Avslutade precis rtt samtal med Läraren där vi sagt hejdå och då sa han även ”puss” .. jag la på
Säger ni det i telefon?
Känns inte som min grej
Det stressar mig väldigt mycket. Skit att jag inte ens får plats med en större i min sovalkov.Det är såklart individuellt men efter att ha setts två gånger kändes det lite mycket
Avslutade precis rtt samtal med Läraren där vi sagt hejdå och då sa han även ”puss” .. jag la på
Säger ni det i telefon?
Känns inte som min grej
Känner att jag upprepar mig löjligt mycket här men helgen var fucking amazing. Checkat av ännu fler hemska saker som bara flutit på bra.
En sak jag tycker är väldigt stressande även som ensam på stan men betydligt mer med andra är när man ska välja ställe att fika/äta/gå in på. Samma känsla som när man ska bestämma vad man ska äta/laga för mat (speciellt i en mataffär). Jag får verkligen panik i min hjärna och jag är inte ens kräsen. Jag vill bara att någon ska bestämma något så man vet, jag säger ja till allt.
Han hade en plan men vi fastnade för länge i botaniska trädgården så stället hade stängt, vi vandrade förbi pinchos för att kolla om de hade take away till en annan gång och sedan löste det sig ändå kvickt. Jag blev faktiskt bara lite stressad men jag var modig och sa det och sa också att jag ville äta mat istället för att fika. I normala fall lyckas jag aldrig klämma ur mig varken eller, jag är fan hopplös med mat i sociala sammanhang
Någon som känner igen sig? Därför jag älskar att umgås med kollegan @Bison dejtade, jag vet att han alltid löser allt sådant så jag blir aldrig stressad när han är med. Han frågar ju alltid och han kan på sin höjd ge mig ett val men svarar jag inte så väljer han bara och så blir det bra.
Men fan alltså vad jag är för gammal för att dela 90 säng för att sova
Jag äter i princip bara hemma. Det blir enklast så.
I vintras sa en kompis pappa att det inte är konstigt att jag är pinn-smal med den dieten jag har och att om han skulle köra på samma så skulle han ju inte behöva någon fysisk aktivitet alls
) och var iväg på tävling hela dagarna utan min mamma fick de max i mig en kexchoklad på vägen hem de första åren. Jag drack inte ens något. Haha, jösses. Fattar inte hur jag som normalt sett har så lätt för att svimma klarde av att visa alla de där ponnyerna i stekande sol dag ut o dag in. Men visst, inte mådde jag bra på kvällen näe jag kom hem Numera är jag den som har världens fikakorg med mackor och dricka med mig när jag groomar. Oftast avslutar jag med "Hej så länge" till någon jag har mer kontakt med. Jag gillar inte vi hörs heller. Men så gillar jag ju inte att prata i telefon.Ingen aning. Och jag är faktiskt inte smal som en pinne heller...Varför ska det ens kommenteras?!
När jag var ung (eh, även efter ponnytiden
Men jag tror att det kanske hör ihop med något "måste man så måste man". Typ "alternativet är värre så det är bara att bita ihop" 
Så det känns som bättre möjligheter att lära känna någon ordentligt innan de blir för närgångna för snabbt. Funderar på att ge det en månad iallafall. Man har ju inte så mycket att förlora.Har säkert frågat förut men glömt. Upplever ni det värt pengarna med betal-Tinder? Är relativt överens med mig själv att jag vill ut och dejta. Nu är det ju lätt som en plätt att få folk att hålla avstånd i början också.
Upplevde du någon skillnad i vilka du fick upp? Det påstås ju att det skall bli det.
Det var som sagt bara funktionen att kunna dölja sig från flödet jag ville ha.Lite osäker, men läste nånstans att man ser fler ”populära” personer som många svajpat höger.Nej, upplevde ingen skillnad. På vilket sätt ska "utbudet" skilja sig?
Tror Plus, det billigare av de två iaf.
Lite roligt tidsfördriv om inte annat, han är rätt kul att skriva med.Jag hade det en månad för ca 1 år sen.Har säkert frågat förut men glömt. Upplever ni det värt pengarna med betal-Tinder? Är relativt överens med mig själv att jag vill ut och dejta. Nu är det ju lätt som en plätt att få folk att hålla avstånd i början också.
Mitt tips är att hångla /ligga (förutsatt självklart att det känns bra för båda). Då kommer ofta pirret för mig.Har glömt att uppdatera hur dejten med dressyrtjejen gick i fredags....! Det var trevligt, hon stannade i hela 4 timmar, och såg lite snopen (stavning?) ut när jag inte ville kramas adjö... (pga social distansering regler)
Nu har hon åkt hem till där hon bor för tiden, som är typ 3 timmar härifrån, men har inviterat mig att komma på besök där. Hon är riktigt söt och vi kommer bra överens, men jag känner inte direkt något pirr hittils. Så vet inte helt hur jag ska göra vidare..... Ge det någon chans till, eller inte?
Har en till promenad-dejt planerat i påsken, med en kille som är så totalt annorlunda än mig att vi båda är benägna att hoppast på att det ska bli "opposites attracts"....
