Den bekanta och jag har fortfarande inte fått till någon dejt, tror jag ev lägger ner det.
Den där jag skulle träffa sist när vi var till veterinären blev det inget av med, det tog en väldig tid för mig hos veterinären så vi hann inte helt enkelt! Får se om vi gör ett nytt försök eller inte. Vi skriver fortfarande dagligen, men jag börjar fundera på om han krockar med min introverta sida.
Han verkar hänga med kompisar och hitta på saker mest hela tiden, jag är lite mer…tvärt om! Trivs så bra här hemma eller ute i naturen i lugn och ro. Känns som om jag skulle tråka ut honom rejält!
Vi får se hur det blir där helt enkelt.
Sen fick jag en ny matchning här om dagen, han verkar lite mer som jag, sitter hemma i lugn och ro och glor eller är ute med hunden. Verkar trevlig så får se om det kan bli en kaffe någon dag här i helgen.
Samtidigt så slåss jag med tankarna att det är så himla skönt att vara själv också! Att inte behöva anpassa sig till någon alls och göra precis vad man vill, när man vill, utan att planera. Jag vet ju att jag kände så när jag träffade D också, men sen blev jag ju tokkär och ville inget hellre än att vara med han. Så det kanske händer att jag går från att vilja sitta hemma själv till att faktist vilja vara med någon annan människa så mycket det går om man hittar rätt?
Nu kommer ju vår och sommar också och många restriktioner har släppt, och för första gången på några år kan man om man vill vara sjukt spontan, då kanske det är skönt att inte ha någon i sitt liv som bryr sig?
Äh, jag vet inte!!! Ser att många här längtar efter en partner, men där är inte jag! Men mitt i allt så är det lite trist i bland att alltid vara själv i allt..
Jag förstår mig inte på mig själv längre!