Dejtingtråden del 20

[strawberrysylt]

Jag har ganska snäva åldersramar, konstigt nog för tycker jag är ganska öppen som person annars.. men har diskuterat det med kompisar ett flertal ggr. Jag swipar/mailar inte till någon som är mer än ett år yngre än mig. Äldre kan de va kanske 3 år äldre, max. Vet inte riktigt varför egentligen...^^

Och angående att leva sin ålder så bor jag själv i en hyresetta, är timanställd, inga barn... trivs alldeles toppen med mitt liv (...mkt bättre än när jag var sambo). Jag är snart 32.

 

[parellikusken]

Kom o bo i storstader - har ar vi alla 23 tills vi ar 38 minst, fast med mer cash!

Jag tycker jag bor i storstan nu, med tanke på min norrländska uppväxt, men inser att storstan för dig inte är Göteborg.
Men låter fantastiskt iaf! Är dock fortfarande en fattig student/fattig konstnär, så är väl närmare 23 än 38.

 

[Aionee]

Jag har också haft ett väldigt snävt åldersspann, från min ålder och +3 år. Jag gillar också lugn och mogna människor, men jag tycker män som varit betydligt äldre än mig varit like läskiga sådär (generellt så har de haft en attityd som att de vet mer, är mognare än mig osv endast pga åldern, vilket stör mig enormt).

Jag har inte haft ett behov av att göra spannet större heller trots att jag inser hur snävt det faktiskt är. Speciellt när jag insåg att jag aldrig hade matchat med min nuvarande endast pga åldern (fast hade troligtvis inte swipat på han ändå, han är "för bra" för min league (för snygg, väldigt välutbildad för sin ålder och tjänar väldigt mycket) så hade swipat vänster bara pga min egen osäkerhet )

 

[enough]

Känner mig lite snurrig, men allt är nog egentligen helt i sin ordning.
Haft lyxen att få sova ihop med F två nätter i rad och det har varit grymt mysigt. Igår kväll låg jag och kände den där frustrerande men skönt längtande tomheten när jag gick till sängs på egen hand. Det sköna i att veta att han finns där och längtar efter mig lika mycket på sitt håll. Han är så bra och fin.
Och samtidigt, med höstkylan och den framplockade vinterjackan, kommer minnen från årets tidigare dejter, de som drabbade mig rätt hårt, L och Kompis. Jag jämför inte F med dem som personer, men jämför med känslan jag hade. Som var så mycket starkare och intensivare. Och jag kan sukta lite efter det, fastän det är idiotiskt, för det var ju inte så sköna känslor egentligen. Med L var det ljuvligt medan vi hängde, men stressat och ovisst och jobbigt när vi var ifrån varandra och jag inte kände att vi hade den kontakt jag önskade. Med Kompis var det ju egentligen en jättekort historia - han var spännande och känslan var stark och drabbande, visst, men den gjorde mig nervös, tvivlande på mig själv, och helt anpassningsfokuserad. Med F är jag lugn och trygg, både när vi är tillsammans och när vi inte är det. Det är bättre, det är vad jag behöver.

Nu idag har jag jobbat ihop med kollegan som jag sen länge har en crush på, han och jag och några till hade ett lite utmanande projekt som gav mycket teamkänsla, vi rodde i land det fint och hade jätteroligt. Efteråt gick vi och tog en öl. Och jag blev sådär rusig bara av att vara i hans närhet. Jag blir det ibland. Han har sambo och det har aldrig funnits nån chans att det ska bli nåt mellan oss. Det enda som finns är nån liten misstanke om att han också gillar mig, och den går jag så hårt igång på (det enda konkreta jag kan basera det på är att vi satt och touchade armbågar ett tag på en aw för ett halvår sen, i övrigt är det bara nåt i luften, säkert bara inbillning). I alla fall kickade den där drogen in hos mig ikväll, den där effekten jag aldrig kan få av något som är tryggt och säkert, utan bara av sånt här ovisst eller lite förbjudet. Det är störigt att det ska vara så och det irriterar mig lite. Det är ju F jag borde tänka på nu, inte kollegan. Är det verkligen som det ska när jag håller på så här, jag borde ju vara uppslukad och nykär.

Förmodligen har jag lite svårt att ställa om och inte se mig som singel längre. Men när jag velar så här brukar jag tänka "men okej, vill jag lägga ner då?" Det självklara svaret blir "Nej!" och då inser jag hur meningslöst det är att fortsätta velandet när jag redan vet vad jag bestämt mig för just nu. Och så tänker jag på Singoallas story. Den var ju också lite vacklig i början minst sagt och kolla vad bra det blev!

 

[pepp]

Är höstdeprimerad och har inte orkat träffa folk på hela veckan.

Igår kom E förbi dock. Med blommor, nalle () och en veganshake.
Vem är han ens!

Sen såg vi film och sen somnade jag runt 21 i vanlig ordning...

 

[Stefffie]

Jag tycker jag bor i storstan nu, med tanke på min norrländska uppväxt, men inser att storstan för dig inte är Göteborg.
Men låter fantastiskt iaf! Är dock fortfarande en fattig student/fattig konstnär, så är väl närmare 23 än 38.

Äsch, att vara storstadsbo handlar med om en mentalitet - hyr du bostad, umgås i vänskapsgrupper (istället för att mest se vänner på tu man hand), dricker kanske lite mer vin än du borde, samt inte har råd att ”växa upp” pga skenande bostadspriser, så - välkommen, du är en storstadsbo!

