Dejtingtråden del 19

[Gnist]

@Singoalla Du säger ju själv att han vet om att sånt skrämmer dig, du har varit väldigt öppen och tydlig i dessa detjt-trådar med att du inte vill ha något seriöst, att när någon kommer för nära så flyr du osv

Från mitt perspektiv, om jag träffar någon där det är ett casual arrangemang, vi ses ibland och umgås (på dennes begäran) så är det ju för mig inte en relation där det känns naturligt att där finns en förväntan att jag öppnar upp speciellt mycket om vardagen osv.

Jag skulle alltså mest tycka att det var väldigt obekvämt om han helt plötsligt förväntar sig och på något vis tar för givet att vi ska ha känslosamtal där alla känslor och själva "ickeförhållandet" ska analyseras.

Och innan någon skriker högt så menar jag med "ickeförhållande" en relation där man är mer casual och inte har ett uttalat seriöst förhållande.

I ditt ställe skulle jag berätta vad jag känner först och sen ta det från där, utan krav på djupanalys.

 

[emma-vsm]

@Singoalla, Jag är nog lite av en mussla. Jag har svårt att komma folk nära. Hatar att kallprata. Jag kan absolut prata känslor och sånt också, men då vill jag ha känt personen ett tag = ganska länge. Eftersom jag bara smygläser vet jag ju inte hur länge du och killen egentligen träffats, men för mig skulle det inte vara redo att öppna sig med någon jag dejtat och kanske träffat på nätet, skillnad om det är en person man känt sen tidigare och även kanske haft någon slags annan relation till. Det är så i alla relationer, inte bara med män. Den andre måste liksom lite bevisa att hen är värd min tillit först.

Sen är det självklart skillnad på om man känner att man inte har någonting att prata om alls! Det brukar jag känna ganska fort. Vissa kan man ju prata om precis allting och med andra kommer man aldrig förbi artighetsfraserna.

Jag och Dejten har i sommar träffats i ett år. Även om han ser oss som ett par-isch sa han häromdagen att han inte känner mig tillräckligt väl än för att öppna upp sig känslomässigt till 100%. Det sårade såklart, men när jag smält det lite känns det ändå okej. Man är olika liksom. Han hade full respekt, förståelse och tålamod när jag sa att jag inte vill ha en fast relation direkt, och det är väl bara de sista 2 månaderna som jag känt att jag är där.

 

[cirkus]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Måste du "förhålla" dig? Kan du inte bara vara dig själv?

 

[mandalaki]

För övrigt så ska jag och frukostkillen träffas ikväll och prata, om allt. Har ni några tips på hur jag ska förhålla mig? Är det någon som känt likadant som jag, ensam i en relation? Och går det att lösa? Vad händer i huvudet på en ”inte prata i onödan” person? Någon som är så själv och kan dela med sig?

Mina två kronor: om det du vill ha är någon som pratar som din senaste dejt, ska du då verkligen nöja dig med någon som klämmer ur sig att han gillar dig i ett mess på fyllan, efter flera månaders dejtande?

Om du är en pratperson så förstår jag inte hur du skulle stå ut med musslan. Du kan inte ändra på honom. Du kan inte begära att Nu måste du fortsätta på den inslagna vägen och PRATA.

(Jag är för övrigt också en pratperson. Vad finns som håller en samman om det inte är bra prat? Fast med bra prat menar jag inte en massa prat om mig mig mig, korsförhör får det inte bli)

 

[Singoalla]

Du kan inte ändra på honom. Du kan inte begära att Nu måste du fortsätta på den inslagna vägen och PRATA.

Nä, det är väl inte min plan heller utan jag skrev att jag var nyfiken på att få se mer av den sidan av honom. Det är allt, och idag tänkte jag berätta för honom att jag upplevde det som positivt att han öppnade sig lite för att jag har saknat det. Sen får jag väl ta det där ifrån. Men ja, jag förstår hur du tänker och tänker likadant själv.

 

[Singoalla]

Måste du "förhålla" dig? Kan du inte bara vara dig själv?

Jo?

