Dejtingtråden nr 28

[pepp]

Fortsatt skriva med han som inte skrev att han låg i skilsmässa... jag har aldrig skrivit med någon såhär länge utan att ledsna måste försöka ses snart. Han hade dock barnen i veckan.

Han ska kolla med sin mamma om hon kan ha barnen. Känns inte lovande.
Jag känner mig väldigt förtjust trots att vi aldrig har träffats, det är väldigt ovanligt

Annars så föreslog jag att vi går och letar nya glasögon åt honom tillsammans i veckan

 

[parellikusken]

Jag borde egentligen inte dejta när jag är såhär deprimerad. Men ja.. Pratar med en söt hästtjej på tinder nu. Inte helt fel.

 

[the_connemara]

Åh, vad härligt!

Ja. Men också lite läskigt haha. Jag insåg under dagen i stallet att jag har inte längre några argument kvar emot att joina ett förhållande. Det kändes ju för ett dygn sedan som SÅ långt borta. Jävligt skum känsla. Jag som är så bra på att hitta på en massa dåliga saker för att hålla mig på min kant hela tiden

 

[cirkus]

Sååå nu är jag hemma (hunnit göra annat efter dejten med, men hinner skriva nu). Var såååå nervös. Tills jag såg honom och insåg hur nervös han var. Får man vara besviken eller klassas jag som trälig då? Han var väldigt olik sig själv, men utseendet är inte det jag stör mig på utan det var mest hans personlighet som var olik.

Jag brukar inte döma folk... Men oj vilken menlös typ. Han såg ut som att han ursäktade sin existens när jag klev fram. Sååååå nervös kraken. Han verkade ju "perfekt" i text och rolig men betedde sig helt olika. Menlös. Alltså snäll men menlös. Sa inget om jag inte förde samtalet själv, knappt svarade då. Det blev pinsamt tyst. Fick dock ur honom lite mer om sig själv. Han har beskrivit sig som att älska spel och grejer. Nu var hans största intresse ved - allt med ved. Han hugger ved jämt och om han vann en miljön skulle han köpa en vedklyvgrej i något extra lyxigt märke. Han älskar att stapla ved. Och ved är bäst om den ligger med barken åt vänster. Vi knallade på. Han har diabetes tydligen, men han tror inte på "olika grader" så han anser att det inte finns typ 2 och typ 1... Han vågade knappt titta på mig stackaren... Vi gick typ en mil

Hans familj ägde tydligen förut en stora turridning, men lade ner för ett tag sedan.

Alltså han var snäll men jag kände bara "meh...." Blev besviken att han var så olik - det var som att träffa en helt annan person. Kanske för att han var nervös? Men nu efteråt känner jag mig tom. Ingen lust att träffas mer och hatar mig själv, eftersom jag så gärna vill finna någon och skäms då att jag direkt kände att detta var fel. Men det är inte det att han inte var snäll, utan vi klickade inte alls, från min sida. Det kändes inte rätt helt enkelt.... Jag vill ha lite jäklar anamma på något vis då jag är rätt aktiv och glad - skämtar mycket! Han skämtade inte utan pratade mest om just ved, eller om kråkor. Om han förde samtal var det om ved, ved och hur man staplar ved och hur man klyver den bäst. Hur man lättast eldar med v ed och hur man lättast får bort dammet från ved. Hans drömbil var en sådan som kunde dra en trävagn för veden

Hade han varit lite mindre gubbig (kunde varit 50+ i frisyr och kläder) och mindre besatt av ved, med lite mer utåtriktad stil och skojsam, hade det kunna vara något. Känner mig just nu mest besviken på mig själv - här får jag chansen och så klickade det inte.... Men jag är väl inte dum för det?

Men vad synd att det inte klickade alls. Du ska inte känna dig dum tycker jag. Det är lätt att sväva iväg och så är det inte alls som man trott.

Fast jag hade tvarit helt fascinerad av en människa med en så udda passion. Jag tycker det tristaste som finns är mellamjölksmänniskor som inte har någon passion för nånting, som är precis så mesiga som du beskriver honom - men minus passionen för ...något.

 

[parellikusken]

Visade sig att tjejen rider i ett stall jag stått i med min häst. Hästvärlden är liten.

 

[Modest]

Sååå nu är jag hemma (hunnit göra annat efter dejten med, men hinner skriva nu). Var såååå nervös. Tills jag såg honom och insåg hur nervös han var. Får man vara besviken eller klassas jag som trälig då? Han var väldigt olik sig själv, men utseendet är inte det jag stör mig på utan det var mest hans personlighet som var olik.

