Dejtingtråden del 21

[mandalaki]

Och då har jag suttit hela kvällen och förklarat att jag har en ganska stor personlig bubbla, och när jag påminner honom om det efter pussen blir han arg för ”du måste sätta en tydlig gräns och inte ändra den, hur ska jag kunna veta?!” Ja... kommentaren om att hans skämt blev obehagliga räckte tydligen inte...

Ja, hur ska han kunna veta

 

[Granen]

Har någon testat Vissla?

Ja, ganska buggig app. Åtminstone för någon månad sen när den var ny. Utbudet verkar vara rätt tunnt där om man jämför med t.ex. Tinder dessutom...

 

[Singoalla]

Sitter med en kompis på en bar, han drar "skämt" hela kvällen om att han vill ligga med mig ("men jag har rena lakan hemma") och när jag säger att jag inte längre vill sova över hos honom pga dessa skämt flippar han totalt, blir arg för att han är en trasig människa och måste få skämta om saker med sin kompis och mitt upp i allt i hopa, trots att jag berättat om mina erfarenheter av snubbar som tar sig friheter på min kropp så säger han "jag måste bara göra en sak till som säkert går över din gräns igen" så tar han tag i mitt huvud och pussar mig på munnen. Jag. Orkar. Inte. Längre. Man kan ju fn inte lita på NÅGON.

THE FUCK! Snubbar som inte fattar att de tar sig friheter är ett stort problem nog men de som vet och gör det ändå har fan en reservation nere i helvetet sen.

 

[athena_arabians]

THE FUCK! Snubbar som inte fattar att de tar sig friheter är ett stort problem nog men de som vet och gör det ändå har fan en reservation nere i helvetet sen.

Ja, det är ju f-n tragiskt när man blir överlycklig över en karl som kan ta ett "nej"...

 

[Singoalla]

Hej Dejtingtråden!
Tänkte att jag skulle kasta mig in här efter att ha smygläst länge, för att komma igång och bli mer peppad på att dejta. Efter de senaste inläggen så känns det ju dock som att min ursäkt att det är sån slöseri med värdefull tid rätt befogad... Nu är det nästan exakt två år sen mitt seriösa förhållande tog slut, tinderdejtade lite första året innan jag tröttnade, därefter ett kort förhållande med en kollega som gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Beslutade mig någonstans vid nyår att lägga tiden som jag lagt på killar till att träna och jobba med personlig utveckling istället, men jag vill fortfarande träffa någon att bygga en familj med.

Hur hittar ni motivationen? Hur länge kan man gå och tänka att det "bara ska hända" utan att aktivt dejta? Är typ lika peppad på att nätdejta som jag är på att gå till optikern för att fixa nya glasögon. Samtidigt får jag frågan typ en gång i veckan om jag träffar någon, mest från vänner faktiskt även fast jag ibland påtalat att jag tycker det är lite stressande. Fyller 30 nästa år och det har varit typ pandemi i bröllopsfeber och bäbisalstrande i mitt umgänge de senaste åren. En del av mig vill ha allt det där och en annan del tänker bara fuck this shit, livet är ändå bra mycket enklare som singel.

Då kan jag flika in med lite mer goda historier. Jag var singel 3,5 år och träffade måånga, och faktum är att det var 95% goda upplevelser. Trevliga dejter, trevliga snubbar, bra sex, långvarigt ibland och kortvarigt ibland men sammantaget goda erfarenheter och framför allt förbaskat kul! Så om du skulle bli sugen på att testa - det är inte "all bad"

 

[Singoalla]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

 

[macbeth]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

Skriv ett brev? Jag är skitdålig på att uttrycka mig i ord, så jag har ofta skrivit brev till partners om hur jag känner (även när vi bott ihop). Eller bara en liten lapp/sms, behöver ju inte vara ett långt, utförligt brev...

 

[durachiny]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

Kanska staplar sig lite först men det kommer lösa sig

 

[starcraft]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

Tråkigaste rådet, men prata om det med honom? Att du känner samma, men av någon anledning känns det inte bra/naturligt just nu att säga? Nu är det ju säkert så att det blivit en grej för dig och pressen gör det hela ännu svårare.

