Dejtingtråden 27

[Bison]

Trist. I alla fall om du vill kunna prata om honom.

Jag har inget större behov av att prata om honom.
Tar aldrig upp vår relation, svarar bara om någon frågar.
Har ingen relationsstaus på fb och han är ytterst sällan med på mina sociala medier.

 

[Mineur]

Kan det inte bli en spinofftråd om vad som händer på dejtingsajter av det där istället för det finns inte direkt något att fundera eller diskutera runt det och det tar plats från funderingar och tankar om folks riktiga dejting.

Bra idé! Jag fixar imorgon, påminn mig om jag glömmer!

 

[Mumfie]

Nu sitter S på (det försenade) planet och om han hinner med bytet i danmark (lite tveksamt, men förhoppningsvis går det då ett annat flyg inom de närmsta timmarna) så är han här imorgon bitti. Julklappen är så gott som färdigställd, 70-sängen har förvandlats till en 140-säng, varje millimeter av sovrummet är dammat och dammsuget (4 timmars jobb, fy fan) och varje centimeter av resten av huset lika så. Väckarklockan är ställd i gryningen, flygbussbiljetten inhandlad och allting färdigställt, tror jag. Vågar inte riktigt tro det förrän han står framför mig imorgon, ändå.

 

[Migo]

Nu sitter S på (det försenade) planet och om han hinner med bytet i danmark (lite tveksamt, men förhoppningsvis går det då ett annat flyg inom de närmsta timmarna) så är han här imorgon bitti. Julklappen är så gott som färdigställd, 70-sängen har förvandlats till en 140-säng, varje millimeter av sovrummet är dammat och dammsuget (4 timmars jobb, fy fan) och varje centimeter av resten av huset lika så. Väckarklockan är ställd i gryningen, flygbussbiljetten inhandlad och allting färdigställt, tror jag. Vågar inte riktigt tro det förrän han står framför mig imorgon, ändå.

Ha det så jäkla underbart nu!!

 

[Twihard]

Jag har en downperiod som jag brukar ha på hösten och våren. Troligen är det min ångest, men jag vet inte. Alltså ska försöka förklara. Behöver ventilera, förlåt om det blir långt...

Jag tillhör den mindre attraktiva kategorin (såsom min hjärna och killar jag träffat berättat... Tinder säger det med. aja, ni fattar). För några år sedan hade jag en manlig skitsnygg kollega. Vi vart nära vänner, eller iaf vänner då vi jobbade så tätt. Vi pratade om det mesta tillsammans. Jag tror han tyckte det var skönt att jag inte var så påflugen som de andra tjejerna i detta kvinnodominerande yrke vi hade. Han visste dock inte att jag hade en hemlig crush på honom. Inget jag berättade eftersom jag visste att det var lönlöst. Han brukade berätta om de typer av tjejer han gillar, och pratade gärna och ventilerade med mig om sina bra och mindre bra dejter. Han är ärligt talat vrålsnygg. Allt det han sa som attraherade honom med en tjej var allt det jag inte är. Smal, lång, sminkad, rakad... etc.

Hade inga problem där och då mer än att det smärtade just att höra att min typ inte var hans typ. Min crush släppte fort eftersom jag inte har en chans. MEN, jag känner honom och insåg snabbt att dessa snygga tjejer inte gör honom lycklig. Han är extremt noga med en fin fasad utåt, skäms för saker han gillar som kan ses som nördigt osv, pengar var viktigt odv. Så han kom och gjorde dessa saker med mig. Vi spelade spel, gick på legoutställning, såg filmer. Ja massa saker. Vi skrattade och hade skitroligt! Han firade påsk med min familj då hans inte fanns nära. Ja, vi var bra vänner. Han gillade dem och de gillade honom.

