Lyckades lösa det med garagekillen iallafall, no hard feelings där tack och lov, utan han hade nog räknat ut själv att jag var nog lite död efter att lagt upp bilder från festen och minttu-flaskan som hade minskat drastiskt på några timmar.
Hur som helst så hade vi ett fint samtal. Bla så diskuterade vi den här ”kk-grejen” som jag har ett halvt krig i min hjärna om. Jag sa min sida av saken att jag gillar verkligen honom och jag är rädd att känslorna ska bli starkare om vi börjar ligga, och samtidigt så vet jag inte alls vad jag ens hade velat med honom om JAG hade fått välja. Jag vet liksom inte om jag själv vill ha något förhållande ens nu, så det är ju inte ens säkert att jag skulle välja det om jag fick. Utan jag kanske som sagt skulle bara vilja ligga och ses när vi kan endå, utan press och stress och några stämplar.
Sen sa jag att det som skulle kännas lite jobbigt tror jag är om han och jag träffas, myser och ligger, och jag har några slags känslor för honom, sen går han och gör samma sak med andra, men då kontrade han faktist med att han själv också skulle tycka det vore skit om jag ”höll på” med någon annan samtidigt som vi höll på med något. Sen också det att jag är rädd att han ska behöva hålla tillbaka på något för att han är rädd att ge mig falska förhoppningar eller liknande. Så ska det ju inte vara, och jag sa att jag är helt medveten om vart han står i det liksom.
Så efter lite diskussioner fram och tillbaka så kom vi väll fram till att vi ger det ett försök. Inget förhållande-försök, utan att vi ses när vi vill och kan och typ kk, enbart med varandra. Sen skulle nån vilja lägga ner, eller om nån börjar träffa någon annan så säger vi till bara och avslutar. Så typ exklusive kk?
Eller vad man kan kalla det!
Som sagt så trivs vi sjukt bra med varandra, och han är den enda som jag faktist kan tänka mig att ligga med just nu.
Jag är sjukt attraherad av honom! Han kan/vill inte ge sig in i något riktigt förhållande för han känner att han inte har tid/möjlighet att ge det han vill göra i en sån sits, vilket jag förstår till 110%. Och jag vet inte ens om jag VILL ha ett förhållande som sagt, jag vet bara att jag vill ha honom, på något sätt.
Så vad fan, vi testar. Känns ju bra mycket bättre nu iaf när vi båda står på samma ställe i detta.
Jag har ju tagit min tid på att fundera fram och tillbaka på detta sen jag la upp det som förslag och jag tror jag har mer att vinna än att förlora faktist. Jag är attraherad av honom, han är sjukt trevlig och lättsam, vi har samma humor och skrattar så vi nästan gråter varje gång vi pratar, han går att prata och diskutera med, och eftersom jag inte ens vill ha något förhållande egentligen (han är väll som sagt den enda som fått mig att ens tänka tanken) så kan jag väll lika gärna träffa och ligga med en som uppfyller allt, istället för att träffa nån random, ”okej”, snubbe?
Skulle känslorna skena iväg alldeles åt helvete så får jag ta det då helt enkelt. Skulle bara ångra mig om jag inte testat.
Så var det ju inte dock, blev bara så hastigt och lustigt från ingenstans så orkade inte då.
får väll se om de blir av ^^
jag har aldrig varit på dejt heller, bara med såna som jag redan varit tillsammans med och det känns inte som att det räknas 
