Dejtingtråden del 38

[mysboll]

Jag lyckades få en rejäl muskelbristning i vaden i onsdags.. har typ hoppat runt och även haft feber(?)
Så jag kände när fredagen närmade sig att jag mådde rätt kasst och ville flytta fram att träffa M.
Han fråga både onsdag och torsdag om ja kunde ses iom skadan på fredagen och jag sa att jag skulle återkomma. På fredagen så skrev jag att jag inte orkar tyvärr.
Han skrev då igen att han gärna ses o hoppas jag vill det med? Jag sa att jag vill men jag måste få må bra liksom.
Han fråga när vi kan ses och jag sa att ja kanske kan återkomma när jag är frisk?
Dagen efter (lördag) var de ganska tyst tills kvällen då han undra hur det var och skrev IGEN att han vill ses o hoppas jag vill de
Där o då kände jag väl lite att det stod mig upp i halsen av ”när ska vi ses” och han har även aldrig haft nått eget förslag eller ens förslag på vad vi kan göra… så jag skrev att jag känner mig stressad av att han frågar hela tiden och börjar känna att jag inte vill ses.

Fick ett meddelande att han mått jättedåligt förra året pga separation (han verkar inte flyttat isär förens nyligen) och att jag nu var de första roliga han haft på länge och jag har fått honom o må bra.
Och även de blev lite mycket (borde jag ta de som en komplimang?) och jag bara får knappt luft liksom?
Vi har setts en gång o messat mycket men han känner mig ju inte?

Han känns inte så lyhörd.

 

[cambodia]

@Nepenthe Jag hade också känt att det blev lite too much!
Ni har setts en gång lixom, nej… jag hade dragit öronen åt mig.

 

[Modest]

Jag lyckades få en rejäl muskelbristning i vaden i onsdags.. har typ hoppat runt och även haft feber(?)
Så jag kände när fredagen närmade sig att jag mådde rätt kasst och ville flytta fram att träffa M.
Han fråga både onsdag och torsdag om ja kunde ses iom skadan på fredagen och jag sa att jag skulle återkomma. På fredagen så skrev jag att jag inte orkar tyvärr.
Han skrev då igen att han gärna ses o hoppas jag vill det med? Jag sa att jag vill men jag måste få må bra liksom.
Han fråga när vi kan ses och jag sa att ja kanske kan återkomma när jag är frisk?
Dagen efter (lördag) var de ganska tyst tills kvällen då han undra hur det var och skrev IGEN att han vill ses o hoppas jag vill de
Där o då kände jag väl lite att det stod mig upp i halsen av ”när ska vi ses” och han har även aldrig haft nått eget förslag eller ens förslag på vad vi kan göra… så jag skrev att jag känner mig stressad av att han frågar hela tiden och börjar känna att jag inte vill ses.

Fick ett meddelande att han mått jättedåligt förra året pga separation (han verkar inte flyttat isär förens nyligen) och att jag nu var de första roliga han haft på länge och jag har fått honom o må bra.
Och även de blev lite mycket (borde jag ta de som en komplimang?) och jag bara får knappt luft liksom?
Vi har setts en gång o messat mycket men han känner mig ju inte?

 

[lingonben]

Jag lyckades få en rejäl muskelbristning i vaden i onsdags.. har typ hoppat runt och även haft feber(?)
Så jag kände när fredagen närmade sig att jag mådde rätt kasst och ville flytta fram att träffa M.
Han fråga både onsdag och torsdag om ja kunde ses iom skadan på fredagen och jag sa att jag skulle återkomma. På fredagen så skrev jag att jag inte orkar tyvärr.
Han skrev då igen att han gärna ses o hoppas jag vill det med? Jag sa att jag vill men jag måste få må bra liksom.
Han fråga när vi kan ses och jag sa att ja kanske kan återkomma när jag är frisk?
Dagen efter (lördag) var de ganska tyst tills kvällen då han undra hur det var och skrev IGEN att han vill ses o hoppas jag vill de
Där o då kände jag väl lite att det stod mig upp i halsen av ”när ska vi ses” och han har även aldrig haft nått eget förslag eller ens förslag på vad vi kan göra… så jag skrev att jag känner mig stressad av att han frågar hela tiden och börjar känna att jag inte vill ses.

Fick ett meddelande att han mått jättedåligt förra året pga separation (han verkar inte flyttat isär förens nyligen) och att jag nu var de första roliga han haft på länge och jag har fått honom o må bra.
Och även de blev lite mycket (borde jag ta de som en komplimang?) och jag bara får knappt luft liksom?
Vi har setts en gång o messat mycket men han känner mig ju inte?

Jag hade känt mig rätt trängd i den situationen. Chillax dude, typ. Hade det varit nån jag träffade hade jag satt en mental varningsflagg av två anledningar. Dels för att han kanske stressar in i något alldeles för fort och har målat upp en drömbild av sin dejt istället för att lära känna den riktiga personen - som du skrev känner han ju inte dig. Dels som @mysboll skrev, han känns ju inte direkt lyhörd! Men vem vet, han kanske är en jättefin snubbe egentligen? Varningsflagg hade han dock fått.

