Dejtingtråden del 21

[Singoalla]

Särbon valde att säga det per telefon första gången när jag var inlagd på lasarettet precis efter vi blivit ihop. Tur för honom att han inte såg mig, jag såg ut som något katten släpat in, ätit och sedan spytt upp

Vad gjorde du på lasarettet?

 

[athena_arabians]

Vad gjorde du på lasarettet?

Straffades för min egen dumhet Jag hade jobbat dygnet runt sedan mitten av januari med ett galopperande Crohns-skov, all mat rann rakt igenom tillsammans med ganska mycket av mitt blod. Lördagen efter påskhelgen blev jag akut inlagd och fick inte äta, det var bara dropp som gällde. Vi hade blivit tillsammans under påsken.

Jag skrev ut mig följande fredag för att jag skulle jobba

Edit: Han frågade faktiskt om han skulle åka ner men jag tyckte det var bättre att han jobbade... men det var ju gulligt av honom iaf

 

[durachiny]

Jag tror att det är en såndär "första gångs grej", om han bara vet hur jag känner sen så kommer jag säkert säga det tusen gånger om dagen. Men nu blev det en grej av det hela och eftersom jag inte sagt nåt innan så kommer han reagera på det, eller förväntas reagera på det på något vis. Så blev det bara jättepressat helt plötsligt.

Precis så, kommer vara krystat första gången men han kommer förstå vad du menar och uppskatta det ändå och sen kommer det flyta på bättre nästa gång Det är första gången som är "symbolisk" så är lika att just do it

 

[Malibu_Stacy]

Jag tror att det är en såndär "första gångs grej", om han bara vet hur jag känner sen så kommer jag säkert säga det tusen gånger om dagen. Men nu blev det en grej av det hela och eftersom jag inte sagt nåt innan så kommer han reagera på det, eller förväntas reagera på det på något vis. Så blev det bara jättepressat helt plötsligt.

Jag har så jäkla svårt för att säga dom orden första gången. Alltså även fast jag vet att jag känner så och verkligen vill säga det är det som att något tar stopp. För min del tror jag att det har att göra med att ingen i min familj brukade säga så till varandra under min uppväxt. Ytterst sällan idag heller. Hur är det i din familj eller bland dina nära?
Minns att det tog cirka 2-3 månader från det att jag ville säga det tills jag faktiskt fick ur orden i min mun både med min förra partner och min nuvarande. När jag dock sagt orden är det absolut inga problem att säga det igen.
Bara gört! Dessutom, med tanke på att han sannolikt redan sagt så om dig har du ju inget att förlora?

 

[Singoalla]

Jag har så jäkla svårt för att säga dom orden första gången. Alltså även fast jag vet att jag känner så och verkligen vill säga det är det som att något tar stopp. För min del tror jag att det har att göra med att ingen i min familj brukade säga så till varandra under min uppväxt. Ytterst sällan idag heller. Hur är det i din familj eller bland dina nära?
Minns att det tog cirka 2-3 månader från det att jag ville säga det tills jag faktiskt fick ur orden i min mun både med min förra partner och min nuvarande. När jag dock sagt orden är det absolut inga problem att säga det igen.
Bara gört! Dessutom, med tanke på att han sannolikt redan sagt så om dig har du ju inget att förlora?

Skönt att höra att jag inte är ensam! Det är likadant i min familj, vilket är märkligt med tanke på att vi är väldigt nära, ses ofta och visar kärlek på många olika sätt. Men just orden sägs inte särskilt ofta, förutom på storebrors bröllop förra året då jädrar bara regnade det Så typiskt svenskt.

Ja, jag kanske bara måste klämma ur mig det. Hur stappligt det än kan bli. Det lär ju i alla fall inte bli enklare ju längre jag väntar!

 

[Singoalla]

Straffades för min egen dumhet Jag hade jobbat dygnet runt sedan mitten av januari med ett galopperande Crohns-skov, all mat rann rakt igenom tillsammans med ganska mycket av mitt blod. Lördagen efter påskhelgen blev jag akut inlagd och fick inte äta, det var bara dropp som gällde. Vi hade blivit tillsammans under påsken.

