Dejtingtråden nr 28

[prallan]

Men samtidigt tänker jag @Tranan , att GK kanske inte är rätt för dig då du verkar ha större behov att kontakt/närhet än vad hon har. Men jag kan vara helt ute och cyklar! Men om det är så, skulle jag tipsa om att leta vidare, du skulle inte bli lycklig i ett sådant förhållande, gissar jag.

 

[Red_Chili]

För att jag är förbaskat dum i huvudet!

Om du vet att det är en dålig idé - låt bli. Du behöver inte genomföra alla idéer du får. Spara det till senare, till bättre tillfällen, planera något bra, landa i det, njut av tanken på att du har något fint kvar att göra sedan och i väntan på rätt tillfälle ägnar du dig åt sådant som behöver göras nu eller som är lämpliga att göra nu

 

[Tranan]

Men samtidigt tänker jag @Tranan , att GK kanske inte är rätt för dig då du verkar ha större behov att kontakt/närhet än vad hon har. Men jag kan vara helt ute och cyklar! Men om det är så, skulle jag tipsa om att leta vidare, du skulle inte bli lycklig i ett sådant förhållande, gissar jag.

Jag vet inte, allvarligt jag vet inte. du låter som min psykolog. men inte riktigt som. Eller Hon är mest arg för att jag inte tror att jag får vara lycklig för mig själv. vet inte det kan vara misshandel och utnyttjandet som gör att jag inte funkar längre. GK gör mig lycklig när hon är nära. Förlåt jag ska sluta nu. ska inte stirra i mörkret för mörkret stirrar tillbaka efter ett tag.

 

[Fibusen]

Jag vet inte, allvarligt jag vet inte. du låter som min psykolog. men inte riktigt som. Eller Hon är mest arg för att jag inte tror att jag får vara lycklig för mig själv. vet inte det kan vara misshandel och utnyttjandet som gör att jag inte funkar längre. GK gör mig lycklig när hon är nära. Förlåt jag ska sluta nu. ska inte stirra i mörkret för mörkret stirrar tillbaka efter ett tag.

Snälla tranan, i välmening, ta det lugnt! Backa lite, låt GK höra av sig och låt henne få längta lite efter dig med! Akta så du inte kväver henne....

Det är fina gester med tulpaner och påskägg, men det kanske blir lite mycket i bland? Hon uppskattar dig säkerligen utan allt detta! Jag själv tycker det är jättejobbigt att få saker, det kanske är skrämmande för henne också?

Med tanke på att allt gick för fort fram sist, så gör inte om samma misstag! Låt henne vara sjuk i fred, låt henne höra av sig till dig! Tänk att ni ringer varannan gång? När du har ringt ett samtal, avvakta tills hon ringer dig nästa. Låt henne få visa hur mycket kontakt hon vill ha. När du landat i det kommer det kännas mycket bättre,för då slipper du kanske känslan av att du ger och ger, och får inte samma tillbaka? Det blir bara en ond cirkel!

Jag är VÄLDIGT lättkvävd! Jag måste få växa in, saaaakta men säkert. Träffar jag någon som håller lite avstånd i början så står jag ut, och ju mer vi lär känna varandra, desto mer vill jag höras och umgås. Men skulle någon ringa dagligen, flera gånger, då skulle jag backa. Och skulle jag börja få massa presenter så skulle jag få panik, dåligt samvete, och det skulle bara bli jobbigt. Och påhälsning utan att ha bett om det,speciellt vid sjukdom , då hade jag faktist tackat för mig! Det blir JÄTTEJOBBIGT för oss som inte är så! Och det handlar inte om att vi är mer eller mindre intresserade, utan vi behöver bara lite space och ”lite mer luft”


Så, andas, backa, vänta tills hon hör av sig, och sitt lugnt i båten så ska du se att det blir bra. Hon vet att du tycker om henne, du behöver inte överbevisa det. Och uppenbarligen tycker hon om dig med, så låt henne ta detta i hennes takt!

När hon ringer, berätta hur glad du blir av att höra hennes röst, oavsett om det gått 2 timmar eller 2 dygn. Försök tänka lite varannan gång som sagt, då ser du tillslut vad som är lagomt för henne!

Och nej, det är inte lätt att ändra sig, men tänk att det är minst lika svårt för henne att hålla jämna steg med dig.

Det kanske låter hårt, men jag vill bara att det ska bli bra för er.

 

[ekra]

Återinstallerade tinder. Swipade 1h hittade kanske tre som fick åka höger. En matchade nyss. Tycker jag känner igen honom från tidigare som då uttalat ute efter något oseriöst. Men han ser trevlig ut. Ska dra och handla nu. Och har han inte ångrat sig och avmatchat så kanske jag skriver nåt när jag kommer tillbaka.

 

[Fibusen]

Och jag är förvirrad... Pirrig... Och ja, jag vet inte!