Dock är det vad du tycker om situationen som är det viktiga. Känner du att du vill gömma dig tycker jag du ska lyssna på din magkänsla, det ska ju vara kul att dejta

 

[karamelldrottningen]

Jag lyckades få en rejäl muskelbristning i vaden i onsdags.. har typ hoppat runt och även haft feber(?)
Så jag kände när fredagen närmade sig att jag mådde rätt kasst och ville flytta fram att träffa M.
Han fråga både onsdag och torsdag om ja kunde ses iom skadan på fredagen och jag sa att jag skulle återkomma. På fredagen så skrev jag att jag inte orkar tyvärr.
Han skrev då igen att han gärna ses o hoppas jag vill det med? Jag sa att jag vill men jag måste få må bra liksom.
Han fråga när vi kan ses och jag sa att ja kanske kan återkomma när jag är frisk?
Dagen efter (lördag) var de ganska tyst tills kvällen då han undra hur det var och skrev IGEN att han vill ses o hoppas jag vill de
Där o då kände jag väl lite att det stod mig upp i halsen av ”när ska vi ses” och han har även aldrig haft nått eget förslag eller ens förslag på vad vi kan göra… så jag skrev att jag känner mig stressad av att han frågar hela tiden och börjar känna att jag inte vill ses.

Fick ett meddelande att han mått jättedåligt förra året pga separation (han verkar inte flyttat isär förens nyligen) och att jag nu var de första roliga han haft på länge och jag har fått honom o må bra.
Och även de blev lite mycket (borde jag ta de som en komplimang?) och jag bara får knappt luft liksom?
Vi har setts en gång o messat mycket men han känner mig ju inte?

 

[Nepenthe]

Jag hade känt mig rätt trängd i den situationen. Chillax dude, typ. Hade det varit nån jag träffade hade jag satt en mental varningsflagg av två anledningar. Dels för att han kanske stressar in i något alldeles för fort och har målat upp en drömbild av sin dejt istället för att lära känna den riktiga personen - som du skrev känner han ju inte dig. Dels som @mysboll skrev, han känns ju inte direkt lyhörd! Men vem vet, han kanske är en jättefin snubbe egentligen? Varningsflagg hade han dock fått.

Dock är det vad du tycker om situationen som är det viktiga. Känner du att du vill gömma dig tycker jag du ska lyssna på din magkänsla, det ska ju vara kul att dejta

Det är det där med att gå på min känsla som jag har svårt för.
Är inprogramerad o får nån röst som säger ”men va gulligt, uppskatta det och va glad han tycker om dig” typ.
Men efter att ha sovit på de känns de ändå rätt att säga stop där.

Och han är säkert jättebra och kan va de för nån annan

 

[lingonben]

Det är det där med att gå på min känsla som jag har svårt för.
Är inprogramerad o får nån röst som säger ”men va gulligt, uppskatta det och va glad han tycker om dig” typ.
Men efter att ha sovit på de känns de ändå rätt att säga stop där.

Och han är säkert jättebra och kan va de för nån annan

Jotack, den rösten har jag också hört inom mig ett antal gånger! Den är ingen bra rådgivare direkt.

Bra att du har landat i vad du vill så kan du leta efter nån som känns rätt för dig, och han kan hitta nån som tycker han känns helrätt.

 

[karamelldrottningen]

Det är det där med att gå på min känsla som jag har svårt för.
Är inprogramerad o får nån röst som säger ”men va gulligt, uppskatta det och va glad han tycker om dig” typ.
Men efter att ha sovit på de känns de ändå rätt att säga stop där.

Och han är säkert jättebra och kan va de för nån annan

Oavsett är han tjatig. Som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig. Eller en papegoja som lärt sig några fraser.
Frågar varje dag när ni ska ses och om du vill. Utan att komma med ett konkret förslag?
Inte speciellt gulligt.

 

[Nepenthe]

Oavsett är han tjatig. Som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig. Eller en papegoja som lärt sig några fraser.
Frågar varje dag när ni ska ses och om du vill. Utan att komma med ett konkret förslag?
Inte speciellt gulligt.

Ja det blir lite mycket om de inte kan gå en eller tre dagar utan att fråga samma sak igen. Sen vet en ju aldrig när en blir frisk och då borde en kunna chilla lite

 

[MidnightSoul]

Jag lyckades få en rejäl muskelbristning i vaden i onsdags.. har typ hoppat runt och även haft feber(?)
Så jag kände när fredagen närmade sig att jag mådde rätt kasst och ville flytta fram att träffa M.
Han fråga både onsdag och torsdag om ja kunde ses iom skadan på fredagen och jag sa att jag skulle återkomma. På fredagen så skrev jag att jag inte orkar tyvärr.
Han skrev då igen att han gärna ses o hoppas jag vill det med? Jag sa att jag vill men jag måste få må bra liksom.
Han fråga när vi kan ses och jag sa att ja kanske kan återkomma när jag är frisk?
Dagen efter (lördag) var de ganska tyst tills kvällen då han undra hur det var och skrev IGEN att han vill ses o hoppas jag vill de
Där o då kände jag väl lite att det stod mig upp i halsen av ”när ska vi ses” och han har även aldrig haft nått eget förslag eller ens förslag på vad vi kan göra… så jag skrev att jag känner mig stressad av att han frågar hela tiden och börjar känna att jag inte vill ses.

Fick ett meddelande att han mått jättedåligt förra året pga separation (han verkar inte flyttat isär förens nyligen) och att jag nu var de första roliga han haft på länge och jag har fått honom o må bra.
Och även de blev lite mycket (borde jag ta de som en komplimang?) och jag bara får knappt luft liksom?
Vi har setts en gång o messat mycket men han känner mig ju inte?

Det fettade känns för mig som att han försöker lägga över sitt må bra på dig. Man behöver kunna må bra i sig själv inte lägga över det på andra.

Tjatandet hade fått mig att dra åt mig öronen.