Jag skrev ut mig följande fredag för att jag skulle jobba

Edit: Han frågade faktiskt om han skulle åka ner men jag tyckte det var bättre att han jobbade... men det var ju gulligt av honom iaf

Uugh, låter inte alls trevligt! Skönt att du hade bra support i alla fall!

 

[vilse]

För två dagar sen tyckte jag mina fördomar motbevisats, det verkade faktiskt finnas vettiga killar där ute. Igår fick jag flera meddelande, några konstiga, några så jag skrattade så jag grät Det finns verkligen helskumma/knasiga killar där ute, och ibland undrar jag hur de tänker när de skriver...

Eller vad hade ni svarat på detta?

"Du är säkert en jäkla intellektuell miljöpartist....." (detta var det enda han skrev...)

Eller han som frågar vad man söker, sen skickar sitt nr, och sedan avreggar profilen,.....

Eller han som efter 30 minuters pratande/skrivande redan sökt bekräftelse flera gånger "hoppas du kommer gilla mig lika mycket ???"

För att nämna några....

Tur jag är helt ny på detta, så än tycker jag bara det är kul och skrattar åt det. Men jag förstår att folk avreggar sig och tycker det är skit, hålla på såhär månad efter månad

 

[vilse]

Skönt att höra att jag inte är ensam! Det är likadant i min familj, vilket är märkligt med tanke på att vi är väldigt nära, ses ofta och visar kärlek på många olika sätt. Men just orden sägs inte särskilt ofta, förutom på storebrors bröllop förra året då jädrar bara regnade det Så typiskt svenskt.

Ja, jag kanske bara måste klämma ur mig det. Hur stappligt det än kan bli. Det lär ju i alla fall inte bli enklare ju längre jag väntar!

Sup dig full till helgen så brukar det bli lättare att säga det

Annars, om det är ord du har svårt att säga alltid så prata med honom om det. Vet du att det är lättare bara du sagt det en gång röstar jag nog på ett glas vin på fredag så att värsta spärren släpper

 

[starcraft]

Såg ett TED-talk på ämnet dating som kändes vettigt.
https://www.ted.com/talks/christina...g_and_find_your_person_on_dating_apps/up-next
Jag gillar hennes utsorteringsmetod och idén med 0th date, blir lite mer prestigelöst så.

 

[Sagohöst]

Hörrni jag behöver pepp, tar mig friheten att skriva här trots att vi inte längre dejtar För en dryg vecka sen stod jag och klädde på mig på morgonen och MM som redan var på väg ut genom dörren kom för att sno en puss innan han går. "Jag älskar dig" tror jag att han säger och jag vänder mig om för att ge honom en puss, iklädd typ enbart klocka och strumpor Sen låser det sig helt och jag blev osäker, sa han verkligen så? Vilket leder till att han får en obekvämt lång puss och sen enbart tystnad. Pratade med en vän om detta samma dag som skrattade och undrade hur jag skulle rädda upp det här, och jag sa att jag får väl säga till honom att jag älskar honom också ikväll så förstår han väl att jag bara blev lite tagen på sängen under morgonen.

Det var som sagt över en vecka sen nu, och varje gång jag försöker så fastnar orden i halsen Jag vet inte varför, det är ju så jag känner. Men jag blir nervös och blir rädd att det ska komma ut helt fel. Jag blir helt torr i munnen av någon anledning, och ju längre tiden går nu ju mer press känner jag för jag blir orolig över att han ska tro att det uteblivna svaret var medvetet.

Tips? Råd? Pepp? What to do?

Jag är mest fascinerad över att ni har flyttat ihop utan att ha sagt de orden till varandra innan? För mig skulle det vara otänkbart att flytta ihop med någon jag inte är på ”jag-älskar-dig-stadiet” med. Men alla är ju olika

 

[parellikusken]

Imorgon ska jag på dejt med tjejen jag träffar. Tror det blir middag på restaurang, gillar verkligen den typen av klassiska dejter, tycker det är lite romantiskt..
Hur som helst var det ett tag sedan jag träffade henne sist, så ska bli fint att ses igen.

 

[durachiny]

Jag tror på approachen att uppleva och träffa folk.

