Dejtingtråden nr 28

[cirkus]

Det verkar helt omöjligt att lyckas prata känslor med Kapet ordentligt! Kanske vill jag inte prata om det heller eftersom jag redan öppnat mig så väldigt mycket mer än han gjort och jag nog har svaren själv.

Vi hade väldigt roligt på resan, och allt var enkelt. Nattetid låg vi ihopflätade eller hand i hand. Så kommer morgonen med lite gos och så är det typ noll intimitet under dagen, om vi inte ligger och vilar, då är det så nära som möjligt som gäller.

Jag gjorde lite försiktiga närmanden på dagarna, men fick inte tillräcklig respons för att våga mer.

Jag vet inte om det är jag som skapat distansen, jag tror inte det. Det är kanske bara inte ”rätt”. Jag upplever att han tycker om mig och gillar att vara nära, men inte går all in. Och jag känner väl lite samma sak. Det har varit för osäkert för länge. Han planerar dock diverse saker han gärna vill ha med mig på som jag gärna vill vara med på så det är ju inte omöjligt att vi fortsätter som vi gör ett tag till, och antingen blir vi bara vänner, eller så blir det mer.

Men jag behöver mer bekräftelse än jag får, och vill ju gärna känna mig utvald och prioriterad. Jag känner att jag gett mycket av mig själv, men inte får tillbaka riktigt vad jag behöver.

Jag är som han - jag föredrar att inte hålla på och bekräfta hela tiden - det funkar inte för mig och har inget att göra med hur mycket jag gillar människan. Så ni är nog olika i den frågan helt enkelt.

 

[ekra]

Jag är som han - jag föredrar att inte hålla på och bekräfta hela tiden - det funkar inte för mig och har inget att göra med hur mycket jag gillar människan. Så ni är nog olika i den frågan helt enkelt.

Med bekräftelse menar jag inte att han nödvändigtvis ”måste” säga något, utan också att jag blir osäker om han drar sig undan lite när jag vill vara nära. Men man kan ju ha olikt behov av närhet. Det hade också hjälpt mig om han också tog mer initiativ till att ses.

 

[cirkus]

Med bekräftelse menar jag inte att han nödvändigtvis ”måste” säga något, utan också att jag blir osäker om han drar sig undan lite när jag vill vara nära. Men man kan ju ha olikt behov av närhet. Det hade också hjälpt mig om han också tog mer initiativ till att ses.

Om man har olika behov av närhet är det skitsvårt. Jag hade haft svårt om någon ville vara nära mig ofta och mycket, jag känner mig trängd då även om den inte alls menar så. Då blir det svårare för mig att ta något initiativ alls

 

[Milosari]

En av nackdelarna med att dejta en förälder är att barn är små sladdertackor. Nu vet kollegans ex, föräldrar och farföräldrar att han har pussat på mig...

 

[the_connemara]

Med bekräftelse menar jag inte att han nödvändigtvis ”måste” säga något, utan också att jag blir osäker om han drar sig undan lite när jag vill vara nära. Men man kan ju ha olikt behov av närhet. Det hade också hjälpt mig om han också tog mer initiativ till att ses.

Och det gick inte att prata med honom om detta? Är svårt nog med olika behov och att inte kunna prata om det gör det ju megasvårt.

 

[Raderad medlem 94602]

P frågade om han kunde få låna mig en helg. Jag frågade till vad men si det var en överraskning. Jag fick titta ut en passande helg och han lovade att jag skulle vara tillbaka i bra skick till jobbet nästa dag.
Jag har ingen aning alls vad han har i kikaren men ska få veta det när jag fyller i början av April. Dock hade jag ingen bra helg över förens i Maj.

 

[Bison]

Det verkar helt omöjligt att lyckas prata känslor med Kapet ordentligt! Kanske vill jag inte prata om det heller eftersom jag redan öppnat mig så väldigt mycket mer än han gjort och jag nog har svaren själv.

Vi hade väldigt roligt på resan, och allt var enkelt. Nattetid låg vi ihopflätade eller hand i hand. Så kommer morgonen med lite gos och så är det typ noll intimitet under dagen, om vi inte ligger och vilar, då är det så nära som möjligt som gäller.

Jag gjorde lite försiktiga närmanden på dagarna, men fick inte tillräcklig respons för att våga mer.