Sedan vart han ihop med en tjej jag känner till, vrålsnygg men stel och utan humor. Min kompis slutade göra allt det där han gillar och blev olik sig. Mer dyster. Men "hon var ju snygg och rik". När de båda kom på min födelsedag åt han knappt något eller skojade med min familj - innan kunde han trycka i sig mat och grejer. Hur som. Det höll flera år mellan dem och vi tappade den där fina vänskapen då... Det är slut mellan dem nu, och då jag slutade det jobbet hastigt och han med har vi inte setts sedan 2016 Vi gled som ifrån varandra då - våra liv tog oss på olika vägar. Vi är vänner på fb och kan skriva lite kort. Men inget mer.

Nu till nutid dock. Jag satt och arbetade med mina närmare medstudenter då jag studerar nu. Vi kom in på det här med killar och jag berättade att jag knappt haft närkontakt med någon. Min enda kontakt utom en kort fling förra året, var med min nära vän - kompisen. Men då bara som vänner. När jag berättade lite hur vår relation och lite perversa humor (vi hade pervers humor ihop haha, han och jag) sa min ena vän att killar bara brukar kunna skämta så med folk de tycker om - på DET sättet. Jag sa emot att jag trodde att det var just vänskapen som fick honom att slappna av och våga skämta på sitt vis. Hon ansåg att han säkert gillade mig, men jag har verkligen inte varit av intresse, och här är det inte bara min ångest och dåliga självkänsla som talar. Jag känner honom, på det viset att jag vet vad han faller för. Däremot sa min familj ofta att de tyckte vi passade ihop. Mamma jobbar med människor och har ofta sagt att han kanske faller för en viss typ av tjej, men den typ han behöver för att vara lycklig är min typ - då han kan vara sig själv, något han en vacker dag inser (kanske inte med mig, men att allt inte handlar om det yttre).

Jag började tänka på allt det här häromdagen, vad min kompis sa och familjen sagt ofta... Igår kom en låt på radion som totalt berörde mig. Jag började gråta. Fick ångest. Insåg då att det var för att jag saknar honom - den fick mig att tänka på honom, och typ fått en crush igen nu. Det smärtar för det är omöjlig kärlek och obesvarad. Har någon av er varit i samma sits? Olyckligt kär i en vän som är omöjlig att vinna? En gammal vän som numer är bekant? Jag VET att med mig hade han kunnat vara lycklig, må bra, jag kan ge honom allt - utom de preferenser han söker utseendemässigt, och de rika bankkontona. Han brukade klaga på att hans ragg inte var så roliga, men de var ju snygga! -_-

Funderar på att se om jag kan messa honom. Då bara för att prata vänskapligt och se hur han har det? Eller är det dumt? Vi pratar inte längre utan typ i stadiet "grattis " på fb och lite småprat därtill. Vågar inte fråga om han vill ses, är för feg för det. Och det kanske är dumt att liksom gå igenom det där, när det inte blir av något i alla fall. Bör jag sörja nu ett tag och rida ut stormen, och återgå till hur det var innan jag plötsligt blev olyckligt kär igen?

 

[SaraXX]

Jag har en downperiod som jag brukar ha på hösten och våren. Troligen är det min ångest, men jag vet inte. Alltså ska försöka förklara. Behöver ventilera, förlåt om det blir långt...

Jag tillhör den mindre attraktiva kategorin (såsom min hjärna och killar jag träffat berättat... Tinder säger det med. aja, ni fattar). För några år sedan hade jag en manlig skitsnygg kollega. Vi vart nära vänner, eller iaf vänner då vi jobbade så tätt. Vi pratade om det mesta tillsammans. Jag tror han tyckte det var skönt att jag inte var så påflugen som de andra tjejerna i detta kvinnodominerande yrke vi hade. Han visste dock inte att jag hade en hemlig crush på honom. Inget jag berättade eftersom jag visste att det var lönlöst. Han brukade berätta om de typer av tjejer han gillar, och pratade gärna och ventilerade med mig om sina bra och mindre bra dejter. Han är ärligt talat vrålsnygg. Allt det han sa som attraherade honom med en tjej var allt det jag inte är. Smal, lång, sminkad, rakad... etc.

