur jag har mått och annat jag har förlorat så känns detta som en piss i havet.

Och det BLIR bättre, det blir det absolut, nu är jag iallafall fullt medveten om att jag tänker fel och förstorar, förr var det bara kaos för jag trodde att det var så som jag tänkte. Det är som om jag vill veta alla möjliga scenarion så jag kan förbereda mig på vad det värsta som kan hända är. Kanske en trygghet för mig? Ett sätt att försöka skydda mig själv?

Jag vet inte, eftersom jag som sagt inte styr över det,men just nu är det så här, och då får det vara såhär. Jag mår som sagt inte dåligt av det, mer än att det är lite drygt.

 

[Red_Chili]

Alltså. Så galet lyxigt det känns nu. Idag kom han hem till mig direkt när jag jobbat klart, så vi möttes vid porten när hundarna fått sin rastningsrunda. Vi gick in, jag matade hundarna, duschade länge och stretchade sedan lite. Helt slut efter jobbet. Vad han gör? Jo, han står och lagar wok till oss. Han gjorde likadan wok förut och det blev otroligt gott, så jag har sagt att han gärna får göra sådan igen Annars sådana här tröttdagar så hade jag utan tvekan sagt till vem som helst att vi får ses annan dag, men han gör istället så att det blir lite lättare med allt och sedan kan vi slappa tillsammans på soffan.

 

[sorbifolia]

Mkt nyfiken nu @Fibusen på om du fick något bra svar imorse?
______

Jag har fått svar på Tinder av SL, eller nä - jag tror vi säger LS (lovande superlike'n), och hen känns om möjligt ännu mera lovande nu... Hoppast att vi kan få till att träffas IRL snart, för att kolla om där finns någon kemi.. Tyvärr så är jag ganska upptagen framöver, men måste väl gå att klämma in en dejt någon gång om hen vill ses.

 

[Fibusen]

Mkt nyfiken nu @Fibusen på om du fick något bra svar imorse?
______

Jag har fått svar på Tinder av SL, eller nä - jag tror vi säger LS (lovande superlike'n), och hen känns om möjligt ännu mera lovande nu... Hoppast att vi kan få till att träffas IRL snart, för att kolla om där finns någon kemi.. Tyvärr så är jag ganska upptagen framöver, men måste väl gå att klämma in en dejt någon gång om hen vill ses.

Inte särskilt spännande tyvärr, utan mer ”Godmorgon och detsamma! ”

Så inte mycket att rapportera härifrån.

 

[Fetaost]

Mkt nyfiken nu @Fibusen på om du fick något bra svar imorse?
______

Jag har fått svar på Tinder av SL, eller nä - jag tror vi säger LS (lovande superlike'n), och hen känns om möjligt ännu mera lovande nu... Hoppast att vi kan få till att träffas IRL snart, för att kolla om där finns någon kemi.. Tyvärr så är jag ganska upptagen framöver, men måste väl gå att klämma in en dejt någon gång om hen vill ses.

Den här LS....eller SL , verkar spännande! Hoppas ni ses snart

 

[Tonto]

Verkar inte finnas något alternativ mellan att en snubbe inte vill ha mig eller att vara besatt. Hjälp.

 

[Elektronen]

Blivit medbjuden att grilla med nya danskillen och hans kompisar i helgen, kan nog bli kul . Men aldrig varit med om att träffa kompisar så snabbt, vi har ju bara setts en gång till förutom dans och inte ens legat .
Jag jobbar på att inte bli stressad av det här.

 

[Fetaost]

Verkar inte finnas något alternativ mellan att en snubbe inte vill ha mig eller att vara besatt. Hjälp.

Håll ut....det finns bra snubbar med vettiga gränser. Men det kryllar inte av dem.
Det där med kyssa tusen grodor är inte helt långt borta, bara att man behöver inte kyssa dom

 

[Tonto]

Håll ut....det finns bra snubbar med vettiga gränser. Men det kryllar inte av dem.
Det där med kyssa tusen grodor är inte helt långt borta, bara att man behöver inte kyssa dom

Problemet är ju att han verkar vettig, förutom att han är förtjust, håller sig inom väldigt respektfulla gränser, men jag fattar ju liksom vad han tycker. Jag blir helt enkelt nervös bara.

 

[Fetaost]

Problemet är ju att han verkar vettig, förutom att han är förtjust, håller sig inom väldigt respektfulla gränser, men jag fattar ju liksom vad han tycker. Jag blir helt enkelt nervös bara.

Härligt!
Jag förstår det där med att bli nervös. Det blev jag med när det var en man som faktiskt verkade vara vettig och ett fynd....och intresserad av mig!
Helt plöstligt blev jag typ 15 igen och dönervös

 

[Raderad medlem 19815]

Härligt!
Jag förstår det där med att bli nervös. Det blev jag med när det var en man som faktiskt verkade vara vettig och ett fynd....och intresserad av mig!
Helt plöstligt blev jag typ 15 igen och dönervös

Hur långt efter att man börjat dejta går det över för dig? Mvh/inte över det ännu, efter 7 månader

 

[Fetaost]

Hur långt efter att man börjat dejta går det över för dig? Mvh/inte över det ännu, efter 7 månader

Jag tror det hänger på förhållandet. Nu är jag inne på min 5 månad och undrar ännu ibland va tusan P ser i mig (fast han säger det)
Men jag har aldrig känt mig så bekväm och "skön i mig själv" som nu.
I mina tidigare har jag aldrig kännt mig tillräcklig. Men så har vi heller aldrig kommit så nära som nu. Filter och normer har stått imellan.

P är filterlös, trygg i sin person och skiter i normer.

 

[sorbifolia]

Jag tror det hänger på förhållandet. Nu är jag inne på min 5 månad och undrar ännu ibland va tusan P ser i mig (fast han säger det)
Men jag har aldrig känt mig så bekväm och "skön i mig själv" som nu.
I mina tidigare har jag aldrig kännt mig tillräcklig. Men så har vi heller aldrig kommit så nära som nu. Filter och normer har stått imellan.

P är filterlös, trygg i sin person och skiter i normer.

Åh vad fint det låter! Det måste vara drömmen, att hitta någon som man kan vara 100% sig själv tillsammans med...

 

[Fetaost]

Åh vad fint det låter! Det måste vara drömmen, att hitta någon som man kan vara 100% sig själv tillsammans med...

Men jag får erkänna att jag får jobba hårt för att släppa garden hela vägen och visa hela mig. Det är skitsvårt!
Jag överraskas hela tiden över hur saker tas emot och innerst inne vet jag att jag kan sluta noja mig. Men det är ännu ovant.

 

[Tonto]

Härligt!
Jag förstår det där med att bli nervös. Det blev jag med när det var en man som faktiskt verkade vara vettig och ett fynd....och intresserad av mig!
Helt plöstligt blev jag typ 15 igen och dönervös

Har ju inte heller något uttalat om vad vi vill att det ska bli av det hela heller. Så det tycker jag också är bra.