Jag vet inte om det är jag som skapat distansen, jag tror inte det. Det är kanske bara inte ”rätt”. Jag upplever att han tycker om mig och gillar att vara nära, men inte går all in. Och jag känner väl lite samma sak. Det har varit för osäkert för länge. Han planerar dock diverse saker han gärna vill ha med mig på som jag gärna vill vara med på så det är ju inte omöjligt att vi fortsätter som vi gör ett tag till, och antingen blir vi bara vänner, eller så blir det mer.

Men jag behöver mer bekräftelse än jag får, och vill ju gärna känna mig utvald och prioriterad. Jag känner att jag gett mycket av mig själv, men inte får tillbaka riktigt vad jag behöver.

Prata om det, det är det enda rätta.
Han kanske inte är så bekräftande eller så är han inte så intresserad av mer.
Ta upp det med honom, fråga hur han ser på er, närhet och bekräftelse.

Jag är bekräftande, både verbalt och fysiskt och vill ha samma från min partner. Sen behöver vi inte vara ihopslingrade, det räcker med en lätt beröring, ett ögonkast med den där speciella blicken osv.

 

[ekra]

Prata om det, det är det enda rätta.
Han kanske inte är så bekräftande eller så är han inte så intresserad av mer.
Ta upp det med honom, fråga hur han ser på er, närhet och bekräftelse.

Jag är bekräftande, både verbalt och fysiskt och vill ha samma från min partner. Sen behöver vi inte vara ihopslingrade, det räcker med en lätt beröring, ett ögonkast med den där speciella blicken osv.

Ja jag förstår att det enda vettiga är att vi pratar. Men det är svårt för mig att ta upp det naturligt utan att det blir en ”grej” av det och jag vet inte riktigt hur jag ska komma in på ämnet utan att det blir väldigt obekvämt. Jag hade hoppats på att vi skulle ha lyckats med något djupare samtal om oss när vi var iväg tillsammans. Men jag fick det aldrig ur mig.

Han tog också initiativ till närhet, det var inte så att jag behövde övertala eller överfalla honom, men det känns lite märkligt för mig att han tydligt vill vara jättenära när vi tex sover eller just vaknat. Han flätar gärna ihop oss och drar mig till sig för att maximera mysigheten och jag hör på hans hjärta och andning att han tycker att det är trevligt. Han tar definitivt initiativ där och uppskattar att ha mig nära men dagtid är det inte alls självklart med närhet, och att han inte vill kyssas/pussas (eller iallafall inte gör det varken nattetid eller dagtid) tolkar jag som en gräns för var närheten går. (Och mina tidigare erfarenheter säger att upptagna män gör så ibland för att hålla en distans). Men det kan ju lika gärna bero på att han inte gillar det. (Eller har herpes )

Nej vi måste ju prata om detta förr eller senare.

 

[Mumfie]

Tappade visst den här tråden när den förra blev full.

Här går saker bara.. Långsamt. Vi har båda fullt upp i skolan och hinner inte prata så mycket som vi brukar, vilket jag hatar. Distansen känns så himla lång när man inte hinner med att prata ordentligt, och för att känna mig helt trygg och säker i relationen behöver jag mer. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite snart.

Hade tänkt åka dit i maj när vi har en veckas uppehåll på föreläsningar men har nu fått kursscheman och det är fullproppat med grupparbeten och pm-skrivanden, så det blir nog inget. Det innebär att vi inte kommer kunna se förräns i augusti! 8 månader kommer då ha gått sen vi sågs sist. Det suger så jäkla hårt, men vad ska man göra. Om jag fortfarande jobbade hade jag bara kunnat ta ledigt och dra men som student är man ju aldrig ledig, suck.

Och paketet jag skickade i januari inför alla hjärtans dag har inte kommit fram än, trots att jag pröjsade för express frakt som skulle vara framme inom 4-6 arbetsdagar. Så allting går verkligen skitbra här

 

[Migo]

Tappade visst den här tråden när den förra blev full.

Här går saker bara.. Långsamt. Vi har båda fullt upp i skolan och hinner inte prata så mycket som vi brukar, vilket jag hatar. Distansen känns så himla lång när man inte hinner med att prata ordentligt, och för att känna mig helt trygg och säker i relationen behöver jag mer. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite snart.