Hade inga problem där och då mer än att det smärtade just att höra att min typ inte var hans typ. Min crush släppte fort eftersom jag inte har en chans. MEN, jag känner honom och insåg snabbt att dessa snygga tjejer inte gör honom lycklig. Han är extremt noga med en fin fasad utåt, skäms för saker han gillar som kan ses som nördigt osv, pengar var viktigt odv. Så han kom och gjorde dessa saker med mig. Vi spelade spel, gick på legoutställning, såg filmer. Ja massa saker. Vi skrattade och hade skitroligt! Han firade påsk med min familj då hans inte fanns nära. Ja, vi var bra vänner. Han gillade dem och de gillade honom.

Sedan vart han ihop med en tjej jag känner till, vrålsnygg men stel och utan humor. Min kompis slutade göra allt det där han gillar och blev olik sig. Mer dyster. Men "hon var ju snygg och rik". När de båda kom på min födelsedag åt han knappt något eller skojade med min familj - innan kunde han trycka i sig mat och grejer. Hur som. Det höll flera år mellan dem och vi tappade den där fina vänskapen då... Det är slut mellan dem nu, och då jag slutade det jobbet hastigt och han med har vi inte setts sedan 2016 Vi gled som ifrån varandra då - våra liv tog oss på olika vägar. Vi är vänner på fb och kan skriva lite kort. Men inget mer.

Nu till nutid dock. Jag satt och arbetade med mina närmare medstudenter då jag studerar nu. Vi kom in på det här med killar och jag berättade att jag knappt haft närkontakt med någon. Min enda kontakt utom en kort fling förra året, var med min nära vän - kompisen. Men då bara som vänner. När jag berättade lite hur vår relation och lite perversa humor (vi hade pervers humor ihop haha, han och jag) sa min ena vän att killar bara brukar kunna skämta så med folk de tycker om - på DET sättet. Jag sa emot att jag trodde att det var just vänskapen som fick honom att slappna av och våga skämta på sitt vis. Hon ansåg att han säkert gillade mig, men jag har verkligen inte varit av intresse, och här är det inte bara min ångest och dåliga självkänsla som talar. Jag känner honom, på det viset att jag vet vad han faller för. Däremot sa min familj ofta att de tyckte vi passade ihop. Mamma jobbar med människor och har ofta sagt att han kanske faller för en viss typ av tjej, men den typ han behöver för att vara lycklig är min typ - då han kan vara sig själv, något han en vacker dag inser (kanske inte med mig, men att allt inte handlar om det yttre).

Jag började tänka på allt det här häromdagen, vad min kompis sa och familjen sagt ofta... Igår kom en låt på radion som totalt berörde mig. Jag började gråta. Fick ångest. Insåg då att det var för att jag saknar honom - den fick mig att tänka på honom, och typ fått en crush igen nu. Det smärtar för det är omöjlig kärlek och obesvarad. Har någon av er varit i samma sits? Olyckligt kär i en vän som är omöjlig att vinna? En gammal vän som numer är bekant? Jag VET att med mig hade han kunnat vara lycklig, må bra, jag kan ge honom allt - utom de preferenser han söker utseendemässigt, och de rika bankkontona. Han brukade klaga på att hans ragg inte var så roliga, men de var ju snygga! -_-

Funderar på att se om jag kan messa honom. Då bara för att prata vänskapligt och se hur han har det? Eller är det dumt? Vi pratar inte längre utan typ i stadiet "grattis " på fb och lite småprat därtill. Vågar inte fråga om han vill ses, är för feg för det. Och det kanske är dumt att liksom gå igenom det där, när det inte blir av något i alla fall. Bör jag sörja nu ett tag och rida ut stormen, och återgå till hur det var innan jag plötsligt blev olyckligt kär igen?

