Jag läste miljövetenskap i 5 år i Lund där jag nu bor igen, i en stadsdel där resultatet av årets val ser ut såhär. Men nej. Vissa saker är inte ämnat att ske.Då hade jag gissat att det skulle krylla av vegetarianer.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag läste miljövetenskap i 5 år i Lund där jag nu bor igen, i en stadsdel där resultatet av årets val ser ut såhär. Men nej. Vissa saker är inte ämnat att ske.Då hade jag gissat att det skulle krylla av vegetarianer.
Har funderat en del på det där. Nuvarande partner och jag lever ganska olika liv, han bor i stan, jag på landet. Han gillar att umgås med vänner på nåt café, jag hänger mest i stallet. Däremot gillar vi båda aktiviteter med adrenalinkickar och gör gärna sådant tillsammans tex på semestern. Då och då blir det också en ridtur ihop eller en fika på stan. Visst kanske våra olika livsstilar kan bli ett problem om vi skulle vilja bo ihop (vilket inte är en självklarhet, särboskapet är guld) men än så länge tycker jag att det funkar bra. Vi hittar sätt att umgås ihop som båda gillar men har också väldigt mycket tid var för sig (det svåraste för mig är nästan att vi båda jobbar oregelbundna arbetstider och ses ibland ganska sällan).Hur viktigt tycker ni det är med liknande intressen/livsstil hos en dejt/potentiell partner ?
Jag och mitt ex hade liknande livsstil och intressen (friluftsintresse osv) utan att vi för delen satt ihop och gjorde allt tillsammans.
Har dejtat en nu i några månader, stockholmare (jag bor i Stockholm men är från en mindre stad), vår livsstil och intressen är ganska olika har vi insett. Jag börjar bli tveksam att det fungerar i längden.
Jag blev ju dissad av en söt kille för att jag inte var en friluftsmänniska. Du kan ta honom med.
Jag tycker typ varannan profil på tinder säger att de är naturmänniskor och vill ha en aktiv tjej.
Så tänker jag också, men det är ofta lite oklart vad som är vad av livsstil å ena sidan och intressen å den andra.
Jag dejtade en kille ett tag när jag bodde i Italien, som till slut fick en diss bla på grund av detta. Han störde sig på att jag tappade hår på golvetHund är helt klart en livsstil, den vill jag dela. Vill inte att en ev partner ska se hunden som ett besvärligt bihang.
Alltså, typ varje gång jag skriver med killar är det jag som tar initiativet att fråga om vi ska ses (förutom de där som skriver dirr typ "Hej, ses o ligga ikv? asså), så nu med de senaste jag skriver med tänkte jag att jag avvaktar o ser om det kommer, men nä, inte än...
Vill de bara ha brevvänner, eller? Har ni liknande erfarenheter?
Hon jag träffade igår hintade förut om att hon inte hade någon att gå med på julmarknaden, och då frågade jag om hon ville ha sällskap av mig..Alltså, typ varje gång jag skriver med killar är det jag som tar initiativet att fråga om vi ska ses (förutom de där som skriver dirr typ "Hej, ses o ligga ikv? asså), så nu med de senaste jag skriver med tänkte jag att jag avvaktar o ser om det kommer, men nä, inte än...
Vill de bara ha brevvänner, eller? Har ni liknande erfarenheter?
Här skulle jag egentligen vilja svara att jag inte tycker att det spelar så stor roll. Men efter hand blir jag mer och mer varse att det faktiskt spelar roll för mig.Hur viktigt tycker ni det är med liknande intressen/livsstil hos en dejt/potentiell partner ?
Det är i regel ett säkert kort att bli dissad - att fråga om man ska ses. Så det passar man sig för och väntar på att det efterfrågas.Alltså, typ varje gång jag skriver med killar är det jag som tar initiativet att fråga om vi ska ses (förutom de där som skriver dirr typ "Hej, ses o ligga ikv? asså), så nu med de senaste jag skriver med tänkte jag att jag avvaktar o ser om det kommer, men nä, inte än...
Vill de bara ha brevvänner, eller? Har ni liknande erfarenheter?