 

[EmmaBovary]

Alltså, jag säger som andra sagt. Just do it. Har han redan sagt det så tror jag inte man alls ska behöva älta hur man säger det för att uppfattas fel, utan att det istället blir jobbigare desto mer man drar ut på det (ja, förutsatt att det faktiskt är så att mn älskar personen).

Du kan ha mig i åtanke och skratta åt mig. Jag råkade(!) säga detta till mitt ex under vårt andra samlag. Kan ju meddela att vi inte alls hade dejtat länge, utan träffats i två dagar och innan dess skypeat i typ 5 månader. Det var alltså INTE läge att säga att man älskar någon, men det kom som jädra ordspya MITT I AKTEN. Jag ville liksom bara försvinna under jorden och aldrig mer behöva se människan i ögonen igen. Tänkte att nu jädra kommer han tro att jag är från vettet, för det hade jag nog tänkt om det vore tvärtom

Det gick bra dock. Han blev konstigt nog jätterörd... Jag skäms fortfarande.

Haha, kommer att tänka på första gången som jag sa att jag älskade ett ex. Det var på en festival, vi hade sett något band vi gillade och sedan hade vi sex i tältet Det hade varit en så fin dag, tyckte att allt kändes rätt så jag kläckte inte ur mig det, utan valde medvetet tillfället eftersom jag inte räknade med att få höra det tillbaka, men var fine med det. Som väntat fick jag ingen respons, men det blev inte heller dålig stämning. Cut to nästa dag... exet var skitfull och omöjlig på ett ytterst enerverande sätt, tappade bort honom flera gånger och han hängde mest med någon internetkompis, som var några år yngre än honom själv och verkade se upp lite till honom. När vi sedan rundade av natten vid campet så kläcker han ur sig "Ja, igår sa du att du älskade mig när vi knullade, men jag sa inget tillbaka" höll på att dö redan där, med tanke på att vi inte var ensamma och jag visste inte vart jag skulle ta vägen när det följdes upp med: "MED *INTERNETKOMPISENS ANVÄNDARNAMN* SOM VITTNE VILL JAG SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DIG OCKSÅ". Sen försvann han några timmar igen när han skulle borsta tänderna innan läggdags...

 

[Granen]

Sitter med en kompis på en bar, han drar "skämt" hela kvällen om att han vill ligga med mig ("men jag har rena lakan hemma") och när jag säger att jag inte längre vill sova över hos honom pga dessa skämt flippar han totalt, blir arg för att han är en trasig människa och måste få skämta om saker med sin kompis och mitt upp i allt i hopa, trots att jag berättat om mina erfarenheter av snubbar som tar sig friheter på min kropp så säger han "jag måste bara göra en sak till som säkert går över din gräns igen" så tar han tag i mitt huvud och pussar mig på munnen. Jag. Orkar. Inte. Längre. Man kan ju fn inte lita på NÅGON.

Det där med killar som försöker tvångspussas/kyssas på första dejten eller liknande verkar inte vara helt ovanligt. En tjejkompis till mig berättade igår att hon varit på dejt med en kille där han försökte pussa henne på munnen, och hon sa ifrån innan han hann dit med munnen. Sen när han hade följt med henne till bussen och skulle säga hej då så gjorde han en snabb manöver med en puss på munnen precis när bussen kom, utan att hon hann undvika den.

Liksom, hur i hela fridens namn tänker man? Tror man att tjejen i fråga helt plötsligt ska bli sugen på mer bara för att man pussar henne på munnen? Alltid när jag ska pussa/kyssa någon för första gången närmar jag mig munnen lite sådär lagom sakta så att det ska finnas gott om tid för att signalera att det inte är okej, sen är det liksom inget mer med det om hon känner att det är för tidigt eller helt enkelt inte vill.

 

[Mineur]

Har plockat bort några inlägg som berör redan väldigt färdigdiskuterade ämnen. Vänligen använd tråden till att diskutera och bolla dejtingupplevelser, och försök att hålla er ifrån att göra svepande uttalanden om icke-homogena grupper av människor.

