Dejtingtråden del 21

[Milosari]

Absolut! Väldigt mycket av könsrollsskiten är ju koncentrerat kring hemmet.

Ja steget att åka hem till någon annan och städa, tvätta och diska mot att han byter däck ibland hade nog varit lite längre...

 

[Elektronen]

Jag tycker nog det viktigaste när det gäller fritidssysselsättningar är att man har förståelse för den andres intressen. Det är viktigare med samsyn på grundläggande värderingar faktiskt.

Om man delar hushåll får båda givetvis kompromissa om man har utrymmeskrävande intressen men det säger ju sig självt.

Jag håller med om att grundläggande värderingar är viktigare. Jag behöver inte tycka lika om allt, men skulle nog ha väldigt svårt att ha något långvarigt med någon som har politiska åsikter väldigt långt ifrån mina eller som har noll miljötänk. Det skulle skära sig för mycket. Men sånt märks ju oftast ganska snabbt .
Det här med intressen är det lättare att "låtsas" vara lite mera intresserad än en kanske är i början.

 

[Masqueradee]

Ska kanske träffa en Tinder-matchning på lördag. Det var månader sedan nu! Vi bor i olika städer men reser mycket till varandras hemorter så det kan nog bli bra det här (annars är mitt resande det som satt käppar i hjulen för mig). Jag ska ut med massa kompisar till ett ställe han inte varit på ganska länge, så jag kommer befinna mig på en ”säker plats”, vilket känns skönt!

 

[durachiny]

Fast om jag tänker att någon "bara" är ute efter att vara vän, då blir jag inte intresserad av mer än så. Det är för mig inga problem alls att tex ta första initiativet till en dejt eller att kolla av hur mycket en dejt vill, men lär jag känna någon i ett icke-dejtingsammanhang och blir vän med den, då missar jag lätt om den senare upptäcker att den vill mer.

Så den andra personen måste vara intresserad av dig som mer än vän för att du ska kunna bli intresserad av den?

 

[Red_Chili]

Så den andra personen måste vara intresserad av dig som mer än vän för att du ska kunna bli intresserad av den?

Kanske?

 

[durachiny]

Kanske?

Ja jag vet inte jag tycker bara det verkar märkligt om ens egna intresse skulle vara beroende av den andres

 

[athena_arabians]

För mig framstår det som den mest rimliga ingången att man vid behov delar utrymmet i hemmet genom att var och en undviker att breda ut sig och sitt alltför mycket, snarare än genom att man drar upp gränser för sin "tolerans" med den andra. Det är otrevligt med en relation som bygger på att parterna sätter gränser för varandra. Bättre att bara själv tänka lite på hur man uppför sig och hur mycket plats man tar.

Absolut, det var min mening även om jag kanske inte uttryckte det tydligt. Nu är ju jag som sagt särbo men vi är noga med att vi ska ha utrymme hos varandra och då inte i form av en millimeterdragning utan det helt enkelt finns plats för båda i båda hemmen.

 

[Snubbelfot]

Intressant, men ni tycker ändå att det fungerar ? I mitt fall har vi båda reagerat på att vi har ganska olika intressen och att det finns risk att en alltid ska få "offra sig" och följa med på något den inte är så sugen på .
För min del kan jag ju bli att känna att är det saker som kostar pengar kan det ju skära sig en del.

Det funkar bra såtillvida att ingen av oss tvingar med den andre - eller ”offrar sig” - på något den inte vill. Det är jag som till skillnad från min partner har några specifika intressen och hobbies som jag gärna utövar, och jag har litet grann förlikat mig med att, numera, göra dem utan partnern.

 

[Snubbelfot]

Du tycker inte att hon är utbytbar vid aktiviteter? Alltså är det viktigt att just hon är den som delar upplevelsen med dig?

Ja, det är litet av poängen - jag har upplevt en stärkt samhörighet och tyckt om att dela de upplevelserna med den person som står mig närmast. På liknande sätt som många tycker om att äta middag med just sin partner, sova med den, resa med den... så har jag tyckt om att t ex runda av veckan tillsammans i stallet eller ridhuset en fredagkväll, rida ut ihop en helgdag, eller göra någon av ett par andra stora gemensamma intressen ihop. Jag har aldrig haft behovet att ha mina hobbies som något slags fristad från partnern, vilket jag uppfattar kan vara rätt vanligt annars.

 

[Return_to_the_moon]

Påväg hem från diskobowling date med spanjoren. Båda totalsög.
Bästa sättet att inviga veckan .

Han va verkligen supertrevlig och söt. Hände dock inget mellan oss. Kändes mest som bra kompisar, men det känns grymt det med.

Ska ses igen och laga mat. (han säger att han helst äter veg ). Han ska laga tortilla och jag nåt annat. Ser fram emot det.

 

[zarmino]

Ja jag vet inte jag tycker bara det verkar märkligt om ens egna intresse skulle vara beroende av den andres

Fast jag tycker det är ganska naturligt. De män jag träffat och blivit vänner med har jag liksom inte sett som något annat förrän de uttryckt ett intresse av att vilja mer, och då har jag fått börja tänka i nya banor.

 

[durachiny]

Fast jag tycker det är ganska naturligt. De män jag träffat och blivit vänner med har jag liksom inte sett som något annat förrän de uttryckt ett intresse av att vilja mer, och då har jag fått börja tänka i nya banor.