Hur viktigt tycker ni det är med liknande intressen/livsstil hos en dejt/potentiell partner ?
Jag och mitt ex hade liknande livsstil och intressen (friluftsintresse osv) utan att vi för delen satt ihop och gjorde allt tillsammans.
Har dejtat en nu i några månader, stockholmare (jag bor i Stockholm men är från en mindre stad), vår livsstil och intressen är ganska olika har vi insett. Jag börjar bli tveksam att det fungerar i längden.
Bor dom i närheten ?
Till 95% är det jag som får föreslå om att ses.
Hon jag träffade igår hintade förut om att hon inte hade någon att gå med på julmarknaden, och då frågade jag om hon ville ha sällskap av mig..
Jag kan vara lite avvaktande med att själv fråga om personen vill ses i början för att jag inte vill stressa henne, eller att hon ska känna press.
Vi har snackat i princip dagligen i 4 veckor och måååånga timmar i telefon och ändå hade vi massa saker att prata om på första dejten ändå. Men visst, en del vill ses fort för att se hur man är IRL så fort som möjligt.
Det är i regel ett säkert kort att bli dissad - att fråga om man ska ses. Så det passar man sig för och väntar på att det efterfrågas.
Då har du svaret. Tio mil är väl inte så farligt. Men ändå tillräckligt långt för att man inte ska vilja fara i onödan. Blir ju 20 mil tur och retur.Nja, tio mil bort ca, så det spelar ju in. Blir ju lite en fråga om tid och pengar med.
Okej!
Det var någon ståuppare som gjorde en grej av det och sa typ att om det var sant så skulle skogen vara raggningsstället snarare än krogen.
Jag tror att de tror att det är en bra grej att framstå som naturmänniska och aktiva.
Jag tycker att det är lite jobbigt med millimeterrättvisa. Utan tänker att man möts där det passar, och den som har rest blir bjuden på mat typ. Sånt brukar jämna ut sig i det långa loppet.Då har du svaret. Tio mil är väl inte så farligt. Men ändå tillräckligt långt för att man inte ska vilja fara i onödan. Blir ju 20 mil tur och retur.
Jag har många gånger föreslagit att mötas halvvägs. Då får man reda på hur pass intresserade dom egentligen är av att ses. Jag tycker båda kan offra lika mkt tid och pengar.
För mig framstår det som den mest rimliga ingången att man vid behov delar utrymmet i hemmet genom att var och en undviker att breda ut sig och sitt alltför mycket, snarare än genom att man drar upp gränser för sin "tolerans" med den andra. Det är otrevligt med en relation som bygger på att parterna sätter gränser för varandra. Bättre att bara själv tänka lite på hur man uppför sig och hur mycket plats man tar.Jag tycker nog det viktigaste när det gäller fritidssysselsättningar är att man har förståelse för den andres intressen. Det är viktigare med samsyn på grundläggande värderingar faktiskt.
Om man delar hushåll får båda givetvis kompromissa om man har utrymmeskrävande intressen men det säger ju sig självt.
Jag tycker också det är roligt att vara tillsammans, men att det skulle vara just partnern är inte lika viktigt. Du tycker inte att hon är utbytbar vid aktiviteter? Alltså är det viktigt att just hon är den som delar upplevelsen med dig?Här skulle jag egentligen vilja svara att jag inte tycker att det spelar så stor roll. Men efter hand blir jag mer och mer varse att det faktiskt spelar roll för mig.
Nuvarande partner och jag delar få eller inga intressen/hobbies. Men jag märker att jag saknar att dela sådana bitar, att göra roliga saker tillsammans och inte bara själv. I tidigare förhållande delade jag och dåvarande partner flera stora fritidsintressen, och för mig var det stort mervärde att dela de upplevelserna.
Jag tycker det har fungerat bra. Då får vi båda upptäcka lite nya platser också ...Jag tycker att det är lite jobbigt med millimeterrättvisa. Utan tänker att man möts där det passar, och den som har rest blir bjuden på mat typ. Sånt brukar jämna ut sig i det långa loppet.