 

[Tranan]

Det var det, inget mer dejtande med GK, det funkade inte första gången, kommer inte funka nu heller, ska försöka vara vän istället.

 

[Red_Chili]

Och jag är förvirrad... Pirrig... Och ja, jag vet inte!

Berätta mer

 

[ekra]

Återinstallerade tinder. Swipade 1h hittade kanske tre som fick åka höger. En matchade nyss. Tycker jag känner igen honom från tidigare som då uttalat ute efter något oseriöst. Men han ser trevlig ut. Ska dra och handla nu. Och har han inte ångrat sig och avmatchat så kanske jag skriver nåt när jag kommer tillbaka.

Äh. Jag orkar inte försöka med någon främling just idag. Kanske en annan dag. Det känns som en enorm uppförsbacke att hitta någon att dela livet med. Eller ens dela säng med. Det tar emot. Jag har försökt sova en stund. Men tårarna rinner, jag är väl mest trött kanske. Jag blir så påverkad av hela situationen i samhället till råga på allt. Fler och fler tilltag görs för att distansera folk från varandra. Nu sitter skyddsväggar i plast framför kassorna på min lokalbutik, och även mellan banden där man tar sina varor. Varannan kassa är stängd med avspärrningstejp och stora gula skyltar talar om att man inte skall handla tillsammans utan en och en. Markeringar i golvet visar hur stort avstånd man ska ha i kön. Och så vidare.

De ensamma blir än mer ensamma.

Nu har jag lyckligtvis vänner och jag har iallafall haft två sociala dagar denna veckan IRL och lite video- och telefonsamtal. Men jag vill ha nån i min vardag som tycker att jag är viktigast just nu, jag hoppas varje år att det ska vara året då jag hittar och vågar släppa in kärleken. Och det går ju framåt. Och jag gör framsteg. Men jag är alltid rädd att det ska bli ännu ett år med minimal fysisk kontakt och kärlek annat än från familj och vänner. Och det är tufft. Särskilt nu.

Men det känns säkert bättre imorgon. Och jag vet att jag är på en helt annat plats mentalt nu när jag ”haft” och delvis fortfarande har Kapet i mitt liv.

Det hjälper också att ventilera lite här.

 

[Tranan]

Äh. Jag orkar inte försöka med någon främling just idag. Kanske en annan dag. Det känns som en enorm uppförsbacke att hitta någon att dela livet med. Eller ens dela säng med. Det tar emot. Jag har försökt sova en stund. Men tårarna rinner, jag är väl mest trött kanske. Jag blir så påverkad av hela situationen i samhället till råga på allt. Fler och fler tilltag görs för att distansera folk från varandra. Nu sitter skyddsväggar i plast framför kassorna på min lokalbutik, och även mellan banden där man tar sina varor. Varannan kassa är stängd med avspärrningstejp och stora gula skyltar talar om att man inte skall handla tillsammans utan en och en. Markeringar i golvet visar hur stort avstånd man ska ha i kön. Och så vidare.

De ensamma blir än mer ensamma.

Nu har jag lyckligtvis vänner och jag har iallafall haft två sociala dagar denna veckan IRL och lite video- och telefonsamtal. Men jag vill ha nån i min vardag som tycker att jag är viktigast just nu, jag hoppas varje år att det ska vara året då jag hittar och vågar släppa in kärleken. Och det går ju framåt. Och jag gör framsteg. Men jag är alltid rädd att det ska bli ännu ett år med minimal fysisk kontakt och kärlek annat än från familj och vänner. Och det är tufft. Särskilt nu.

Men det känns säkert bättre imorgon. Och jag vet att jag är på en helt annat plats mentalt nu när jag ”haft” och delvis fortfarande har Kapet i mitt liv.

Det hjälper också att ventilera lite här.

De ensamma blir än mer ensamma. dagens sanning och tidens anda.

 

[Elektronen]

De ensamma blir än mer ensamma. dagens sanning och tidens anda.

Ja så är det verkligen.
Utåt uppfattas det ju ofta som något positivt att vara självständig och klara sig själv (vilket det ju såklart är I vissa avseenden).
Men jag tror ju att man blir ensammare när man alltid ska klara sig själv. Jag skjuter nog mig själv i foten där många gånger.

 

[Elektronen]

Skulle träffat danskillen I helgen men jag kände mig lite småsjuk i fredags, bättre nu igen men man vet ju aldrig.
Nu ska man ju inte åka med SL om det inte är absolut nödvändigt, så får väl se hur mycket vi kommer ses framöver, är väl sådär 1,5 mil mellan oss fast båda bor i Stockholm.