Jag brukar inte döma folk... Men oj vilken menlös typ. Han såg ut som att han ursäktade sin existens när jag klev fram. Sååååå nervös kraken. Han verkade ju "perfekt" i text och rolig men betedde sig helt olika. Menlös. Alltså snäll men menlös. Sa inget om jag inte förde samtalet själv, knappt svarade då. Det blev pinsamt tyst. Fick dock ur honom lite mer om sig själv. Han har beskrivit sig som att älska spel och grejer. Nu var hans största intresse ved - allt med ved. Han hugger ved jämt och om han vann en miljön skulle han köpa en vedklyvgrej i något extra lyxigt märke. Han älskar att stapla ved. Och ved är bäst om den ligger med barken åt vänster. Vi knallade på. Han har diabetes tydligen, men han tror inte på "olika grader" så han anser att det inte finns typ 2 och typ 1... Han vågade knappt titta på mig stackaren... Vi gick typ en mil

Hans familj ägde tydligen förut en stora turridning, men lade ner för ett tag sedan.

Alltså han var snäll men jag kände bara "meh...." Blev besviken att han var så olik - det var som att träffa en helt annan person. Kanske för att han var nervös? Men nu efteråt känner jag mig tom. Ingen lust att träffas mer och hatar mig själv, eftersom jag så gärna vill finna någon och skäms då att jag direkt kände att detta var fel. Men det är inte det att han inte var snäll, utan vi klickade inte alls, från min sida. Det kändes inte rätt helt enkelt.... Jag vill ha lite jäklar anamma på något vis då jag är rätt aktiv och glad - skämtar mycket! Han skämtade inte utan pratade mest om just ved, eller om kråkor. Om han förde samtal var det om ved, ved och hur man staplar ved och hur man klyver den bäst. Hur man lättast eldar med v ed och hur man lättast får bort dammet från ved. Hans drömbil var en sådan som kunde dra en trävagn för veden

Hade han varit lite mindre gubbig (kunde varit 50+ i frisyr och kläder) och mindre besatt av ved, med lite mer utåtriktad stil och skojsam, hade det kunna vara något. Känner mig just nu mest besviken på mig själv - här får jag chansen och så klickade det inte.... Men jag är väl inte dum för det?

Du får absolut bli besviken!! Jag ser det snarare som sunt att du uttrycker besvikelse när det är just det du känner. Bra gjort att du vågade och bättre lycka nästa gång!

 

[Twihard]

Men vad synd att det inte klickade alls. Du ska inte känna dig dum tycker jag. Det är lätt att sväva iväg och så är det inte alls som man trott.

Fast jag hade tvarit helt fascinerad av en människa med en så udda passion. Jag tycker det tristaste som finns är mellamjölksmänniskor som inte har någon passion för nånting, som är precis så mesiga som du beskriver honom - men minus passionen för ...något.

Ja, men han fråga inget om mig och var inte intresserad av mitt tyvärr inte för att allt ska handla om mig, men det handlade baaaara om ved

 

[the_connemara]

Sååå nu är jag hemma (hunnit göra annat efter dejten med, men hinner skriva nu). Var såååå nervös. Tills jag såg honom och insåg hur nervös han var. Får man vara besviken eller klassas jag som trälig då? Han var väldigt olik sig själv, men utseendet är inte det jag stör mig på utan det var mest hans personlighet som var olik.

Jag brukar inte döma folk... Men oj vilken menlös typ. Han såg ut som att han ursäktade sin existens när jag klev fram. Sååååå nervös kraken. Han verkade ju "perfekt" i text och rolig men betedde sig helt olika. Menlös. Alltså snäll men menlös. Sa inget om jag inte förde samtalet själv, knappt svarade då. Det blev pinsamt tyst. Fick dock ur honom lite mer om sig själv. Han har beskrivit sig som att älska spel och grejer. Nu var hans största intresse ved - allt med ved. Han hugger ved jämt och om han vann en miljön skulle han köpa en vedklyvgrej i något extra lyxigt märke. Han älskar att stapla ved. Och ved är bäst om den ligger med barken åt vänster. Vi knallade på. Han har diabetes tydligen, men han tror inte på "olika grader" så han anser att det inte finns typ 2 och typ 1... Han vågade knappt titta på mig stackaren... Vi gick typ en mil

Hans familj ägde tydligen förut en stora turridning, men lade ner för ett tag sedan.