 

[Singoalla]

Skriv ett brev? Jag är skitdålig på att uttrycka mig i ord, så jag har ofta skrivit brev till partners om hur jag känner (även när vi bott ihop). Eller bara en liten lapp/sms, behöver ju inte vara ett långt, utförligt brev...

Jag har funderat på det också, kanske om han bara får veta hur jag känner (om än skriftligt) så blir det enklare även muntligt efteråt. Jag ska se om jag lyckas step up, eller som @durachiny säger "just do it", närmsta dagarna. Annars kanske det får bli en annan lösning.

Märkligt hur ord bara kan fastna sådär, jag som är en sån himla babbelmaja annars.

 

[Singoalla]

Tråkigaste rådet, men prata om det med honom? Att du känner samma, men av någon anledning känns det inte bra/naturligt just nu att säga? Nu är det ju säkert så att det blivit en grej för dig och pressen gör det hela ännu svårare.

Jag tror att det är en såndär "första gångs grej", om han bara vet hur jag känner sen så kommer jag säkert säga det tusen gånger om dagen. Men nu blev det en grej av det hela och eftersom jag inte sagt nåt innan så kommer han reagera på det, eller förväntas reagera på det på något vis. Så blev det bara jättepressat helt plötsligt.

 

[machafuko]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

Alltså, jag säger som andra sagt. Just do it. Har han redan sagt det så tror jag inte man alls ska behöva älta hur man säger det för att uppfattas fel, utan att det istället blir jobbigare desto mer man drar ut på det (ja, förutsatt att det faktiskt är så att mn älskar personen).

Du kan ha mig i åtanke och skratta åt mig. Jag råkade(!) säga detta till mitt ex under vårt andra samlag. Kan ju meddela att vi inte alls hade dejtat länge, utan träffats i två dagar och innan dess skypeat i typ 5 månader. Det var alltså INTE läge att säga att man älskar någon, men det kom som jädra ordspya MITT I AKTEN. Jag ville liksom bara försvinna under jorden och aldrig mer behöva se människan i ögonen igen. Tänkte att nu jädra kommer han tro att jag är från vettet, för det hade jag nog tänkt om det vore tvärtom

Det gick bra dock. Han blev konstigt nog jätterörd... Jag skäms fortfarande.

 

[macbeth]

Jag har funderat på det också, kanske om han bara får veta hur jag känner (om än skriftligt) så blir det enklare även muntligt efteråt. Jag ska se om jag lyckas step up, eller som @durachiny säger "just do it", närmsta dagarna. Annars kanske det får bli en annan lösning.

Märkligt hur ord bara kan fastna sådär, jag som är en sån himla babbelmaja annars.

Ja, jag tycker ofta att först få uttrycka mig skriftligt kan bota min tunghäfta och göra det lättare att prata om.

 

[Singoalla]

Alltså, jag säger som andra sagt. Just do it. Har han redan sagt det så tror jag inte man alls ska behöva älta hur man säger det för att uppfattas fel, utan att det istället blir jobbigare desto mer man drar ut på det (ja, förutsatt att det faktiskt är så att mn älskar personen).

Ja, du har rätt, och jag tänker ju precis likadant men ändå tar det tvärstopp när jag får ett läge. Åh, vill inte ens tänka tanken att han också ska ha gått och haft tunghäfta och så får han bara en obekvämt lång puss till svar när han väl tar modet till sig

Du kan ha mig i åtanke och skratta åt mig. Jag råkade(!) säga detta till mitt ex under vårt andra samlag. Kan ju meddela att vi inte alls hade dejtat länge, utan träffats i två dagar och innan dess skypeat i typ 5 månader. Det var alltså INTE läge att säga att man älskar någon, men det kom som jädra ordspya MITT I AKTEN. Jag ville liksom bara försvinna under jorden och aldrig mer behöva se människan i ögonen igen. Tänkte att nu jädra kommer han tro att jag är från vettet, för det hade jag nog tänkt om det vore tvärtom

Det gick bra dock. Han blev konstigt nog jätterörd... Jag skäms fortfarande.