 

[Singoalla]

@Singoalla Du säger ju själv att han vet om att sånt skrämmer dig, du har varit väldigt öppen och tydlig i dessa detjt-trådar med att du inte vill ha något seriöst, att när någon kommer för nära så flyr du osv

Från mitt perspektiv, om jag träffar någon där det är ett casual arrangemang, vi ses ibland och umgås (på dennes begäran) så är det ju för mig inte en relation där det känns naturligt att där finns en förväntan att jag öppnar upp speciellt mycket om vardagen osv.

Jag skulle alltså mest tycka att det var väldigt obekvämt om han helt plötsligt förväntar sig och på något vis tar för givet att vi ska ha känslosamtal där alla känslor och själva "ickeförhållandet" ska analyseras.

Och innan någon skriker högt så menar jag med "ickeförhållande" en relation där man är mer casual och inte har ett uttalat seriöst förhållande.

I ditt ställe skulle jag berätta vad jag känner först och sen ta det från där, utan krav på djupanalys.

Fast jag har inte varit tydlig mot honom med att jag inte vill ha en relation. Jag har enbart berättat om mina erfarenheter av förhållanden och varför jag funderar på att skaffa barn ensam. Att jag har svårt att se att jag kommer lyckas med en seriös relation. Men sen tog jag ju till och med upp i julas att jag gärna ville att han och jag började dejta mer seriöst, för att jag tycker om honom. Det blev en viss skillnad mellan oss då och vi började göra saker ihop i stället för att bara hänga hemma eller mötas upp på krogen, men eftersom jag ändå kände en distans mellan oss så backade jag igen. Vi har alltså inte enbart varit casual, utan har testat oss fram på lite olika sätt. Uppenbarligen är det ju väldigt mycket emellan oss som fungerar och vi vill fortfarande umgås såhär efter 8 månaders regelbundet träffandes. För min del, om vi kunde få bukt på vad som brister i kommunikationen så hade det varit ett perfekt förhållande. Han är en fantastisk människa. Så det är väl lite det jag är nyfiken på att ta reda på nu när det äntligen kommit upp till ytan. Om detta är något vi kan lyckas mötas i eller om vi helt enkelt har alldeles för skilda behov.

Jag tänker precis som du, att jag berättar vad jag själv känner och får lämna det hos honom sen. Han är sannolikt, utifrån hur jag känner honom, inte en person som kommer att leverera ett svar idag utan får ta det med sig helt enkelt.

 

[mandalaki]

Nä, det är väl inte min plan heller utan jag skrev att jag var nyfiken på att få se mer av den sidan av honom. Det är allt, och idag tänkte jag berätta för honom att jag upplevde det som positivt att han öppnade sig lite för att jag har saknat det. Sen får jag väl ta det där ifrån. Men ja, jag förstår hur du tänker och tänker likadant själv.

Som jag ser det finns en risk med det där samtalet, och det är att du först drar ur honom att han har känslor för dig och att du själv sedan ändå inte är intresserad. Jag tyckte att @durachiny hade rätt, du hade ju inte känslor nog för honom innan. Och egentligen ändras väl inte det av ett fyllemess?

Jag tror att man MÅSTE gilla en person som han är. Inte som hur man hoppas att han kan bli.

 

[Singoalla]

Som jag ser det finns en risk med det där samtalet, och det är att du först drar ur honom att han har känslor för dig och att du själv sedan ändå inte är intresserad. Jag tyckte att @durachiny hade rätt, du hade ju inte känslor nog för honom innan. Och egentligen ändras väl inte det av ett fyllemess?

Jag tror att man MÅSTE gilla en person som han är. Inte som hur man hoppas att han kan bli.

Fast jag trodde att jag hade varit tydlig i den här tråden med att jag har just känslor för honom. Jag har till och med skrivit att jag älskar honom. Men att jag känner mig ensam i vår relation och därför har det inte räckt fram hela vägen för mig. Jag tänker inte dra ur honom någonting, men om han nu har öppnat den dörr som är den enda som jag har sett som låst för att vi ska kunna bygga något mer seriöst så kommer jag ta chansen att se vad det kan betyda. Sen kan det bära eller brista, vem vet. Sånt kan man aldrig veta i förväg.

