Hade en promenaddejt i förrgår. Jag snackade med en kille på HP under dagen och eftersom jag inte hade något att göra på kvällen frågade jag om han ville ta en promenad med mig, han tackade ja och jag tog bilen och åkte till hans område.
Först gick det bra. Samtalet flöt lätt och vi skrattade massor medan vi snackade om allt mellan himmel och jord. Vi gick en runda i skogen (helt idiotiskt egentligen att träffa en helt okänd kille och gå en promenad mitt i den kolmörka skogen det första man gör, men så blev det!) och efter att ha gått i ca en timme satte vi oss på en bänk och snackade lite mer.
Plötsligt berättade han att hans pappa var alkoholist, att hans farfar och några till i hans släkt hade tagit självmord och att han hoppades att hans pappa skulle göra samma sak eftersom deras relation ändå var så usel. Det blev snabbt en jävligt creepy stämning!
Jag avslutade snabbt det hela och gick tillbaka till bilen. Så synd! Han var söt och vi hade kul innan men jjag vill inte vara med någon som blir så personlig redan på första dejten. Det kändes som att han ville att jag skulle tycka att han var såååå stark som hade klarat sig igenom den uppväxten medan jag är inte alls empatisk på det sättet och mest tyckte han var oskön och töntig.