Haha, det verkar ju som att det gick bra för er i alla fall Vilken groda! Men rätt charmigt ändå, då var det ju åtminstone väldigt ärligt.

 

[macbeth]

Du kan ha mig i åtanke och skratta åt mig. Jag råkade(!) säga detta till mitt ex under vårt andra samlag. Kan ju meddela att vi inte alls hade dejtat länge, utan träffats i två dagar och innan dess skypeat i typ 5 månader. Det var alltså INTE läge att säga att man älskar någon, men det kom som jädra ordspya MITT I AKTEN. Jag ville liksom bara försvinna under jorden och aldrig mer behöva se människan i ögonen igen. Tänkte att nu jädra kommer han tro att jag är från vettet, för det hade jag nog tänkt om det vore tvärtom

Det gick bra dock. Han blev konstigt nog jätterörd... Jag skäms fortfarande.

Åh, det där har jag också varit med om, jag lyckades dock bita mig i tungan och hindra mig, men det var nära, mycket nära att det slapp ut.

 

[Bison]

Så tråkigt att vi är många som har oflyt och är opepp just nu

Jag saknar L sjukt mycket och försöker fokusera på det som inte fungerade särskilt bra för att inte falla för frestelsen att skriva till honom.

Ska försöka gå på några dejter och inse att det faktiskt finns andra och förhoppningsvis även någon som passar mig bättre.

 

[machafuko]

Åh, det där har jag också varit med om, jag lyckades dock bita mig i tungan och hindra mig, men det var nära, mycket nära att det slapp ut.

+ @Singoalla Alltså jag menade ju verkligen inte att säga det mitt där och då. Det kom verkligen bara av sig självt. Tänkte inte ens tanken utan munnen bara öppnade sig som om någon helt annan styrde mig. Det var rätt läskigt faktiskt

Tillägg: När jag sagt det så möttes jag av en blick som jag aldrig lär glömma. Har aldrig sett en människa beundra mig så. Det var fint trots kaos.

 

[Singoalla]

+ @Singoalla Alltså jag menade ju verkligen inte att säga det mitt där och då. Det kom verkligen bara av sig självt. Tänkte inte ens tanken utan munnen bara öppnade sig som om någon helt annan styrde mig. Det var rätt läskigt faktiskt

Jo, jag har också varit med om riktiga grodor i mitt liv. Dock bara otrevligheter som hoppat ur och man bara "NEJ NEJ NEJ VEM VARE SOM SA DET DÄÄÄR?"

 

[athena_arabians]

Ja, du har rätt, och jag tänker ju precis likadant men ändå tar det tvärstopp när jag får ett läge. Åh, vill inte ens tänka tanken att han också ska ha gått och haft tunghäfta och så får han bara en obekvämt lång puss till svar när han väl tar modet till sig



Haha, det verkar ju som att det gick bra för er i alla fall Vilken groda! Men rätt charmigt ändå, då var det ju åtminstone väldigt ärligt.

Särbon valde att säga det per telefon första gången när jag var inlagd på lasarettet precis efter vi blivit ihop. Tur för honom att han inte såg mig, jag såg ut som något katten släpat in, ätit och sedan spytt upp

 

[Singoalla]

Särbon valde att säga det per telefon första gången när jag var inlagd på lasarettet precis efter vi blivit ihop. Tur för honom att han inte såg mig, jag såg ut som något katten släpat in, ätit och sedan spytt upp

Det har verkligen en tendens att dyka upp under mer kritiska situationer. I relationen med båda mina ex så sas det första gången mitt i bråk Även med MM har jag märkt att jag har enklare att uttrycka mina känslor för honom när det är lite krisigt, exempelvis när han mötte upp mig på natten efter att jag fått erbjudande om insemination den här sommaren och jag var småfull och känslosam. Eller de gånger jag brutit ihop och gråtit och förklarat att jag inte kan ha ett förhållande, "..men jag känner ju si och så för dig".