Varför skulle det vara naturligt? Någon måste ju alltid bli/vara intresserad först

 

[durachiny]

Betänk även vad effekten blir rent praktiskt av att "jag vet inte om jag är intresserad av dig innan du har visat ett intresse för mig".

 

[Fazeem]

Jaha, då var gårdagens dejt över! Vi sågs först hemma hos honom, han lagade vegansk lasagne medans jag satt och drack vin Sen drog vi iväg till musikhjälpen, och sen efter det åkte vi tillbaka till honom och såg på film. Och hux flux var klockan halv 1 och sista bussen hade gått Så jag frågade helt sonika om jag skulle gå hem eller om jag fick sova över, och han sa att jag jättegärna fick sova över. Sagt och gjort, och det var jättemysigt Bara ligga och pussas och kramas hela natten. Sen att jag är brutalt trött idag är en annan femma, men det var det värt

I helgen ska vi iaf ses igen och plantera lökar på hans kolonilott. Det ser jag fram emot!

 

[strawberrysylt]

Åh vad härligt @Fazeem !

...

Jag skrev just o frågade om hp-killen ville försöka ses någon dag.

Sen den där som bor på samma ort fortsätter jag prata med, vill prata lite mer först, men där borde det ju gå lättare att få till en träff sen om båda vill .

Pratar med 2 på Badoo också, de bor dock också en bit bort, får se om det blir något av det.

 

[cirkus]

Intressant, men ni tycker ändå att det fungerar ? I mitt fall har vi båda reagerat på att vi har ganska olika intressen och att det finns risk att en alltid ska få "offra sig" och följa med på något den inte är så sugen på .
För min del kan jag ju bli att känna att är det saker som kostar pengar kan det ju skära sig en del.

Jag och min sambo har både gemensamma intressen och egna intressen. Att någon gång hänga med honom på hans grejer eller att han hänger med mig på mitt ser nog ingen av oss som att offra sig. När jag tänker efter så har jag nog ett intresse som är mer "tillgängligt" än vad hans är. Det funkar ju att följa med på olika hästevenemang och fölvaka och sånt, men det har inte blivit att jag har varit med honom när han dyker (förutom när vi tillsammans varit i varma länder och jag har snorklat, men det är ju inte riktigt samma sak). Hans tennis eller hockey skulle jag aldrig hänga med på - gud så trist, han skulle aldrig hänga med mig på en vanlig ridning heller (utom när jag just hade haft min stroke, då hängde han med och hjälpte mig).

 

[vilse]

Åh, no! Hjälp mig nu allvetande buke!

Jag som inte skulle ha någon pojkvän, utan bara ut på äventyr kom bara till 'äventyr 2'. Och nu tror jag att där börjar dyka upp känslor...

Hur berättar man sånt? Berättar man det ens? (jag vill ABSOLUT inte kalla det kär ännu - men trots allt ett större intresse än bara ett äventyr)
Ingen aning om hur han känner. Ibland får jag känslan av att han kanske har samma 'intresse', andra gånger är jag övertygad om att han bara ser det som ett äventyr.

Vad bör jag göra?

 

[SaraXX]

Åh, no! Hjälp mig nu allvetande buke!

Jag som inte skulle ha någon pojkvän, utan bara ut på äventyr kom bara till 'äventyr 2'. Och nu tror jag att där börjar dyka upp känslor...

Hur berättar man sånt? Berättar man det ens? (jag vill ABSOLUT inte kalla det kär ännu - men trots allt ett större intresse än bara ett äventyr)
Ingen aning om hur han känner. Ibland får jag känslan av att han kanske har samma 'intresse', andra gånger är jag övertygad om att han bara ser det som ett äventyr.

Vad bör jag göra?

Fortsätt umgås och njut?

 

[Petruska]

Ja, det är litet av poängen - jag har upplevt en stärkt samhörighet och tyckt om att dela de upplevelserna med den person som står mig närmast. På liknande sätt som många tycker om att äta middag med just sin partner, sova med den, resa med den... så har jag tyckt om att t ex runda av veckan tillsammans i stallet eller ridhuset en fredagkväll, rida ut ihop en helgdag, eller göra någon av ett par andra stora gemensamma intressen ihop. Jag har aldrig haft behovet att ha mina hobbies som något slags fristad från partnern, vilket jag uppfattar kan vara rätt vanligt annars.

Just hästintresset är ju så pass könssegregerat, att kvinnor inte riktigt kan hoppas på att hitta en man som rider. Jag ser nog, för min del, tiden i stallet i första hand som att jag hänger med min häst. Jag har knappt behov av månniskor då. Men stallet är absolut inte en "fristad" från partner. Den känslan hade jag ogillat och tolkat problematiserande.

 

[vilse]

Fortsätt umgås och njut?

Ja.. Hade det bara varit så lätt....

Sorry, missade det viktigaste inatt när jag skrev tydligen

Han träffar en annan tjej till... Hade han bara varit ett äventyr hade jag inte brytt mig ett dugg, men inser att sista veckan har det växt fram en rejält olustig känsla kring detta.
Därav att jag insett att där är något mer intresse än att bara vara ett äventyr, normalt sätt är det alltid någon annan som berättar för mig om att jag nog har mer känslor för någon än vad jag tror