Hade tänkt åka dit i maj när vi har en veckas uppehåll på föreläsningar men har nu fått kursscheman och det är fullproppat med grupparbeten och pm-skrivanden, så det blir nog inget. Det innebär att vi inte kommer kunna se förräns i augusti! 8 månader kommer då ha gått sen vi sågs sist. Det suger så jäkla hårt, men vad ska man göra. Om jag fortfarande jobbade hade jag bara kunnat ta ledigt och dra men som student är man ju aldrig ledig, suck.

Och paketet jag skickade i januari inför alla hjärtans dag har inte kommit fram än, trots att jag pröjsade för express frakt som skulle vara framme inom 4-6 arbetsdagar. Så allting går verkligen skitbra här

Jag vet hur det känns. Det suger! Pepp härifrån...

 

[the_connemara]

Ja jag förstår att det enda vettiga är att vi pratar. Men det är svårt för mig att ta upp det naturligt utan att det blir en ”grej” av det och jag vet inte riktigt hur jag ska komma in på ämnet utan att det blir väldigt obekvämt. Jag hade hoppats på att vi skulle ha lyckats med något djupare samtal om oss när vi var iväg tillsammans. Men jag fick det aldrig ur mig.

Han tog också initiativ till närhet, det var inte så att jag behövde övertala eller överfalla honom, men det känns lite märkligt för mig att han tydligt vill vara jättenära när vi tex sover eller just vaknat. Han flätar gärna ihop oss och drar mig till sig för att maximera mysigheten och jag hör på hans hjärta och andning att han tycker att det är trevligt. Han tar definitivt initiativ där och uppskattar att ha mig nära men dagtid är det inte alls självklart med närhet, och att han inte vill kyssas/pussas (eller iallafall inte gör det varken nattetid eller dagtid) tolkar jag som en gräns för var närheten går. (Och mina tidigare erfarenheter säger att upptagna män gör så ibland för att hålla en distans). Men det kan ju lika gärna bero på att han inte gillar det. (Eller har herpes )

Nej vi måste ju prata om detta förr eller senare.

Inte senare, det är verkligen dags! Och övning ger faktiskt färdighet, @Bison har jagat mig mycket och det blir faktiskt lättare och lättare. För mig känns det nu dessutom lätt att ge den andra det spacet som jag behövde men ofta inte fick tidigare. Och då blir det ännu lättare i fall den andra inte har lika lätt för att kommunicera.

Kan det hjälpa om du tar upp det på ett vis där du är tydlig med att du tyckte det var mysigt och undrar om han tyckte det samma? Istället för att direkt ifrågasätta varför han inte vill ditt eller datt? För oavsett om du säger något eller inte så känner du ju vad du känner, det är ju bara ett faktum. För mig blir det mindre läskigt att vara mer öppen om jag tänker så.

 

[ekra]

Inte senare, det är verkligen dags! Och övning ger faktiskt färdighet, @Bison har jagat mig mycket och det blir faktiskt lättare och lättare. För mig känns det nu dessutom lätt att ge den andra det spacet som jag behövde men ofta inte fick tidigare. Och då blir det ännu lättare i fall den andra inte har lika lätt för att kommunicera.

Kan det hjälpa om du tar upp det på ett vis där du är tydlig med att du tyckte det var mysigt och undrar om han tyckte det samma? Istället för att direkt ifrågasätta varför han inte vill ditt eller datt? För oavsett om du säger något eller inte så känner du ju vad du känner, det är ju bara ett faktum. För mig blir det mindre läskigt att vara mer öppen om jag tänker så.

Ja jag behöver ju prata med honom om hur landet egentligen ligger. Det gav ju så himla bra utfall de gångerna jag tog mod till mig ordentligt i höstas.

Jag känner nu att jag själv är farligt nära att bara friendzona mig själv. Eller kanske redan har gjort det eftersom jag blev jätteosäker efter ett snack vi hade förra gången vi sågs. Efter det har jag inte vågat ta fullt så mycket initiativ jag skulle vilja, och då blir det ju inte enkelt för honom heller.

Han kan ju eventuellt också känna som jag att det känns lite konstigt att vi inte myser mer och uppfattar MIG som avvaktande.