Sen handlar det inte enbart om ett fyllemess, utan att jag under en lång tid har misstänkt att han har känslor som han inte berättar om. Sättet han är mot mig har avslöjat mycket, men jag har tänkt att det är upp till honom att berätta om ifall han vill. Nu gjorde han det, alkohol i blodet eller ej gör ingen större skillnad för mig här. Han blir sällan full utan lite salongs som mest.

 

[mandalaki]

Fast jag trodde att jag hade varit tydlig i den här tråden med att jag har just känslor för honom. Jag har till och med skrivit att jag älskar honom. Men att jag känner mig ensam i vår relation och därför har det inte räckt fram hela vägen för mig. Jag tänker inte dra ur honom någonting, men om han nu har öppnat den dörr som är den enda som jag har sett som låst för att vi ska kunna bygga något mer seriöst så kommer jag ta chansen att se vad det kan betyda. Sen kan det bära eller brista, vem vet. Sånt kan man aldrig veta i förväg.

Sen handlar det inte enbart om ett fyllemess, utan att jag under en lång tid har misstänkt att han har känslor som han inte berättar om. Sättet han är mot mig har avslöjat mycket, men jag har tänkt att det är upp till honom att berätta om ifall han vill. Nu gjorde han det, alkohol i blodet eller ej gör ingen större skillnad för mig här. Han blir sällan full utan lite salongs som mest.

Aha, då har jag missat att du skrivit om så starka känslor för honom.

Om du nu sett/misstänkt att han HAR känslor, kan det inte räcka? Det kanske är hans sätt. Han pratar inte, han gör i stället.

 

[Ceta]

Aha, då har jag missat att du skrivit om så starka känslor för honom.

Om du nu sett/misstänkt att han HAR känslor, kan det inte räcka? Det kanske är hans sätt. Han pratar inte, han gör i stället.

Men det är ju han som vill träffas och prata. Tycker du @Singoalla ska neka honom det?

 

[Singoalla]

Aha, då har jag missat att du skrivit om så starka känslor för honom.

Om du nu sett/misstänkt att han HAR känslor, kan det inte räcka? Det kanske är hans sätt. Han pratar inte, han gör i stället.

Det är inte lätt att hänga med i alla turer i den här tråden. Nu har jag väl försökt att släppa taget om honom lite på sistone varför det kanske har låtit som att jag inte bryr mig så mycket, men det där messet rev upp lite.

Ja, han är definitivt mer en görare än en sägare. Jag upplever att han alltid prioriterar att ses, även om det innebär lite logistik för honom. Han vill ses ofta. Han erbjuder sig ofta att ta kvällsrundan med hunden om han ser att jag är trött, eller bara är iklädd kimono för att jag ska "slippa klä på mig". Han kommer ihåg allt jag berättar för honom, lagar alltid middagen och vet precis vilket favoritgodis jag vill ha. Nu när jag fyllde år så hade han köpt tre väldigt genomtänkta och personliga presenter. Ja, sånna saker. Jämt. Men han säger aldrig något och jag vill inte vara den som pressar honom. Men jag måste ju också få ord på saker och ting om jag ska veta. Jag kan ju inte bara gissa mig fram.

 

[Kiwifrukt]

Det är inte lätt att hänga med i alla turer i den här tråden. Nu har jag väl försökt att släppa taget om honom lite på sistone varför det kanske har låtit som att jag inte bryr mig så mycket, men det där messet rev upp lite.

Ja, han är definitivt mer en görare än en sägare. Jag upplever att han alltid prioriterar att ses, även om det innebär lite logistik för honom. Han vill ses ofta. Han erbjuder sig ofta att ta kvällsrundan med hunden om han ser att jag är trött, eller bara är iklädd kimono för att jag ska "slippa klä på mig". Han kommer ihåg allt jag berättar för honom, lagar alltid middagen och vet precis vilket favoritgodis jag vill ha. Nu när jag fyllde år så hade han köpt tre väldigt genomtänkta och personliga presenter. Ja, sånna saker. Jämt. Men han säger aldrig något och jag vill inte vara den som pressar honom. Men jag måste ju också få ord på saker och ting om jag ska veta. Jag kan ju inte bara gissa mig fram.

