Oj, jag trodde att jag redan hade skrivit om det. Förvirrad tramadolhjärna for the moment.
Men ja, vi pratade massor igår när han hade vaknat, han sov hos mig natten till idag och han kommer att göra det inatt också.
Han och flickvännen hade bestämt sig i fredags för att göra slut, innan han drog ut på kvällen.
Hon får bo kvar i lägenheten tills vidare och han får leta nytt boende.
Hon kommer dock att vara schysst och inte säga något om hans drogvanor till hans familj eller sin släkting så han klarade sig ändå undan den värsta elden, det hade kunnat bli väldigt mycket värre och han var själv lättad även om han på sätt och vis var ledsen också.
Han tyckte också att det var skönt att få prata ut om allt som hänt och att det var lättare att göra det med mig än med någon annan i hans närhet. Jag kan förstå varför, jag har aldrig varit dömande mot honom, jag är inte känslomässigt bunden till henne som hans familj är och han får förmodligen mer tröstande kroppskontakt från mig än vad han får från sina grabbkompisar. (Åtminstone har jag svårt att tro att han ligger och kramas med dem när han tycker att något är jobbigt)
Vi har inte bestämt något om framtiden än så vi får väl se