Jag tror ju att förälskelsen vaknar ordentligt igen om den får chansen att växa med mindre osäkerhet som stör.

Jag vill verkligen inte att det ska bli någon ställa till svars- ton utan jag vill bara prata lite mer om hur vi skall förhålla oss till varandra, och hur mycket närhet han är bekväm med att ha, och vill ha av mig.

 

[Modest]

Ja jag behöver ju prata med honom om hur landet egentligen ligger. Det gav ju så himla bra utfall de gångerna jag tog mod till mig ordentligt i höstas.

Min fetning.

Men har det verkligen det? Det verkar i alla fall inte vara särskilt beständigt, du har ju skrivit nästintill samma inlägg några gånger nu.

 

[Milosari]

Ja jag behöver ju prata med honom om hur landet egentligen ligger. Det gav ju så himla bra utfall de gångerna jag tog mod till mig ordentligt i höstas.

Jag känner nu att jag själv är farligt nära att bara friendzona mig själv. Eller kanske redan har gjort det eftersom jag blev jätteosäker efter ett snack vi hade förra gången vi sågs. Efter det har jag inte vågat ta fullt så mycket initiativ jag skulle vilja, och då blir det ju inte enkelt för honom heller.

Han kan ju eventuellt också känna som jag att det känns lite konstigt att vi inte myser mer och uppfattar MIG som avvaktande.

Jag tror ju att förälskelsen vaknar ordentligt igen om den får chansen att växa med mindre osäkerhet som stör.

Jag vill verkligen inte att det ska bli någon ställa till svars- ton utan jag vill bara prata lite mer om hur vi skall förhålla oss till varandra, och hur mycket närhet han är bekväm med att ha, och vill ha av mig.

Äh säg rakt ut att du är osäker på vad han känner. Utan dömande ton eller så. "Du, jag vill veta lite var du står så jag vet hur jag ska förhålla mig. Jag gillar dig, men är osäker på vad du känner och vad du vill". Något sådant.

 

[ekra]

Min fetning.

Men har det verkligen det? Det verkar i alla fall inte vara särskilt beständigt, du har ju skrivit nästintill samma inlägg några gånger nu.

Ja det var väldigt skönt att våga säga vad jag tänkte och få reda ut var vi stod (då) och resulterade ju i att vi sågs kort efter och hade det väldigt bra! Även om det de senaste gångerna vi setts varit lite mixade signaler som gör mig osäker. Men jag har ju inte så många relationer bakom mig att jämföra med hur det ”borde” vara.

Vi har haft väldigt mysigt och roligt nu också, och jag HAR fått en massa närhet och uppskattning på olika vis! Vi har väldigt trevligt ihop och aldrig ”jobbig tystnad” eller sura miner. Men jag blir lite förvirrad framförallt av kontrasten att det är väldigt nära och härligt bitvis och bitvis nästan ingen fysisk kontakt. (Men det kan ju som sagt bara vara så enkelt att han inte alltid vill vara så fysisk).

Och så bekymrar det mig en smula att vi inte ses så ofta, men det kan hända att det ändras. Vi pratade om flera andra saker vi skulle vilja göra ihop framöver, och han har en hel del framtidsplaner som innefattar mig. Så en del av detta är kanske mina egna osäkerheter och hjärnspöken som jag behöver jobba med.

 

[Modest]

Ja det var väldigt skönt att våga säga vad jag tänkte och få reda ut var vi stod (då) och resulterade ju i att vi sågs kort efter och hade det väldigt bra! Även om det de senaste gångerna vi setts varit lite mixade signaler som gör mig osäker. Men jag har ju inte så många relationer bakom mig att jämföra med hur det ”borde” vara.

Vi har haft väldigt mysigt och roligt nu också, och jag HAR fått en massa närhet och uppskattning på olika vis! Vi har väldigt trevligt ihop och aldrig ”jobbig tystnad” eller sura miner. Men jag blir lite förvirrad framförallt av kontrasten att det är väldigt nära och härligt bitvis och bitvis nästan ingen fysisk kontakt. (Men det kan ju som sagt bara vara så enkelt att han inte alltid vill vara så fysisk).