Har du sagt det till honom? Jag har också lättare för att visa rent fysiskt vad jag känner för någon, än att säga det i ord. Men om personen i fråga skulle fråga vad jag känner för honom hade jag svarat. Men just att på eget initiativ öppna munnen och säga det tycker jag är jättesvårt. Jag är väldigt fysisk av mig med en kille jag har känslor för men absolut inte med andra. Jag hatar kroppskontakt, mår uppriktigt dåligt av folk som ska kramas i tid och otid, så för mig är det ett bevis på vad jag känner att jag vill ha kroppskontakt med honom. Men om han är tvärtom, och kramas med kleti och pleti hit och dit, förstår ju inte han att det är så för mig om jag inte säger något. Förstår du hur jag menar?

 

[Singoalla]

Har du sagt det till honom? Jag har också lättare för att visa rent fysiskt vad jag känner för någon, än att säga det i ord. Men om personen i fråga skulle fråga vad jag känner för honom hade jag svarat. Men just att på eget initiativ öppna munnen och säga det tycker jag är jättesvårt. Jag är väldigt fysisk av mig med en kille jag har känslor för men absolut inte med andra. Jag hatar kroppskontakt, mår uppriktigt dåligt av folk som ska kramas i tid och otid, så för mig är det ett bevis på vad jag känner att jag vill ha kroppskontakt med honom. Men om han är tvärtom, och kramas med kleti och pleti hit och dit, förstår ju inte han att det är så för mig om jag inte säger något. Förstår du hur jag menar?

Förstår precis vad du menar. Jag har inte frågat honom rakt ut vad han känner för mig, utan mer initierat att prata om "oss" och vad vi ska ha för typ av relation. Då har han sagt casual. Men om jag uppfattat det rätt så är det lite nytt för honom också det här med att han känner mer för mig. Så diskussionen om oss idag kanske blir annorlunda.

 

[durachiny]

Jag kan tycka att det blir lite orättvist om @Singoalla både vill ha ingen press på sig, dvs bara "se vad som händer" och sedan även förvänta sig att han ska förhålla sig till det precis rätt på så vis att han ska känna av att säga saker precis rätt. Du hade en kille som pratade sina känslor direkt och då blev det för mycket, den här killen väljer att ge dig allt utrymme i världen och då blir det för lite. Lite tycker jag att det även blir upp till dig att då visa vägen när du vill gå från casual till något annat, att fråga honom om du inte tycker att han uttrycker sig tillräckligt.

Det är möjligt att han är en sån som helt enkelt inte pratar känslor och inte klarar av att dela med sig men det är även möjligt att han helt enkelt vill ge dig precis allt utrymme i världen att vara du och få känna precis hur du vill men då tycker jag även att du får uttrycka vad du vill så han kan förhålla sig till det.

Nu säger jag inte att du inte gör det eller har gjort det och du kanske har skrivit om det tidigare och jag har missat det men jag förespråkar att du inte bara låter saker vara och hoppas på att allt faller på plats perfekt av ren serendipity utan tar ansvar (i brist på bättre ord) för att uttrycka vad du önskar.

Kan vara helt malplacerat för just din situation pga bristande insikt i vad som verkligen har hänt, missuppfattat något osv så no offense meant men ge honom något att direkt förhålla sig till så slipper man gissa om vad personen egentligen tänker och är.

 

[Singoalla]

Jag kan tycka att det blir lite orättvist om @Singoalla både vill ha ingen press på sig, dvs bara "se vad som händer" och sedan även förvänta sig att han ska förhålla sig till det precis rätt på så vis att han ska känna av att säga saker precis rätt. Du hade en kille som pratade sina känslor direkt och då blev det för mycket, den här killen väljer att ge dig allt utrymme i världen och då blir det för lite. Lite tycker jag att det även blir upp till dig att då visa vägen när du vill gå från casual till något annat, att fråga honom om du inte tycker att han uttrycker sig tillräckligt.