/Mod

 

[the_connemara]

Det där med killar som försöker tvångspussas/kyssas på första dejten eller liknande verkar inte vara helt ovanligt. En tjejkompis till mig berättade igår att hon varit på dejt med en kille där han försökte pussa henne på munnen, och hon sa ifrån innan han hann dit med munnen. Sen när han hade följt med henne till bussen och skulle säga hej då så gjorde han en snabb manöver med en puss på munnen precis när bussen kom, utan att hon hann undvika den.

Liksom, hur i hela fridens namn tänker man? Tror man att tjejen i fråga helt plötsligt ska bli sugen på mer bara för att man pussar henne på munnen? Alltid när jag ska pussa/kyssa någon för första gången närmar jag mig munnen lite sådär lagom sakta så att det ska finnas gott om tid för att signalera att det inte är okej, sen är det liksom inget mer med det om hon känner att det är för tidigt eller helt enkelt inte vill.

Precis så gjorde min allra första Tinderdejt! WTF liksom?!

 

[detordnarsig]

Det där med killar som försöker tvångspussas/kyssas på första dejten eller liknande verkar inte vara helt ovanligt. En tjejkompis till mig berättade igår att hon varit på dejt med en kille där han försökte pussa henne på munnen, och hon sa ifrån innan han hann dit med munnen. Sen när han hade följt med henne till bussen och skulle säga hej då så gjorde han en snabb manöver med en puss på munnen precis när bussen kom, utan att hon hann undvika den.

Liksom, hur i hela fridens namn tänker man? Tror man att tjejen i fråga helt plötsligt ska bli sugen på mer bara för att man pussar henne på munnen? Alltid när jag ska pussa/kyssa någon för första gången närmar jag mig munnen lite sådär lagom sakta så att det ska finnas gott om tid för att signalera att det inte är okej, sen är det liksom inget mer med det om hon känner att det är för tidigt eller helt enkelt inte vill.

Kan med skriva under på liknande upplevelser. En kille jag dejtade, var första gången vi träffades med, började krama och pussa på mig när vi väntade på hans tåg skulle komma. Jag hade ingen som helst lust att vara fysisk med denna kille. Vi hade träffats kort innan bion och sedan promenerat till tåget. Helt nyktra alltså och inte pratat så mycket alla egentligen (trots han försökte prata under filmen...) och stod nu vid Malmö central. Killen noterat snabbt min stelhet, frågar om jag känner mig obekväm att vara intim bland folk. Jag svarar ja, samt att vi inte känner varandra så väl heller. Tydligen inget hinder för honom att fortsätta Jag sa snabbt hej då och gick, han fick vänta på tåget själv.

 

[TygerTyger]

Jag har så jäkla svårt för att säga dom orden första gången. Alltså även fast jag vet att jag känner så och verkligen vill säga det är det som att något tar stopp. För min del tror jag att det har att göra med att ingen i min familj brukade säga så till varandra under min uppväxt. Ytterst sällan idag heller. Hur är det i din familj eller bland dina nära?
Minns att det tog cirka 2-3 månader från det att jag ville säga det tills jag faktiskt fick ur orden i min mun både med min förra partner och min nuvarande. När jag dock sagt orden är det absolut inga problem att säga det igen.
Bara gört! Dessutom, med tanke på att han sannolikt redan sagt så om dig har du ju inget att förlora?

Och @Singoalla

Precis så är det i min familj också. Min nätdejt som jag ville behålla hade liknande erfarenheter så det blev inte av att någon sade det förrän jag tyckte att det blev löjligt och pressade fram det när vi var vid bilen för att hämta lite saker mellan vigselceremonin och champagneminglet. Han sa det tillbaka så det var ju tur.

 

[nejlica]

Och @Singoalla

Precis så är det i min familj också. Min nätdejt som jag ville behålla hade liknande erfarenheter så det blev inte av att någon sade det förrän jag tyckte att det blev löjligt och pressade fram det när vi var vid bilen för att hämta lite saker mellan vigselceremonin och champagneminglet. Han sa det tillbaka så det var ju tur.

Måste bara fråga, var det alltså er egen vigselcermoni?

 

[TygerTyger]

Måste bara fråga, var det alltså er egen vigselcermoni?

Jepp! Man behöver inte specificera känslor för att spika framtidsplaner. Tydligen.