Alltså han var snäll men jag kände bara "meh...." Blev besviken att han var så olik - det var som att träffa en helt annan person. Kanske för att han var nervös? Men nu efteråt känner jag mig tom. Ingen lust att träffas mer och hatar mig själv, eftersom jag så gärna vill finna någon och skäms då att jag direkt kände att detta var fel. Men det är inte det att han inte var snäll, utan vi klickade inte alls, från min sida. Det kändes inte rätt helt enkelt.... Jag vill ha lite jäklar anamma på något vis då jag är rätt aktiv och glad - skämtar mycket! Han skämtade inte utan pratade mest om just ved, eller om kråkor. Om han förde samtal var det om ved, ved och hur man staplar ved och hur man klyver den bäst. Hur man lättast eldar med v ed och hur man lättast får bort dammet från ved. Hans drömbil var en sådan som kunde dra en trävagn för veden

Hade han varit lite mindre gubbig (kunde varit 50+ i frisyr och kläder) och mindre besatt av ved, med lite mer utåtriktad stil och skojsam, hade det kunna vara något. Känner mig just nu mest besviken på mig själv - här får jag chansen och så klickade det inte.... Men jag är väl inte dum för det?

Modigt av dig och fint hanterat ❤

Klart du inte är dum! Finns ju en massa människor man inte alls klickar med, gillar eller ens öht vill vara i närheten av (åtm om man är en människohatare som mig ).

Dejta nya personer tills du träffar någon blir nyfiken på att veta mer om, som ger dig en bra känsla eller som du bara inte vill sluta prata med ❤

 

[cirkus]

Ja, men han fråga inget om mig och var inte intresserad av mitt tyvärr inte för att allt ska handla om mig, men det handlade baaaara om ved

Skum snubbe att inte visa minsta intresse för dig ändå.

 

[the_connemara]

Men vad synd att det inte klickade alls. Du ska inte känna dig dum tycker jag. Det är lätt att sväva iväg och så är det inte alls som man trott.

Fast jag hade tvarit helt fascinerad av en människa med en så udda passion. Jag tycker det tristaste som finns är mellamjölksmänniskor som inte har någon passion för nånting, som är precis så mesiga som du beskriver honom - men minus passionen för ...något.

Amen eller hur! Någon gång mitt i natten i natt förklarade min spelnörd hur en uppdaterad väldigt begränsad upplaga av en gammal spelkonsol fungerade annorlunda ner på kabel och processornivå. Alltså det finns seriöst inget mer fascinerande än en passionerad människa som berättar om sitt intresse

 

[the_connemara]

Ja, men han fråga inget om mig och var inte intresserad av mitt tyvärr inte för att allt ska handla om mig, men det handlade baaaara om ved

Det är trist och gissningsvis (utifrån ditt inlägg) en social kompetens han behöver inse att han behöver jobba med! Otrygga människor generellt är sjukt läskiga tycker jag.

 

[strawberrysylt]

Sååå nu är jag hemma (hunnit göra annat efter dejten med, men hinner skriva nu). Var såååå nervös. Tills jag såg honom och insåg hur nervös han var. Får man vara besviken eller klassas jag som trälig då? Han var väldigt olik sig själv, men utseendet är inte det jag stör mig på utan det var mest hans personlighet som var olik.

Jag brukar inte döma folk... Men oj vilken menlös typ. Han såg ut som att han ursäktade sin existens när jag klev fram. Sååååå nervös kraken. Han verkade ju "perfekt" i text och rolig men betedde sig helt olika. Menlös. Alltså snäll men menlös. Sa inget om jag inte förde samtalet själv, knappt svarade då. Det blev pinsamt tyst. Fick dock ur honom lite mer om sig själv. Han har beskrivit sig som att älska spel och grejer. Nu var hans största intresse ved - allt med ved. Han hugger ved jämt och om han vann en miljön skulle han köpa en vedklyvgrej i något extra lyxigt märke. Han älskar att stapla ved. Och ved är bäst om den ligger med barken åt vänster. Vi knallade på. Han har diabetes tydligen, men han tror inte på "olika grader" så han anser att det inte finns typ 2 och typ 1... Han vågade knappt titta på mig stackaren... Vi gick typ en mil

Hans familj ägde tydligen förut en stora turridning, men lade ner för ett tag sedan.

Alltså han var snäll men jag kände bara "meh...." Blev besviken att han var så olik - det var som att träffa en helt annan person. Kanske för att han var nervös? Men nu efteråt känner jag mig tom. Ingen lust att träffas mer och hatar mig själv, eftersom jag så gärna vill finna någon och skäms då att jag direkt kände att detta var fel. Men det är inte det att han inte var snäll, utan vi klickade inte alls, från min sida. Det kändes inte rätt helt enkelt.... Jag vill ha lite jäklar anamma på något vis då jag är rätt aktiv och glad - skämtar mycket! Han skämtade inte utan pratade mest om just ved, eller om kråkor. Om han förde samtal var det om ved, ved och hur man staplar ved och hur man klyver den bäst. Hur man lättast eldar med v ed och hur man lättast får bort dammet från ved. Hans drömbil var en sådan som kunde dra en trävagn för veden

Hade han varit lite mindre gubbig (kunde varit 50+ i frisyr och kläder) och mindre besatt av ved, med lite mer utåtriktad stil och skojsam, hade det kunna vara något. Känner mig just nu mest besviken på mig själv - här får jag chansen och så klickade det inte.... Men jag är väl inte dum för det?

