Jag har i princip avskrivit min dejt av samma anledning, jag upplevde att han tänkte för långt fram och inte verkade tillräckligt uppmärksam på mitt kroppsspråk eller generellt på min inställning/öppenhet/intimzon.
Efter dejt ett sa han IRL att han skulle ta bort sina konton på dejtingsidorna.
På dejt två kom han alldeles för nära genom att först stryka undan mitt hår bakom örat på ett sätt som gjorde att jag faktiskt frös och ”duckade”, vilket han märkte, och backade lite och vi pratade lite om att jag var stressad och spänd. Kort efter klämde han istället på mina axlar och gav lite spontanmassage. Vilket jag försökte känna mig avspänd med eftersom jag egentligen gillar massage och tänkte att det ska jag väl tåla! Och tyckte att han var väldigt hövlig och hänsynsfull efter det och vi skildes åt med en försiktig kram. Men min kropp sa att kroppskontakt utöver kramen inte riktigt var vad den hade lust med tillsammans med honom. Hjärnan är inte heller hångelsugen. Den är mest glad att ha klarat av att ta sig ut på dejt igen.
Dejt tre höll han sig mestadels på lagom avstånd men tog vid ett tillfälle tag om båda mina händer för att värma dem när jag sa att det var lite kallt. Och jag blev spänd såklart men försökte motarbeta känslan.
Jag gillar inte att jag känner mig så obekväm med att han tar på mig. Men jag gillar ju heller inte att han inte läser mig så bra.
Vi har pratat i skrift efter dejterna, men efter att jag sagt att jag bara vill umgås ”vänskapligt” öppnade han sig lite mer och berättade om att han drömmer om familj osv. Och hur vi skulle kunna ha det tillsammans... (Men då fick jag ju definitivt panik).
Nåväl, han vet var jag står, och jag har sagt att jag bara vill ses som vänner om vi skall ses igen. Och sen har vi inte hörts på ett par dagar, så jag hoppas att han inte ligger i mörkret och sörjer. För han är väldigt sympatisk, och vi har haft väldigt bra diskussioner och i stort sett jättetrevliga dejter, men bara inte rätt för mig. Jag kan inte forcera ”tolerans för närhet,” det brukar komma efter att jag lärt känna personen bättre. Jag vill inte ses jätteintensivt i lära känna fasen, eller höras varenda dag. Och jag är ganska säker på att jag inte vill ha egna barn.
Jag insåg också en annan sak, och det är att jag skulle må bra av att bygga upp mitt sociala nätverk mer. Och att jag egentligen känner mer för det än att dejta främlingar. En baksida med nätdejting tycker jag är att det förväntas bli relativt sett snabba framsteg. Och det kan vara lite besvärligt att komma ifrån med nätdejting som utgångspunkt.