Programmeraren hörde av sig (danskillen är faktiskt också programmerare, jag har absolut inte en grej för "nördar" ).
Vi skrev lite igår men har ju inte setts på typ 2 månader, inte sen jag och danskillen börjat ses iaf. Tänkte först skriva att jag träffar någon som jag tror det kan bli seriöst med, men han var tydligen hemma och var sjuk, möjligtvis corona.
Förstod att han inte mådde så bra så kände inte riktigt att jag ville berätta att jag träffar en annan. Han frågade heller inte om vi ska ses, utan kändes mer som vill ha kontakt med en annan människa.

Jag har inte varit i en sån här situation innan, men kände mig lite oärlig mot båda . Hur hanterar man det på ett snyggt sätt?

 

[tott]

Raderat. Inaktuell kommentar

 

[Modest]

Bara mina reflektioner kring det ni skriver @ekra @Tranan och @Elektronen

Icke självvald ensamhet är ju såklart varken härligt eller bra för hälsan. Men om man känner sig ensam i sin vardag så tror jag verkligen att man ska jobba på det, dvs sina sociala relationer och att hitta nya sammanhang, än att i första hand leta efter det i en partner. Jag tror det bäddar för att man lättare går in och håller kvar i relationer som inte fungerar. Att dejta (och framför allt leva!) utan att känna sig ensam tror jag är en stor framgångsfaktor för välbefinnandet.

 

[Fibusen]

Berätta mer

Åhh, jag vill!!! Men jag ska avvakta lite och se hur fasiken jag ska göra med allt! Jag har inte nämnt något att jag kanske känner som jag gör till personen i fråga eftersom det kom som en chock för mig också, och skulle jag berätta det så vet jag inte hur det skulle tas... OM jag nu ens känner så?! Det är minst sagt komplicerat. Eller ja, nu är det inte komplicerat, men det kan kanske bli. Jag vet inte själv nånting just nu, och det måste jag reda ut först!

Men jag lovar att berätta mer när min hjärna och hjärta har fått landa och bena ut vad fasiken det är som händer!

 

[Tranan]

Ja så är det verkligen.
Utåt uppfattas det ju ofta som något positivt att vara självständig och klara sig själv (vilket det ju såklart är I vissa avseenden).
Men jag tror ju att man blir ensammare när man alltid ska klara sig själv. Jag skjuter nog mig själv i foten där många gånger.

Jag är så trött på att alla tror att jag är så kompetent, stark och reser mig upp efter alla nederlag.
Man kallar sig själv för att man är ensam.

 

[ekra]

Bara mina reflektioner kring det ni skriver @ekra @Tranan och @Elektronen

Icke självvald ensamhet är ju såklart varken härligt eller bra för hälsan. Men om man känner sig ensam i sin vardag så tror jag verkligen att man ska jobba på det, dvs sina sociala relationer och att hitta nya sammanhang, än att i första hand leta efter det i en partner. Jag tror det bäddar för att man lättare går in och håller kvar i relationer som inte fungerar. Att dejta (och framför allt leva!) utan att känna sig ensam tror jag är en stor framgångsfaktor för välbefinnandet.

Absolut. Jag har blivit betydligt mindre ensam de senaste åren och jag jobbar på att vårda och fördjupa de vänskapsrelationer jag har, att vara öppen och dela hur jag mår istället för att hålla inne allt.

Jag har fortfarande inte ett starkt socialt nätverk (där jag bor, men jag jobbar på det). Men nu har jag inte varit på jobbet på en månad (hemmakontor) och flera av mina vanliga sociala vardagsaktiviteter är stängda pga Corona. En del väljer också att isolera sig med sina partners/familjer, vilket gör att jag inte träffar dem.

Och vad jag känner nu att jag skulle behöva är fysisk närhet vilket jag inte får på samma sätt från vänner. Nån som håller om mig när det är tufft och framförallt att dela vardagen med.

En fördel med Pandemi-skiten är att jag blev medveten om att jag behövde sparka mer liv i vänskapsrelationer utanför jobbet. Jag är normalt på en stor väldigt social arbetsplats och får fyllt mycket av mitt sociala behov där, och umgås inte jättemycket med vänner på fritiden. Känner ofta att det är skönt att vara för mig själv under helgen efter en intensiv jobbvecka.

Men att vara så mycket själv som jag varit nu är inte bra!

 

[ekra]

Jag är så trött på att alla tror att jag är så kompetent, stark och reser mig upp efter alla nederlag.
Man kallar sig själv för att man är ensam.

Ja man är ju ”stark” för att man inte har något annat val.

 

[tott]

Jag är så trött på att alla tror att jag är så kompetent, stark och reser mig upp efter alla nederlag.
Man kallar sig själv för att man är ensam.

Strunta i att bry dig om vad andra tror och tycker, men vad har du för alternativ till att resa dig upp? Vad har vilken människa som helst för alternativ?

 

[pepp]

Herregud vad jag vill ha en manskropp att skeda med, och hångla. Saknar att hångla!