Messa honom!

 

[Twihard]

Messa honom!

Ja, det känns som jag vill det. Men samtidigt, kommer jag klara det lika bra nu att bara vara vän med honom?

 

[Zinfernia]

Äsch fråga kompisen direkt om han vill komma över och ligga så kan ragget vara med sen om alla vill och oavsett så får du ligga med kompisen isf.

Haha nä, jag är inte intresserad av att bara ligga med kompisen. Att ligga med en man åt gången kan jag göra när som helst

 

[the_connemara]

Ja, det känns som jag vill det. Men samtidigt, kommer jag klara det lika bra nu att bara vara vän med honom?

Jag hade ju stört mig mer på att inte veta så jag hade absolut hört av mig!

 

[Mineur]

Kan det inte bli en spinofftråd om vad som händer på dejtingsajter av det där istället för det finns inte direkt något att fundera eller diskutera runt det och det tar plats från funderingar och tankar om folks riktiga dejting.

Denna tråd hittar ni här: https://www.bukefalos.se/threads/ma...ajter-utbruten-fran-dejtingtraden-27.1487243/

Håll er gärna till den i framtiden när det gäller att dela bilder eller knasiga historier som inte har med seriös dejting att göra, men gör det med eftertanke och håll god ton. Tänk på att det trots allt är riktiga personer som står bakom!

/Mod

 

[Migo]

Jag hade ju stört mig mer på att inte veta så jag hade absolut hört av mig!

Samma här!

 

[Twihard]

Jag hade ju stört mig mer på att inte veta så jag hade absolut hört av mig!

Jag vet ju att det aldrig kan bli vi, men jag borde kanske testa o se om jag kan vara bara vän.... om hon vill ta upp kontakten igen

 

[Twihard]

Samma här!

Hur formulerar jag mig bäst efter så lång tid? Börja prata gamla minnen och fråga hur han har det?

 

[Migo]

Hur formulerar jag mig bäst efter så lång tid? Börja prata gamla minnen och fråga hur han har det?

"Tja, det var länge sen! Hur är det med dig nu för tiden?"

 

[Twihard]

"Tja, det var länge sen! Hur är det med dig nu för tiden?"

Tack för tipset! Är så dålig på sådant där

 

[tott]

Jag vet ju att det aldrig kan bli vi, men jag borde kanske testa o se om jag kan vara bara vän.... om hon vill ta upp kontakten igen

Är det hon eller han?

 

[Ceta]

Är det hon eller han?

Spelar det någon roll för vad @Twihard ska skriva menar du?

 

[Gotthard]

Hos mig händer det inte mycket. Jag tror att killen jag skrev om tidigare har ihop det med någon annan, plus att han har visat vissa personlighetsdrag som är oerhört oattraktiva.. Så jag struntar i honom, jag är inte intresserad av killar som använder sig av härskartekniker Inser att det nog är därför jag ballade ur känslomässigt, för att han är så osäker och otydlig... Men det känns skönt att ha kommit till den insikten.

Jag har matchat med några på tinder men konversationen dör rätt snabbt, antingen är dom väldigt snygga med obefintliga konversationsskills eller (i mina ögon) oattraktiva men supertrevliga.

Jag hade gärna träffat folk ute på stan men nu är jag i en period som innebär att jag bara är på jobbet eller i stallet så jag for nog hålla mig till tinder tillsvidare

 

[Twihard]

Är det hon eller han?

Menar han, skrev fel

 

[tott]

Menar han, skrev fel

Ok, inte för att det i sig spelar någon roll, men tänkte då du skrivit både hon och han så kan det vara knepigare om det är en av samma kön.

För övrigt så tycker jag också att du ska ta kontakt. Förslaget till öppningstext någon gav här tidigare tycker jag räcker bra. Lycka till!