Jag tror att jag är lite som du, det är viktigt för mig att prata om känslor och jag känner mycket. Trivs bäst med någon hyfsat likasinnad, men har varit i relationer med personer som det inte legat för att prata på det sättet. Skulle säga att det finns en möjlighet att det växter fram något som båda trivs med, men då får man ju tänka en vända till. Tex. ska kan du nog inte förvänta dig att det tas initiativ i början om det inte ligger för honom, men sen kan det ju komma. Är något viktigt för en, som en lite mer ingående kommunikation om känslor, så tycker jag nog att man själv får ta ansvar för att förtydliga det. Det är ju ingen garanti för att det kommer att fungera, men det ökar förutsättningarna. Sedan tänker jag att han inte fått någon lätt start, om han fått vibbar av att han är den som är mest intresserad. Det kan till och med få mig, som annars lider verbal diarré när det kommer till känslor, att sluta mig något. En sista tanke är en fråga till dig, har du låtit bli att fråga rakt ut med tanke på att du inte vet vad du själv känner, eller för att du helt enkelt vill att han ska ta det initiativet?
