Dejtingtråden del 19

[Ceta]

Ny tråd igen! Kom hit alla dejtande och relationsdiskuterande Nya som gamla!

 

[Ceta]

B är som sagt bortrest, men vi har messengerkontakt Ser fram emot att träffa honom igen om några veckor!

 

[sorbifolia]

Har haft exet på besök i en vecka, och det har varit jättemysigt!

Men lite dålig tajming iom att jag skriver med flera interessanta på Tinder för tiden.... Ett par av dom verkar vilja träffas, återkommer med mera info sedan.

 

[Singoalla]

@durachiny gällande frukostkillen så kan det ändra mina känslor för honom att han nu öppnar upp sig, jag vet inte. Mitt största problem med vår relation är att vi "hänger och har trevligt" men aldrig pratar om känslor eller riktiga saker. Han öppnar aldrig upp sig och berättar om en dålig dag på jobbet, eller ett jobbig erfarenhet han bär med sig. Han berättar aldrig hur saker och ting får honom att känna eller vad han drömmer om. Han visar sig aldrig sårbar. Han är inte den som nystar i mina känslor heller utan har jag sagt någon mening om hur jag upplever någonting så är diskussionen klar där för honom. Eftersom jag själv är en känslosam person som dessutom reflekterar och analyserar mycket så har jag ibland känt mig ensam i hans sällskap, och känt att det här har skapat en distans mellan oss.

När jag träffade Nya M förra helgen blev det en sån stark kontrast att jag nästan blev tagen lite på sängen. Han fullkomligt överöste mig med frågor. "Så vad hände sen?", "Hur kändes det?", "Hur fick det dig att må?", "Vad tänkte du när det hände?" osv. och delade med sig av många egna tankar och känslor om livet och saker som hänt.

När frukostkillen skrev att han ville berätta för mig att han gillar mig och att han vet att det skrämmer mig så är det det första äkta han någonsin sagt till mig. Det fick mitt hjärta att hoppa till lite, och fick mig att känna att det finns riktiga känslor och tankar bakom det där skalet. Jag vill se mer av den sidan hos honom, och tänkte ta reda på om han hade tänkt att visa mer av den.

 

[transmission]

@Singoalla Vad klokt du resonerar tycker jag! När det kommer till känslor och kanske just kärlek måste en ju tyvärr vara beredd att offra sig lite och våga för att se vad som finns där. Ibland går det vägen och ibland gör det inte det, men en behöver inte gå och tänka "tänk om...".

Jag hade en jättetrevlig dejt igår med en jag sprang på i helgen! Vi snackade oavbrutet i flera timmar och hade väldigt intressanta diskussioner. Känner inte jättemycket gnista ännu men vill definitivt fortsätta träffa honom mer. Efter dejten mötte jag upp T och åkte hem till mig... Gillar honom väldigt mycket.

Spanjoren försöker lösa det så jag kan åka och hälsa på honom så snart som möjligt. Jag hoppas det går att få till, saknar honom verkligen och han är en så intressant person.

 

[Stefffie]

Nu är det gjort. Bumble killen hörde av sig igen , så nu har jag messat honom och bett om ursäkt för att jag inte svarat, att jag har haft kul med honom men inte vill gå vidare o träffas mer.

phew.
Det måste vara vuxenpoäng på att bete sig såhär förståndigt va?

 

[Gnist]

När jag träffade Nya M förra helgen blev det en sån stark kontrast att jag nästan blev tagen lite på sängen. Han fullkomligt överöste mig med frågor. "Så vad hände sen?", "Hur kändes det?", "Hur fick det dig att må?", "Vad tänkte du när det hände?" osv.

En sån människa vore för mig, som hämtad ur en mardröm

 

[Singoalla]

En sån människa vore för mig, som hämtad ur en mardröm

Förstår att det inte uppskattas av alla, men det är ju en fördel i dejtingsvängen om nåt. Att man fastnar för olika saker.

 

[Sagohöst]

Förstår att det inte uppskattas av alla, men det är ju en fördel i dejtingsvängen om nåt. Att man fastnar för olika saker.

Mitt ex var sån. I början tyckte jag att det var jättebra. Efter ett tag kändes det som att jag var hos psykologen så fort vi hade en diskussion eller ett gräl...

 

[emma-vsm]

Förstår att det inte uppskattas av alla, men det är ju en fördel i dejtingsvängen om nåt. Att man fastnar för olika saker.

Jag vill ju tro att jag uppskattar det också. Jag är som du, väldigt mycket analyserande och reflekterande känslomänniska. MEN Chattjejen var precis som du beskriver din dejt nu, och jag stod inte ut. Kände mig pressad och kvävd efter ett tag. Dejten är ju precis tvärt om. Nån balans kanske är det bästa för mig, eller så tror jag mig vilja ha nåt som jag egentligen inte pallar.

 

[Singoalla]

Jag vill ju tro att jag uppskattar det också. Jag är som du, väldigt mycket analyserande och reflekterande känslomänniska. MEN Chattjejen var precis som du beskriver din dejt nu, och jag stod inte ut. Kände mig pressad och kvävd efter ett tag. Dejten är ju precis tvärt om. Nån balans kanske är det bästa för mig, eller så tror jag mig vilja ha nåt som jag egentligen inte pallar.