 

[Sasse]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

 

[Magiana]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Varför ska du göra något som inte känns rätt för dig? Gör det som känns rätt för Dig och strunta i resten.

 

[Sasse]

Varför ska du göra något som inte känns rätt för dig? Gör det som känns rätt för Dig och strunta i resten.

Jag gör inget som inte känns bra för mig, men undrar ändå hur andra tänker

 

[macbeth]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Jag känner nog ungefär som du, hade inte heller varit bekväm med översovning med/hos någon jag inte ens träffat irl, oavsett hur mycket en pratat/skrivit med varandra innan.
Gör det du är bekväm med, kan dejten inte acceptera dina gränser är det nog inget bra åndå.

 

[Magiana]

Jag gör inget som inte känns bra för mig, men undrar ändå hur andra tänker

För mig beror det väl på situationen, men generellt nej, ingen översovning från något håll. Den dagen jag har något slags Bed & Breakfast, så går det ju alltid att förpassa eventuella långväga dejter dit om man inte klaffar.

 

[Stefffie]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Jag har inte sådana dejter men inte tusan skulle jag sova över/ha någon i mitt hus som jag bara träffat en gång!

 

[Bison]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Efter att ha dejtat i annan stad så tycker jag det är totalt jävla värdelöst.
Men som svar på frågan.
Nej, ingen får sova hos mig och nej, jag sover inte hos någon jag inte har träffat innan.

 

[tott]

Jag har inte sådana dejter men inte tusan skulle jag sova över/ha någon i mitt hus som jag bara träffat en gång!

...eller aldrig träffat.

Eftersom jag bor så avsides från civilisationen så har det hänt vid några tillfällen att en man jag träffat en gång eller aldrig kommit till mig en helg och sovit över. Lite spännande nog, men det har funkat bra.

 

[Sagohöst]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Jag skulle inte varken förutsätta att jag fick sova hos någon eller vilja att någon förutsatte att den kunde sova hos mig i så fall. De gånger jag diskuterat det med dejter har de i så fall alltid erbjudit sig att ta in på hotell, i alla fall om det inte skulle klicka.

Med det sagt så har jag haft hem en långväga dejt att sova kvar på första dejten. Men vi hade haft jättemycket kontakt på både mess och telefon innan och jag har ett gästrum om det inte skulle klicka så. Och jag skulle ha åkt och sovit kvar som första dejt ikväll men inte pga avstånd utan pga vindrickande. Nu sågs vi en första gång i tisdags bara över kvällen istället. Jag brukar inte sova kvar första gången, men ibland får man en bra känsla och snokandet på nätet ger bara bra saker.

 

[parellikusken]

Äsch, att vara storstadsbo handlar med om en mentalitet - hyr du bostad, umgås i vänskapsgrupper (istället för att mest se vänner på tu man hand), dricker kanske lite mer vin än du borde, samt inte har råd att ”växa upp” pga skenande bostadspriser, så - välkommen, du är en storstadsbo!

Då är jag definitivt en storstadsbo, kryssar i alla kriterier.

 

[ptr]

Efter att ha dejtat i annan stad så tycker jag det är totalt jävla värdelöst.
Men som svar på frågan.
Nej, ingen får sova hos mig och nej, jag sover inte hos någon jag inte har träffat innan.

Resonerar likadant . men ändå har det inte blivit så.

 

[Nirvana]

Jag får kontakt med en del som bor en bit ifrån mig och där man kanske inte åker hem samma dag som man träffas.

Hur brukar ni göra vid sådana dejter, när ni ses första gången? Sover ni hos den personen då/bjuder in denne att sova hos er? Har det någon betydelse hur mycket ni pratat innan?

För egen del vill jag ogärna sova under samma tak som någon jag aldrig träffat tidigare. Jag tar hellre in på hotell, och föredrar om de gör det samma om de åker till mig.

Men jag har märkt att det inte bara förväntas utan förutsätts att de ska få sova hos mig. Jag tycker det är märkligt att förutsätta det, om nu inte dejten går bra (eller om man är oense om hur det gick) vill jag inte ha kvar den personen hos mig.

Därav frågeställningen. Jag känner mig lite konstig varje gång det här ämnet kommer upp, som om jag tänker helt fel.

Jag ska träffa min dent för första gången nästa vecka och planen är att jag ska bo där i 8 dagar. Nu är oimständigheterna lite speciella men det känns ändå bra, och skulle det skita sig helt är jag beredd på att ta in på hotell istället.

 

[parellikusken]

Jag har inga problem med att låta en tjej sova över om hon är långväga ifrån, känner mig trygg med det. Hade jag dejtat män hade jag tänkt annorlunda och inte känt mig trygg med att låta honom sova över.

 

[Bison]

Jag har inga problem med att låta en tjej sova över om hon är långväga ifrån, känner mig trygg med det. Hade jag dejtat män hade jag tänkt annorlunda och inte känt mig trygg med att låta honom sova över.

Jag känner mig inte otrygg med att låta någon sova över. För mig är det risken att jag inte tycker om personen som gör att jag inte skulle göra det. Den risken är väldigt hög

Jag lät mina tvivel ta över och L är ganska avslutad. Det här med barn är verkligen inte min grej och jag ser ingen framtid alls mellan oss.
Träffa barnet någon gång ibland är helt okej men han vill ju bo ihop framöver och det kommer inte fungera.

Installerade Tinder igen och skaffade Gold pga trött på evighetsswipandet.
Efter 30 minuter har jag 233 likes, helt galet.
Tittade på några innan jag tröttnade på det med.
Nu ska jag fokusera på min häst istället och glädjas åt att bästis kommer flytta hit