Det är möjligt att han är en sån som helt enkelt inte pratar känslor och inte klarar av att dela med sig men det är även möjligt att han helt enkelt vill ge dig precis allt utrymme i världen att vara du och få känna precis hur du vill men då tycker jag även att du får uttrycka vad du vill så han kan förhålla sig till det.

Nu säger jag inte att du inte gör det eller har gjort det och du kanske har skrivit om det tidigare och jag har missat det men jag förespråkar att du inte bara låter saker vara och hoppas på att allt faller på plats perfekt av ren serendipity utan tar ansvar (i brist på bättre ord) för att uttrycka vad du önskar.

Kan vara helt malplacerat för just din situation pga bristande insikt i vad som verkligen har hänt, missuppfattat något osv så no offense meant men ge honom något att direkt förhålla sig till så slipper man gissa om vad personen egentligen tänker och är.

Fast det är ju precis det som är problemet. Det är ju enbart jag som tagit upp vår relation och styrt den i olika riktningar. Vid tre tillfällen till och med har jag tagit snacket. Frågat vad han vill, berättat vad jag känner. Jag tycker att jag är den enda av oss två som tagit initiativ till att försöka olika saker.

 

[Singoalla]

Fast det är ju precis det som är problemet. Det är ju enbart jag som tagit upp vår relation och styrt den i olika riktningar. Vid tre tillfällen till och med har jag tagit snacket. Frågat vad han vill, berättat vad jag känner. Jag tycker att jag är den enda av oss två som tagit initiativ till att försöka olika saker.

För övrigt tycker jag inte det blev för mycket med han som pratade om sina känslor, jag gillade det. Jag sa bara att ett mellanting är väl bäst.

 

[durachiny]

För övrigt tycker jag inte det blev för mycket med han som pratade om sina känslor, jag gillade det. Jag sa bara att ett mellanting är väl bäst.

Jag menade han som du träffade en dag och sen fick massor av emojis av.

Om du har uttryckt tidigare för frukostkillen och ni träffas nu igen och pratar genom saker så tror jag att det kommer så att säga lösa sig på ett eller annat sätt. Han har nu öppnat sig angående någon sorts känslor - kanske var han långsam, kanske var han rädd för att vara för på - men nu har han tagit första steget för sig själv så nu har han öppnat för sig själv att gå vidare eftersom du inte har reagerat negativt på det.

Så jag tror att det är bra och kommer bli bra av att ni pratar. Antingen så går ni vidare till en djupare fas i relationen eller så får ni något sorts avslut i att ni är osynkade och kan därmed gå vidare.

 

[mandalaki]

Men det är ju han som vill träffas och prata. Tycker du @Singoalla ska neka honom det?

Nej, varför skulle jag tycka det?

Dock, ”Jag skrev att vi får prata mer i veckan, och det ville han”

 

[mandalaki]

Det är inte lätt att hänga med i alla turer i den här tråden. Nu har jag väl försökt att släppa taget om honom lite på sistone varför det kanske har låtit som att jag inte bryr mig så mycket, men det där messet rev upp lite.

Ja, han är definitivt mer en görare än en sägare. Jag upplever att han alltid prioriterar att ses, även om det innebär lite logistik för honom. Han vill ses ofta. Han erbjuder sig ofta att ta kvällsrundan med hunden om han ser att jag är trött, eller bara är iklädd kimono för att jag ska "slippa klä på mig". Han kommer ihåg allt jag berättar för honom, lagar alltid middagen och vet precis vilket favoritgodis jag vill ha. Nu när jag fyllde år så hade han köpt tre väldigt genomtänkta och personliga presenter. Ja, sånna saker. Jämt. Men han säger aldrig något och jag vill inte vara den som pressar honom. Men jag måste ju också få ord på saker och ting om jag ska veta. Jag kan ju inte bara gissa mig fram.

Alltså, om någon var sådan mot mig så hade jag nog inte krävt så mycket mer. Han hade inte behövt prata särskilt om sina känslor för mig (men naturligtvis om en massa annat). Det du beskriver låter ju omtänksamt och fint.