Mitt dejtande nu är obefintligt. Men efter en omvälvande depression/stress/krisreaktion för ett par månader sedan har mitt liv blivit bättre än på länge! Jag känner mig mer som MIG än på väldigt länge, och jag känner mig relativt grundad. Jag har gått från att vara väldigt beroende av jobbet för social kontakt till att ha saker som händer flera dagar i veckan. Jag har lärt känna nya människor och relativt snabbt kommit ganska nära. Jag tror att det varit nyttigt att ha samma konkreta sak att oroa sig för. Och både bra och dåligt för min egen återkommande ångest att ha ett reellt mål.
![Smile :) :)]()
Jag har fått massor av positiv feedback både privat och på jobbet och får evt en ny roll med mer ansvar från hösten. Jag verkar ha fått flow!
Har varit på sociala tillställningar och märkt att män gärna vill prata med mig. Känner mig väldigt öppen för att träffa någon. Och har bokat in mig på en singelresa i sommar.
Livet är bra trots Corona.
Delvis för att jag öppnat mig väldigt för ganska många på sistone, men också för att jag ägnat mycket tid åt att reflektera över min livssituation och vad jag kan göra för att få det liv jag vill ha, och över vad det ens är för liv jag vill ha!
Timtal av relations- och psykologirelaterade poddar har lyssnats igenom, och jag har gått från ålderskris till nystart.
Jag har också tagit tag i att på allvar försöka jobba bort stress- och arbetsrelaterade spänningar i kroppen och det påverkar måendet otroligt mycket.
Man inser inte hur mycket spänningar i kroppen påverkar en innan de lättar.