Och så bekymrar det mig en smula att vi inte ses så ofta, men det kan hända att det ändras. Vi pratade om flera andra saker vi skulle vilja göra ihop framöver, och han har en hel del framtidsplaner som innefattar mig. Så en del av detta är kanske mina egna osäkerheter och hjärnspöken som jag behöver jobba med.

Nej, vet du vad. Jag säger verkligen detta i all välmening.
Du behöver inte "jobba" på dina hjärnspöken och osäkerheter. Du behöver hitta någon som matchar dig bättre. Jättejobbigt och jättetråkigt men jag tror verkligen det. Det är inte sunt att du förändrar dig själv för att matcha de villkor han sätter upp för relationen.

 

[Elektronen]

Med bekräftelse menar jag inte att han nödvändigtvis ”måste” säga något, utan också att jag blir osäker om han drar sig undan lite när jag vill vara nära. Men man kan ju ha olikt behov av närhet. Det hade också hjälpt mig om han också tog mer initiativ till att ses.

Det var en grej jag och min exsambo bråkade mycket om. Hans närhetsbehov var mycket större än mitt och jag kunde känna mig totalt kvävd efter 10 kramen för dagen.
Det kan säkert fungera om man är väldigt olika men för oss gjorde det inte det. Han kände sig oälskad och jag kände mig dålig för att jag inte kunde ge honom den bekräftelse han behövde.

Men i början brukar det ju gå av bara farten att man är nära och men vill ses. I början behöver man ju mer bekräftelse såklart!
För mig och min exsambo var det ju något som vi märkte efter 2 år.

 

[ekra]

Nej, vet du vad. Jag säger verkligen detta i all välmening.
Du behöver inte "jobba" på dina hjärnspöken och osäkerheter. Du behöver hitta någon som matchar dig bättre. Jättejobbigt och jättetråkigt men jag tror verkligen det. Det är inte sunt att du förändrar dig själv för att matcha de villkor han sätter upp för relationen.

Kanske har du rätt. Men den förändringen jag vill ha till i mig själv handlar mest om att jag vill våga tro på att någon verkligen tycker om mig och vill vara med mig och sluta leta tecken på att de inte vill det när det trots allt finns mycket som visar motsatsen.

Jag vill nog inte släppa taget riktigt än eftersom han är den första på väldigt många år som jag känner mig såpass trygg med fysisk närhet med. Och som det på det stora hela känns så enkelt och roligt med.

Jag är lite orolig att jag själv sänder ut en del signaler som får honom att bli lite mer försiktig. Min kropp blir lite rädd ibland när någon tar på den och det märks nog. Jag uppfattar honom som lyhörd på den fronten. Just det skulle jag vilja prata med honom om. För mig är det ett känsligt kapitel som inte alls är lätt att ta upp eftersom det nog mestadels är kopplat till övergrepp, och det är väldigt svårt att våga dela med sig av.

 

[the_connemara]

Kanske har du rätt. Men den förändringen jag vill ha till i mig själv handlar mest om att jag vill våga tro på att någon verkligen tycker om mig och vill vara med mig och sluta leta tecken på att de inte vill det när det trots allt finns mycket som visar motsatsen.

Jag vill nog inte släppa taget riktigt än eftersom han är den första på väldigt många år som jag känner mig såpass trygg med fysisk närhet med. Och som det på det stora hela känns så enkelt och roligt med.

Jag är lite orolig att jag själv sänder ut en del signaler som får honom att bli lite mer försiktig. Min kropp blir lite rädd ibland när någon tar på den och det märks nog. Jag uppfattar honom som lyhörd på den fronten. Just det skulle jag vilja prata med honom om. För mig är det ett känsligt kapitel som inte alls är lätt att ta upp eftersom det nog mestadels är kopplat till övergrepp, och det är väldigt svårt att våga dela med sig av.

Känner igen mig jättemycket men har inga bra råd riktigt att dela här.

 

[Bison]

@ekra förstår att det kan vara svårt men du behöver inte göra någon stor grej av det. Bara fråga hur han känner och tänker om närhet. Berätta att du tycker om honom men blir lite osäker. Inget anklagande och du behöver inte berätta din livs historia
Att kunna prata med varandra är trots allt grunden i alla relationer.
Gå runt och fundera och vara osäker mår ingen bra av.
Lycka till!