Mitt ex var sån. I början tyckte jag att det var jättebra. Efter ett tag kändes det som att jag var hos psykologen så fort vi hade en diskussion eller ett gräl...

Ja, balans är nog bra. Just nu står jag mellan två snubbar där den ena är en mussla själv och inte frågar någonting och den andre vill veta precis allt och lite till.

 

[Singoalla]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

 

[BernT]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Jag är nog lite som din frukostkille. Skulle aldrig palla med någon som frågar sådär som den andra och jag är lite så att jag förutsätter att den andre berättar det den vill berätta, för så gör ju jag själv. Inte att man ska behöva dra svaren ur personen eller liksom lirka fram med rätt frågor.

 

[Singoalla]

Jag är nog lite som din frukostkille. Skulle aldrig palla med någon som frågar sådär som den andra och jag är lite så att jag förutsätter att den andre berättar det den vill berätta, för så gör ju jag själv. Inte att man ska behöva dra svaren ur personen eller liksom lirka fram med rätt frågor.

Förstår. Samtidigt om jag börjar prata om någonting med honom och det är fattigt med motfrågor så tolkar jag ju det som att intresset för diskussionen är sval hos honom. Jag vill inte bara berätta att jag känner en sak, som någon form utav meddelande. Utan att det ska leda till en diskussion där jag får den andre partens input på saken och kanske bolla lite tankar/känslor som jag haft.

 

[emma-vsm]

@Singoalla Jag har ofta känt mig ensam i relationer, men det har såklart inte alltid berott på att mina partners varit musslor. Med nuvarande dejten accepterar jag att vi är olika, vi har snack ibland men mest på mina initiativ. Han fungerar helt enkelt på ett annat sätt än vad jag gör. Jag tror att saker kan utvecklas, tex har det blivit mycket mindre missförstånd nu när vi lärt känna varandra och jag förstått att han funkar annorlunda än mig. För honom är handlingar viktigare än ord, jag har behov av båda delarna så det är helt klart en utmaning för mig (och min osäkerhet). Det finns så många andra bra saker med vår relation och jag tror att hans förhållningssätt också kan vara utvecklande för mig.

 

[Stefffie]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Jag är nog också lite så - jag tycker du ska pressa försiktigt- Typ förklara att du vill gärna diskutera känslor- men gör det inte till en utfrågning där och då. Presentera typ "det här behöver jag för stt fungera bra i en relation, och ge honom sedan lite tid att smälta och förhålla sig till det - vill han ändras, mötas på mitten, så är det något som kommer växa fram över tid.

Lycka till!

 

[the_connemara]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Jag har varit en sådan som varken pratar eller reflekterar och aldrig haft några svar för att jag helt enkelt aldrig tänkt på det. Sedan när jag väl funderar så slutar det alltid med att jag kommer till ett läge där jag inte vågar vara ärlig för jag är rädd att göra den andra ledsen. Värdelöst. Jag är verkligen hyperöverkänslig för minsta lilla negativ respons i sådana lägen och det blir en ond cirkel för då blir det fel redan innan för jag inser att det upplevs som att den andre måste tassa på tå för att inte få mig att känna så. Jag måste bli bättre på att verkligen säga det, prata klart liksom. Inte bara bli ledsen/såra den andre o sedan ta avstånd.

 

[pepp]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Jag kände mig ensam i relationen med mitt ex. Båda var musslor av sig.

Jag skötte det inte snyggt och började vräka ur mig allt jag kände när jag var full.
Tror inte jag skulle vilja ha en relation där allt analyseras in i minsta grej, och inte heller ett som ovan utan ett mellanting

 

[Singoalla]

Jag är nog också lite så - jag tycker du ska pressa försiktigt- Typ förklara att du vill gärna diskutera känslor- men gör det inte till en utfrågning där och då. Presentera typ "det här behöver jag för stt fungera bra i en relation, och ge honom sedan lite tid att smälta och förhålla sig till det - vill han ändras, mötas på mitten, så är det något som kommer växa fram över tid.

Lycka till!

Bra råd! Jag hoppas ju lite på att han ska ha känslor och tankar som han i dagsläget inte delar med sig av, men kan tänka sig att göra om vi närmar oss varandra. Värsta tänkbara scenario är ju att han helt enkelt inte tycker att det finns nåt att prata om. Då är vi helt enkelt för olika för att det ska funka för mig.

 

[Kiwifrukt]

@Singoalla, Jag är nog lite av en mussla. Jag har svårt att komma folk nära. Hatar att kallprata. Jag kan absolut prata känslor och sånt också, men då vill jag ha känt personen ett tag = ganska länge. Eftersom jag bara smygläser vet jag ju inte hur länge du och killen egentligen träffats, men för mig skulle det inte vara redo att öppna sig med någon jag dejtat och kanske träffat på nätet, skillnad om det är en person man känt sen tidigare och även kanske haft någon slags annan relation till. Det är så i alla relationer, inte bara med män. Den andre måste liksom lite bevisa att hen är värd min tillit först.

Sen är det självklart skillnad på om man känner att man inte har någonting att prata om alls! Det brukar jag känna ganska fort. Vissa kan man ju prata om precis allting och med andra kommer man aldrig förbi artighetsfraserna.