Det jag skrev i mitt senaste inlägg var det sämsta jag gjort på länge. Sjuk ångest över vilken idiot jag var mot henne, fick också höra det. Förtjänade det antar jag.
Men du? Otroligt bra av dig att våga ta kontakt nu för att be om ursäkt!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det jag skrev i mitt senaste inlägg var det sämsta jag gjort på länge. Sjuk ångest över vilken idiot jag var mot henne, fick också höra det. Förtjänade det antar jag.
Har också varit där. Sårat och förstört. Det jag gjorde var att gå ut från mig själv, titta på vad som hände. Vad gjorde jag och den andre? Varför gjorde jag så? Sedan när jag benade ut allt så accepterade jag mig själv och förlät mig. För just då kunde jag inte göra annorlunda. Men genom att acceptera & förlåta kan man också förändra det hos sig. Det man själv inte gillar tex. Det är dock sjukt tufft och svårt. Men efteråt så släppte ångesten för mig, och idag mår jag så mycket bättre.Det jag skrev i mitt senaste inlägg var det sämsta jag gjort på länge. Sjuk ångest över vilken idiot jag var mot henne, fick också höra det. Förtjänade det antar jag.
Tack!Har också varit där. Sårat och förstört. Det jag gjorde var att gå ut från mig själv, titta på vad som hände. Vad gjorde jag och den andre? Varför gjorde jag så? Sedan när jag benade ut allt så accepterade jag mig själv och förlät mig. För just då kunde jag inte göra annorlunda. Men genom att acceptera & förlåta kan man också förändra det hos sig. Det man själv inte gillar tex. Det är dock sjukt tufft och svårt. Men efteråt så släppte ångesten för mig, och idag mår jag så mycket bättre.
Du kan ändå inte gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Så det bästa sättet faktiskt att gottgöra även henne (även om ni aldrig mer ses eller har kontakt) är att ändra på de delar som sårade henne och dig. De delar som du själv inte tycker om. Betyder inte att du ska ändra dig som person utan mer läka såren. För när vi reagerar med rädsla m.m. så är det egentligen inte vi själva utan det är rädslan som styr. Tyvärr är den oerhört svår att stoppa eller ignorera också så vi agerar utan att reflektera.Tack!
Var dels min ångest som blir en flyktinstinkt och dels min internaliserad homofobi som gör att jag är rädd för förhållanden.
Men ja.. Man kan ju ändå sköta saker snyggt..
F kommer hem i helgen!!!
Han sov hos mig inatt@Niyama har tänkt på dig sedan du skrev senast ang. hur det blev med killen. Har du hört något mer från honom? (om du vill berätta så klart)
Han sov hos mig inatt.
Min helg var kaos och det gick ut över kontakten med honom. Jag blev lite besviken på hur han hanterade det, men samtidigt skulle jag förstå om han blev helt avskräckt och inte ville ha mer kontakt alls. Sen igår kväll fanns en möjlighet att han skulle kunna komma hit, jag trodde verkligen inte att han skulle komma och när han väl ringde och sa att han åkte från stan (han skulle hemåt och passerar då här) var det jättesent men han tog själv upp att han ville komma. Jag blev jätteglad, att inte allt förstördes i helgen. Så han sov här, jag har dock rejäla sömnproblem och råkade väcka honom många gånger när jag rörde på mig eller gick upp och det var ganska jobbigt för han skulle ju upp och jobba idag och jag vet att han är jättetrött. Han klagade inte, men jag blev helt stressad över att inte nog med att jag inte kan sova, jag förstör hans sömn också.
När det gäller sexet tror jag att vi båda hade hoppats på mer, eller snarare bättre. För mig gick det bättre än sist och jag tänker att om det får ta tid så tror jag det kommer bli jättebra, men är rädd att han inte ger det den tiden. Han tog initiativ till mer både när vi vaknade mitt i natten och på morgonen, så helt värdelöst kanske det inte var. Eller så tänkte han ge det en sista chans bara. Jag är helt chockad över hur mycket han lyssnar på mig och mina gränser
.
Men det var väldigt mysigt och jag hoppas han vill ses igen. När han skulle gå sa jag att jag ville ses igen om han ville och jag minns inte hur han svarade men nåt som att det lät självklart. Optimisten i mig säger att eftersom han inte blev avskräckt efter min kaoshelg med extremt dåligt mående, han blev inte avskräckt efter förra gången vi sågs, hur han är mot mig, hur han kramade mig hejdå flera gånger, ja han borde vilja ses mer. Pessimisten i mig letar efter allt som var dåligt och tänker att han nog bara stannade för att han ändå passerade och då var sugen på att testa om sexet kunde bli bättre (och att svaret blev nej).
