Det är ganska problematiskt att som utomstående (dvs vi vet i stort sett ingenting om den personliga dynamiken mellan personerna ifråga, utom att mannen beskrivs som "lite udda", äldre osv, vi vet inte särskilt detaljerat exakt varför det här skapade ett obehag även om det finns en del uppenbara faktorer) döma
@Ceta i ett sådant här läge. Att människor som inte ens var där vill ägna sig åt det dömandet är i sig en aning provocerande, men själv kan jag iaf utan att leta hitta åtminstone ett klassiskt och allmängiltigt misstag från mannens sida.
Det finns något som brukar tas upp i sådana här situationer, därför tar jag upp det även om det förstås finns annat som kan väga in (andra har tagit upp åldersskillnaden, jag funderar på vad "lite udda" innebär men kommer inte gå in på de faktorerna nu).
Bland det viktigaste i "trängda lägen", som i det här fallet på arbetsplatser eller andra situationer där man kan komma "tvingas" träffa varandra igen (hon ska sluta men har inte slutat än och beskriver det som att det i mångt och mycket är där obehaget ligger, dvs de kan komma ses efter detta, ska han respektera nejet), är att ge en människa gott om utrymme och möjlighet att säga nej, dvs att förmedla på något sätt att man inte kommer bli efterhängsen, arg eller emotionellt utpressande om den andra säger nej, att allt kommer fortsätta som vanligt, att man kommer visa förståelse och respekt. Att "erbjuda en trevlig väg ut", i en situation där man inte direkt kan fly varandra. Att presentera ett tydligt alternativ som gör det lätt att säga nej, att säga nej måste alltså alltid vara ett alternativ som inte är obehagligt på något sätt.
Han har misslyckats med att erbjuda det. Det skrivs bl a att en av flertalet skillnader mellan hans meddelande och de meddelanden som hon har skickat till andra i liknande ärende är att hon har "lämnat med utrymme för vänskap", det tolkar jag som att hon har varit medveten nog att erbjuda en säker väg ut men han å sin sida har inte erbjudit en säker väg ut. Han har ställt frågan i ett sk "trängt läge" där de kan komma tvingas träffas genom jobbet och där deras kontakt tydligen är sådan att hon inte vet säkert om den hädanefter kommer bli obehaglig eller inte. Varför tvivla på den bedömningen som utomstående, som inte ens träffat mannen i fråga och inte har observerat vilken typ av kontakt de haft hittills? På vilka grunder kan utomstående göra sina egna subjektiva bedömningar? Optimism? De glada stereotyperna som säger att en utåt sett trevlig man aldrig gör något otrevligt? En reaktion är inte bättre än någon annan i ett sådant här läge, jag ifrågasätter bara med vilken rätt vi kan döma någon annans reaktion utan att ha gått så mycket som en millimeter i hennes skor?
När hon säger nej ska hon alltså inte behöva
hoppas på att det respekteras, det ska inte finnas några frågetecken kring det, det ska han göra tydligt redan i sin kontakt gentemot henne. Det är grundläggande. Han har inte gjort det, annars skulle hennes första reaktion troligtvis inte vara obehag och oro över huruvida han kommer respektera hennes svar och vad han kommer göra. Jag vet inte hur människor som inte själva varit där drar alla sina slutsatser, själv vet jag givetvis inte särskilt mycket heller och allt jag skrivit kan vara helt inkorrekt (rätta mig gärna om jag har totalt fel
@Ceta ) men jag tycker det är en aning förminskande att utgå från att den här reaktionen är överdriven eller inte har en rationell grund utifrån deras gemensamma bakgrund och hans agerande. När någon känner sig trängd, känner ett obehag, borde steg ett vara att respektera det och ev. utforska varför, vad har gått fel, inte sätta sig på sina höga hästar och lämna personen ifråga i sticket med att det var en irrationell eller orimlig reaktion. Jag har inte heller gått i hennes skor, men från den information vi fått finns ett klart och tydligt trängt läge i form av en arbetsplats där hon kommer befinna sig i tre veckor till och en man som uppenbarligen misslyckats med att tydligt erbjuda en säker väg ut, vilket var hans ansvar.