Hahaha asså förlåt men vad roligt du beskriver det! Skrattade högt när jag läste om all veden .

Och som svar - man kan inte klicka med alla och det är ingens fel. Det är ju bara så.
Jag har på ett flertal förstadejter känt att det räckte med "hej" och sen hade jag kunnat gå hem .

 

[cirkus]

Amen eller hur! Någon gång mitt i natten i natt förklarade min spelnörd hur en uppdaterad väldigt begränsad upplaga av en gammal spelkonsol fungerade annorlunda ner på kabel och processornivå. Alltså det finns seriöst inget mer fascinerande än en passionerad människa som berättar om sitt intresse

Jag håller fullständigt med! Spelar ingen roll om det är ved eller spelkonsoler eller hästar

 

[the_connemara]

Hahaha asså förlåt men vad roligt du beskriver det! Skrattade högt när jag läste om all veden .

Och som svar - man kan inte klicka med alla och det är ingens fel. Det är ju bara så.
Jag har på ett flertal förstadejter känt att det räckte med "hej" och sen hade jag kunnat gå hem .

Eller hur! Räcker oftast med att jag ser en person.

@Twihard Min första Tinderdejt var precis sådär. Kändes så jävla bra i text. Ville springa därifrån när jag fattade vem der var och allt kändes som en arbetsintervju

 

[the_connemara]

Jag håller fullständigt med! Spelar ingen roll om det är ved eller spelkonsoler eller hästar

Precis! Jag fick frågan första gången "Vill du verkligen veta eller vill du bara att jag ska prata?". Jag vill höra dig berätta om din passion, skitsamma vad det är

 

[strawberrysylt]

Eller hur! Räcker oftast med att jag ser en person.

Jamen precis. Och det är liksom inte utseendet, utan hela alltet.
Och jag fattar ju att detta är något som går åt båda håll, självklart. Vissa killar har säkert tänkt samma sak om mig .

 

[Twihard]

Hahaha asså förlåt men vad roligt du beskriver det! Skrattade högt när jag läste om all veden .

Och som svar - man kan inte klicka med alla och det är ingens fel. Det är ju bara så.
Jag har på ett flertal förstadejter känt att det räckte med "hej" och sen hade jag kunnat gå hem .

Lite så jag kände med. Kompisen som körde dit mig sa när vi såg honom "ska vi avboka?" Inte för att hon var dum o tyckte han såg obra ut, men hon sa efteråt att hon fick den känslan direkt att vi inte matchar, hon känner mig väl. Och jag kände nog lite så även om jag gav honom chansen.

Och skrattar lite åt veden. Man får älska ved, men lite annat kunde vi talat om.

 

[the_connemara]

Jamen precis. Och det är liksom inte utseendet, utan hela alltet.
Och jag fattar ju att detta är något som går åt båda håll, självklart. Vissa killar har säkert tänkt samma sak om mig .

Verkligen hela alltet!

En kollega frågade om en nyanställd när jag så jag sett hen. Jag mindes inte ansiktsdrag, utseende, längd/vikt osv utan jag bara svarade hur jag upplevde hen. Helt utan att vi ens hälsat. Det är liksom bara en känsla man får av andra typ.

Det var ju btw den känslan jag helt gick på med kollegan jag träffar. Och det handlade inte ens om någon sorts attraktion direkt från början. Det bara är något som instant gör mig helt lugn, så beroendeframkallande!

 

[pepp]

Han ska kolla med sin mamma om hon kan ha barnen. Känns inte lovande.
Jag känner mig väldigt förtjust trots att vi aldrig har träffats, det är väldigt ovanligt

Annars så föreslog jag att vi går och letar nya glasögon åt honom tillsammans i veckan

Hon kunde inte. Ger snart upp detta.

 

[the_connemara]

Lite så jag kände med. Kompisen som körde dit mig sa när vi såg honom "ska vi avboka?" Inte för att hon var dum o tyckte han såg obra ut, men hon sa efteråt att hon fick den känslan direkt att vi inte matchar, hon känner mig väl. Och jag kände nog lite så även om jag gav honom chansen.

Och skrattar lite åt veden. Man får älska ved, men lite annat kunde vi talat om.

Se det som övning! Du hanterade det skitbra och har kanske lite större tilltro till att du kommer hantera situationer som uppstår bra och därmed är mindre nervös inför nästa gång? Heja dig!