Men sex, är inte det bara ett sätt för att få vara nära varandra om man gillar någon. Det är ju inte nödvändigtvis så att det ska vara det mest tekniska eller i övrigt bästa sex man haft. Det är klart någon kan vara "dålig" men då handlar det ju mest om att den är oengagerad eller inte lyssnar. Jag tycker inte du ska hänga upp dig på det här med om sexet är bra eller dåligt, det viktiga är hur det får dig att må. Är det här en närhet som får dig att må bra? Det är inte något du ska prestera, det är något du ska uppleva/ni ska uppleva tillsammans.Han sov hos mig inatt.
Min helg var kaos och det gick ut över kontakten med honom. Jag blev lite besviken på hur han hanterade det, men samtidigt skulle jag förstå om han blev helt avskräckt och inte ville ha mer kontakt alls. Sen igår kväll fanns en möjlighet att han skulle kunna komma hit, jag trodde verkligen inte att han skulle komma och när han väl ringde och sa att han åkte från stan (han skulle hemåt och passerar då här) var det jättesent men han tog själv upp att han ville komma. Jag blev jätteglad, att inte allt förstördes i helgen. Så han sov här, jag har dock rejäla sömnproblem och råkade väcka honom många gånger när jag rörde på mig eller gick upp och det var ganska jobbigt för han skulle ju upp och jobba idag och jag vet att han är jättetrött. Han klagade inte, men jag blev helt stressad över att inte nog med att jag inte kan sova, jag förstör hans sömn också.
När det gäller sexet tror jag att vi båda hade hoppats på mer, eller snarare bättre. För mig gick det bättre än sist och jag tänker att om det får ta tid så tror jag det kommer bli jättebra, men är rädd att han inte ger det den tiden. Han tog initiativ till mer både när vi vaknade mitt i natten och på morgonen, så helt värdelöst kanske det inte var. Eller så tänkte han ge det en sista chans bara. Jag är helt chockad över hur mycket han lyssnar på mig och mina gränser
.
Men det var väldigt mysigt och jag hoppas han vill ses igen. När han skulle gå sa jag att jag ville ses igen om han ville och jag minns inte hur han svarade men nåt som att det lät självklart. Optimisten i mig säger att eftersom han inte blev avskräckt efter min kaoshelg med extremt dåligt mående, han blev inte avskräckt efter förra gången vi sågs, hur han är mot mig, hur han kramade mig hejdå flera gånger, ja han borde vilja ses mer. Pessimisten i mig letar efter allt som var dåligt och tänker att han nog bara stannade för att han ändå passerade och då var sugen på att testa om sexet kunde bli bättre (och att svaret blev nej).
Så bra skrivet!!Men sex, är inte det bara ett sätt för att få vara nära varandra om man gillar någon. Det är ju inte nödvändigtvis så att det ska vara det mest tekniska eller i övrigt bästa sex man haft. Det är klart någon kan vara "dålig" men då handlar det ju mest om att den är oengagerad eller inte lyssnar. Jag tycker inte du ska hänga upp dig på det här med om sexet är bra eller dåligt, det viktiga är hur det får dig att må. Är det här en närhet som får dig att må bra? Det är inte något du ska prestera, det är något du ska uppleva/ni ska uppleva tillsammans.
Men heja dig!Jag är singel nu och lite i ofas men igår mitt i flyttkaoset kände jag mig ensam och loggade in på badoo. Efter en timma hade jag och en kille gillat varandra och vi har pratat innanför säker 8 år sen på en sajt för bilintresserade. Vad är chansen?
Visste väl redan innan att dejta inte är nån bra ide nu men vi skriver iaf till varandra och han är väldigt trevlig.
Jag frågade DB i går om allting var bra med "oss", iom att han knappt svarade på mina meddelanden och kändes oengagerad. Men han har tydligen blivit sjuk, så det var hans förklaring, och han bad mig sluta oroa mig. Känns dock inte helt 100 ändå, sättet han skriver på verkar ha ändrats lite och det går timmar innan han ens läser mina meddelanden, snappen jag sckickade i går har fortfarande inte blivit öppnad... Så jag kan inte låta bli med att oroa mig över om jag vill "mera" än honom just nu. Typiskt isf, att lyckas hitta en sjukt snygg, trevlig och intelligent kille och så tröttnar han på mig efter bara ett par "ligg" (och några veckors dejtande/chattande)...
Ääääsch, säger åt mig själv att andas och ha is i magen, men åh! vad svårt det är. Märks rätt tydligt nu hur needy jag faktiskt är i relationer..(Även om det här inte ens är en "riktig"/seriös relation) Fattar ju att exet tröttnade i bland!
Men heja dig!
Vad jag har läst av dina tidigare inlägg så tycker jag att det är en jättebra idé att skriva med en trevlig kille om det får dig att må braBara en sån sak som att man känner sig mindre ensam gör ju massor när man befinner sig i en jobbig sits!
Sen om ni bara pratar i två dagar nu och sen aldrig mer, eller i framtiden vandrar uppför altargången, ja, det kanske inte spelar någon som helst roll egentligen?